Du fattas mig

Idag. Den kallaste dagen hittills. Inte bäst! Det kan vara surt för luftvägarna att ta i när det är kallt. Alla reagerar olika. I Vinterstudion ser vi ju att våra elitskidåkare maxar i stundtals betydligt kallare grader men är man ovan och eller har känsliga luftrör så kan det kännas när det är runt -10 och nedåt.

Idag var det -15. Jag hade tänkt springa intervaller och det hade ju blivit betydligt bättre kvalitet på löpband men för mig är kvalitet i löpningen att komma ut! Jag vill vara ute i min bubbla och avskyr (hur knas det än låter) att bli varm.

Så jag stack ut. I flera lager och det var helt ok värmemässigt. Försökte mest andas genom näsan och det går ju till en viss nivå men sen behövs munnen för att få in mer syre. Körde en nedtonad variant av 2-tusingar. Sen jag rehabbat för Catarina så är rumpan som en traktormotor. Ett helt annat driv i steget. Känns så lätt och hållbart. Älskart!

Men varför har jag inte sprungit ordentligt förrän den 14e januari?

Tja. Först av allt- december sprang jag verkligen massor! Jag vet inte hur mycket exakt men mycket för att vara jag det senaste året. Avslutade ju med 4 mil på nyårsafton (30 + 11 km).

Sen fick jag feber dagen efter, blev för kall för många gånger. Vilade några dagar extra. Fick ont i halsen!! Vilade igen och så har jag bara joggat lite och kört lite styrka och SOMA Det har varit rätt mycket annat med inskolning av lillfisen och jag springer ju till och från jobbet och där har jag inte varit så mycket sen det halsonda försvann. Creature of habits även jag. 

Och det är så skönt att ha det här dynamiska förhållandet till löpningen. Den finns alltid med men får ta mindre plats ibland, och då är det ingen hets med det. Sen skruvar jag in den ordentligt mellan jobb och hemmaliv när det går utan att det tar för mycket energi utan ger tid för reflektion och att få känna mig stark, uthållig och rensa skallen.

Nu har jag, för första gången, satt ganska tuffa mål med min löpning. Jag förespråkar båda delar- att bara chilla med det och sänka kraven och så är jag ju för att spänna bågen och testa vad man kan.

Jag har chillat i två år nu. Innan spände jag bågen och klarade två 100 miles lopp. Sen var jag gravid, ammande, fick trassel i min rygg och nu, med nyårsaftonlöpet som kulmen känner jag att jag är redo att satsa igen. Och inte bara redo- jag VILL satsa. Vill testa MINA gränser.

Utifrån MIN vardag. Utifrån att löpningen aldrig är det viktigaste och aldrig får bli ångest. Den ska vara utmanande och en paus som jag ska återvända ifrån med något. Inte utan.

Så. 

1) Jag ska följa ett träningsprogram. Som jag gör själv förstås. Det är första gången jag gör det. Det bestär av två olika veckor i en  4-veckorsperiod som i sin tur finns i 3 x 4 månader. Det är baserat på spring till och från jobbet och ett helgpass. Det är enkelt men ganska tufft. Jag ligger två veckor bakom det men..vaf*n. Småsaker! Har 50 veckor kvar!

2) Jag ska logga mina mil. Inte för att jag satt ett specifikt mål för hur många men för att om jag ska ta i mer så vill jag se bakåt vad jag gjort mer kvantifierat även om det har gått kalas att springa på känsla och det fortfarande styr.

3) Jag har satt 5 lopp som mål:

1.TEC 50 miles i april. Mitt första ultra på länge bortsett från Tjejmarathon men är man tävlingsledare och tar telefonsamtal och pausar och har sig så räknas det inte. Det här loppet ska bara kännas STABILT, TRYGGT och HÄRLIGT. Det är enda målet. Ska testa hur magen funkar eftersom den sen sist ballat ur, jag har blivit laktosintolerant och fått IBS. Nytt läge liksom!

2.Ett millopp i höst där jag ska klara milen på sub 45 minuter. (jag har aldrig försökt springa en mil fort förutom på triatlon och tränar nästan aldrig fart- spännande!). Kanske Hässelbyloppet?

3.En swimrun- jag vill verkligen testa!

4.Ett upplevelselopp-  fjäll och terräng förmodligen. Inte hittat ”det”  än.

5.100 miles i höst. Det kommer vara tre år sen. Det känns väldigt långt. Jag är helt övertygad om att jag fixar det och jag vill fixa det under 20 hr så det får ta sin tid tills jag startar klockan mot det.

Det kan bli ett triatlon också. Men de här fem ska jag springa.

4) Jag ska köra styrka och prehab två ggr i veckan. 100 styrkepass på ett år. 

5) Det ska vara just my little dirty on the side. Så viktigt får det aldrig bli. Inte med hur världen ser ut idag. Känns det inte roligt så skiter jag i det. Motionera för att må bra det gör jag ändå så bra. Löpning ska vara härligt för det mesta och lite vidrigt ibland. Men inte vidrigt när det inte pågår.

Och eftersom det här borde vara en löparblogg, jag är löpcoach och sånt där så ska jag förstås skriva tips för hur man stuvar in kvalitet, tränar fettoxidation, är pigg, glad och frisk och ba äger generellt i vardagen. Eller vad vill ni att jag skriver om?

Såhär kul var det att springa 16 mil 2013. 

I ett reflekterande tillstånd tror jag alla inser att det inte är enskilda plagg, övningar eller livsmedel som gör hälsan. Inte ens när man lägger ihop ett par snygga tights, bästa magövningen och grönaste smoothien får man hälsa om det inte kläs på, utövas av eller dricks av en själ som trivs i sin boning.

Alla fattar det. Ändå så är det så otroligt mycket ytligt omplåstrande som präglar hur vi strävar efter hälsa. Vi luras att tro att det är något djupare för det paketeras gärna som något hälsofrämjande. Men sättet vi konsumerar på, mindsetet vi har när vi gör det och mängden produkter och tjänster gör att det mest blir en röra som inte lämnar oss med en långsiktigt bättre känsla. Det är ett beteende som stimulerar till fortsatt konsumtion av saker som någon annan konstruerat och vi uppfattar att vi ska ta till oss. Ingen vaknade en morgon med en spontan längtan efter HIIT-träning eller vetegräs.

Visst finns det saker vi behöver men att basera sin strävan efter hälsa bara genom att hämta in saker utifrån, lägga till produkter och tjänster istället för att dra ned persiennerna mot ett utbud som andra med, let’s be honest, vinstintresse konstruerat och vända blicken och örat inåt. Det tror jag mycket mer på och har skrivit om innan.

Där finns allt. Lovar. Allt. Lika många år som du är, lika mycket visdom om vad du mår bra av finns inom dig. I det pressande bruset som uppstår när du läser om vad andra tycker och hävdar så blir kanske just signalen inifrån så dämpad så allt du fångar upp är  en röra av saker du ska äta, pass du ska träna och grejer du ska hinna med. Inget som hänger ihop i en röd tråd men gärna kostar pengar.

Vårt samhälle och hela nationalekonomiska konkarongen verkar bygga på att vi ska köpa köpa köpa. Det är svårt att gå emot en sån struktur om man inte lägger tid på att arbeta upp ett mentalt pansar mot det. Lätt att köpa på och kortsiktigt få en känsla av att man är på väg mot en högre nivå av hälsa. Men effekten avtar snabbt.

Konsumtionen av produkter med kort livslängd i emballage vi bara slänger- det förstår ju alla att det inte är hållbart. Men den korta kicken av något sprillans, smart paketerat både i sin fysiska form såväl som att det finns folk som bara jobbar med att förmedla en stark metafysisk känsla av ”rätt” via digitala medier- ja det gör i vår snabba värld det lätt att trilla dit snarare än den djupare kicken av att ta fram ett plagg som hållt i flera år och använda det om och om igen.

Idag hörde jag på nyheterna att ett förslag fanns för att sänka momsen på reparationstjänster. Som att fixa en gammal cykel till exempel. Laga och ta hand om sånt som redan finns. Men hurra och äntligen!

Jag tror så att det behövs ett nytt fokus och det var så befriande att läsa om den danske psykologiprofessorn Svend Brinkman som i en artikel i tidningen Dagen menar att ”nya folksjukdomen psykisk ohälsa en naturlig reaktion på ett onaturligt samhälle där tillvaron snurrar snabbare och snabbare och där vi ska hantera ny teknologi, nya trender och mirakelkurer.”

Ju mer vi krånglar till det med att ha hand om vår hälsa, desto sämre mår vi. Över saker som verkligen bara spelar roll om vi har det ganska bra ändå.

Om vi tar den sänkta momsen på reparationstjänster som en metafor för vår hälsa. Hur kan vi tänka då?  Tänk om 2016 kunde bli året då vi lät våra hälsomål handla om att ta hand om det som redan finns. Vårda det så det håller länge.

Våra sociala sammanhang. Vänner. Familj. Relationer. Jobba på dem, vårda dem. Möta människor så våra spegelneuroner aktiveras (de där som vi tappar via skärmen). Det är trots allt, som Brinkman säger att ”Vi blir till i relationen till andra – inte genom att bara fokusera på oss själva och våra ofta egoistiska behov.”

Våra kroppar genom enkla medel som inte kostar något. Kroppens funktion snarare än utseende. Vår sömn. Vara utomhus. Röra på oss på ett sätt som känns naturligt. Låta det komma till oss. Väcka rörelseglädjen som vi förstås haft helt naturligt, utan hämningar någongång, vi har ju alla varit barn! Fokusera på movement först och kanske lite träning på det om det är något man gillar. #utonjut helt enkelt. Låt det bara hända!

Veta vad vi äter. Sånt som känns ok att stoppa i munnen när vi funderar på hur det kom dit. Är jag ok med hur den här burgaren kom hit? Hur mycket kött som slängs på den här restaurangen? Skulle jag själv kunna slakta en ko för att få kött? Äter jag hållbart? Tar jag hand om rester? Äter jag upp det jag köper hem? 

Ta hand om saker och kläder jag äger. Laga dem. Om jag behöver nytt, köpa sånt som känns etiskt producerat. Köpa med en tanke om att det ska hålla i flera år. 

När hälsan inte känns bra, ta hand om det jag är, ta hand om det jag har. Inte först börja lägga till. Vårda. Lyssna inåt. Där finns en klok röst som pratat sen den dagen du föddes. Lyssna på den! En stund varje dag. Och sen ut i samhället och gör gott!

”Men vad ska detta vara bra för?” undrade några vänner och säkert fler när de fick höra om Simon Gustavssons planerade 240 mil långa cykeltur på bara vatten och salt.

Från Treriksröset via Stockolm och Göteborg till Smygehuk. På 14 dagar cirka. Utan mat även om han ska äta upp sig rejält innan.

Ja vad ska mycket vara bra för kan man fråga sig. Alla dessa utmaningar vi på toppen av Maslows behovstrappa tar oss för. Jag funderar ofta över det men i det här fallet tar närings och uthålligetsnörden i mig över och ska följa med stort intresse.

Simon är biomedicinare och jag HOPPAS att de passar på och tar blodprover både innan, under och efter och gör fysiologiska analyser sen.

För klart det går. Men intressant att se vad som händer. Läs mer här om äventyret.

.. och flera år efter det förstås men det brukar vara nya tag och nya budgetar som gäller vid årets början och då kanske det är läge att tänka nytt.  Och fokusera på rätt saker om tidigare insatser inte fått det genomslag man tänkt!

En till anledning att tänka nytt för många företag är det eftersom Arbetsmiljöverkets ”hårdare” (bättre tycker jag) föreskrifter för organisatorisk och social arbetsmiljö träder ikraft i mars i år. De är inte så man studsar ur sin kontorsstol (om man inte har ett ståbord som man nyttjar redan förstås) som så ofta när myndigheter ska formulera saker men det finns så mycket bra att jobba fram och belysa med de här föreskrifterna i ryggen.

Chefer ska kunna förebygga och hantera ohälsosam arbetsbelastning och därtill kränkande särbehandling och det är arbetsgivarens ansvar att omse att de lär sig detl samt att det ges förutsättningar för själva arbetet.

Omskrivet mer till en positiv lönsam möjlighet så är att motarbeta den ökande psykiska ohälsan som många upplever en chans till både hälsa, produktivitet och lönsamhet.

Men det behöver fokuseras på rätt saker.

Jag har skrivit om det här förut, tex här, här och här och förvånas fortfarande över hur vissa företag anser att de satsat på hälsa när de egentligen satsat på individuella friskvårdsinsatser.

Vilket är jättebra som en del! Men om folk mår dåligt för att det är kaos på jobbet, de inte är motiverade, inte gillar omorginsationen, sin chef, har för mycket att göra och inte vet riktigt vem som gör vad- ja då räcker den fysiska hälsan en bit men långt ifrån till att täcka upp för den stressen de faktorerna innebär. Dessutom är att lägga sig i medarbetares fysiska hälsa betydligt mer förenat med integritetsproblematik än att arbeta proaktivt med organisatoriska frågor som ledarskap, medarbetarskap, värdegrund och genom det kultur.

Jag har en föreläsning som heter ”lönsamt strategiskt hälsoarbete” och den håller jag gärna om du har en grupp som är intresserad och det passar i tid.

Här är 5 take-aways från den:

1) Kartlägg era hälsoutmaningar! Är det stress? Vad för stress? Är det dålig kondis? Vad kan ni göra då- med respekt för integritet och med hänsyn till att ni säkert har ett hurtfriskt gäng som hakar på initiativ och säkert ett gäng som hukar och känner sig obekväma men behöver det som mest.

2) Mät! Vad ska bli bättre? För att inte hälsan ska vara en kostnad måste den räknas på som en investering.

3) Fokusera på era styrkor! Självklart finns det negativa faktorer men vänd på dem. Se möjligheter och formulera ansatsen positivt!

4) Förankra i ledningen. Förankra hos chefer som styr. Hälsan ska uppåt och in i mitten.

5) Utgå från verktyg ni har på plats. Ledarskapsutbildningar, värdegrund, policys, sammankomster. Skruva på det som redan finns och investera i det som behövs men gör inte om allting när ni gissningsvis har många saker som redan är friskfaktorer och kanske bara behöver sin koppling till hälsa förtydligad!

Lycka till!

Om vi lägger nyårslöften åt sidan och fokuserar på att det är beteenden och val gjorda om och om igen över tid som ofta är det som får störst effekt på våra liv så kan det ju kännas lite stort att reda ut var man ska börja om det är mycket man funderar över.

”Rom byggdes inte på en dag” men det började sannolikt med en sten av miljontals. Gissningsvis är det inte ETT mål du har utan massor av olika områden som du vill antingen bibehålla (underskatta inte vikten av att vara nöjd med något som redan är bra!) och saker som ska bli bättre.

Ett sätt att bryta ned ett mål är att fundera på vad du behöver göra idag och varje dag, den här veckan och varje vecka, den här månaden och varje månad för att kanske få till det i år. Eller nästa.

Vi tar exemplet springa ett maraton. Idag kanske du inte måste göra något alls. Men den här veckan behöver du få till ett pass som är längre än det längsta förra veckan. Ett styrkepass och ett flåspass. Nästa vecka- ett lite längre än det. Sen kanske en ”vilovecka”. Osv. Excel är en fantastisk kompis för att se hur hissnande mål kan brytas ned till progression över veckor och månader.

Må bra-mål

Ett annat mål kan ju vara att ”må bra” och det är ett mål som väl lämpar sig för att titta på just genom att fundera på vad man behöver idag, den här veckan och den här månaden.

Till exempel.

För att jag ska må bra behöver jag sova 7-8 timmar idag. Jag behöver röra på mig på något sätt. Varje vecka behöver jag vara ledig från jobbet minst 1 dag. Jag behöver känna att jag har tid att ”bara vara” med mina barn. Jag behöver få höras med min familj och vänner även om jag inte hinner träffa dem på riktigt. Jag behöver äta bra, för det mesta, ha bra måltider inplanerade och förberedda för att orka och vara på bra humör och ha tålamod.

Varje månad är det bra om jag får en extra dag ledigt här och var och träffa mina vänner på riktigt för att må bra. I år ska jag också försöka se till att göra något för integration och/eller nyanlända som har det svårt.

Det är lätt att dagarna bara snurrar på men om man tar en stund för att fundera ut vad man behöver varje dag, varje vecka osv så är det större chans att det sker- vad det än må vara!