GOD JUL!
Äntligen är jag hemma i Finland igen! Som jag har längtat. Och de första dagarna har varit fantastiska trots is, snö och regnstorm. Jag har träffat en nära vän som jag inte sett på flera år och igår avklarade vi kompisgängets traditionella glöggkväll för nionde året i sträck. Så himla kul att träffa alla igen! Vi har också hunnit klä granen och som vanligt finns det lite meningsskiljaktigheter i familjen, i år vägrade pappa att ha kvar allt vårt dagispyssel som vi på något vis alltid lyckas smyga in i granen. Men han slängde inget i soporna, eller spisen, så innerst inne blir han säkert lite nostalgisk av att se vårt färgglada skräp. Eller så vet han bara hur arga vi kan bli. Men jag tänker tro på det första alternativet!
År 2017 har varit ett riktigt dåligt år från min sida. Eller mest ett väldigt tungt år. Jag var sjuk halva förra vintern, hälen krånglade till och från, pollenallergin kom i början av sommaren, benhinnorna krånglade, fotleden blev överbelastad, vi var tvungna att byta golv hemma och kontot har ekat tomt. Det har varit väldigt svårt att slappna av och hitta ett skönt flow i vardagen. Varje gång jag har känt att saker och ting börjar funka igen så har nästa motgång dykt upp. Så det har varit ett riktigt bergochdalbaneår.
Men hur trist det än är med motgångar så tror jag så himla mycket på att de gör oss starkare. Jag lär mig fortfarande mycket om mig själv hela tiden, jag lär mig hur mina tankar och känslor fungerar och hur jag ska hantera dem i jobbiga stunder. Rent fysiskt har det blivit mycket rehab men det har också gjort mig starkare än jag nånsin har varit. Jag har också haft otroligt bra hjälp från mitt team under året och allt stöd jag får, gör att jag orkar kämpa vidare också de sämsta dagarna, för jag vet att jag kan bli så mycket bättre, det får bara ta den tid det tar! Tack Oscar, Göran, Emma, Karin, Mattias (Access Rehab) och Nike. Utan er skulle det vara svårt!
Jag har inga nyårslöften, friidrottarnas nyår inträffar mellan september och oktober. Men jag har ett mål för 2018. Och det är att det ska bli ett bättre år än 2017. Att jag om ett år ska kunna se tillbaka på mitt år och säga ”2018 var ett bra år!” Det har jag inte sagt sedan 2014, så det börjar bli dags igen!
Men ännu är det en vecka kvar av det här året och då ska jag passa på att varva ner rejält, umgås, äta gott, göra ingenting och bara njuta. Och däremellan springa så mycket jag orkar! Då jag återgår till vardagen i Stockholm den tredje januari vill jag känna mig utvilad och redo att hitta rutiner och ny motivation inför kommande säsonger.
Jag vill avslutningsvis passa på att önska mina läsare en riktigt härlig julhelg och ett gott nytt år! Njut av att umgås med nära och kära, ät god mat utan dåligt samvete, spela sällskapsspel, gå ut på promenader, dofta på hyacinter och kom ihåg att titta på Svensson Svensson!
Sandra

Ps. Jag kommer att fortsätta att blogga här på Runners även kommande år och jag kommer att fortsätta att dyka upp i tidningen då och då! Om ni har frågor eller har något speciellt ni vill att jag ska skriva om så är det bara att kommentera (men träningstips är jag inte så bra på att ge 🙂
Antal kommentarer: 1
Mickesotoksd
Yes, 2018 lyfter det 🙂
& glöm inte att titta på ”Kan du vissla Johanna”! Älskar Per Oscarsson!!! Vilken underbar Morfarberättelse <3 Jag blir lika rörd varje år...
Hoppas du får den bästa Suomijulen ever!!
Kram 🙂