Skitblogg


 

Löpare har väl inga hemligheter för varandra? Vi svettas, dräglar och t o m spyr tillsammans ibland. Detta apropå tid och bloggande. Jag har så förfärligt ont om tid. Men det finns en tid där det finns tid, och den är nu. 10 min för en skitblogg.

Jag inser jag är inne på skrabrös mark här, eller hur man nu ska beskriva denna ovala sits i verkligheten … så raskt över till löpningen.

Var på två litterära glöggparty igår, i tjänsten, och det pratades förstås löpning. En författare Fager, i skräckbranschen, berättade hur han någon gång på 80-talet sprungit Stockholm Marathon i snöblandat regn. Det tvivlade en ung dam på, loppet går ju i början av juni. Det var bistrare somrar förr, förklarade författaren. Någon som minns den maran?

En kvinnlig förlagschef förklarade att hon sprang sina fem kilometer före frukost tre gånger i veckan ute på Djurgården. Nu hade hon skaffat en pannlampa, eftersom det var så mörkt därute. Hon tyckte mycket om att springa i den där bubblan av ljus i midvintermörkret. Det var hon och kosmos väldig rymd, och hjärtats tunga slag.

En redaktör förklarade att hon brukade springa till jobbet med kläderna i en liten ryggsäck. En annan redaktör beklagade sig över en trilskande hälsena. Ytterligare en hade fått hälsporre, fast hon hade stannat hemma för att klättra på väggarna. Löpning är ett farligt missbruk, ger svår abstinens när skadorna infinner sig.

Ja, så där håller det på ute på förlagen. Böcker? Jo, men det jobbar vi ju med hela dagarna. Mycket roligare att prata om löpning. Ett nästintill outtömligt ämne …

…  tills någon bankar på dörren. 10 min.

Ljusbubbla i midvintertid (klimatförändrad).

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera

Antal kommentarer: 3

Kenneth Gysing

Tack Alle,
1982 låter rimligt, var bättre vintrar på somrarna förr än vintern är vinter idag 😉 … inget jag som löpare beklagar … fast lite synd om barnen …


Kenneth Gysing

Ha ha, där brast det visst källkritiken … gammal murvel rodnar!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

En stjärna född


 

Ja, inte jag då. Blott en vanlig dödlig. Gått omkring och rosslat i veckan, små klara droppar av snor har droppat från, framför allt, höger näshåla. Hela förkylningen har faktiskt varit fokuserad på höger sida. Bara kliat på höger halsmandel m m. Kanske någon allergi mot Alliansen? Kanske inte?

I går tröttnade jag i alla fall. Upp på löpbandet, tänkte: tar det emot är det bara att kliva av och så har man ändå inte kommit någon vart. Bara att traska till duschen, och vips, en osvettig människa igen. Inte akterseglad långt bort på t e x Djurgården, med risk för lunginflammation.

Började försiktigt, Kändes helt ok. Ökade på. Ok då med. Blev till slut en stege på  8 km. 13, 14, 15, 16.

Hemma på kvällen igen började det klia på vänster sida. Dumhuve? Ja, kanske. Men idag kliar det inte alls. Droppar blott små klara droppar från båda näshålorna. Förklara det den som kan.

En riktig stjärna:

… signalerande julfest med jobbet i kväll. Så kallad brutaldesinficering av halsregion!

Allt till det gamla julörhänget: Hej tomtegubbar!!

Beachlife


 

Eller åtminstone, några längder crawl i Eriksdalsbadet. Har varit
rätt stel högt upp på låren efter Hammarby Alpin. Inte jäktat på. Ingen
brådska, sent i november. Mjukt i vattnet, 1000
meter i kryssningsfart (tänk trög eka, två åror, motvind och ett drag
på släp, en wobbler inställd på djupgående), sen 5×100 med paddlar, och
en sista 100ing i slowmotion. Kroppen sträckte ut, vatten är vänligt mot
hårdbackad kropp.

I morgon lätt löpning igen.

Hammarby Alpin gav en kick. Endorfinet dröjer sig kvar. Så många
höjdmeter på en gång, håller höjden länge. Det är kul med löpning Xtra
allt. Om det inte blir för ofta.

Det vore kul med Xtra simning också. Eller Xtra surfing. Det kunde gärna få bli för ofta:

 

 

Hammarby Alpin Marathon (2)


 

Så har man gjort sin första ultra. 42800 meter. Inte så många meter längre än en mara, men en riktig höjdare. 1955 höjdmeter.

Vädergudarna var nådiga, solen sken och vindarna blåste milt.

Ingen trängsel i startfältet, 29 löpare till start.

Har aldrig sprungit något liknande. Backträning extra plus.

Benen höll, på ett underbart obegripligt sätt. Passerade mållinjen på 4.53 tillsammans med Totte tvilling. Vi höll varandra i handen, nästan. Det finns ju trots allt gränser, för manliga ultralöpare.

Målgången, också den extra plus.

Absolut galet race. Ultrakul.

Nu en pilsner, för varje ben … och arm.

Längre rapport i RW 12.

Löpning i Hammarby slalombacke är toppen! 23 gånger om …

Hammarby Alpin Marathon


 

Jag vet inte om det är någon vidare bra idé.

Hammarby Alpin Marathon på lördag. 42 km inklusive 23 gånger uppför backen, närmare 2000 höjdmeter. Det är väl i nivå med Kebnekajse, totalt.

UltraTotte tyckte det lät som en kul grej. Det var brantast i backen i början, förklarade han, kom man bara förbi där, så kunde man nästan börja springa. Och mycket utför var det också.

Jag har absolut ingen aning om hur benen kommer att förhålla sig till det här. Jag vågar inte ens gissa.

Varför? Tja, därför …

Rapport följer i RW no 12.

Gysing goes up … and down …

 

Seriöst


 

Brorsan messa från Bosön lördag morgon. Träningsläger med Studenterna. Morgonpass 0600, sen in i hallen 10.00 för fartövningar (brorsan kände sig lite ”pömsig”).

Seriöst.

Skrev en liten krönika i senaste RW om Tio Löpningens bud. Fick mail från kvinna som löptränade i Guds härlighets namn, och inte tyckte om att man missbrukade Guds ord på det viset som krönikör Gysing gjorde.

Seriöst.

Jag sa att jag hoppades på att den gud som fanns, eller inte fanns, åtminstone hade ett visst mått av humor. Människan gäller ju för att vara guds avbild, och som det finns så mycket dålig humor i världen så …

Vi var inte helt överens, men skildes åt som vänner.

Mer åt det djävulska hållet var att läsa i morgonblaskan om Caremas äldrevård, styrd och ägd av ett gäng riskkaptitalister, där personalen tvingades väga kissblöjorna på senildementa patienter innan de fick byta (arma personal).

I riskkapitalisternas värld är en fullpissad blöja värd sin vikt i guld. Ruskkapitalister …

Seriöst.

Och seriös träningsvärk efter innebandymatch i torsdags. Där ett gäng 50plussare bytte av ett gäng 10plussare, som spelat basket innan.

Om det nu var 10plussare? Som 50plussare kan det ibland vara lite svårt att se skillnad på 10-, 20- och 30-plussare … nä, tar tillbaks. 30- plussarna har ju skägg.

I alla fall, blylår på lördag f m, när jag svängde ut på Djurgården. Där en julgranshandlare bunkrat upp med en väldig hög julgranar på Gärdet. Den 12 november.

Seriöst.

17 km, i en slags fartlek – långsamt, långsammare, långsammast. Var som blodet sjunkit ner i fotvalven, som saven i trädens rötter. Kände mig som jag tror Radiohus-Eken känt sig ett tag (i sådär 300 år …).

På ICA några timmar senare. Där sålde dom lussekatter, 3 för 20 kr.

Köpte sex. Lussekatter.

Seriöst.

Två timmar senare fanns det så här många kvar:

 

Två timmar och en minut senare, fanns det så här många kvar:

 

 

Inte så seriöst.

Men va f-n, nu är det jul igen!

Haaaaaaaalllleluuuuuuuuujaah!!