Det sa bara SMACK!

Oj, nej, just ja, jag menar Micke Nelker! Hans gäng Terrible Tuesdays skulle få en ny medlem i form av Carl.

Vi tog oss bort till Stockholms lilla oas Djurgården på tisdagskvällen. Helt magisk kväll. Frisk luft, sol och helt perfekt värme. Nästan nya skor hade vi på oss, dagen till ära (New Balance 890 t.v. och Saucony Kinvara t.h.):

6 km skön jogg efter Djurgårdskanalen och sedan på´t. Nelker och grabbarna skulle köra 6*1000 meter men jag följer ju som bekant mitt träningsschema slaviskt så för mig väntade hopp, skutt, skolning och snabba 400-ingar. Kändes bättre än på länge och steget kändes lätt och ledigt igen. Rumpan värkte men vad gör väl det när solen skiner? Kunde konkludera att jag springer sjukt ojämt när jag ska försöka springa snabbt. Tiderna varierade runt 4:02 (total bottennotering) till ca 3:30 min/km på intervallerna och jag hade ingen kontroll på vilken fart som kändes hur. Detta behövs jobba på. Speciellt eftersom intervallerna skulle springas progressivt 1-4. Jag springer alltid lite hur som helst. Har ingen koll alls.

Helena Lindahl kom förbi och knäppte kort på oss (hahaha…varför fastnar jag och Carl aldrig på bild?):

Ikväll blir det ett försök till på SMACK-serien. 22 km tempo, får de hur nu det ska gå. Onsdagströttheten är inte nådig med mig idag…:/

---

Fick ett mail av en kollega med roliga cykelbilder…Man kan ju tänka sig vilken ingenjörskonst/ brain storming det har varit historiskt för att ta fram den snabbaste hojjen.

Från det här:

Okej denna kanske inte har så mycket med snabb cykling att göra med ändå…

Varför har man inte spunnit vidare på den här idén?

 

---

Har ju som tidigare nämnt att jag har ont i höger skinka. Det är sannolikt fästet Piriformis som har tagit lite stryk under alla cykelpass i tempobågen. Har känt av rumpan sedan två veckor tillbaka men tänkt att ”det blir nog bättre”. Skulle jag inte ha tänkt. Har dessutom bara blivit stelare och stelare mellan skuldrorna som resulterat i en låsning så att jag nu har lite svårt att ta djupa andetag. Det löser sig heller inte av sig själv…

Igår tog jag tag i saken och gick glad i hågen till Access Rehab för att få behandling av min naprapat Andreas Bjurman. Så fort jag tar i hand med karln börjar jag svettas. Detta skulle bli plågsamt och det visste kroppen sedan tidigare. Några knotknackningar senare låg jag och gnydde och skrek som en liten gris på britsen. Andreas hade nöjt din armbåge inpressad i min ömma Gluteus Maximus. AJ! Den var minst sagt öm och det sjuka var att när han pressade in armbågen i skinkan så strålade det ut genom hela sidan på låret och ut i knät. Enormt obehagligt! Skuldrorna fick sig också en blåsning och jag gick ifrån kliniken lite mjukare men oerhört mycket ömmare. Resten av eftermiddagen var jag helt spak. Avslappnad, lite illamående men framför allt rädd. Andreas bokade nämligen in mig på 25 min (jag skrek högt NEEEEJ när han föreslog 55 min) massage hos Rubin McRae nästa torsdag. Välbehövt men fy fan vad ont det ska göra. Rubins nypor är inte att leka med men fasen nytta det gör ändå! Nu ska baken bli hel och frisk igen!

Sprang lite lätt 8 km igår för att känna efter hur det kändes. Det kändes bedrövligt. Fick lov att stanna och stretcha överkroppen tre (3) gånger för att kunna andas normalt. Höger ben släpade sig efter kroppen pga skinkan. Riktig mongolöpning såg det nog ut som. Efter 15 min uppvärmning var det dags att ta tag i lite terrränglöpning och det kändes….ganska bra faktiskt! Ingen fart i kroppen men jag kom in i rytmen och backarna störde mig inte ett skvatt.

Väl hemma tog jag fram Calles gamla golfboll och gick lös en vända till på rumpan, den var öm, men klart mindre spänd än innnan behandlingen.

Ett litet tips. Om du blir lite överansträngd i någon muskel, vänta inte. Sök hjälp direkt så slipper behandlingen bli en lång pina. Nu ska jag försöka släpa mig bort till kaffemaskinen och ta kopp 4 för dagen (3 första kopparna på Lisas efter simningen i morse:) life is good).

Deffade rumpmuskler.

---

Helgens väder har varit minst sagt nyckfullt här i Stockholm. Medan övriga Sverige njöt av sol och värme har vi Stockholmare åter fått känna på vinterns bistra kyla. Vaknade kl 7:18 på lördag morgon och kände att något var fel. Jättefel. Tittade ut och såg ett snölandskap så långt ögat kunde nå.

Nåväl. Det fick bli lite shopping på stan (kollade in vårnyheterna på löpskofronten, blev inte jätteimponerad) och sedan framstupa sidoläge i soffan tills snön försvann och solen tittade fram. Då gav jag mig ut på 15 km härlig löptur på stor-Stockholms osäkra gator.

Middag med rödvin och bästa dalkullan som sällskap gjorde sedan dagen komplett. Vi diskuterade kroppsideal och kollade in Kissies blogg. Vi konstaterade att det är liten kropp och stora bröst som gäller just nu. Typiskt att man har små bröst och stor kropp. Heeeeelt ute.

Igår var det cykling på blöta och skitiga vägar men jag var glad ändå. Riktigt bra tryck när jag for fram under mina powerintervaller. Så här fin blir cykeln (och jag!) efter cykeltur på Ingarö:

Snabb dusch med cykeln som sälllskap (hade märken både här och där av kedjan efter slutförd dusch) och det var dags för simning. På programmet stod öppetvattensimning. Riktigt kul! Coach Mike och Daniel hade öppnat upp hela 50-ian och det var förbud på att hänga på kanten (det gjorde jag ändå). Tränade panikstarter med bojnavigering och körde parövningar. Min bästa gren var trampa vatten, eller polokick/egg som vi kallar det på konstsimsspråk. Rätt jobbigt faktiskt men jag hade det nog minst jobbigt av alla SCT:are, Roberstsson såg drunkningsklar ut eftersom han var mer under vattnet än över;).

En helg som startade bedrövligt men slutade rätt bra ändå. Idag ska jag gå och få rumpan tilltufsad. Har haft ont i höger skinka sedan förra helgen och jag börjar bli lite trött på det nu. 

 

---

Tömde min mobil idag. Där hittade jag lite fina träningsbilder och annat som jag tänkte visa er:

Cykeltur i Östersund i somras. Hittade ett jättemysigt gårdsfik i Marieby med den här fina utsikten:

Kom fyra i Svenska Cupen (sprint och olympisk distans) i somras och fick en liten check. Mina föräldrar blev överförtjusta och menade att den kan man inte slänga. Numer sitter den fina lillla checken på dasset hemma i Norhyttan för allmän beskådan av den som väljer att sätta sig och skita där.

Tog en ridsväng med kusin vitamin och Louise uppe i Dalaskogen. Här snackar vi tjejen (jag alltså) som tränar ca 15 tim i veckan av varierat slag men får efter en en timma på hästryggen  träningsvärk i flera dagar efteråt och en gångstil som får Clint Eastwood att gapa av förvåning.

V. 9-läger i Sydspanien och många cykeltimmar i bergen. Här efter ett stopp på väg upp till Sierra Nevada. Sedan blev jag sjuk resten av veckan, och månaden.

Sambon och jag ute på cykling i Ludvika under varmaste månaden (mars) sedan 1800-talet.

Kisspaus.

När det inte är finväder får man fredagsmysa på trainern uppställd på balkongen istället.

Det här fina kollaget fick jag av en arbetskamrat och sitter nu högtidligt på väggen på mitt kontor.

Myspromenad i Norhyttan med hund.

Finaste vovven i världen, Chip, still going strong.

Ute på skogsrunda i skogen där både Näcken och Skogsrået bor…

Finnmarkstursåkare: känner ni igen er?

Den Graafska farmen.

Snipp snapp snut så var bilderna slut!

---