Amen, Oman?


 

Onsdag kväll. Vad är det som trummar så? Stora Bocken Bruse?

Nä, trumbandet. Trum, trum, trum … i 4.30 fart. Got the beat. Men måste erkännas, lite saggigt den här kvällen. Robyn sjunger i hörlurarna, men det känns ändå inte riktigt bra. För lite sol, förmodligen. För lite D-vitamin. 15 sega km.

Tur man tömde spargrisen i söndags. För en väldigt mycket Sista-Minuten. För en väldigt mycket Resa för slantarna.

Here We Come, Oman! Bye bye Norden, bye bye dagis. Man tar med sig snoret dit man kommer.

Amen, Oman? Va f-n ligger det? Var det inte där Ture Sventon köpte mattor? Och väl en flygande?

Inte helt säker på det. Men långt borta är det. Kameler och öknar och män i kaftaner. Kvinnor i burka. Och en Sultan.

Mycket hav. Indiska Oceanen. Inga hajar där längre dock. De har simmat in i Röda havet. Mer mat där (knack, knack i trä, inte skämta om sådana saker).

Ska bli strandlöpning. Kanske lite ökenlöpning. Positivt sett. Ska bli lite D-vitaminuppladdning, ska bli lite jobba. Under en palm.

 Flyget lättar söndag morgon. Så här ser stranden ut:

 

 

Så här ser stranden ut, på kvällen. När man kvällslöper …

 

Undrar om dom firar Lucia i Oman? Skulle inte tro det.

Det är smällar man får ta.

På återseende!

Oktobernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Träna Rätt! Långt eller kort, hårt eller lugnt
  • 6 snygga höstjackor i stor test
  • Ultralöparens smarta knep
  • Skorna som gör dig snabbare
  • Forskning: Bli bättre med bakterier
  • Hållbara maror
  • Slipp magont nu!

 

Prenumerera

Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Hallå där Hammarby, hallå där Bern,
nä någon Heman är man ju inte, blott en Oman … om än ovan …

Och tackar, lovar sola seriöst … och löpa lättklädd …

Intervall i Arabien? Tusingar och en natt …



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vintersöndag


 

Det var i går det. Man helgade sabbaten. Vilade blogg … i soffan. Fast först efter 15 km på rullband. Kanske inte helt helgande av helgen? Vad säger Bibeln? Får löpare springa på söndagar. Springa till kyrkan? Springa runt kyrkogården? Som kanadensare, Ed någonting, som klocka sub 3 som 70-åring. Han tränade 3 mil varje dag runt en kyrkogård. 800m var visst varje varv. Starkt pannben där.

Själv den här söndagen inget märkvärdigt. Segt upp på bandet, julfest kvar i kroppen, senapen var nog i starkaste laget. För att inte tala om sillspadet. Snapsen dock perfekt.

Långsamt upp i varv, enligt devisen vuxna män ska skynda långsamt. Efter 2 km upp i 4.30 fart, och där stannade jag till 13. Blängde i spegeln framför, viss alienation. Vem är det där, egentligen? Blott en jäst i verkligheten, inför stundande julbak …

Därefter 4.15, och 4.00, och i mål. Och man kunde kryssa av ännu en löpardag i kalendern.

F ö, det börjar dra ihop sig:

 

 

Vitbalans


 

Revelj 05. 50!

– Ha vääääääääääällllingggggg!!!

I geeeeeevvvääääääääääääärrr!!!

Mot fronten. Mot köket. Välling, gröt, hacka frukt, hackahackahack … kaffe … adventskalender …  påklädning, vällagrade barn (3 lager), det stora mandomsprovet …. stappla mot hissen … och äntligen iväg …. men Spindelmannen vill inte gå, vill bara lyfta isblock … jag är jättestark pappa …. långa samtal om långa önskelistor … jag vill ha en Snowracer, jag vill ha Stawarsgubbar som kan prata … jag vill ha Stawarsspel … jag älskar Stawars pappa … Starwars heter det … ja Stawars …. men du behöver inte köpa dom pappa …. det kan tomten göra … Tomten är jättestark va pappa som kan lyfta så mycket  

… och

… mission completed … i trans mot gymmet, 200 m från dagis, kan det bli bättre? upp på löpbandet och en stilla undran om vem som kom på tillvaron … egentligen … och sen växel i och  stege, 12, 13, 14, 15, 16, tot 10 km, och kanske lite benböj också hejochhå,  10×50 kg, 10×70, och så om igen och hoppsansa där såg man visst stjärnor … en blinka över Betlehem … eller var det Stockholms stadion? …. sen duschen … sen bussen, och The Office

… man kunde annars vara här:

 

… Rio, Ipanema, 2005,

en dag när vindarna bär … men först JULFEST, och

Hej tomtegubbar, slå krasch i glasen ….

 

 

Vinter slinter


 

Kristina Lugns favoritvits?

Nu är det  hjul igen, sa gumman och la huvet på spåret!

Snön faller, och vi med den. Om man inte har IceBugs förstås. Har rotat fram dom ur garderoben. Modell 2005? Borde kanske byta upp mig till ett par nya. Dom här kan inte användas utan skavsårstejp på hälen … och själen. Borde kanske byta till vinterdäck också. Eller låta bilen stå tills i vår? Inga städdagar på Valhallavägen. Vit och fin. Snön värmer väl batteriet?

Aningens orörlig idag. Eller rättare sagt – stel som en pinne. Gick till gymmet igår för lite alternativträning. För lite styrketräning. För lite allt möjligt. Värmde upp med cykel. Alla cyklarna utom en har tappat pedalstropparna. Den med pedalstroppar var upptagen. Killen som tog den tog den 3 sek före mig. Hallå SATS Stadion, dags fixa cyklarna nu!! Annars blir det bloggmobbing.

Därefter benböj, 10x70x5. Och en annan benstärkare, Och en tredje, för baklåren. Och bänkpress, 10x50x5. Vikter man värmde upp med en gång i tiden. Men nu är man ju löpare, eller nåt. Växlat ned från C- till A-kupa. Lilla a, om man ska vara nog.

Bildligt talat förstås. Har alltid kört topless.

Och löpning på rullband på det. Spännande. Sockerdricka i låren. 6-minuterstempo kändes som 4. Men tog sig efter några kilometer. Mjölksyran rann bort, benen kom i fas. Blev fem. Km.

Vackra Valhallavägen. Kanske en Kadensare på väg till jobbet?

På en … 3-hjuling? Cykling på den säkra sidan!

 

Grann gran. Räntefri i 12 mån.

 

Kona? Är inte det ngt som luktar illa?

Apropå absent friends som flyktat fäderneslandet för Hawaii …..

 

 

 

 

 

 

 

Svart Taxi i Harlem


 

Hopplahej. Hemma igen. Och liten promenad till gymmet för några försiktiga steg på rullband. Men först på med den här:

Runner in Red. Ingen falsk blygsamhet här inte.

Det blev en mil. En långsam en. Det blev lite rodd, lite gnisslande stretch. Resan hem från Amerika hade varit lång.

Sista natten i Det stora äpplet (vi hade nu också lärt oss att NY kallas det stora äpplet pga en hästtävling i NY på 20-talet, att vinna den var som att få ett riktigt stort äpple … för en häst), och brorsan och jag hamnade på puben Old Amsterdam.

Vi skulle bara dricka någon pilsner, och sen gå och lägga oss. Det var vi rörande överens om. Ingen av oss har lärt sig sova på flyg, så det gällde att sova fint innan.

Men puben var kul, med väldigt många olika ölsorter. Väldigt svårt att bestämma sig för en. Oartigt rent ut sagt. Och öl är ju också en slags sportdryck, med massor av kolhydrater. En utmärkt dryck för rehab. Så snart var vi också rörande överens om att testa åtminstone två. Kanske tre …

Först ut var en koscherbira (på rituellt slaget vete, tror vi i alla fall, servitrisen bara log outgrundligt ), av det gammaltestamentliga märket He´Brew. Den gick i 8,3 % klassen.

Den slog till fint i våra känsliga maratonkroppar. Hade vi haft kindtofsar som de ortodoxa judarna i Williamsburg, hade de krullat sig ett varv extra.

Efter den pekade vi på flera andra kranar, som ingen av oss dock riktigt kommer ihåg namnet på. Whiskyn minns vi dock: Lagavulin, single malt, 18 år.

Hade vi haft kiltar på oss, hade de fladdrat runt våra knotiga knän som en gång kjolen runt Marilyn Monroe. Jeansen höll dock för trycket.

Sen kom vi i samspråk med en bargranne, Justin, ur-newyorkare. Han tyckte absolut att vi borde besöka Nicks jazzklubb. Harlems bästa. Gratis inträde. Alla supermusiker som spelade downtown brukade trilla in där lite senare på kvällen, och jamma loss.

På St Nicholas Avenue, 147 th street. Jultomtens Aveny, den kommer ni väl ihåg. Sa Justin.

Det trodde vi nog. Snart jul och allt.

Men vade inte lite farligt i Harlem då, undrade brorsan.

Närå, sa Justin. You gonna do great with your accents!

Så vi fångade en taxi. Vi åkte iväg. Vi kom så mycket Uptown man kunde komma. På toppen av Sugar Hill.

Och hamnade här:

http://brokeassstuart.com/2010/07/02/st-nicks-pub

 

Där blev vi länge. Det var tryck. Det var drag. Det var ös. Ylande trumpeter, sorgsna saxofoner. En jättelik svart man som sjöng så alla hjärtan darrade.

Öppnade man en järndörr bakom muggen kom man ut på en bakgård. Där satt La Diva med sitt hov. Hon fyllde 63 år den här dagen. Hon sålde egna skivor. Brorsan köpte två.

Det var One of Those Nights. Sista tuggan ur det stora äpplet.

Och det blev dags att åka hem. Det var sent. Det var tomt på gatan. Det var lååångt hem.

Men så gled där upp en stor svart bil. Knack knack på rutan. Rutan vevades ned.

Och jag hörde mig själv säga, halv tre på natten, high up in Harlem:

– Is this a black cab?

Brorsan bleknade. Den svarte mannen bakom ratten frös till is.

Nä, mannen bakom ratten skrattade glatt.

– It sure is!

Ett gäng dollar senare sov vi sött i våra sängar.

Only in New York, Kids, Only in New York!!

 

 

 

 

Löpning och Litteratur


 

I förrgår löpning, i dag Brooklyn, och möte med Nicole Krauss, som skrivit den här:

 

 

Brooklyn, känns lite läskigt. Tänk om man går vilse. Har aldrig varit där förut. Tänkte jag. Men där tänkte jag fel. Sprang ju där i går.

Så om jag springer … kan jag inte gärna gå vilse!