Döö Dead Sea

Sabbat här i Jerusalem. Lugnt och stilla. Till och med hissarna är koscher. Under sabbaten får man inte trycka på hissknapparna. En hiss här på hotellet stannar på varje jämn våning. En annan på varannan. Lyckligtvis finns det en hiss för hedningar också.

Loppet då? Svinkallt på morgonen. Plockade av mig kläderna fem minuter innan start. Upptäckte att starten inte var där jag trodde den skulle vara. Fick tokspringa till starten. Missade ändå med två minuter. Alldeles tomt när jag kom fram. Sen kom jag på att jag inte kommit hit för att ha bråttom. Så då tog jag det lugnt.

Rullade på nerför någon kilometer. Ja, det var lite uppför också. Rullade förbi en och annan löpare. Och sen gick det uppför, och sen gick det nerför, och uppför igen. 5 km markeringen låg ungefär vid 28 km markeringen, och efter någon kilometer tokbacke.

Blir ju kul när man kommer hit igen, tänkte jag. Positivt.

Sen tittade solen fram, och fingrarna började tina upp.

En utmanande bana, stod det i programmet. Och en utmanande bana var det. Tror inte det var någon egentlig plattlöpning någonstans. Ett stim av abborbackar. Och samtidigt en fantastiskt fin bana. Många berg, och utsikten blir därefter.

Kom i mål på runt 3.34, ungefär 25 minuter långsammare än i Barcelona för tre veckor sedan. Det säger väl en del om banan, samtidigt pressade jag inte på. Benen kändes helt ok. HYfsat med publik, många mycket unga män och kvinnor med k-pistar hängande över axeln. Inga leksaker där inte.

Deltagarna mycket utspridda efter ett tag. Tror det kom runt 1500 till start i fullmaran, betydlgt mer i halvmaran. Vid 25 km hörde jag snabba steg bakom ryggen. Tre kenyaner, tror det var tättrion i halvmaran. Kände ingen omedelbar lust att hänga på.

Blir längre rapport i RW no 5.

Nu, mot Döda Havet. Testa springa utan wetwest. Running like a cork!

Shalom!

Det regnar, det blåser.

Det blir bättre i morgon, säger min guide Eli, och viftar med händerna mot himlen. Han har bett en bön. Sen får man se. Det är inte alltid det fungerar.

I går var alla goda makter frånvarande.

En kvinna dog, 50 skadade. Det var ingen självbombare. Någon hade placerat ut en vaska med 1 kilo sprängmedel, full med spikar och annat järn som kan slita en kropp i stycken. När två bussar stod nära väskan, tryckte denne någon på en fjärrkontroll och väskan exploderade. Världen är galen.

Men loppet blir av. 2000 poliser håller koll.

Träffade en löpare från Jerusalem, som sprungit maran på 2.32. Han sa han hoppades gå under tre timmar.

Med andra ord. Riktigt tuff bana. Aborrbacken gånger tio. Det vill säga, Via Dolorosa. Smärtans väg.

Fortsättning följer ….

En bomb har smällt av i Jerusalem. En självmordsbombare. 20 människor skadade eller döda.

Vet inte vad det innebär för Jerusalem Marathon. Spänningen stiger.

Min guide Eli, gammal infanteriofficer, slår ut uppgivet med händerna. Allt för många här, på båda sidor, vill ha krig. Det kommer inte att bli fred under min livstid, säger Eli, 68.

Nu, mot Jerusalem. Rapoort följer.

Flyget landade i Tel Aviv, så det blev en dag där också.

Det var helt ok. Sjurätters middag på kvällen, någon slags israeliska tapas. Chauffören drack lika mycket vin som jag. Sen körde han mig hem.

Sista frågan på matteprovet: Hur mycket drack chauffören då?

Kom i alla fall upp fint på morgonen. 8 km lugn jogg på strandpromenaden. Som alltså går längs Medelhavet. Och så hopp i havet, med en temperatur som i Östersjön i början av juli.

Friskt.

Efteråt vilade jag fötterna vid restaurang La Mer. Viktigt vila fötterna nu. Är ju en mara på fredag i Jerusalem. Känns som benen är på väg tillbaka efter Barcelona.

Innan jag vilade åt jag lunch. Fick en känsla av att det är ganska mycket amerikanska influenser här i Israel. Så här mycket har nog Åkesson aldrig käkat till lunch. Inte jag heller. Det blev lite över, måste erkännas. Fast ölen slank ner utan problem.

Blir man sugen på apelsiner, finns det gott om sådana i Tel Aviv.

Det är väl så här Åkesson brukar göra. Ser jag lite allvarlig ut så beror det nog på solen. Stark som attan, svider starkt i skinnet. Men man kämpar på …

Shalom på ett tag.

Pling i datorn, och där kom biljetterna. Åker på tisdag, loppet går på fredag, tidigt.

Tydligen har jag varit lite missinformerad. Trodde det skulle vara 13-16 C. Men i dagsläget är temperaturen 23-28 C. Vet inte riktigt vad jag ska tänka om det. Det lär bli en svettig mara. Samtidigt, i morse var det långkalsongerna på igen. I går kväll var det snörapport på Väderleken i TV. Vet inte varför det kallas väderlek. Väder är verkligen ingen lek. Möjligen i så fall en allvarsam sådan. Ett romanuppslag? Den allvarsamma väderleken.

Hörde jag Hjalmar Söderberg rotera ett varv i sin grav?

Högsommarvärme alltså i Jerusalem. Antar det är smällar man får ta. Och banprofilen ser ut ungefär som 14 gånger terrängspåret i Lilljanskogen. Känner det kommer att bli en mara av rent bibliska proportioner. Sätter mitt hopp till högre makter. Förlåt, en högre makt. Eller två.

Allah eller Jehova, kan behöva hjälp av båda.. De får dra mig i varsin arm ….

eller så rycker den här killen in: