Mera toppen!


 

I en till lika delar (o)salig blandning av självgodhet och självironi (jodå, jag har det … och det var inte ironiskt …) vill jag naturligtvis icke förvägra den bästa av läsekretsar ännu en topplista, en fackpocketbokstopplista, där Ett år av magiskt löpande krängt sig in mellan en bok om lyckliga skilsmässor och Blondinbellas boosting av unga tjejer.

Av detta går säkert att dra en eller flera slutsatser, själv törs jag dock bara dra den att skilsmässor, löpning och egoboostade unga kvinnor tycks vara ett tecken i tiden, där då kanske allting sammanfaller i en rörelse där snabbt löpande unga kvinnor i allt högre grad springer sig  fria ur icke fungerande relationer för att förverkliga sig själva på, tja, någon annan plats än den med den sega gubben … rätta mig om jag har fel? … härmed och hursomhelst är i alla fall spanarna i radioprogrammet Spanarna informerade!

F ö älskar jag topplistor. Särskilt när man är med på en själv!

 

17   (7)
Happy, happy : en bok om skilsmässa
POCKET. Månpocket, Svenska, 2012-04-13

Finns
den lyckliga skilsmässan? Bilden av den romantiska, sexuella kärleken
bombarderar oss dagligen och äktenskapet är det som ska kröna
kärlekssagan. Tills döden skiljer oss åt, så har det predik…

18   (23)
Ett år av magiskt löpande
POCKET. Pocketförlaget, Svenska, 2012-02-22

Nej,
nej, du behöver absolut inte vara löpare för att köpa den här boken!
Fast du kommer med största sannolikhet få en massa spring i benen när du
läst den. Kenneth Gysing, redaktör på löpartidning…

19   (ny)
Egoboost! : Blondinbellas överlevnadsguide för unga tjejer
  (2 recensioner)  

POCKET. Månpocket, Svenska, 2011-08-12

Boosta
dig själv! Blondinbella är en av Sveriges mest lästa bloggar någonsin,
och nu tar dess skapare Isabella Löwengrip sitt positiva budskap vidare i
en nära och äkta handbok för unga tjejer. Isa…

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan
Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

Hej Marianne,
tack för dom orden, värsta boosten för språkcentrum 😉 … det kommer mera!

Ha ha Kristine, Pang på rödbetan har visst fått en vidare betydelse 😉


Kenneth Gysing

Jag säger då det, man skulle investerat i rödbetsjosaktier 😉

I mitt närområde: Hälsokosten i Fältöversten, hälskostbutiken på Nybrogatan, alldeles i hörnet av Karlavägen … och jag tror det finns i de flesta hälsokostbutiker i stan …. någon har sett förpackningar på COOP, men det har har inte jag …



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Big Sur Marathon


 

I lobbyn på Hyatt Hotel, Monterey. Eftermiddag och jazzkonsert på gång. Montereys bästa jazzmusiker lirar här när man kommit i mål i Big Sur Marathon. Och de lirar bra!

En man bredvid mig har ett ben korsat över att annat, och en brun Five Fingersko på foten. Vem släppte in honom?

Upp 03.15 i morse, iväg med buss till starten i Big Sur. Där var det svinkallt, tur man fick slinka in i RW USA:s uppvärmda tält. Humboltströmmen glider förbi därute i Stilla Havet, och den är bra kall. Det gillar valarna och späckhuggarna och hajarna. All respekt för surfarna här.

Näsan rann i morse, blåsor på tungan och på insidan av höger kind (oundgänglig information för alla löparnördar), men halsen ok. Jag satt inte på flyg i 22 timmar  för att komma hit och ställa in. Tejpade foten på ovansidan med Apotekets skavsårsplåster. Det gjorde i alla fall inte ont på undersidan, och det är ju den fotsidan man springer på.

Starten gick och det gick utför ett tag. Sen gick det uppför ett tag. Solen tittade fram, näsan rann men kroppen kändes helt ok. Foten också. Sen försvann solen, och dimman kom. De som har sett filmen The Fog vet vad jag talar om. Slapp dock vålnaderna med svärd. Och så började det blåsa, och det var inga milda västanfläktar.  Efter en mil började det dra i knäet, det var många år sedan det hände, måste vara kalldimman som trängde in under huden. Stannade och stretchade, hjälpte lite, men va faen, snuva och fotont och så kommer knäet och ställer en fråga.

Men solen tittade fram igen, och så här såg det ut när vädret var halvbra:

 

Vyerna var helt fantastiska, och backarna fantastiska också, fast på ett annat sätt.

Pratade med Bart Yasso (gammal amerikansk löparlegend) innan loppet, vi sågs i Jerusalem förra året. Jag frågade om Big Sur var lika kuperat som Jerusalem, men Bart som sprungit Big Sur hur många gånger som helst, dock inte i år, sa att Big Sur var mycket lättare än Jerusalem, som ju var helt ”crazy”. Big Sur var underbart sa Bart, i jämförelse (ho ho), fast jag tror han var lite lokalpatriot här …

Och för att göra en lång historia kort (det kommer en mycket längre historia i RW no 6), jag sprang i mål på 3.40 och var mycket glad för det. Hade pratat med  en marinbiolog, Meredith, på bussen till Big Sur, hon hade flyttat upp från Florida till Monterey för ett år sedan (och tyckte Monterey var tusen gånger bättre än Florida för en löpare, och så kom hon också ursprungligen från Seattle) som trodde att en liten förkylning faktiskt kunde boosta immunförsvaret och att det skulle få kroppen att prestera jättebra (det var en teori jag sög åt mig direkt, och Meredith visste ju också det mesta om valar och späckhuggare och andra nästan mänskliga varelser … däggdjur ..) … och det funkade .. det vill säga jag överlevde … men ska kanske inte prövas av alla …

Och så här ser medaljen ut:

Den tillägnar jag min son och mina döttrar och Barack Obama och Neil Young:

Running In a Free World!

Lätt bli påverkad här i Amerika …

Två maror och en halvmara på en månad, nu ska jag inte springa på ett tag …

Och nu ett trumsolo!

Tjogadoogadockaboombomboom!!!

Cool town, Monterey … och i morgon Whalewatch. Och då pratar vi inte …amerikansk politik …

Californication


 

Det börjar dra ihop sig. På söndag går starten i Big Sur Marathon. Det är tänkt att jag ska stå där, och sen springa över den här:

Dock lite orolig över höger fot, den har inte riktigt varit sig själv sedan Milano. Öm på ovansidan mitt på, underlig åkomma.

Men det är väl bara att springa oknutet.

Kalifornien alltså. Baywatch över Stilla Oceanen. Har längtat dit sedan jag var liten, platsen på jorden där alla kör runt i Mustang Convertible …

… och lyssnar på dom här:

 

 

Den stora frågan är naturligtvis, löpargrejorna som handbagage eller inte? Två byten, ett i Frankfurt, ett i San Francisco. Kan hända mycket med bagaget på den vägen. Kanske lika bra att klä om hemma?

Vad säger den bästa av läsekretsar?

Milano Marathon


 

Resumé i bild:

Hejdå Sverige!

Och heja brorsan … som ska springa Vällingbymilen om en timme! Mot Italien där gula citroner blänka.

 

Hej Milano!

Silvio bygger ny lya. Men var är citronerna? Och varför regnar det?

 

Loppet! Det regnade från start till mål. 10 C. Frisk sydvästlig vind, tror jag. Tänkte jag skulle springa mig varm. Följde efter några gubbar med gula ballonger som det stod 3.00 på. Kanske var det citroner? Det kom surt efter. Efter 15 km tackade ballongmännen för sig. Klockade 1.31 vid halva. Växlade ner, ingen idé jäkta vidare.

 

 

Höll ihop hyfsat. Gick in på 3.13.32.

Mycket av hård gatsten. Var det därför fötterna blev såhär? Ajaj fötterna.

 

 

Men slutet gott, jättegott. En kosmopolit dricker Cosmopolitian!

 

 

Arrividerci Milano. För alltid i blött minne.

Längre rapport  RW no 6.

Jag är löpare: Mai-Li Hammargren

Jag är löpare: Mai-Li Hammargren


Jag har sprungit sedan jag var liten. Min pappa var löpare. När han skulle hämta posten på somrarna, två kilometer från sommarstugan, sprang jag och mina tre syskon med. Jag minns att vi alltid fick håll och fick krama kottar för att det skulle släppa. Det blev kanske inte så mycket träning för pappa, men för honom var det också ett sätt att umgås med oss.

Jag började med friidrott när jag började skolan. Gick med i Uppsala Idrottsförening och började tävla på 800 meter och 1000 meter. Jag var bra, men inte jättebra. Tror jag sprang 800 meter på 2.31 som bäst.

De senaste åren har jag levt som i en liten bubbla med min klocka, Mutewatch. Det började när jag gick på Handelshögskolan i Stockholm som hade en tävling där man skulle fundera över ett vardagsproblem och försöka komma på en lösning. Min pojkvän och jag hade just flyttat ihop. Vi hade väldigt olika tider, han jobbade ofta sent och tryckte på min snoozeknapp så att jag inte kom upp. Lösningen blev ett armband med en alarmfunktion som bara vibrerade. 

Jag kom tvåa i tävlingen med affärsidén till Mutewatch. Jag bestämde mig ett år senare för att dra igång företaget och hade turen att träffa andra personer med olika egenskaper som ville samma sak. Efter två år presenterade vi första bilden av Mutewatch på en amerikansk webbsajt för teknik, som heter Engadget. De skrev om klockan och plötsligt blev det ett enormt tryck. Vi lyckades sälja Mutewatch i produktion och lanserade under 2011. Nu är det en klocka med  touchscreen och vibrerande alarm- och timerfunktion.

En del av mina kompisar använder den när de springer intervaller. Men just nu har den ingen tidtagarfunktion, den kan bara räkna ned från ett givet klockslag. Men på sikt kommer vi kanske utveckla en sportmodell.

Jag har alltid löparskorna med mig på resorna. Löpningen har blivit en sorts konstant att förhålla sig till när allting annat är upp och ner. Jag har haft och har som regel att gå upp direkt, ta på mig löparkläderna och ge mig ut på en löprunda när klockan ringer på morgonen. Frukosten får vänta, iPhonen har jag lagt i ett annat rum. Det är förbjudet att kolla e-mail och telefonsamtal innan jag har sprungit.

Just nu kallar jag mig bara ”lyckliglöpare”. Men jag drömmer om att springa ett maraton. Jag hoppas jag får lite mer tid framöver, nu när klockorna håller på att skeppas ut över världen. Innan hade vi bara prototyper, då var jag tvungen att vara på plats överallt och berätta om produkten, men nu hoppas jag att den säljer sig själv.

Jag tror på rutiner. Är du för kreativ, då faller allt. Jag brukar alltid skriva upp en lista på de tre viktigaste grejerna att göra varje dag. Mutewatch är tänkt att vara en del av rutinen. Du ställer alarmet så du vet när du ska sluta med en sak. Du ska alltså slippa tänka på tiden, låta vibrationerna styra. 

Jag vill inte framstå som en supereffektiv människa, det handlar inte om det. Jag vill bara göra någonting som jag utvecklas av. Är man en komplex person måste man också hitta komplexa sammanhang för att bli lycklig, samtidigt som man försöker göra det så enkelt som möjligt för sig. 

Jag är ett typiskt barn av 80-talet. Jag gillar att ha alla grejer i livet: vänner, roligt jobb, fritid och träning. Tanken med att gå med i den där tävlingen på Handels var att tjäna så mycket pengar att jag en dag skulle kunna bjuda alla mina vänner på en resa till Barcelona. 

Vad vi skulle göra där? Dansa, och kanske springa Barcelona Marathon! 

Here we go again!


 

Fick hem varor från my local dealer på Nybrogatan …

… hennes hälsoshop har aldrig gått bättre, full av löpare med stirriga blickar som storhandlar rödbetsjos … tänk True Blood, tänk syntetiskt blod … doft av urgamla jordkällare …

min son vill inte ha godnattpussar längre, han säger att jag stinker … bara ett lopp till, säger jag, bara ett till … sen ska jag sluta.

Tre dagar kvar till Milano Marathon.

Skål!