Flytkraft


 

Smet iväg på lunchen, för ett litet simpass. Buss no 3 går strax utanför redaktionen, och har en hållplats ett par hundra meter från Eriksdalsbadet.

Upptäckte i badspärren att årskortet gått ut. Åren går väldigt fort nuförtiden. Det blev en dyr lunch.

I böljan blå blev jag omsimmad av en polare till brorsan som for fram som en delfin. Han var vänlig nog att ge mig några tips om teknik. Blev också omsimmad av en man som rörde minimalt på benen. Såg  efter ett tag att ena benet var en protes. Jag tog det med filosofiskt jämnmod. Mitt filosofiska jämnmod blir allt jämnare med åren … och killen skulle i alla fall inte ha en chans i löpspåret …

Kom tillbaka till redaktionen igen. Där var Jonas Colting på besök. Jonas förklarade apropå simkunnighet att det inte fanns någon anledning att simma sämre än 1.30 på simsträckan i Kalmar.

Senast jag simmade simsträckan i Kalmar simmade jag på 1.43. Erinrade mig att det fanns många anledningar till det. För lite simträning var en.

Men tanken är att just den detaljen ska rättas till under året. Den 18 augusti ska jag under 1.30. Lyckas jag med det ska jag säga som Jonas, ”det finns ingen anledning att simma under 1.30” till alla som vill höra … och inte vill höra.

Och så har jag skaffat ett hemligt vapen (kanske inte så hemligt längre …):

Josefin Lillhage, som lovat hjälpa till med att förbättra tekniken. En liten crawlkurs där resultatet är tänkt att bli ungefär såhär:

 

Håll i hatten, Jonas. Snart är Gysing på G!

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Jag mötte Dagmar


 

… eller i alla fall spåren efter henne …

 

 

… nära Måsholmen, längst ut på det vilda Djurgården …

Alla stormar får kvinnonamn, jag undrar varför. Någon som vet?

Nästa storm kan väl i jämlikhetens namn få heta Stormen Sture, …. eller Orkanen Oskar …

Gårdagens löpning 15 km fartlek. Fartlek är en kul lek. Gav glada ben.

Men sov sedan dåligt. Drömde att jag simmade och simmade och simmade. Och halkade på hala skär. Och att brorsan höll på att knoppa in ute på öppna havet.

– Vakna brorsan, det är för djupt att sova här.

Ö till Ö. Dröm, eller mardröm? 2012 blir ett spännande år …

Happy Happy!!!


 

!!! … New Year …. alla löparnördar, m fl!

En Bollinger på kylning. Sportdryck för … i alla fall … James Bond.

Nyårslöftet redan fixat. Allt enligt mottot: Först Ö till Ö … sedan dö!

Brorsan hakar på. Taktiken solklar. Brorsan tar mig som drivankare när det ska simmas. Jag drar honom i ett snöre när det ska springas.

Uppvärmning i Kalmar med Ironman.

Nänä, jag har inte öppnat Bollingern. Bara skakat lite på den …

Det är ju som det är, männchan behöver drömmar för att leva. Det här är två tunga drömmar.

Sen gäller det bara att överleva dom också …

Men det är ju först nästa år …

Annat kul 2012: annan dröm, på definitivt G (februari, Pocketförlaget):

 

 

En bok! 240 sidor samlade löparvisdomar … eller i alla fall erfarenheter …

Happy Happy för det.

Och Happy Happy New Year än en gång. 2012 – gör det till ett löparäventyr …  i ett par löpardojor, nära dig!

 

Rullsylta


 

Rullsylta – ett plejs med löpband (börjar tro jag har varit götlabörgare i ett tidigare liv) Svenska Akademiens ansvarige för SAOL är härmed informerad. Rullsylta, inte bara julmat. Nä. nä.

Som SATS då. Men först var det förmiddag med snorig dotter, vi vankade Hamngatan upp och ner för att kolla in NK:s julskyltning, där fanns bland annat en jättebläckfisk med tomtemössa som kämpade i tomteverkstan med åtta armar.

Den kändes rätt oortodox den där bläckfisken. Men kanske finns bläckfiskar i Genesarets sjö? Någon julbläckfisk hade vi i alla fall inte när jag var ung.

Men det brydde sig inte dottern om. Hon ville se julbläckfisken fem gånger. Ja, hon ville se den fler än fem gånger, men då protesterade jag. Då protesterade hon. Där stod vi och protesterade ett tag.

Sen fick vi syn på den racercyklande jultomten. Han kändes lite oortodox han också. Om Tomten tänker hålla på så där hela året ut, kommer han ha tvättbräda till julen 2013. Inte mycket tomte att tala om då.

Sen rullade jag hem dottern. Än är det jag som bestämmer. Det är jag som kör vagnen!

Låg ett tag soffan och lyssnade på julregnet. Framåt två började det bli lite vitt. Det piggade upp. Tog mig till rullsyltan SATS för att löpa intervall. Men kände direkt när jag klev upp på bandet att det inte var någon intervalldag. Kände en liten blåsa på tungspetsen. Var det en småbarnsförkylningsblåsa? Somliga av mina bekanta påstår att jag har anlag för hypokondri, ja de antyder mer än så, men det är naturligtvis lögn. När jag blir sjuk, då blir jag väldigt, väldigt sjuk. Lyckligtvis är jag sällan sjuk. Men den där blåsan, den kändes illavarslande?

Rullade på i ett tempo runt 20 sekunder långsammare än mitt normala cruising dito. Hade jag inte haft radion på hade jag nog somnat. Men så drog Rihanna igång, och där uppstod en antydan till adrenalin i blodströmmen. Och hej, tungblåsan försvann.

Det blev en pannbenare, 27 km. I Adizero Zero. Har aldrig sprungit så långt i så tunna dojor förut. Kändes toppen. Fötterna kändes toppen. Huvudet också, efteråt. 27 km på löpband är inte särskilt roligt. Inte förrän efteråt. Då är det riktigt roligt.

Ring, ring.

– Hej brorsan, du undrar förstås hur långt jag har sprungit?

– Nä!

Rullsyltan – originalet:

Centrifugalkrafter


 

På väg hem från Linköping. X2000. Eller snarare, X1900.

Vagnbalansen funkar inte, tåget lutar åt fel håll i kurvorna. Fotograf Luca hänger ut genom fönstren och burkar. Men 62 kilo motvikt, det räcker inte särskilt långt.

Nä, (sken)skarvade bara. Fotograf Luca burkar inte. Han håller hårt i datorn, snyggt centrifugerad mot tågfönstret. Samtidigt som bloggaren bloggar det här i en balansakt ur den högre skolan.

Vi har varit och testat rymdålderns löpband, utvecklat av NASA, med vilket man kan avlasta vikten till bara 20 procent av kroppsvikten.

Här talar vi inte MoonWalk, här talar vi MoonRun.

Kul upplevelse i fler bemärkelse än en. MInst två, om du är man. Se till att kulorna ligger rätt tillrätta, om du vill löpa lättfotat. Annars är risken stor att du får börja på ny kula efteråt.

Låter det kryptiskt? Sammanhanget kommer utredas närmare i RW no 1, 2012.

Löpning i Linköping (tack NASA):