Dödskul


 

Nyårshelgen snart över. SVT satsade hårt i morse. Sjunde inseglet, klockan 07.00.

Ingen dålig start på dagen. Digerdöd och flagellanter innan frukost.

2011, here we come!

Fast egentligen är det ju en film som handlar om maraton. Ingmar Bergman bara skruvade till det lite.

Här lägger grabbarna upp loppet.

Här springer dom.

Man kan tycka det saknas lite löpskolning, kroppshållningen är väl i
yvigaste laget, men så var det också 1300-tal. Långt innan RW kommit
igång med träningstips.

Ska jag vara ärlig, och det ska man ju, så missade jag Sjunde inseglet i morse. Men jag har sett den förut. Den är så pretentiös så det är väldigt nära att man hör kalkoner kackla i bakgrunden. Men på något sätt fixar det sig. Tror Bergman hade riktigt roligt när han gjorde den. Dödsångest?  Vad f-n, vi gör en film om den.

En skön scen är när Nils Poppe har klättrat upp i ett träd, och döden står nedanför och sågar i stammen. Poppe skulle valt en annan gren. Kanske … mellandistans?

Jag missade alltså filmen. Stretade till gymmet i stället. Nyårsdagen hade varit en märklig dag. Denna enorma lust efter pizza och julmust och salta jordnötter på årets första dag. Sov oroligt, märkliga drömmar. Vad gör dom julmust på egentligen?

Men har sagt det förr, och säger det igen. Ont skall med ont fördrivas. Vet Clintan håller med. Så upp på bandet, 26 km fartlek, snitt 4.28. Svetten luktade Bollinger. Sen ammoniak. Sen alldeles vanlig svett.

Det är nog som det är. I varje maratonlöpare en liten flagellant. Synden skall piskas ur kroppen.

Sålunda nypiskad, se vi det nya året an med spänning. I morgon börjar det, på riktigt!

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Raketfart


 

…. nä, lusjogg runt Djurgården.

Men Djurgården smäller högt ändå.

Ett nyårsträd på Galärudden:

18 km. En lagom omväg till champagnen!

2011, Here We Come!!

Mera Alternativträning


 

Långkalsonger på. Brallor på. En, två, tre tröjor på. Jacka på. Mössa. Vantar på. Streta mot T-banan. Motvind.

Upp Skanstull. Streta mot Eriksdalsbadet. Brallor av. Långkalsonger av. En, två, tre tröjor av. På och avklädning, en slags uppvärmning inför, just det ja, badet. Inte simmat på riktigt sedan i somras. Börja om från börja, börja om på nytt. Kanske pensionärsbanan? I alla fall inte den till höger. Man med snorkel och enmetersfenor och cyklop. Följer damer i kölvattnet. Ett riktigt vattendjur. En snuskhummer?

Så ligger man där och krålar fram. Det går inte fort. Men det går framåt. Och det är skönt. Man vaggar in i ett slags koma. Längd efter längd efter längd. Andas in, andas ut. Kakel spektakel. Inte låta sig jäktas. Bara vara i bubblan blå. 1000 m, och vila. Sen paddlarna på. Upp med armbågarna. 400 m, och vila. Och 8×50 m. Det går verkligen inte fort. Men det går, fortfarande, framåt. 200 m lugna avslut. Bubbelbubbel. Och kroppen på eftervärme i flera timmar efteråt.

Sedan bowling. Det årliga mästerskapet. Tredje serien som i trans. Tre strike, spärr, tre strike. Alla håller andan. Jag håller andan. Det luktar rekord. Det luktar skrällseger. Det luktar All Time High.

Det går förstås åt helv-te. Missar drömgränsen 200 med 7 p. Rena raset i sista tre rutorna. Jobbig sport, bowling. Det är så enkelt när det är enkelt. Det är så svårt när det är svårt. Vackert talat, O gummiarm. Vete f-n om det är någon sport egentligen. Svettas man, så är det av ångest. Vänster stjärthalva dock mer ansträngd än den högra efteråt. Undrar hur elitbowlare ser ut nakna bakifrån? En värsting-glutus, och en på sladder?

Så här ser de i alla fall ut framifrån.

Åtminstone när de strikar.

Ho ho ho …

Alternativträning


 

1. Skotta bil.

2. Byta till vinterdäck.

Nä, skit i bilen, sa någon. Spring i stället. Tror jag gör det. Köra bil kan man göra när våren kommer.

 

Observera. På Ömalm kör vi klassiskt svenskt. Utan sådant fjäs
som servostyrning. Varje fickparkering är en hård match för bikkarna.
Crossträning i vardagen!

I övrigt. Det rullar på. Solbrännan från Oman allt blekare i spegeln framför rullbandet på SATS. Snart kommer jag börja tvivla. Snart kommer jag börja bli knepigt existentiell.

Var det här verkligen jag för en vecka sedan? Notera palmbladen i ögonglasen …

Eller var jag bara lite på kamelen?

 

Ett är dock givet. Jag bloggar, alltså finns jag …

Julottejogg


 

Ottan här dock åtta. Det får vara måtta. Är blott människa, ingen tomte. Även om man ser ut som en.

 

 

12 lätta km på Djurgården. Frisk nordöstlig vind, runt -13 C.

På Djurgården står tiden stilla.

Under ekars vita skugga.

Plötsligt en liten omansk flashback. Igen.

Fast en vit jul är ju jättekul!

God Jul och Gott Nytt År alla bloggläsare!!

/G

Återställare


 

Vintersolstånd i går. Frostigt sådant. Fullmåne. Kände andakt. Ville slå på trolltrumma. Dra en jojk. Sträcka på armarna. Vinka Åt Allt Det Stora.

Drog till gymmet i stället. Upp på rullbandet. Pannbensstärkare. Återställare efter sex dagars middagsbuffé. 26 km i långsam stegring. 12, 13, 14, 15. Sista km i 16.

Någonstans halvvägs en omansk flashback.

 

 

Ajabaja. Knega vidare.

Brorsans dotter sa till brorsan nyligen. ”Pappa, du är en endorfinknarkare. Du behöver din fix varje dag för att må bra”. Brorsan muttrade ngt om motionens positiva verkningar. Och rusade till simhallen.

Är det så då? Smal skiljelinje mellan knarkare, alkoholister och löpare? I varje löpare en presumtiv missbrukare. I varje missbrukare en presumtiv löpare. En slags gentyp som evolutionärt har en linje tillbaka till mammutjägarna. Då mammutarna var den ursprungliga fixen. Där generna jagade på för överlevnad. Ut och spring, jaga på, stammen är hungrig. En kraft som stökar till det i civiliserad tid. Någonstans måste den ta vägen.

Ser mig gärna som ättling till mammutjägare. Känner historiens vingslag över löpbandet. Flax flax flax.

Efter 20 km. O, Heineken, O Heineken … O Heineken, O Heineken ….

Efter 26 km. Ljuva frid.

Hemma. Barnen knoppade in på omansk tid. Vaknade på omansk tid. 04.50. Boolibompa 05.30. Tidigt iväg till jobbet.

Bildgåta. Två besvärade kvinnor på bussen. Gissa varför.

 

På kontoret 07.15. Ändå inte först. Linda på Springtimeresor dundrade löpband i källaren. Respekt! Tur mammutarna dött ut. Annars skulle dom dö igen …