Finland, Sverige, Portugal och Qatar.
Okej, nu har det varit ett väldigt långt uppehåll här på bloggen. Det är inte så att jag inte har något att skriva om, snarare att jag har för mycket att skriva om och vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det, så då struntar jag i det i stället. Skön problemlösningsstrategi.
Reportaget med YLE blev bra. Jag är tacksam över att de respekterade mina önskemål och gjorde allt på ett mycket professionellt sätt. Ni kan läsa och se resultatet HÄR.
Teneriffalägret gick åt helvete. Jag insjuknade i influensan första dagen och mådde skit hela veckan. Lämnade inte sängen många gånger. Blev ett långt träningsuppehåll och därmed blev också inomhussäsongen inställd. Det var ingen big deal, det är inte säkert att jag hade tävlat ändå. Men trist att vara sjuk såklart.
Sen jag började träna igen efter influensan har motivationen varit på topp och jag har tränat jättebra. Jag kan tyvärr inte springa ens i närheten av den mängd jag vill, så jag nöter mängd på crosstrainer och springer kvalitetspassen. Fötterna håller för snabb löpning och hoppstyrka så det är himla skönt i alla fall. Det här upplägget har funkat förr så jag känner mig inte ett dugg stressad, men jag blir lite uttråkad av trampandet ibland. Jag blir hela tiden bättre på att vara här och nu och inte stressa upp mig. Att resonera klokt och göra det bästa möjliga av alla situationer är så himla mycket lättare sagt än gjort, men det är en häftig känsla då man märker att man gör framsteg också mentalt.
Skolan går lite sisådär. Har haft väldigt mycket frånvaro de senaste två månaderna och det märks i mina studieresultat också. Jag prioriterar träningen och anpassar skolan efter det och jag har insett att om jag försöker göra båda till 100% så kommer inget att bli bra. Så nu får skolan gå som den går och jag får göra mitt bästa utgående från mina egna förutsättningar. Jag är ändå glad att jag har börjat plugga och även om jag har mycket frånvaro så är jag väldigt glad över den sociala biten.
Jag har också så himla glad över att jag numera har flera nära vänner här i Stockholm. Jag kände mig så himla ensam de första åren här men nu har jag folk att gå på fikadejt med var och varannan vecka. Sånt är värt så himla mycket för mig, för när det kommer till det sociala är mitt självförtroende inte riktigt på topp.
Det finns mycket roligt att se fram emot framöver. Om två veckor åker jag och Magnus över till Vasa en helg för att umgås med familjen och bebisen (som växer så snabbt att jag inte riktigt hinner med), det blir så himla mysigt. Och en vecka senare åker jag på Runner’s weeks till Portugal och stannar där i 14 dagar. Ser verkligen fram emot det. Sen blir det visserligen en intensiv månad i skolan men då hoppas jag att det är så mycket vår i luften att man får lite extra energi av det.
Jag ser så mycket fram emot tävlingssäsong, även om jag har mycket jobb att göra ännu (det finns fördelar med att VM är i oktober, 7 månader kvar!). Mitt mål för säsongen är mycket tydligare än det brukar och det gör att det blir så himla mycket lättare att motivera sig. Och nej, jag kommer inte att säga vad mitt mål är före jag har klarat det.
I helgen är det inomhus-EM vilket gör att söndagens långpass på crosstrainern kanske blir lite mindre tråkigt. Förutsatt att jag hittar någon livesändning. Det blir såklart mycket skidor också, men jag kollar inte så mycket på det, men hejar såklart på Oskar Svärd i Vasaloppet. Jag hejar alltid på honom, oavsett om han är med eller inte. Jag vet inte ens vem han är, men det är tradition jag har.
En sista sak. Något av det mäktigaste man kan göra som idrottare måste ju vara ett OS på hemmaplan. Och då jag har nött crosstrainer har jag kollat på mycket friidrott och mycket OS i London och inget har gett mig så mycket rysningar som första heatet i damernas 400m semifinal. Den där hemmapubliken. Så sjukt jäkla mäktigt! Kolla!
https://www.youtube.com/watch?v=8Hsv2JWhedA&t=91s
Nåväl, mellis och långa intervaller på schemat. Ha en fin helg!
Sandra