Veckan inleddes med ett riktigt skönt pass på 24km. Jag tog det lugnt och hade en skön känsla i kroppen hela vägen. Benen var lätta och pigga och ett avslappnat pass var precis vad jag behövde. Jag känner mig ofta lite seg på eftermiddagarna efter att ha jobbat en hel dag och därmed lite omotiverad till att ta mig ut. Man har gått upp tidigt, det är mörkt ute och man känner en viss stress över att man också ska hinna med ett fullspäckat träningsschema.
Oftast tycker jag att ekvationen går ihop och jag orkar med träningen. Men att komma hem efter en dags jobb och veta att man ska göra matlådor, städa, umgås med sin familj och dessutom hinna springa 30km och prestera bra, det är inte helt enkelt. Även om tiden finns kan det största hindret vara stress och pressen att prestera. Jag vill verkligen bli en bättre löpare och jag vill så småningom kunna räkna mig bland de bästa långdistansarna. Jag vill i alla fall ge det en chans. Men det är svårt. För i grund och botten har jag två jobb. Träningen blir ett jobb som väntar när jag kommer hem från mina vanliga 8h på kontoret. Träningen tar tid.
När det känns tungt och jobbigt försöker jag alltid se framåt och jag vet att det är värt det. Att det är detta som krävs. Allra helst och enklast vore såklart att bara ha ett jobb- löpningen.
Jag springer just nu mellan 10-14 mil i veckan, på dessa pass ska jag dessutom prestera för att nå nya mål och utvecklas som löpare. Missar jag ett pass eller misslyckas under ett pass kan jag känna en enorm besvikelse och stress. Jag ser hur mina mål rasar och hur jag snarare kommer längre och längre ifrån dem eftersom träningen verkar ha gått bakåt snarare än framåt. Kroppen känns trött och sliten precis som huvudet. Kanske måste jag bara ändra tankesätt och inte bygga upp en sådan stress kring träningen. Lyssna mer på kroppen och knoppen.
Hur balanserar man träning, jobb och vardag bäst? Hur gör ni för att orka och hinna med?
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in