En inte helt perfekt helg
Ibland blir det inte som man tänkt sig trots att passen på förhand är planerande in i minsta detalj; saker händer, vädret skiter sig eller kroppen protesterar. Det är en del av charmen med löpning. Ibland är kroppen fräsch, ibland är den sliten, vissa gånger har man all tid i världen tiden, andra gånger inte. Men alla pass som genomförs är bra pass. Häromdagen läste jag senaste ledarkrönikan i RW och insåg att jag aldrig lyckats balansera träningen och resten av livet på ett sånt sätt att jag fått till den perfekta helgen men om jag någon gång skulle lyckas med det skulle den se ut så här;
Min perfekta helg börjar på fredagen med middag och ett par öl ute på stan. Innan dess har jag självklart hunnit med att träna. Strax före tre tiden stämplar jag ut från jobbet och byter om till tights och löparskor. Eftersom jag både bor och jobbar mitt inne i stan tar det inte mer än 10min från det att jag stänger av datorn tills att trycker igång klockan och känner mig redo att besegra mörkret och kylan. På schemat står den sedvanliga 20km rundan med en fartökning i mitten på 10km i tröskelfart. Benen känns lätta när jag i min ensamhet springer förbi Norrporten Arena och våndas inför den kommande milen som jag vet kommer bli jobbig. Ett tag överväger jag att bara springa vidare i samma fart men lyckas till slut besegra de negativa tankarna och trycker på lap samtidigt som jag ökar farten. Drygt 38 minuter senare känner jag mig nöjd med att ha genomfört en ganska hård mil med kontrollerad ansträngning, joggar ner de sista kilometrarna och ser fram emot den kalla ölen och entrecoten som nu väntar. Kvällen avslutas i Sporthallen med att se Sundsvall Dragons slå från underläge och besegra serieledarna Södertälje.
På lördagen vaknar jag utvildad, klockan har hunnit bli 9 innan jag kravlar mig ur sängen och slår på kaffebryggaren. Inga kapslar eller macchiato eller annan skit, vanligt hederligt bryggkaffe, gärna extra starkt så det river till lite extra. Ute är det skitväder, det blåser orkan, termometern visar nollgradigt och när jag kliver ut på balkongen ser jag att det har kommit ett tunt lager med snö som lagt sig ovanpå asfalten så den knappt syns längre. Svär lite för mig själv men dricker ur de sista dropparna och byter om. Dubbla lager ovanpå överkroppen och buff runt halsen. Jag kliver ut genom porten och ryggar tillbaka av vindbyarna som omfamnar mig från alla håll. Svär ytterligare gång innan jag startar klockan och ger mig iväg. 16km lugn distans. Det tar ett tag att få upp värmen och benen känns lite slitna men jag tuggar på och kommer ganska snabbt in i ett behagligt lunk och betar av kilometer efter kilometer och precis när det börjar kännas lätt upptäcker jag att jag nästan är tillbaka hemma. Klockan är inte ens elva och jag har både hunnit med en sovmorgon och dagens försa pass och dessutom fått kämpa mot naturens element som gör att jag känner mig lite extra nöjd med mig själv. Nu väntar några timmars slappande i soffan innan det är dags för dagens andra pass. Det har hunnit bli mörkt ute när jag packar väskan med splits, linne och lätta skor och beger mig mot gymmet. Intervaller på band. Att försöka springa fort ute är meningslöst. Byter om och upptäcker att jag glömt hörlurarna hemma. Svär återigen för mig själv men tänker skitsamma, vem behöver musik i öronen för att springa fort? Värmer upp några kilometrar innan jag skruvar upp farten till 17.2 och påbörjar den första tusingen. Tio tusingar senare river jag av mig linnet som är lika blött som om jag hade duschat med det på mig och känner mig återigen ganska nöjd. Tusingarna var hårda men kontrollerade och det kändes riktigt bra. På väg från löpbandet till omklädningsrummet går jag förbi bänkpressen, slänger på 70kg och inser efter det första setet att jag inte längre orkar det. Skamset smyger jag därifrån och byter om istället. På med en rosa skjorta och sen ner på stan för att möta upp några kompisar på Bishops.
På söndag ringer väckarklockan 07.00. Det krävs både en och två znoozningar innan jag tvingar mig upp. Munnen är lite torr men ingen betongkeps. Som alltid är söndagar lika med långpanna. Kaffet smakar inte lika gott som dagen innan och jag är betydligt mer sugen på vatten än frukost men en timme senare står jag ombytt och redo. Sundsvall är ödsligt och tomt men vädret mycket bättre. Första milen går genom stan, över Sundsvallsbron och vidare mot Södermalm innan jag är tillbaka där jag började och ger mig ut på den vanliga 2 mils rundan. Gatorna är tomma, möter inte en enda löpare och knappt nån bilist, har vägarna helt för mig själv. Magen är lite bubblig efter gårdagen så det blir ett ofrivilligt stopp på Statoil i Granlo där jag samtidigt passar på att köpa en halvliter vatten. Nu börjar kroppen vakna till liv vilket också märks på farten som gradvis ökas omedvetet och sista biten känns så pass lätt att jag kostar på mig en fartökning. Klockan visar 32km när jag stänger av den och jag kan summera en bra helg träningsmässigt. Resten av söndagen spenderas i soffan med fötterna i högläge. Ser Liverpool spöa Man Shitty och efter det pluggar jag in mina AKG K702 lurar i hörlursförstärkaren för att lyssna in veckans skörd av skivor i lugn och ro. Två påsar chips senare börjar jag skissa på nästa veckas träning innan jag utmattad somnar och drömmer att jag springer min nästa mara på 2.48.48.
Den här helgen blev inte riktigt som jag på förhand tänkt. Jag ville kunna summera 14 mil igår men fick nöja mig med 11,5. I fredags ställde vädret till det och kroppen var sliten så det fick bli crosstrainer. Det blev förvisso ett dubbelpass i lördags med en ganska bra känsla under tusingarna men efter det var kroppen ännu mer sliten. I söndags slängde jag väckarklockan i väggen när den ringde och när jag väl gav mig ut efter lunch så blev det inget långpass, men ölen från kvällen innan satte i alla fall inte några större spår på dagsformen. Imorn går jag på jullov i hopp om bättre helger framöver. Ibland finns det faktiskt fördelar med läraryrket. Jullov är ett exempel. Sommarlov ett annat. Tid för att springa med andra ord. Det ser ut som om december kommer bli en av mina bästa månader på länge, jag ska se till att avsluta det här året på topp och gå in i 2016 med bästa möjliga förutsättningar, ge mig själv möjligheten att kunna uträtta stordåd till våren. Den som lever får se.
/Hörs
Dagens låt: Firar in jullovet med att damma av gamla Mark Knopfler album. Det här är nästan lika bra som Sultans of swings och Brothers in arms. Men bara nästan.
Antal kommentarer: 1
Frida Michold
Alltid lika bra läsning, tack Anders!