Det tar sig!


Ännu en vecka har gått. Status på fot? Bättre!

Såklart försvinner ingen skada över en natt (i så fall, ge mig den kuren), men det går åt rätt håll. Jag kan springa på mängdmässigt utan att få mer ont och det är skönt. Känner av hälsenan lite när jag springer men det blir inte värre och det är viktigast just nu. Så jag har kört både långpass och snabbhet på sistone. Okej ett snabbare pass men ändå 😉

Just nu är jag mest glad över att jag faktiskt springer igen även om jag inte vågat tänka så mycket på lopp. Fast jag är sååå sugen på att tävla. Men jag är sådan att jag har väldigt svårt för att ställa mig på startlinjen oförberedd. Att känna att ”detta är bara träning” går liksom inte. Speciellt inte ett asfaltslopp på typ 10km där jag vet vilka tider jag har och skulle kunna prestera. Att starta i ett sådant lopp nu hade nog knäckt mitt självförtroende rejält. Så jag fortsätter njuta av att ”bara” träna.

Hur är det för er? Kan ni ställa er på startlinjen utan att känna er det minsta förberedda? Efter en tids skada när man gått från toppform till rätt tunga steg till exempel?

Sommarnummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • SUPERFRIDA starkare än någonsin
  • Spring i sommar. Så tränar du bäst på hemmaplan
  • Testa Musses styrkepass
  • Perfekta powershakes! Bästa mellanmålet
  • 4 roliga utmaningar
  • 7 grymma ryggsäckar i stort test
Bli plusmedlem nu
Antal kommentarer: 1

Hannes Svensson

Skönt att det går åt rätt håll, och tack för svaret på förra blogginlägget. Det går framåt för mig med, naprapaten har kört stötvågsbehandling på mig tre gånger, och det verkar faktiskt ha hjälpt mig. Utan löpningen de 2,5 veckorna skadan hindrat mig känner jag dock att jag har tappat både fart och form, så mitt mål med sub 3 i Berlin som jag satte upp 30 november spolieras nu, 3 veckor innan lopp. 🙁 Men, men. Man lär väl sig något av det här med. Huvudsaken är att vara hel igen och åtminstone kunna genomföra loppet, även om drömmen om en bra tid reviderats.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Hälsenan mår bättre!


Som jag skrev i mitt förra blogginlägg så har sommaren inte gått i löpningens tecken för min del. Jag har haft problem med allt från värkande vadmuskler till hjärnskakning och nu senast en krånglande hälsena. Jag har provat de flesta tips jag kunnat googla mig fram till. Bland annat har det blivit ett par lager med tigerbalsam, Linnex och Ormsalva. Jag har gjort hundratals tåhävningar och masserat och gnuggat. Testade även den omtalade massagekudden Flowpillow från Flowlife och jag måste säga att jag är grymt nöjd. Perfekt för att öka blodcirkulationen och bara få klämma bort det onda lite. 

Min senaste kur blev tillslut Voltaren som jag vanligen försöker undvika men ni vet ju hur det är, man blir galen när man inte kan springa och är beredd att testa allt. Jag menar, hade det stått att jag skulle gnida in hälsenan i vitlök hade jag nog gjort det också. Som tur är behövdes inte detta för efter tre dagar med Voltaren så känner jag typ ingen värk alls. Så nu hoppas jag att jag inte bara dolt smärtan untan att det faktiskt blivit bätttre. Det har trots att gått 2,5 veckor dan jag fick ont så nu ska det väl vara på väg bort. 

Någon mer som haft problem med hälsenan? Hur blev ni av med smärtan? Voltaren?

Ha en grym dag och njut av löpningen ni som kan <3

Antal kommentarer: 2

Hannes Svensson

Efter att ha tränat och sett fram emot Berlin Marathon sen utlottningen av startplatser ifjol och drygt 33 veckors målspecifik träning blev jag förra onsdagen, efter ett intervallpass i backe, skadad. Dagen efter kunde jag knappt gå. De klassiska hälseneproblemen, där den vanligaste lösningen sägs vara excentriska tåhävningar 3×15 med böjt och sträckt ben ett par gånger per dag i en sisådär tre månader, trodde jag att jag drabbats av.

Jag höll uppe några dagar med träningen, men sprang dumt nog ett långpass med fartökningar i söndags, då det kändes bra mycket bättre, och jag hade inte mer än lite känning efteråt. Men i måndags kunde jag knappt gå igen utan haltade rejält.

Det är så surt när det bara var drygt fem veckor kvar till målet och jag har inte känt några tendenser alls till att bli skadad. I värsta fall får jag strunta helt i loppet, i bästa fall kanske det går att genomföra med rejält sänkta ambitioner.

Jag var hos naprapaten i onsdags och det visade sig att det är svullet vid sidan om hälsenan, mellan den och knölen, och det liknar kanske mer en rejäl stukning, men det är svårdefinierbart var smärtan sitter. Han var på det klara med att det rör sig om nån typ av inflammation i alla fall. Jag fick stötvågsbehandling både på svullnaden och på hälsenan och han gav mig det här upplägget fram till nästa tid hos honom på onsdag:

”Dels har vi kuren med antiinflammatorisk medicin (Ipren)
Kör en sån kur med 400mg*3, varje dag fram till och med tisdag morgon. Då tar du sista. Så får vi se hur sista dygnet innan behandlingen känns.

Förutom detta: Hellre cykel än crosstrainer och då kan du gärna köra intervaller. Dvs så snabbt som möjligt för att på så vis få igång cirkulationen rejält och det hjälper svullnaden att gå ned.

Vad gäller övningar så har du två olika här nedan. Men tåhävningar är ju inte speciellt svårt. Du kan själv variera dem som du vill.
Både som nedan med excentriska tåhävningar till vanliga sådana där man bara ”pumpar på upp och ned”.
Variera mellan att köra i trappa eller bara på plant underlag.
Enklast är att du varierar varannan dag t.ex. Antalet avgör du själv också, allt beroende på hur många du klarar utan att bli för trött eller får ont.
Jag tycker du kan lägga upp det som följer:

Dag 1:
– Tåhävningar i trappa med båda fötterna i underlaget. 10-30 st *3 i långsamt tempo.
– Enbenståhävningar i trappa 5-10 *3

Dag 2:
– Tåhävningar på plant underlag. Antal samma som ovan.
– Enbenståhävningar på plant underlag. Antal samma som ovan.

Om du kör excentriska eller ej spelar inte så stor roll. Det kan du variera som du vill.

Förutom detta vill jag att du kör vanliga benböj/squats. Minst 50 st per dag. Det kan låta märkligt att jag tycker du ska köra såna men det finns ett syfte och det är att väcka liv i en del av sätesmusklerna som inte används så mycket och då kompenserar andra muskler för det. Bl.a vadmusklerna.

Kör på med detta varje dag fram till att vi ses nästa gång så kommer jag lägga till ytterligare övningar för generell styrka/koordination och balans.”


Sofie Nelsson

Hej Hannes! Vilka grymma tips. Otroligt tacksam för detta. Hoppas att du är hel från skador nu



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Slut på sommarlovet


Nu har det gått två månader sedan jag uppdaterade bloggen och det beror delvis på att jag haft semester och inte haft så mycket tid till att skriva men främst för att jag varit skadad och inte sprungit så mycket. Jag hade haft lite känningar till och från i vaden under våren men efter att jag sprang Stockholm marathon gick det inte mer. Då hade jag riktigt ont i vaden och kunde inte springa alls. Då blev det en väldans massa cykelrundor. Därefter kunde jag springa lite efter ca fyra veckors uppehåll men då lyckas jag ramla under ett pass uppe på fjället i Sälen. Så jag får hjärnskakning och måste vila från träning i en vecka. Efter detta springer jag igång lite igen och under en helg i Stockholm bestämmer jag mig för att traska runt i flipflop en hel dag. Inte bra, nu fick jag riktigt ont i en hälsena istället och vilar genom att bara cykla ett par dagar. Då åker jag på en förkylning och där är jag nu. Förkyld och ont i en hälsena och kan inte springa. 

Men vilken fantastisk sommar det varit, eller vad säger ni?

Från en dag i somaras när jag faktiskt kunde springa.

Antal kommentarer: 2

Stefan Danielsson

Motigt men det vänder till det bättre igen så småningom


Sofie Nelsson

Tack Stefan! Hoppas det 🙂



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Traillöpning i Spanska Cerdanya


Det händer mycket spännande just nu och jag har varit och kommer åka på en del äventyr. Som jag berättade i förra inlägget var jag för drygt en vecka sedan på ett löparläger med Pampastravel i Alquezar i Spanien. Om ett par dagar åker vi iväg igen för att springa ett lopp i Cerdanya som ligger i Pyrenéerna på spanska sidan. Jag älskar Pyrenéerna och att springa i berg och natur är verkligen något som gör mig glad. Det är en sådan frihetskänsla att studsa fram på små stigar, känna hur kvistat och växter rispar lätt på benen, klamra sig fast vid stenar och grenar för att dra sig fram och tillslut nå den där toppen man siktat mot. Att dessutom upptäcka nya platser och inte veta vad som väntar bakom nästa krön är en underbar känsla och det är ett äventyr att få komma ut.

Den kommande helgen går ett riktigt fint lopp kallat Ultra Cerdanya och man kan springa 9, 18 eller 42km. Jag kommer bara springa 9km eftersom jag satsar på att köra ASICS Sthlm marathon om två veckor. Ultra Cerdanya är ett tufft lopp med många höjdmetrar på samtliga distanser. Banorna går i bergen med storslagna vyer. Jag kommer njuta av loppet och miljön snarare än att ”tävla”. I framtiden kommer jag ihop med Pampastravel ordna resor hit för att springa detta häftiga lopp. Någon som redan testat loppet eller ska springa det i år?


Visst är det vackert!!? Foto: Ultra Cerdanya

Antal kommentarer: 2

Johan Renström

Ser Härligt ut. Grattis till alla framgångar också:)


Sofie Nelsson

Tack så mycket Johan! 😀



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Göteborgsvarvet och SM i halvmaraton


Det har varit fullt ös de senaste veckorna och jag har helt glömt att uppdater bloggen. Jag och min kille har bland annat flyttat, jag har varit på löparresa till Spanien och nu senast sprungit Göteborgsvarvet. Jag ska ge er en uppdatering om alla delar men just detta inlägg kommer jag tillägna helgens lopp.

Göteborgsvarvet är verkligen ett av mina favoritlopp och det var nu fjärde gången jag sprang. Detta även blivit lite av en familjetradition då jag, min sambo och delar av våra familjemedlemmar springer loppet ihop. Vi laddar upp tillsammans och firar  alltid våra insatser efteråt. Oavsett om det blir ”persbärs”* eller inte. 

Årets upplaga av varvet var även SM i halvmaraton och det var många starka löpare på startlinjen. Dock var det en mycket varm dag och banan är ganska tuff. Vi drog iväg när startskottet gick och mitt stora mål var att springa med en bra känsla och inte bli för stressad av de andra löparna, jag ville ha kul och njuta av ett lopp jag gillar. Första 10km gick relativt smärtfritt och jag hade bra flyt, men eftersom jag har svårt att dricka under lopp började jag känna av törsten i värmen. De pappmuggar som används under loppet är för mig omöjliga att dricka ur. Jag sätter i halsen och får istället springa och hosta och det orkar jag inte 😉 Så vattnet slängde jag över huvudet för att i alla fall svalka mig lite. Hade också en gel i handen som jag inte testat innan och den fick igång magen lite väl bra och jag blev illamående efter ca 15km. Den känslan kom och gick men jag kände ändå att jag kunde hålla fokus resterande del av loppet. Under hela vägen hörde jag dessutom hejarop som gav mig ny energi längd vägen. Vid 19km stod dessutom mina goa ASICS Frontrunners och peppade oss löpare. Jag blev SÅ glad när jag såg dem och det hjälpte mig att kämpa hela vägen in i mål. Dock gick sista kilometrarna långsammare och jag tyckte att sista kilometern inne i Slottsskogen kändes oändlig och jag längtade verkligen efter att få ta första stegen in på Slottskogsvallen. När jag passerade mållinjen kände jag mig nöjd, kanske inte tidsmässigt men känslan var stabil och jag kände att det fanns mer att ge. Jag gick i mål på tiden 1:19:32 så jag persade med 5 sekunder. Dessutom kom en funktionär fram till mig direkt och meddelad att jag placerat mig som 4e kvinna på SM. Jag var ganska förvånad för jag trodde att jag hade fler tjejer framför mig. En stor merit för mig som också gav mig ytterligare motivation att fortsätta kämpa, ingenting är omöjligt!

Efter loppet hejade vi in våra vänner och familj i mål och kvällen avslutades med grillkväll och lite bubbel. Bra kämpat alla som sprang och tack alla som hejade. 

Följ mina löparäventyr även på Instagram: @soofiean

*En öl som intas när man lyckas persa på distansen 😉 Annan dryck funkar minst lika bra men låter inte lika klatshigt!

Tillsammans med vinnaren av SM halvmaraton, Isabellah Andersson. Foto: Thomas Pickelner

Firar med min bättre hälft som också kämpade bra i värmen! 

Firar våra prestationer, både jag och Thomas Pickelner lyckades sätta PB på loppet. 

Antal kommentarer: 3

LG60

Härligt jobbat. Vilken kometkarriär du gör. Respekt. Bless
LG skoog


LG60

Härligt jobbat. Vilken kometkarriär du gör. Respekt. Bless
LG skoog


Sofie Nelsson

Tack så mycket LG 🙂



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Fula fötter


Vilken kroppsdel är ni mest stolt över? Eller vilken tycker ni är snyggast? Och har ni någon ni gillar lite mindre?
För mig är svaret enkelt på både finaste och fulaste. Svaret är dessutom samma på båda, nämligen fötterna. Älskar mina fötter samtidigt som de är riktigt ”fula”. Eller kanske ska jag säga härdade. De ser oftast ut som om de varit med om både det ena och det andra. Ni vet lösa naglar, blånaglar, blåsor osv. Oftast försöker jag måla över det värsta med nagellack (ibland får jag även ”måla” dit en nagel om det saknas någon). Min sambo håller kanske inte helt med om att mina fötter är det vackraste på min kropp och det var antagligen inte dem han föll för 😉 Har försökt förhandla mig till fotmassage men där går hans gräns, det gick bra en gång på ett villkor! Att jag skulle ha plastpåsar på fötterna för att han skulle ta i dem. Japp, det ä 100% sant! 
Men jag förstår honom, de är inte fina men de är inte heller SÅ fula. Oavsett så klarar de av en hel del de där fötterna och jag är så glad att jag har dem. Tack varde dem så kan jag göra det jag älskar mest, att upptäcka livet till fots.

Håller ni med mig? Har ni snygga fötter eller vilken är er favoritkroppsdel? 😉


För ert eget bästa bjuder jag på ett FOTo där ni besparas de värsta detaljerna 😉 I alla fall för denna gång!

Antal kommentarer: 2

Anne-May

Jag gillar mina fötter som nästan aldrig sviker mig. Lite blåsor och tappade naglar men annars i gott skick rent fysiskt. Men visst ser de för bedrövliga ut. Vissa naglar har varit borta flera gånger och blir aldrig riktigt snygga på grund av skadade nagelband. Ena stortånageln är tjock och gropig. Speciellt på sommaren då andra går i fina sandaler skäms jag över mina fula tår ibland. Men en del går ju att måla över. Tack och lov för mörkt nagellack!


Sofie Nelsson

Håller med dig Anne May! Fötter är grymma och blir de lite blå funkar alltid nagellack 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in