Mera Alternativträning


 

Långkalsonger på. Brallor på. En, två, tre tröjor på. Jacka på. Mössa. Vantar på. Streta mot T-banan. Motvind.

Upp Skanstull. Streta mot Eriksdalsbadet. Brallor av. Långkalsonger av. En, två, tre tröjor av. På och avklädning, en slags uppvärmning inför, just det ja, badet. Inte simmat på riktigt sedan i somras. Börja om från börja, börja om på nytt. Kanske pensionärsbanan? I alla fall inte den till höger. Man med snorkel och enmetersfenor och cyklop. Följer damer i kölvattnet. Ett riktigt vattendjur. En snuskhummer?

Så ligger man där och krålar fram. Det går inte fort. Men det går framåt. Och det är skönt. Man vaggar in i ett slags koma. Längd efter längd efter längd. Andas in, andas ut. Kakel spektakel. Inte låta sig jäktas. Bara vara i bubblan blå. 1000 m, och vila. Sen paddlarna på. Upp med armbågarna. 400 m, och vila. Och 8×50 m. Det går verkligen inte fort. Men det går, fortfarande, framåt. 200 m lugna avslut. Bubbelbubbel. Och kroppen på eftervärme i flera timmar efteråt.

Sedan bowling. Det årliga mästerskapet. Tredje serien som i trans. Tre strike, spärr, tre strike. Alla håller andan. Jag håller andan. Det luktar rekord. Det luktar skrällseger. Det luktar All Time High.

Det går förstås åt helv-te. Missar drömgränsen 200 med 7 p. Rena raset i sista tre rutorna. Jobbig sport, bowling. Det är så enkelt när det är enkelt. Det är så svårt när det är svårt. Vackert talat, O gummiarm. Vete f-n om det är någon sport egentligen. Svettas man, så är det av ångest. Vänster stjärthalva dock mer ansträngd än den högra efteråt. Undrar hur elitbowlare ser ut nakna bakifrån? En värsting-glutus, och en på sladder?

Så här ser de i alla fall ut framifrån.

Åtminstone när de strikar.

Ho ho ho …

Oktobernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Träna Rätt! Långt eller kort, hårt eller lugnt
  • 6 snygga höstjackor i stor test
  • Ultralöparens smarta knep
  • Skorna som gör dig snabbare
  • Forskning: Bli bättre med bakterier
  • Hållbara maror
  • Slipp magont nu!

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Alternativträning


 

1. Skotta bil.

2. Byta till vinterdäck.

Nä, skit i bilen, sa någon. Spring i stället. Tror jag gör det. Köra bil kan man göra när våren kommer.

 

Observera. På Ömalm kör vi klassiskt svenskt. Utan sådant fjäs
som servostyrning. Varje fickparkering är en hård match för bikkarna.
Crossträning i vardagen!

I övrigt. Det rullar på. Solbrännan från Oman allt blekare i spegeln framför rullbandet på SATS. Snart kommer jag börja tvivla. Snart kommer jag börja bli knepigt existentiell.

Var det här verkligen jag för en vecka sedan? Notera palmbladen i ögonglasen …

Eller var jag bara lite på kamelen?

 

Ett är dock givet. Jag bloggar, alltså finns jag …

Julottejogg


 

Ottan här dock åtta. Det får vara måtta. Är blott människa, ingen tomte. Även om man ser ut som en.

 

 

12 lätta km på Djurgården. Frisk nordöstlig vind, runt -13 C.

På Djurgården står tiden stilla.

Under ekars vita skugga.

Plötsligt en liten omansk flashback. Igen.

Fast en vit jul är ju jättekul!

God Jul och Gott Nytt År alla bloggläsare!!

/G

Återställare


 

Vintersolstånd i går. Frostigt sådant. Fullmåne. Kände andakt. Ville slå på trolltrumma. Dra en jojk. Sträcka på armarna. Vinka Åt Allt Det Stora.

Drog till gymmet i stället. Upp på rullbandet. Pannbensstärkare. Återställare efter sex dagars middagsbuffé. 26 km i långsam stegring. 12, 13, 14, 15. Sista km i 16.

Någonstans halvvägs en omansk flashback.

 

 

Ajabaja. Knega vidare.

Brorsans dotter sa till brorsan nyligen. ”Pappa, du är en endorfinknarkare. Du behöver din fix varje dag för att må bra”. Brorsan muttrade ngt om motionens positiva verkningar. Och rusade till simhallen.

Är det så då? Smal skiljelinje mellan knarkare, alkoholister och löpare? I varje löpare en presumtiv missbrukare. I varje missbrukare en presumtiv löpare. En slags gentyp som evolutionärt har en linje tillbaka till mammutjägarna. Då mammutarna var den ursprungliga fixen. Där generna jagade på för överlevnad. Ut och spring, jaga på, stammen är hungrig. En kraft som stökar till det i civiliserad tid. Någonstans måste den ta vägen.

Ser mig gärna som ättling till mammutjägare. Känner historiens vingslag över löpbandet. Flax flax flax.

Efter 20 km. O, Heineken, O Heineken … O Heineken, O Heineken ….

Efter 26 km. Ljuva frid.

Hemma. Barnen knoppade in på omansk tid. Vaknade på omansk tid. 04.50. Boolibompa 05.30. Tidigt iväg till jobbet.

Bildgåta. Två besvärade kvinnor på bussen. Gissa varför.

 

På kontoret 07.15. Ändå inte först. Linda på Springtimeresor dundrade löpband i källaren. Respekt! Tur mammutarna dött ut. Annars skulle dom dö igen …

Äntligen hemma


 

Har man tömt sanden ur skorna, och dragit på sig långkalsonger. Och ett par långkalsonger till. För säkerhets skull. Lite tvära kast. Från 32 C till – 10 C. Och alla istapparna som hänger i takrännorna. Att komma hem är att living dangerously.

Här fanns det bara skorpioner och någon slags ormar. Som gjorde sova ute under stjärnorna lite extra spännande. Sova i tälten skulle man bara göra om det började blåsa. Det är farligt att få sand i näsan när man sover. Sanda mina ord.

 

 

Skarvade lite. Reseledaren hade bara sett några skalbaggar och en fågel under den tid hon varit där. Hon sa visserligen inte hur länge hon varit i Oman.

Öknen heter Empty Quarter, och den var verkligen ödslig. Inte en löpare så långt ögat kunde se.

Fast en hade jag i alla fall sett, någon timme tidigare.

Och en till.

Och en kamel.

 

Empty Quarter kändes verkligen långtbortfrånstan. Det brukar vara +59 C här på sommaren. Fast decembernatten var icke lika ljum. 4 C, och tänderna skallrade under Orions bälte. Skallrade under andra stjärnbilder också.

Det var varmare på dagen, på beachen utanför Salalah.

En dag springer barnen ifrån en. Men inte än inte.

Om omanierna har tomtar på loftet? Nä, bara i baren:

 

Nu dags för hårdträning. Julruscher …

Insallah,

/G

Stilleben i Oman


 

Eller Stille-ben i Oman:

 

Men var är fötterna då? Jo dom är ju här:

 

Arma fötter. Överkokta. 32 C … i skuggan. Hjärtat fick också knega hårt. Vardådå?

Jo, men här:

 

 

En strand i Oman. Vid Arabiska havet. Ungefär här:

 

Jag vet, Gammelgarmin är inte mycket för extravagaser. Men det var faktiskt närmare vattnet än så. Så här nära var det:

 

 

Ser jag lite mosig ut beror det på att motvinden tagit sats ända från Kalahariöknen och det var ungefär som att springa med huvudet i en brödrost. Som jag inbillar mig att det är att springa med huvudet i en brödrost. Har aldrig testat det. Man borde kanske haft marmelad på näsan?

God Jul på er allesamman. Den ska visst vara fram till påska …