Dass Ding An Sich

En aning av ömhet i ett knä, så snabbt till badhuset för annan träning, ta sig vatten över huvudet. Där uppstod hård kamp med Ingmarie Nilsson på banan bredvid. Hon sprang, jag simmade.

Det var i förrgår.

I går pumpade jag då äntligen cykeln. Det var dammludd på kedjan, lite geggigt ta bort, så det s-k-e-t jag i, tänkte det blåser nog bort … berätta inte för grabbarna på Kadens, de äro sådana känsliga själar när det kommer an på cykelprylar.

Det blev Djurgården runt, och runt och runt och runt. Totalt sex varv, 62 km, och efteråt undrade brorsan om jag inte hade blivit yr i huvudet.

Lite yr i huvudet hade jag nog blivit, men framför allt stel i nacken. Det jobbigaste med cykel är nacken. Kan man inte hitta på något? Uppfinna ett stativ för styrstången, som man kan vila hakan på. Och triatleterna, dom begriper jag mig inte på. De har en sittställning där de i princip vilar hakan mot paketet … ja inte de kvinnliga … där finns ju inget naturligt motstånd … de har kanske blicken i backspegel(n) ? … ojoj … och hursomhelst … jag fattar inte hur de orkar se framåt … ögongloberna måste väl nästan vandra in under ögonbrynen … fast de se ju också lite utomjordiska ut där de far fram … kanske är de också synska?

Snart Kristi Flygare, och brorsan har kollat vattentempen i Mälaren ute vid Adelsö. 5 C, och kanske ännu varmare till helgen, så ta med våtdräkten, sa brorsan.

Jag vet inte jag. Tror en grodmansdräkt ligger närmare till hands. Med gummifötter och gummivantar och gummi överallt. Tror jag tar med dom här i stället, för mer värmeverkande aktiviteter på land.  En present till brorsan från Amerika:

En present till mig själv från Amerika:

Jag säger bara det; Öland! Böda beach! Vi kommer äga i sommar  ….

Det var lite grymt, det var lite galet. Tre lopp, två maror och en halvmara, på en månad. Berlin, Milano, Big Sur. Mycket sitta i flygstol och se världen långt där nere. Minns mest en gammal vulkan, vit som en sockertopp, någonstans över Amerika. Ett sådant stort land, Amerika. Så mycket vildmark. Sådan ödslighet. Så många spännande platser att springa på. Bara man kommer ner på marken …

Nu vardag igen, strilregn och djurgårdsgrått. Just intervjuat Mattias Göransson, som basar för Magasinet Filter. Varannan kväll springer han som en robot runt Slottsskogen i Göteborg. Mer om det i RW no 6 … den ofiltrerade sanningen om redaktör Göranssons löparliv.

Fötterna fortfarande ömma. Men inga stressfrakturer. Mer åt sendragshållet. Hårt knutna skor på hårt underlag (gatsten i Milano), sånt kan straffa sig. Det gjorde det. Så nu blir det löpande i löst knutna dojor ett tag. Och väl dags pumpa upp cykeln. Ironman den 18 augusti. Har man inte järn i låren då, slutar man väl såhär:

Inte helt otippad …

I en till lika delar (o)salig blandning av självgodhet och självironi (jodå, jag har det … och det var inte ironiskt …) vill jag naturligtvis icke förvägra den bästa av läsekretsar ännu en topplista, en fackpocketbokstopplista, där Ett år av magiskt löpande krängt sig in mellan en bok om lyckliga skilsmässor och Blondinbellas boosting av unga tjejer.

Av detta går säkert att dra en eller flera slutsatser, själv törs jag dock bara dra den att skilsmässor, löpning och egoboostade unga kvinnor tycks vara ett tecken i tiden, där då kanske allting sammanfaller i en rörelse där snabbt löpande unga kvinnor i allt högre grad springer sig  fria ur icke fungerande relationer för att förverkliga sig själva på, tja, någon annan plats än den med den sega gubben … rätta mig om jag har fel? … härmed och hursomhelst är i alla fall spanarna i radioprogrammet Spanarna informerade!

F ö älskar jag topplistor. Särskilt när man är med på en själv!

17   (7)

POCKET. Månpocket, Svenska, 2012-04-13

Finns
den lyckliga skilsmässan? Bilden av den romantiska, sexuella kärleken
bombarderar oss dagligen och äktenskapet är det som ska kröna
kärlekssagan. Tills döden skiljer oss åt, så har det predik…

18   (23)

POCKET. Pocketförlaget, Svenska, 2012-02-22

Nej,
nej, du behöver absolut inte vara löpare för att köpa den här boken!
Fast du kommer med största sannolikhet få en massa spring i benen när du
läst den. Kenneth Gysing, redaktör på löpartidning…

19   (ny)

  (2 recensioner)  

POCKET. Månpocket, Svenska, 2011-08-12

Boosta
dig själv! Blondinbella är en av Sveriges mest lästa bloggar någonsin,
och nu tar dess skapare Isabella Löwengrip sitt positiva budskap vidare i
en nära och äkta handbok för unga tjejer. Isa…

Åter hemlandet och nytt PB i träsmak. Propellerplan från Monterey till San Francisco. En gammal Boeing från San Francisco till Frankfurt. Där landade man ungefär när vi startade från Frisco, vilket kändes aningens underligt … och lite upplyftande. Om inte tiden rör sig, blir man väl heller inte äldre? Kande mig dock som 95 när jag skulle resa mig ur flygsätet.

– Ha det vatt´något, undrade man när man kom hem?

– Vattkoppor, sa sonen, visade vackra prickar.

Och SvD hade publicerat boktopplista:

Facklitteratur

1. (Ny) Göran Rosenberg: ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz”

2. (1) David Lagercrantz och Zlatan Ibrahimovic: ”Jag är Zlatan Ibrahimovic: Min historia”

3. (Åt) Jan Pedersen och Lars Svensson: ”Fågelsång: 150 svenska fåglar och deras läten (kompaktutgåvan)”

4. (2) Katrin Zytomeriska: ”Dags att bli smal! LCHF på mitt sätt”

5. (Ny) Malin Ewerlöf och Kenneth Gysing: ”Bli en bättre löpare – med Malin Ewerlöf”

Och kolla, kolla, kolla, in på en femte plats, i kamp med Zlatan, 150 fåglar och den überbantande Zytomeriska. Och Göran Rosenbergs bok om sin pappa som välförtjänt etta, den är mycket bra.

Stolt? Så in i h …. e! Vem kunde väl tro det? … när jag och Malin satt på kaféer förra vintern och käkade bullar och sörplade kaffe och spånade bok. Malin hoppade fram med kryckor med nyopererad hälsena, isvindar ylade utanför fönstren och planen att plåta snygga löparbilder som skulle ge feelgoodlöparkänsla kändes rätt långt borta.

Men så blev det vår och så blev det sommar och höst och nu är det vår igen och knoppar brista och löparboomen bullrar som aldrig förr.

Man kan få spring i benen för mindre, trots två maror och en halvmara på en månad.

Man kanske skulle gå på diagnos? Få en bokstavskombination, kanske AHA – som i upplevelse!

Ett annat slags AHA:

I lobbyn på Hyatt Hotel, Monterey. Eftermiddag och jazzkonsert på gång. Montereys bästa jazzmusiker lirar här när man kommit i mål i Big Sur Marathon. Och de lirar bra!

En man bredvid mig har ett ben korsat över att annat, och en brun Five Fingersko på foten. Vem släppte in honom?

Upp 03.15 i morse, iväg med buss till starten i Big Sur. Där var det svinkallt, tur man fick slinka in i RW USA:s uppvärmda tält. Humboltströmmen glider förbi därute i Stilla Havet, och den är bra kall. Det gillar valarna och späckhuggarna och hajarna. All respekt för surfarna här.

Näsan rann i morse, blåsor på tungan och på insidan av höger kind (oundgänglig information för alla löparnördar), men halsen ok. Jag satt inte på flyg i 22 timmar  för att komma hit och ställa in. Tejpade foten på ovansidan med Apotekets skavsårsplåster. Det gjorde i alla fall inte ont på undersidan, och det är ju den fotsidan man springer på.

Starten gick och det gick utför ett tag. Sen gick det uppför ett tag. Solen tittade fram, näsan rann men kroppen kändes helt ok. Foten också. Sen försvann solen, och dimman kom. De som har sett filmen The Fog vet vad jag talar om. Slapp dock vålnaderna med svärd. Och så började det blåsa, och det var inga milda västanfläktar.  Efter en mil började det dra i knäet, det var många år sedan det hände, måste vara kalldimman som trängde in under huden. Stannade och stretchade, hjälpte lite, men va faen, snuva och fotont och så kommer knäet och ställer en fråga.

Men solen tittade fram igen, och så här såg det ut när vädret var halvbra:

Vyerna var helt fantastiska, och backarna fantastiska också, fast på ett annat sätt.

Pratade med Bart Yasso (gammal amerikansk löparlegend) innan loppet, vi sågs i Jerusalem förra året. Jag frågade om Big Sur var lika kuperat som Jerusalem, men Bart som sprungit Big Sur hur många gånger som helst, dock inte i år, sa att Big Sur var mycket lättare än Jerusalem, som ju var helt ”crazy”. Big Sur var underbart sa Bart, i jämförelse (ho ho), fast jag tror han var lite lokalpatriot här …

Och för att göra en lång historia kort (det kommer en mycket längre historia i RW no 6), jag sprang i mål på 3.40 och var mycket glad för det. Hade pratat med  en marinbiolog, Meredith, på bussen till Big Sur, hon hade flyttat upp från Florida till Monterey för ett år sedan (och tyckte Monterey var tusen gånger bättre än Florida för en löpare, och så kom hon också ursprungligen från Seattle) som trodde att en liten förkylning faktiskt kunde boosta immunförsvaret och att det skulle få kroppen att prestera jättebra (det var en teori jag sög åt mig direkt, och Meredith visste ju också det mesta om valar och späckhuggare och andra nästan mänskliga varelser … däggdjur ..) … och det funkade .. det vill säga jag överlevde … men ska kanske inte prövas av alla …

Och så här ser medaljen ut:

Den tillägnar jag min son och mina döttrar och Barack Obama och Neil Young:

Running In a Free World!

Lätt bli påverkad här i Amerika …

Två maror och en halvmara på en månad, nu ska jag inte springa på ett tag …

Och nu ett trumsolo!

Tjogadoogadockaboombomboom!!!

Cool town, Monterey … och i morgon Whalewatch. Och då pratar vi inte …amerikansk politik …