Countdown- 3 veckor kvar till 100 miles
Förra veckan såg inte bra ut på pappret rent träningsmässigt: Mycket på jobbet, sen lämning på dagis och tidig hämtning. Hämta o lämna skola. Ensam hemma med barnen några kvällar och jag avskyr att sticka ut på kvällen- behöver sova bra och det gör jag inte om jag tränat för nära.
Men jag är faktiskt riktigt grym på att stuva in träning ändå. En så liten grej att jag duschade uppe vid min arbetsplats istället för nere i motionsytan sparade säkert 30 minuter under veckan. Ja ni hajar- jag pusslade med minuter.
Jag fick till 3,8 mils löpning bara under tisdag-fredag. Jag hade ofrivillig vilodag på måndagen då det var inskolning på dagis. På tisdagen körde jag fartleksintervaller på vägen hem från jobbet. Onsdag och torsdag sprang jag från dagis och tillbaka. Fredag till jobbet.
På lördagen blev det ju 12 kilometer fördelat på 5 mindre sträckor när vi körde swimrun. Gick verkligen inte på max någonstans så benen var helt ok när jag vaknade söndag morgon lite öm från underlaget och frusen i ett tält på en strand där vi tältade. Det var fest i närheten och ett gäng fåglar förde oväsen hela natten (sover de inte då??) så vi hade sovit …not so much. Var verkligen inte bästa förutsättningarna men jag var så himla pigg och kände genuint att ”4-5 mil löpning är ju inga problem”. Kaffe på stormkök, ett äpple, två kokta ägg och så iväg på det som nog är ett av mina bästa långpass. Asfalt – det kan va fina grejer det.
Vi tältade ute vid Skokloster och istället för att åka med i bilen hem så sprang jag. Visste inte hur långt det var men såg att jag kunde springa ganska enkelt till Bro och därifrån kan jag ju springa i sömnen hem typ.
Var så frusen fortfarande så tårna var stela men det gick snabbt att få upp värmen. Bara tassade på och det kändes så bra! Efter 24 kilometer var jag just i Bro och smet in på en mack, spädde ut vatten i blåsan med en apelsindryck och köpte mina standardgodisar- Tutti Frutti. Jag hade redan ätit en stor påse godis, en banan, en Umara-bar- om det var något jag märkte så var det att jag var hungrig och när jag springer bryr jag mig inte om hälsa, jag äter det jag får i mig och godis är perfekt: snabbt lättsmält socker.
Jag hade en liten svacka, det får man nästan alltid, jag blir dessutom stel i knäna och ljumskarna men skyller det på åldern. Huvudet och känslan i kroppen var pigg pigg pigg trots bara några timmars sömn i ett tält. Asfalt är ju lättsprunget och benen bara rullade på.
Kom fram till Kalhäll och loopade ned längs vattnet för att få ihop 40 km. Sen tog jag tåget hem och mådde faktiskt helt ok – bara trött på grund av sömnbrist.
Det är mindre än tre veckor kvar och jag kör en riktigt stor vecka denna vecka. Inte för att det kanske är optimalt by the book. Det kan vara lite för nära. Svårt att hinna återhämta sig men jag återhämtar mig väldigt bra på grund av koll på sömn, kost och så springer jag utan teknik ”på armen” för det mesta och lyssnar bara på kroppen. Den säger gas elller broms och därför har jag struntat i träningsprogram. Jag har en tanke om att få in ett intervallpass, ett lite längre morgonpass och ett långpass varje vecka och så fyller jag ut med att jogga till och från jobbet. Känns det inte bra- springer jag inte men det har inte känts dåligt alls. Tvärtom. Något att skicka med till de som slaviskt följer ett program på papper och låter en klocka tala om utifall det är vila eller träning. Din kropps signaler är din allra bästa coach. Lär dig språket.
Men självklart tvivlar jag. Det är svårt att tänka att igår sprang jag fyra mil och om mindre än tre veckor ska jag springa fyra gånger den distansen.
Förra veckan under ett pass så stannade jag faktist upp. Både fysiskt och mentalt, mitt på en gångväg och bara stod där och frågade mig själv tror du att du klarar det? På riktigt? Tror du att du klarar 100 miles under 20 timmar?
Och på riktigt: Ja. Jag tror jag klarar det. Det kommer bli väldigt tufft. Det var tre år sen sist jag sprang så långt. Det gick inte så bra då med magen och det var ingen fin känsla att hämta som inspiration. Jag har inte fått in den mängd jag hade hoppats på men jag har verkligen haft kontinuitet i träningen. Något som är nog så viktigt. Jag har inte varit sjuk eller behövt backa på grund av min rygg- jag har sprungit nästan varje dag på kroppens villkor i flera månader.
Oavsett hur det går så känner jag att jag gjort det bästa av den här tiden månaderna innan. Det var lättare att få till träningen när jag jobbade än på semestern- note to self men jag gjorde mitt bästa. Det tror jag är bra att ha med sig på startlinjen.
Den här veckan fokuserar jag på att springa så mycket jag kan, ett intervallpass, flera transportlöp bara för att benen ska vara igång och så två tunga men fina back2backpass i helgen. Noga med sömnen, noga med maten.
Om 19 dagar är det dags. Då ska jag vara redo!

Gick ju i mål förra gången iallafall!
Antal kommentarer: 1
Sofie Nelsson
Lycka till! 🙂