Mera Alternativträning

 

1. Skotta bil.

2. Byta till vinterdäck.

Nä, skit i bilen, sa någon. Spring i stället. Tror jag gör det. Köra bil kan man göra när våren kommer.

 

Observera. På Ömalm kör vi klassiskt svenskt. Utan sådant fjäs
som servostyrning. Varje fickparkering är en hård match för bikkarna.
Crossträning i vardagen!

I övrigt. Det rullar på. Solbrännan från Oman allt blekare i spegeln framför rullbandet på SATS. Snart kommer jag börja tvivla. Snart kommer jag börja bli knepigt existentiell.

Var det här verkligen jag för en vecka sedan? Notera palmbladen i ögonglasen …

Eller var jag bara lite på kamelen?

 

Ett är dock givet. Jag bloggar, alltså finns jag …

---

 

Ottan här dock åtta. Det får vara måtta. Är blott människa, ingen tomte. Även om man ser ut som en.

 

 

12 lätta km på Djurgården. Frisk nordöstlig vind, runt -13 C.

På Djurgården står tiden stilla.

Under ekars vita skugga.

Plötsligt en liten omansk flashback. Igen.

Fast en vit jul är ju jättekul!

God Jul och Gott Nytt År alla bloggläsare!!

/G

---

 

Vintersolstånd i går. Frostigt sådant. Fullmåne. Kände andakt. Ville slå på trolltrumma. Dra en jojk. Sträcka på armarna. Vinka Åt Allt Det Stora.

Drog till gymmet i stället. Upp på rullbandet. Pannbensstärkare. Återställare efter sex dagars middagsbuffé. 26 km i långsam stegring. 12, 13, 14, 15. Sista km i 16.

Någonstans halvvägs en omansk flashback.

 

 

Ajabaja. Knega vidare.

Brorsans dotter sa till brorsan nyligen. ”Pappa, du är en endorfinknarkare. Du behöver din fix varje dag för att må bra”. Brorsan muttrade ngt om motionens positiva verkningar. Och rusade till simhallen.

Är det så då? Smal skiljelinje mellan knarkare, alkoholister och löpare? I varje löpare en presumtiv missbrukare. I varje missbrukare en presumtiv löpare. En slags gentyp som evolutionärt har en linje tillbaka till mammutjägarna. Då mammutarna var den ursprungliga fixen. Där generna jagade på för överlevnad. Ut och spring, jaga på, stammen är hungrig. En kraft som stökar till det i civiliserad tid. Någonstans måste den ta vägen.

Ser mig gärna som ättling till mammutjägare. Känner historiens vingslag över löpbandet. Flax flax flax.

Efter 20 km. O, Heineken, O Heineken … O Heineken, O Heineken ….

Efter 26 km. Ljuva frid.

Hemma. Barnen knoppade in på omansk tid. Vaknade på omansk tid. 04.50. Boolibompa 05.30. Tidigt iväg till jobbet.

Bildgåta. Två besvärade kvinnor på bussen. Gissa varför.

 

På kontoret 07.15. Ändå inte först. Linda på Springtimeresor dundrade löpband i källaren. Respekt! Tur mammutarna dött ut. Annars skulle dom dö igen …

---

 

Har man tömt sanden ur skorna, och dragit på sig långkalsonger. Och ett par långkalsonger till. För säkerhets skull. Lite tvära kast. Från 32 C till – 10 C. Och alla istapparna som hänger i takrännorna. Att komma hem är att living dangerously.

Här fanns det bara skorpioner och någon slags ormar. Som gjorde sova ute under stjärnorna lite extra spännande. Sova i tälten skulle man bara göra om det började blåsa. Det är farligt att få sand i näsan när man sover. Sanda mina ord.

 

 

Skarvade lite. Reseledaren hade bara sett några skalbaggar och en fågel under den tid hon varit där. Hon sa visserligen inte hur länge hon varit i Oman.

Öknen heter Empty Quarter, och den var verkligen ödslig. Inte en löpare så långt ögat kunde se.

Fast en hade jag i alla fall sett, någon timme tidigare.

Och en till.

Och en kamel.

 

Empty Quarter kändes verkligen långtbortfrånstan. Det brukar vara +59 C här på sommaren. Fast decembernatten var icke lika ljum. 4 C, och tänderna skallrade under Orions bälte. Skallrade under andra stjärnbilder också.

Det var varmare på dagen, på beachen utanför Salalah.

En dag springer barnen ifrån en. Men inte än inte.

Om omanierna har tomtar på loftet? Nä, bara i baren:

 

Nu dags för hårdträning. Julruscher …

Insallah,

/G

---

 

Eller Stille-ben i Oman:

 

Men var är fötterna då? Jo dom är ju här:

 

Arma fötter. Överkokta. 32 C … i skuggan. Hjärtat fick också knega hårt. Vardådå?

Jo, men här:

 

 

En strand i Oman. Vid Arabiska havet. Ungefär här:

 

Jag vet, Gammelgarmin är inte mycket för extravagaser. Men det var faktiskt närmare vattnet än så. Så här nära var det:

 

 

Ser jag lite mosig ut beror det på att motvinden tagit sats ända från Kalahariöknen och det var ungefär som att springa med huvudet i en brödrost. Som jag inbillar mig att det är att springa med huvudet i en brödrost. Har aldrig testat det. Man borde kanske haft marmelad på näsan?

God Jul på er allesamman. Den ska visst vara fram till påska …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---