På tal om cykling…


Fick ett mail av en kollega med roliga cykelbilder…Man kan ju tänka sig vilken ingenjörskonst/ brain storming det har varit historiskt för att ta fram den snabbaste hojjen.

Från det här:

Okej denna kanske inte har så mycket med snabb cykling att göra med ändå…

Varför har man inte spunnit vidare på den här idén?




 

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kom i form nu! Bästa tipsen för dig som vill bli snabb, stark och skadefri i vinter
  • Vi har testat 10 smarta träningsklockor
  • Run streak med RW: Spring lite varje dag och förändra ditt liv
  • Benhård träning: Övningarna som ger dig kraft i benen
  • Heta julklappstips
  • Forskning: Farväl inflammation
  • Smart mat: Stärk immunförsvaret

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Helgreferat


Helgens väder har varit minst sagt nyckfullt här i Stockholm. Medan övriga Sverige njöt av sol och värme har vi Stockholmare åter fått känna på vinterns bistra kyla. Vaknade kl 7:18 på lördag morgon och kände att något var fel. Jättefel. Tittade ut och såg ett snölandskap så långt ögat kunde nå.

Nåväl. Det fick bli lite shopping på stan (kollade in vårnyheterna på löpskofronten, blev inte jätteimponerad) och sedan framstupa sidoläge i soffan tills snön försvann och solen tittade fram. Då gav jag mig ut på 15 km härlig löptur på stor-Stockholms osäkra gator.

Middag med rödvin och bästa dalkullan som sällskap gjorde sedan dagen komplett. Vi diskuterade kroppsideal och kollade in Kissies blogg. Vi konstaterade att det är liten kropp och stora bröst som gäller just nu. Typiskt att man har små bröst och stor kropp. Heeeeelt ute.

Igår var det cykling på blöta och skitiga vägar men jag var glad ändå. Riktigt bra tryck när jag for fram under mina powerintervaller. Så här fin blir cykeln (och jag!) efter cykeltur på Ingarö:

Snabb dusch med cykeln som sälllskap (hade märken både här och där av kedjan efter slutförd dusch) och det var dags för simning. På programmet stod öppetvattensimning. Riktigt kul! Coach Mike och Daniel hade öppnat upp hela 50-ian och det var förbud på att hänga på kanten (det gjorde jag ändå). Tränade panikstarter med bojnavigering och körde parövningar. Min bästa gren var trampa vatten, eller polokick/egg som vi kallar det på konstsimsspråk. Rätt jobbigt faktiskt men jag hade det nog minst jobbigt av alla SCT:are, Roberstsson såg drunkningsklar ut eftersom han var mer under vattnet än över;).

En helg som startade bedrövligt men slutade rätt bra ändå. Idag ska jag gå och få rumpan tilltufsad. Har haft ont i höger skinka sedan förra helgen och jag börjar bli lite trött på det nu. 

 

Lite bilder


Tömde min mobil idag. Där hittade jag lite fina träningsbilder och annat som jag tänkte visa er:

Cykeltur i Östersund i somras. Hittade ett jättemysigt gårdsfik i Marieby med den här fina utsikten:

Kom fyra i Svenska Cupen (sprint och olympisk distans) i somras och fick en liten check. Mina föräldrar blev överförtjusta och menade att den kan man inte slänga. Numer sitter den fina lillla checken på dasset hemma i Norhyttan för allmän beskådan av den som väljer att sätta sig och skita där.

Tog en ridsväng med kusin vitamin och Louise uppe i Dalaskogen. Här snackar vi tjejen (jag alltså) som tränar ca 15 tim i veckan av varierat slag men får efter en en timma på hästryggen  träningsvärk i flera dagar efteråt och en gångstil som får Clint Eastwood att gapa av förvåning.

V. 9-läger i Sydspanien och många cykeltimmar i bergen. Här efter ett stopp på väg upp till Sierra Nevada. Sedan blev jag sjuk resten av veckan, och månaden.

Sambon och jag ute på cykling i Ludvika under varmaste månaden (mars) sedan 1800-talet.

Kisspaus.

När det inte är finväder får man fredagsmysa på trainern uppställd på balkongen istället.

Det här fina kollaget fick jag av en arbetskamrat och sitter nu högtidligt på väggen på mitt kontor.

Myspromenad i Norhyttan med hund.

Finaste vovven i världen, Chip, still going strong.

Ute på skogsrunda i skogen där både Näcken och Skogsrået bor…

Finnmarkstursåkare: känner ni igen er?

Den Graafska farmen.

Snipp snapp snut så var bilderna slut!

Tempopremiär


Igår körde jag SMACK-tempo (16,8 km) för första gången. Hade tidigare under kvällen snackat med Jenni, min triathletkompis, som är en erfaren SMACK-deltagare. Hon tipsade om mycket kläder och att ta med trainer att värma upp på. Efterson jag i vanlig ordning var ute i sista minuten kom jag till Odensala lagom till första start. Kylan, blåsten och regnet som hängde i luften gjorde kroppen stel och kall och jag var minst sagt glad att jag hade med trainern ändå. Den knappa tiden att värma upp på gjorde trainern ovärdelig där och då, tack vare den blev jag åtminstone liiiite varm i musklerna. Kändes dock miserabelt i låren och minsta fartökning sved som attan i benen. Helgens cykling och löpningen dagen innan hade lämnat spår i min sargade kropp. Några av deltagarna valde att köra i shorts och t-shirt, jag övervägde att köra i täckjacka. Kände mig så liten på jorden där bland alla duktiga cyklister. Vad håller man på med? Leka cyklist på stela ben?

Loppet gick dåligt. Det sved i låren hela tiden i och för sig som det ska göra men tankarna på att bryta kom redan efter 3 km. När jag väl gått i mål höll jag på att börja grina. FY FAN vilken vidrig sport tempocykling är.! Sveda och smärta och en kamp mot det egna psyket. 29:56 stod det på min klocka men i resultatet stod 30:26. Ett snitt på ca 33 km/h. Jag är inte nöjd. Det får bli samma visa nästa vecka, och då ska jag vara PIGG i benen (och ha med lite sällskap, det var trist att värma upp och varva ned helt själv). Då ska jag ha med ett par fetare hjul också än de skruttiga träningshjulen jag hade på igår. Nästa vecka blir det 22 km i Herresta, samling Lunda k:a, första start kl 19. See you!

SMACK-tempo 16,8 km i Odensala.

Cykelhärdning


 

Dagen började med hjärtat i halsgropen då jag i lilla Polon åkte in till stan för att simma lite. Hjärtat hamnade i halsgropen på grund av att en man i bil gjorde klassikern ” inte titta åt höger när man svänger vänster” och jag fick sedermera slå på en tvärnit och hamnade sida vid sida med idiotjäveln (förmodligen var gubbjäveln även bakfull då han åkte bakom mig hela vägen in till stan och svängde in på, ja just det, McDonalds ).

Väl i vattnet lugnade jag ner mig och jag fick in sjukt bra flow. 3500 sköna meter på egen bana.

Hem och ladda om, sedan skulle jag ut på veckans cykelångestlångpass. 110 km med 4*20 minutersintervaller inbakade. Det gick skitbra och jag bara susade fram (njaaa, det var ganska segt i benen ärligt talat). Intervallerna dunkade jag på efter 60 minuter och lyckades pricka in motvind och backar VARJE intervall.

Kände mig stark ändå när jag i vinden sjöng och vrålade:

Shift gear Automatic

Damned if I do Who is gonna stop me?

When I’m coming through What we got left is just me and you


But if I go to bed, baby, can I take you?


Get back, get down
Pull me closer if you think you can hang


Hands up, hands tied
Don’t go screaming if I blow you with a bang


Live fast, die young
Bad girls do it well

Snoret rinner, slemmet hänger i en sträng i vinden, låren svider, det bränner och bultar…och jag bara sjunger och njuter!

Efter sista intervallen fanns inte mycket krut kvar. Okynneslkissade ett par gånger. Det blev inte bättre (OBS! Viktigt att trycka på pause på Garminklockan under dessa småpauser, glöm inte det!). Motvinden bet sig fast. Det fick bli depåstopp på Statoil i Ludvika. Hade ju trots allt tre mil kvar. Roffade åt mig det jag kunde få för en skrynklig, svettig liten peng. Bulle+ cola= räddare i nöden. Upp och hoppa på cykeln och vänta in att dynamiten skulle verka. Det gjorde den. Dessutom verkade Gud, den heliga anden och Jesus Kristus vilja besinna mina böner och gav mig medvind i helvetesbackarna sista kilometrarna mot Norhyttan.

 Nu ska jag äta, stretcha, vila och trycka i mig så mkt godis som det bara går (det kanske inte ens finns ngt kvar såhär i slutet på helgen?).
Är rätt nöjd att jag inte åkte till Östersund ändå, det har varit nog så kallt att cykla här i Dalarna. Saknar dock alla däruppe… Speciellt Lill-Emma, hade gärna sett det lilla grynet utklädd till påskkärring….

Balsamera mera!


Har haft en livskvalitetdag i Norhyttan idag. Vaknade i ”stolpboa” efter 12 timmar nattsömn, när hände det senast liksom?! Frukost och kaffe med familjen sedan en solskenspromenad med vovvarna och mamma i skogen. 

Lite trögstartad men det avhjälptes med några extra koppar kaffe sedan var jag redo för 15 km löpning i vackert landskap och strålande sol. Balsam för själen. Några snabba fartökningar inbakade i långpasset gjorde det hela lite roligare. I vanlig ordning skuttade jag iväg lite för snabbt första halvan på passet vilket gjorde benen sega i backarna mot Norhyttan. Fan! Att jag aldrig lär mig! Skönt var det i alla fall att komma ut.

Väl hemma var det bara att ladda om och gulla lite med Moa, familjens nya älskling (brors barn). 

Ut på en lugn cykeltur med fokus att trampa ur benen. Otroligt najs. Balsam för benen. När medvinden kom kunde jag inte låta bli att tryck på liiiite när denna låt kom i lurarna (ja vet jag är en trafikfara när jag har musik på när jag cyklar meeeeen…). Förstå vilken bad girl jag kommer att vara på triathlonbanan i sommar;)!

 

 

Har en vision att göra en remake på denna video med lilla polon som rekvisita och vara utstyrslad i pappas beduindress (han har varit FN-soldat i bla. Egypten, det ni!). Byborna får agera statister. Mamma och syrran var inte lika sålda på idén när jag presenterade den i all iver. Bror undrade: -är det här bra (musiken alltså)? Klart som fan den är bra! Den har gått in som nr 1 på min träningsmusiklista!