Äntligen hemma


 

Har man tömt sanden ur skorna, och dragit på sig långkalsonger. Och ett par långkalsonger till. För säkerhets skull. Lite tvära kast. Från 32 C till – 10 C. Och alla istapparna som hänger i takrännorna. Att komma hem är att living dangerously.

Här fanns det bara skorpioner och någon slags ormar. Som gjorde sova ute under stjärnorna lite extra spännande. Sova i tälten skulle man bara göra om det började blåsa. Det är farligt att få sand i näsan när man sover. Sanda mina ord.

 

 

Skarvade lite. Reseledaren hade bara sett några skalbaggar och en fågel under den tid hon varit där. Hon sa visserligen inte hur länge hon varit i Oman.

Öknen heter Empty Quarter, och den var verkligen ödslig. Inte en löpare så långt ögat kunde se.

Fast en hade jag i alla fall sett, någon timme tidigare.

Och en till.

Och en kamel.

 

Empty Quarter kändes verkligen långtbortfrånstan. Det brukar vara +59 C här på sommaren. Fast decembernatten var icke lika ljum. 4 C, och tänderna skallrade under Orions bälte. Skallrade under andra stjärnbilder också.

Det var varmare på dagen, på beachen utanför Salalah.

En dag springer barnen ifrån en. Men inte än inte.

Om omanierna har tomtar på loftet? Nä, bara i baren:

 

Nu dags för hårdträning. Julruscher …

Insallah,

/G

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan
Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Det där var en taskig kommentar.
Det var middagsbuffe varje dag och personalen snodde tallrikarna hela tiden så man hade ingen aning hur mycket man åt.
Har jag gått upp i vikt var det alltså personalens fel …



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Stilleben i Oman


 

Eller Stille-ben i Oman:

 

Men var är fötterna då? Jo dom är ju här:

 

Arma fötter. Överkokta. 32 C … i skuggan. Hjärtat fick också knega hårt. Vardådå?

Jo, men här:

 

 

En strand i Oman. Vid Arabiska havet. Ungefär här:

 

Jag vet, Gammelgarmin är inte mycket för extravagaser. Men det var faktiskt närmare vattnet än så. Så här nära var det:

 

 

Ser jag lite mosig ut beror det på att motvinden tagit sats ända från Kalahariöknen och det var ungefär som att springa med huvudet i en brödrost. Som jag inbillar mig att det är att springa med huvudet i en brödrost. Har aldrig testat det. Man borde kanske haft marmelad på näsan?

God Jul på er allesamman. Den ska visst vara fram till påska …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Primal Beach Running


 

Sparade dojor i morse. Körde barfota. Nike Extra Air?

Solen just upp över Salalah beach, två mil lång. Öde, förutom några hägrar. Långa loja vågor över sanden. Början på ebb.

Tog ett tag att åka hit. Upp halv tre på morgonen, flyget iväg sex. Tekniska problem under mellanlandning på Cypern, vänta extra 90 min. Tjoho. Framme runt sju på kvällen. Inget jämfört med Jojjes Konaresa, men då slapp han också tre blöjbyten, varav två seriösa.

Byta fulladdad blöja på flygtoa! Hallå Bragdjuryn, hör ni mig?

I går var det Lucia. Flöt i Indiska Oceanen och sjöng med dotter L, ”Naaattten går tuunga fjääääät”, kändes helt ok, även om julstämningen inte riktigt ville infinna sig.

50 min barfotalöpning, lite blåsvaring på båda stortårna. Smällar man får ta.

Runt 24 C i havet, och 30 C i luften fram mot lunch. En riktig svetslåga däruppe, vidbränd skult trots solskyddsfaktor 30. Men man uthärdar.

Här vilar dotter L ut efter Lucia.

 

Här laddar hon upp, lite bitter på kvinnosynen i Oman:

 

… som inte riktigt är helt up to date med den därhemma …

 

Nu frukost. /to be continued …

 

Amen, Oman?


 

Onsdag kväll. Vad är det som trummar så? Stora Bocken Bruse?

Nä, trumbandet. Trum, trum, trum … i 4.30 fart. Got the beat. Men måste erkännas, lite saggigt den här kvällen. Robyn sjunger i hörlurarna, men det känns ändå inte riktigt bra. För lite sol, förmodligen. För lite D-vitamin. 15 sega km.

Tur man tömde spargrisen i söndags. För en väldigt mycket Sista-Minuten. För en väldigt mycket Resa för slantarna.

Here We Come, Oman! Bye bye Norden, bye bye dagis. Man tar med sig snoret dit man kommer.

Amen, Oman? Va f-n ligger det? Var det inte där Ture Sventon köpte mattor? Och väl en flygande?

Inte helt säker på det. Men långt borta är det. Kameler och öknar och män i kaftaner. Kvinnor i burka. Och en Sultan.

Mycket hav. Indiska Oceanen. Inga hajar där längre dock. De har simmat in i Röda havet. Mer mat där (knack, knack i trä, inte skämta om sådana saker).

Ska bli strandlöpning. Kanske lite ökenlöpning. Positivt sett. Ska bli lite D-vitaminuppladdning, ska bli lite jobba. Under en palm.

 Flyget lättar söndag morgon. Så här ser stranden ut:

 

 

Så här ser stranden ut, på kvällen. När man kvällslöper …

 

Undrar om dom firar Lucia i Oman? Skulle inte tro det.

Det är smällar man får ta.

På återseende!

Vintersöndag


 

Det var i går det. Man helgade sabbaten. Vilade blogg … i soffan. Fast först efter 15 km på rullband. Kanske inte helt helgande av helgen? Vad säger Bibeln? Får löpare springa på söndagar. Springa till kyrkan? Springa runt kyrkogården? Som kanadensare, Ed någonting, som klocka sub 3 som 70-åring. Han tränade 3 mil varje dag runt en kyrkogård. 800m var visst varje varv. Starkt pannben där.

Själv den här söndagen inget märkvärdigt. Segt upp på bandet, julfest kvar i kroppen, senapen var nog i starkaste laget. För att inte tala om sillspadet. Snapsen dock perfekt.

Långsamt upp i varv, enligt devisen vuxna män ska skynda långsamt. Efter 2 km upp i 4.30 fart, och där stannade jag till 13. Blängde i spegeln framför, viss alienation. Vem är det där, egentligen? Blott en jäst i verkligheten, inför stundande julbak …

Därefter 4.15, och 4.00, och i mål. Och man kunde kryssa av ännu en löpardag i kalendern.

F ö, det börjar dra ihop sig:

 

 

Vitbalans


 

Revelj 05. 50!

– Ha vääääääääääällllingggggg!!!

I geeeeeevvvääääääääääääärrr!!!

Mot fronten. Mot köket. Välling, gröt, hacka frukt, hackahackahack … kaffe … adventskalender …  påklädning, vällagrade barn (3 lager), det stora mandomsprovet …. stappla mot hissen … och äntligen iväg …. men Spindelmannen vill inte gå, vill bara lyfta isblock … jag är jättestark pappa …. långa samtal om långa önskelistor … jag vill ha en Snowracer, jag vill ha Stawarsgubbar som kan prata … jag vill ha Stawarsspel … jag älskar Stawars pappa … Starwars heter det … ja Stawars …. men du behöver inte köpa dom pappa …. det kan tomten göra … Tomten är jättestark va pappa som kan lyfta så mycket  

… och

… mission completed … i trans mot gymmet, 200 m från dagis, kan det bli bättre? upp på löpbandet och en stilla undran om vem som kom på tillvaron … egentligen … och sen växel i och  stege, 12, 13, 14, 15, 16, tot 10 km, och kanske lite benböj också hejochhå,  10×50 kg, 10×70, och så om igen och hoppsansa där såg man visst stjärnor … en blinka över Betlehem … eller var det Stockholms stadion? …. sen duschen … sen bussen, och The Office

… man kunde annars vara här:

 

… Rio, Ipanema, 2005,

en dag när vindarna bär … men först JULFEST, och

Hej tomtegubbar, slå krasch i glasen ….