Rullsylta
Rullsylta – ett plejs med löpband (börjar tro jag har varit götlabörgare i ett tidigare liv) Svenska Akademiens ansvarige för SAOL är härmed informerad. Rullsylta, inte bara julmat. Nä. nä.
Som SATS då. Men först var det förmiddag med snorig dotter, vi vankade Hamngatan upp och ner för att kolla in NK:s julskyltning, där fanns bland annat en jättebläckfisk med tomtemössa som kämpade i tomteverkstan med åtta armar.
Den kändes rätt oortodox den där bläckfisken. Men kanske finns bläckfiskar i Genesarets sjö? Någon julbläckfisk hade vi i alla fall inte när jag var ung.
Men det brydde sig inte dottern om. Hon ville se julbläckfisken fem gånger. Ja, hon ville se den fler än fem gånger, men då protesterade jag. Då protesterade hon. Där stod vi och protesterade ett tag.
Sen fick vi syn på den racercyklande jultomten. Han kändes lite oortodox han också. Om Tomten tänker hålla på så där hela året ut, kommer han ha tvättbräda till julen 2013. Inte mycket tomte att tala om då.
Sen rullade jag hem dottern. Än är det jag som bestämmer. Det är jag som kör vagnen!
Låg ett tag soffan och lyssnade på julregnet. Framåt två började det bli lite vitt. Det piggade upp. Tog mig till rullsyltan SATS för att löpa intervall. Men kände direkt när jag klev upp på bandet att det inte var någon intervalldag. Kände en liten blåsa på tungspetsen. Var det en småbarnsförkylningsblåsa? Somliga av mina bekanta påstår att jag har anlag för hypokondri, ja de antyder mer än så, men det är naturligtvis lögn. När jag blir sjuk, då blir jag väldigt, väldigt sjuk. Lyckligtvis är jag sällan sjuk. Men den där blåsan, den kändes illavarslande?
Rullade på i ett tempo runt 20 sekunder långsammare än mitt normala cruising dito. Hade jag inte haft radion på hade jag nog somnat. Men så drog Rihanna igång, och där uppstod en antydan till adrenalin i blodströmmen. Och hej, tungblåsan försvann.
Det blev en pannbenare, 27 km. I Adizero Zero. Har aldrig sprungit så långt i så tunna dojor förut. Kändes toppen. Fötterna kändes toppen. Huvudet också, efteråt. 27 km på löpband är inte särskilt roligt. Inte förrän efteråt. Då är det riktigt roligt.
Ring, ring.
– Hej brorsan, du undrar förstås hur långt jag har sprungit?
– Nä!
Rullsyltan – originalet:

Antal kommentarer: 1
Kenneth Gysing
Hej Anna,
tack, och klart du ska göra maradebut i Hammarbybacken … när du sen följer upp med stockholmsmaran kommer den kännas lika flack som … Arlanda =)
och löpare, ack ja… ångest över en tungblåsa … och lycka när mjölksyran sprutar ur öronen!
Kuta på!!
K
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in