Geneve Marathon


På bokrelease igår. Konstnären Jockum Nordström, en gång i tiden också rätt grym på fotboll (tills knäna sa ifrån), kom ut med en barnbok.

Titeln kändes relevant på flera sätt. Alla bekanta som var där undrade om jag hade varit i Boston och sprungit. Det hade jag ju inte, men kanske nästa år. Bara för att visa att ingen är rädder för vargen här.

Sen undrade de vart jag var på väg nu. Till Geneve nästa vecka, svarade jag, lite tyst så där, det är knappt jag vågar tro det själv. Jag fick en förfrågan i november förra året och tänkte, Geneve, där har jag ju aldrig sprungit, och 6 maj, dit är det ju en väldig massa tid, jag hinner komma i toppform som bara den innan dess.

Det var då det. Nu en dryg vecka innan loppet är läget ett annat. Ska jag verkligen springa en mara till? Halvmaran i Prag var ju rent ut sagt skitjobbig. Jag har inga långpass i kroppen. Dagisbacillerna har varit enormt krävande hela vintern, gått på knock minst en gång i månaden. Floder av grönt slem, förtvinade muskler, ihopsjunkna lungor. Det kommer bli jättejättejättejobbigt i Geneve.

Åh, att få åka till Geneve, suckade då folk, tänkte inte alls på min stundande mara. Så nu har jag min strategi klar. Jag ska över huvud taget inte tänka på att jag springer i Geneve. Jag ska bara beundra utsikten över Genevesjön. Våga vägra smärta. Bara njut! Utvärdering av denna strategi följer …

På bokreleasen mötte jag också en gammal löparlegend.

Författaren, kåsören (i radions God morgon världen) löparen m m, Ludvig Rasmusson, kom ut med en löparbok redan 1995. Notera retrostuket (ja det var ju inte retro då förstås …) på brallorna, såna brallor görs inte längre!

Ludvig, som blir 78 till hösten, berättade att han fortfarande är ute och springer. Det brukar bli 2,5 timmar varje dag, fast sällan längre än 6 km.

Det beror på hunden som han springer med, förklarade Ludvigs fru Ulla Montán, den stannar ju och sk-ter hela tiden, det är klart det tar tid då.

Ulla Montáns son har f ö startat löparklubben Linnéa i Stockholm. Bara så ni vet! Ulla springer förstås också. Men utan hund.

Spring för kärleken och livet. Den titeln köper jag helhjärtat. Nu ska jag ut och springa för kärleken och livet.

Vad mer att säga? Hoppas på svisch i Suisse.

Och ost med hål i.

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu
Antal kommentarer: 4

Mårten Klingberg

Jag hade helt missat att Ludvig Rasmusson är löpare – hans krönikor i Godmorgon, Värden! uppskattar jag mycket – underfundiga på ett lysande sätt! Vad beträffar stundande marathon skulle jag vilja föreslå det omvända. Borra ner blicken i afalten, och fäst ingen som helst uppmärksamhet vid att du är på främmande ort. Så gjorde jag i NY, med gott resultat. Som att springa i Alingsås!


Kenneth Gysing

Tack, Mårten, fast hrrmm, om jag förväxlar Geneve med Alingsås Marathon … tror jag arrangören Francine tar fram sitt schweiziska armborst ….

Ludvig är lika rolig löparförfattare som radiokrönikor, smit förbi något antikvariat, och leta upp löparboken, perfekt läsning i sol i söderläge på Söder 😉


Mårten Klingberg

Tack för tipset! Och du har rätt: höj blicken. Lycka till!


Kenneth Gysing

Den lyckönskan tar jag med mig … och blicken lär nog borra asfalt vartefter loppet lider!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kvastfening


Det ligger naturligtvis en fara i att en löpare börjar simma för mycket.

Risken är att man förvandlas till en sådan här. En kvastfening!

Och då menar jag inte uppstoppad.

Nä, här talar vi om en slags reverterad evolution. D v s, återgång från landdjur till blötdjur.

Har i alla fall känt mig lite vilsen de senaste dagarna, man är icke längre någon badare till löpare, om man säger så. Om än en usel skämtare.

Mötte ett monster för tre dagar sedan. Han kom paddlande i ensamt majestät på egen bana, de andra var fulla med simmare. Mannen hade snorkel, cyklop, flytdolme mellan benen, fenor på fötterna och paddlar på händerna. Han låg mitt i banan och körde något slags fjärilssim, jag tänkte pistmaskin i fel element.

Men jag hoppade i på samma bana strax innan han skulle vända, tänkte det här är en kommunal bassäng, gjord för frihet, jämlikhet och broderskap, men hann inte komma mer upp till ytan innan han kravlade upp på min rygg som en groda i reproducerande syfte. Jag vred till kroppen rätt bra, hörde hur det bubblade till därbak och en röst som vrålade, ”du trängde dig”. Han hade visst fått vatten i snorkeln och var inte glad. Jag var inte särskilt glad heller vilket jag uttryckte på rättfram svenska. Till slut kom vi dock fram till en slags förståelse, och längd kunde läggas till längd.

I morse, enklare omständigheter. En man gjorde vad en man ibland måste göra. Två mil morgonlöpning i lätt strilregn. Inte lika blött som i bassängen, men blött ändå. Sen jag anmälde mig till Ö till Ö tycks fukten genomtränga hela mitt livsrum. Det är väl makterna som vill att jag ska få vattenvana.

Trevlig helg! Bara inte för blöt …

Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Tack Bureborn!
Ska smuggla med ett par lakritsbåtar för Ö till Ö 😉
Susanne! Puss 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Andlöst


På bokrelease i går. I SF-bokhandeln på Västerlånggatan i Gamla Stan. Mattias Ronge pratade om sin nya roman, Andlös. En ruggig och spännande historia om en sjukdom som sprider sig över världen (och inte minst Söder i Stockholm) där andningsreflexen slås ut. Glömmer du att andas så dör du.

I minglet träffade jag en Krishanterare, som funderade på att börja springa. Hon hade egentligen ingen lust, men kände att hon nog borde börja ändå, annars trodde hon att kroppen förr eller senare skulle hamna i kris. Eller, om det räckte med att promenera?

Man andas mera när man springer, sa jag. Mer syre till hjärnan. Det hjälper när man ska hantera kriser. Hon såg fundersam ut. Gå-springa-gå, sa jag. Bygga upp ett beroende. Det är inte gratis, men när man väl nått dit, är det ett beroende för livet. Till slut bara springer man där, utan en tanke på att andas. Man bara andas.

En jättekopia av Darth Vader blickade ner från en hylla. En underbar bokhandel, SF-bokhandeln. Jag önskade jag vore tretton igen. Fast – i morgon går jag nog hit med min son i handen. Han kommer bli helt andlös. Och jag får ett alibi.

Rymdmonster, here we come!

Med på bokminglet:

Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

Hmm Anna, det där blev väldigt existensialistiskt …
Städa – bygga upp ett beroende – får jag fundera på 😉


Kenneth Gysing

Fint är bra – bara inte för städat 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Tål att påpekas Lennart 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tidsstudie


Kollade in en boklista. Det som toppar just nu är:

En social tudelare i den tid som är?

Och löpningen?

Kanske hamnar någonstans,  där mittimellan.

Bara ta ett djupt andetag! Ut och spring, ut och spring ….


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kalla fakta


Här i Prag förstår de att uppskatta ens verkliga värde.

Ser mig numera i spegeln i ett liksom förklarat ljus.

Men med uppburenhet kommer förstås ansvar.

Det borde man ha tänkt på innan man träffa Johnny!

Och nä, inga hen i Tjeckien än! Här kör man  med traditionella genus!

Längre rapport  i RW! Nu är det dags för elitlöparen att åka hem …


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in