Bryt ihop och kom igen!
Det var väl själva fan att man ska behöva bryta en tävling för att bryta ett mönster och tänka om.
Jag har varit lite för mesig mot mig själv den senaste tiden. Kommit med undanflykter och varit lite för lam i min träning. Jag behövde en smäll på käften för att inse att jag inte kommer någonstans om jag inte biter ihop och kämpar lite mer. Min mentala inställning har under vårkanten varit att mycket har varit MISÄR och att jag tyckt att täningen har gått dåligt.
Men har den det egentligen?! Näe, det tror jag knappast men min inre röst har sagt att jag är i bedrövlig form och att inget jag gjort är tillräckligt. Och är det så att jag har kört ett bra pass och överträffat mig själv så har jag inte gett mig själv beröm utan snarare anklagat mig själv för att kört för hårt eller snabbt när det inte skulle vara det.
Men vet ni va? Ibland måste man bara få kötta på och tycka det är lite roligt också. För vad har jag gjort sedan jag kom hem? Tränat på som vanligt MEN med inställningen HTFU Harden The Fuck Up (Rule #5)!!!!! Med den mentala inställningen har alla pass gått svinbra sedan tävlingen och jag känner att min form är på G. Jag överträffar mig själv!
Jag har inte heller längre ont i häl, fot och höft något jag gnällt på länge nog men inte tagit tag i. Nu är det styrka och rörlighet på schemat nästan varenda dag och jag har inte längre ont! Tackar min Redcord Mini och Access Rehab för det!
Att tävla första tävlingen på säsongen är lite trixigt. Man vet inte vart man står och vad man kan begära av kroppen och det är alltid en chock att köra så hårt och så länge som man gör, första tävlingen på året. Det är inte heller helt osannolikt att det dyker upp hjärnspöken som säger diverse otrevligheter i ens huvud före, under och efter rejset.
Hjärnspökena ska bort. Det är inget som sker av sig självt direkt utan man måste ha ett bra vokabulär för att ha tillräckligt med argument för att be spökena dra åt h-vete. Eller så kan man bara helt enkelt spöa skiten ur hjärnspökena. För att göra något av förslagen så gäller det att ha gjort sin träning och sin mentala pepp innan rejset. Man måste också vara beredd på själva tävlingsmomentet med allt vad det innebär.
För att få tävlingsvana rekommenderar jag nybörjaren att tävla mycket för att avdramatisera själva momentet. Jag har själv tävlat i konstsim sedan jag var 7 år och sedan 6 år tillbaka i triathlon. Jag vet hur man gör och hur man tänker. Men ibland vacklar även jag och jag behöver den där avdramatiseringen.
Därför ska jag utsätta mig och Simon för lite ”otäckheter” i helgen. SIMTÄVLING! Det kan inte bli nervösare än så! De flesta distanser ska avverkas under en eftermiddag och det är bara att köra. Simtävla är nog det nervösaste man kan utsätta sig för. Det rör sig om hundradelar och man väntar och väntar sen PANG ska man reagera och prestera. Klarar man simtävla har man bra tävlingsnerver:). Vidare kör jag på med lite mer träningstävlingar i triathlon bla Örebro Triathlon 11.3 km och så givetvis många fler träningstimmar.
Inget mer slarv med kropp och knopp nu så blir nog den här säsongen tipptopp den med.
Slut på gnället och HTFU! Foto: Luca Mara för Cykelcity och POC.
