Hitta balans i ditt liv, man kan äta allt men inte jämt!

Då kommer årets första blogginlägg. Jag var i USA i några veckor direkt efter jul och gjorde bara det absolut nödvändigaste i jobb väg. Som egen företagare är det svårt att vara helledig, men efter en höst med väldigt mycket jobb behövde jag ladda batterierna. 

Nu är det kul att vara tillbaka och jobba!

Allen Parkway, Houston 

En sak jag insett det senaste veckorna är att jag är mycket snabbare än min resväska, trots fotoperation. 3 av 4 resor har jag anlänt 2-4 dagar före min väska. Alltid kul att vinna!!! Om ni är uppmärksamma ser ni att det står RUSH på väskan, i det här fallet betyder det 4 dagar. 

Min Houston resa var väldigt lyckad, det är alltid kul att vara där. Houston är inte direkt en turiststad men det är en bra stad att bo i. Efter att ha bott där 11 år så känner jag mig som en houstonian så fort jag lämnat flygplatsen.

Jag älskar att åka runt i Houston under julen och titta på julbelysningen… more is more är ofta temat.

I helgen går Houston Marathon, jag hade tänkt att stanna en vecka till och titta men jag hade några uppdrag i veckan som jag behövde åka hem till. Min kompis Jackie ska springa halvmaran, hon har sprungit 2.42 på maran men hon är inte riktigt i form just nu. Hon har haft mycket på jobbet, hon bor i Illinois (kallt och snö) och hon har ingen att springa med. Många känner nog igen sig att det kan vara svårt att motivera sig under vintern. Hennes kommentar ”man måste tydligen springa intervaller och långpass för att kunna springa fort” stämmer ganska bra.  

Houston är en bra löparstad, inte för att det finns vackra skogar att springa i, det är en betongstad. Men det finns många löpargrupper och i stort sett alla springer i Memorial Park (5 km runt en golfbana) eller Allen Parkway (asfalt). Dessa två parker ligger ca 2.5 km ifrån varandra. Mellan klockan 4.30 och 23.00 finns det alltid folk i parken så man har alltid sällskap. När jag är i ”parken” träffar jag alltid många löparbekanta.

The kinder footpath är den som är närmaste bild, asfalt istället för betong:)

Jag fick också höra att Houston är USA:s tredje bästa matstad, det finns så mycket god mat. Bland annat underbar texmex mat, jag hade turen att få lite hemlagad mexmat av min kompis Karina, hon gjorde mexikanskt ris, enchiladas och flautas. Gott! Mycket bättre än den svenska varianten enligt mig!

Många påpekar ofta att portionerna är så stora och det bara finns ohälsosam mat i USA. Absolut finns det ohälsosam mat och ”Everything is bigger in Texas …” men det finns också oerhört mycket bra och hälsosam mat. På vissa restauranger kan portionsstorlekarna vara stora men det betyder inte att du behöver äta allt. Antingen delar man eller så tar man med sig doggy bag och äter resterna nästa dag. USA är landet där allt finns; handlar du på Whole Foods eller Central market kommer du hitta mycket bra mat; ekologiskt (organic) och naturliga produkter utan onödiga tillsatser. När man reser handlar det mycket om att göra rätt val. Åker man till ett land som USA finns det absolut ingen anledning att bara välja de största portionerna eller ohälsosam mat eftersom utbudet är så enormt stort. Som allt annat i livet försök göra rätt val så ofta som möjligt!

Vanligtvis tränar jag mycket när jag är i Houston men den här gången har jag och T (Theresa Fuqua – min collegecoach och min USA familj) promenerat och styrketränat. Jag opererade foten innan jul och ville inte göra för mycket. Foten läker bra och i veckan träffade jag Frida Flodström (min sjukgymnast på Bosön). Jag har fått rehab övningar och fått börja cykla, jag kan även ha skor (Nike Free med mjuk hälkappa) i kortare perioder. Tack och lov har Theresas man haft en löparbutik och jobbat med många olika skomärken så han skar ut hälen på ett par träningsskor som jag har använt senaste veckorna.

Special fixad sko och min fot innan stygnen försvann.

Jag har köpt en Zero Runner som jag fick levererad igår. Det är en typ av cross trainer som efterliknar löpsteget. Den verkar kul och fungerar hittills med foten. Jag kommer skriva mer om den när jag har lite mera koll.

Hoppas alla får ett bra 2017!

Här kommer lite bilder från mitt år.

Mitt år började i Australien med lite semester och jobb på Australin Insistute of Sport.

Jobb, resor och landslagsläger…

Massa fottrassel/rehab och operation.

Några resor till Portugal med Springtime Travel (Runner’s World och Glada Hudik vecka)

Kebnekasie, Spanien, USA

Dax att ladda för ett bra 2017…

God fortsättning!

Hoppas att alla har haft en toppen jul och är laddade inför det nya året. Jag har haft en bra jul, det jag saknade var att kunna träna, foten läker bra men jag har tagit det väldigt lugnt för att inte riva upp såret. Däremot har jag fått hänga med min familj, vilket är toppen. Tack vare mina favoriter (mina 3 syskonbarn) fick jag spela elgitarr (jag har ingen naturlig begåvning), koordinera innebandyutmaningar och sett en 6 månaders kille som var överlycklig över sin förmåga att rulla.

  Theodor som kan spela.

    Vi hade bara en klubba…

 När pappret är roligare än paketet.

Jag skriver detta på planet till Houston – mitt andra hem. Jag hade friidrottsstipendie på University of Houston och bodde där i 11 år. Jag åker tillbaka så ofta jag kan och bor hos min college tränare Theresa Fuqua. Coach T är en av få kvinnliga huvudtränare (för tjejer och killar) inom den amerikanska universitetsvärlden, jag tror det finns kanske 5 andra tjejer med liknade jobb i hela USA (!). Det ska bli jättekul att träffa mitt gamla gäng!

Så till ett hälsosammare 2017…

Jag vet att många vill börja det nya året hälsosamt och sätter upp höga mål för att bli snabbare, starkare eller må bättre. Det som är viktigast, enligt mig, med en ”hälsosatsning” är att du faktiskt kan hålla den… inte 3 dagar, 3 veckor eller 3 månader utan hela tiden. Det ska bli en del av ditt liv. Jag upplever att många sätter upp orealistiska mål som leder till stress.

• Det lättaste sättet att förbättra din träning, immunförsvar och hälsa är att sova. Många drar ner på sömnen när det blir stressigt. Att prioritera sömnen är antagligen det absolut bästa hälsotipset som finns.
• Minska stressen i ditt liv. När jag frågar hur någon mår, får jag ofta svaret att ”… det är mycket just nu” eller ”jag har det lite stressigt…” Långvarig stress bryter ned nästan allt i kroppen. Det kan också leda till att man ökar mängden kroppsfett samt att immunförsvaret sänks. Det är även svårt att prestera (på jobb/träning) när man är stressad.
• Sätt realistiska mål … alla behöver inte springa ett maraton eller göra en ironman. Jag får nästan uppfattningen att om man inte sprungit en maraton eller liknade räknas det inte. Man kan ha olika mål och tränar man för hälsa är inte maraton det bästa valet, att springa över 42 km är långt och sliter på kroppen. Att klara av 30 min utan att gå är också ett bra mål. DU måste hitta vad som passar DIG!
• Så till det debatterade och för många känsloladdade ämnet – hur ska du äta? Det finns INTE ett svar till denna fråga. Du måste helt enkelt hitta det som passar just dig och det du mår bra av. Det är viktigt att du inte jämför dig med alla andra. Min regel är att försöka göra så bra val så ofta som möjligt och att försöka välja produkter som är naturliga när det går. Jag anser också att man kan äta allt men inte jämt och att ”matförbud” ofta leder till stress och dåligt samvete.
• Beröm dig själv och var nöjd när du presterat bra. Detta gäller både inom idrotten, jobbet eller i vardagen. Jag har haft personer som har vunnit VM men varit så upp i allt att de inte njuter och är nöjda med vad de åstadkommit. Många av oss är inte i närheten av en VM medalj men försök att vara glad för alla segrar stora som små.
• Mår man bra och trivs med sig själv kommer det mesta att fungera bättre och livet blir roligare. Fundera lite på hur du kan må bättre. Det är lätt att man ”fastnar” i vardagsstressen och glömmer bort att ha roligt. Ta tid till att göra roliga saker; det kan vara något så litet som att läsa/lyssna på en bok på väg till jobbet eller ringa/face tima en kompis som bor långt bort till att planera dagsutflykter eller en resa. Ibland kanske en kaffe på ett café kan sätta guldkant på tillvaron. Jag tror att när det är mycket trassel i världen måste du hitta det som förgyller din vardag och ta tillvara på dessa tillfällen.
• En sista sak – le mera … visst är det trevligt när folk ler och är positiva. Detta är något min syster är oerhört duktig på. Hon är nästan alltid glad och ler, vilket gör oss andra glada. Något att ta efter, hon är ju trots allt min storasyster.

Istället för nyårslöften tycker jag att du ska se över din livssituation och fundera på om du kan göra någon förändring för att du ska må lite bättre. Gör som Team Sky (Tour the France lag) och fundera på om du har varit ditt bästa jag innan du går och lägger dig. Ingen kan vara tipp topp varje dag men man kan göra sitt bästa för att vara så bra som möjligt.

Lite ironiskt … jag sitter som sagt på flyget och skriver det här inlägget och fick precis min grannes hela kopp kaffe på min opererade fot (som helst inte ska bli blöt) + att hela benet är blött och jag nu luktar kaffe. Här applicerar jag mina egna tips. Jag ler och säger att det inte är någon fara. Torkar jeansen, krånglar av mig stödstrumpan som läkaren rekommenderade och byter fot på strumporna, kollar om något i väskan (bl.a. 2 datorer; en ny + min gamla) klarat sig.

Jag har en oerhört positiv inställning. … jag gillar kaffelukt, kaffet var flygplansvarmt alltså brände jag mig inte, kompressen med plast fungerar, inget i väskan är förstört, jag har 2 fötter = bara byta torr strumpa till skadad fot. Jeansen är svarta (inget syns) och hinner torkar eftersom jag har 8 timmar kvar av flygresan. Som sagt jag ler och tycker inte alls detta blev lite besvärligt… och är mitt absolut BÄSTA jag.

Igår natt kom jag hem från Newcastle efter 4 dagar av intressanta föreläsningar och möten med kollegor från hela världen. I flera år har jag besökt ISENC (International Sport and Exercise Conference) och årets upplaga var den bästa på länge.

Senaste veckan har varit varierad för min del. Förra onsdagen opererade jag hälen, operationen gick bra och Lotta Willberg (min läkare) verkade vara nöjd med sitt jobb. Hon tog bort en slemsäck och var ganska uppspelt när hon berättade att det rann massa var från foten (slemsäcken…) när hon öppnade upp vid hälen. Slemsäcken var tydligen mer lik en menisk än en slemsäck (detta är tydligen inte normalt). Operationen var i alla fall nödvändig (innan funderat jag lite på om det kanske var lite överdrivet… men efter 2 år av trassel kändes det bra att hon hittade något som var fel och inte bara att foten bara var lite svullen och öm).

Dagarna efter operationen tog jag det väldigt lugnt och rörde mig inte mer än absolut nödvändigt. Foten har inte gjort ont alls, ovanligt efter 2 år av smärta… jag har ätit Voltaren, sista tabletten igår kväll – så jag kanske ska lugna mig med att säga något. Innan operationen har det även kliat ”inne” i foten (antagligen inflammationen) men det är helt borta. Jag ska lägga om foten på fredag och hoppas att flygning + konferens inte försämrat läkningen.

Så till den roligare delen av veckan, konferensen. Allt var toppen förutom att jag har varit åtminstone 24 timmar före min incheckade väska både till och från konferensen. Alltid kul att komma först men i det här fallet hade en delad första plats varit uppskattad.

Först och främst fick jag träffa många av mina kollegor från hela världen. Det var också kul och se att det var några till svenskar där förutom mig och Petra Lundström. Vi behöver flera uppdaterade idrottsnutritionister i Sverige. Petra har sett till att idrottsnutrition finns i Sverige, har jag en fråga kan jag alltid få svar från henne. Jag har även umgåtts mycket med våra norska grannar och Ina Garthe från Olympiatoppen som är oerhört duktig på sitt jobb och fantastisk kul att hänga med.  Efter ett år med mycket jobb är det kul att komma iväg och få inspiration och idéer inför nästa år.

Några av dagarnas highlights var James Collins som är Head of Nutrition för Arsenal Football Club. Han pratade om hur Arsenal jobbar med idrottsnutrition. De har 3 kockar och egen restaurang vid stadion. Spelarna har en periodiserad mathållning (de varierar energi- och kolhydratsintag beroende på träningsmängd). De har strikta mat- och träningsrutiner.

På matchdagar träffas laget 24 timmar innan match, de bor alltid på hotell även på hemmamatcher. De tränar kl. 10.30 dagen innan match, äter lunch på stadion och middag där de ska spela. Laget äter 4-5 måltider + 3-4 mellanmål, de äter en större måltid 3.5 timmar innan matchstart och vissa äter ett mindre mellanmål närmare kick off. Dessa rutiner följs varje matchdag.

De fokuserar också mycket på vätska och återhämtning. Återhämtningen har de delat upp i 2 faser, där de äter återhämtningsmål direkt efter match samt ett lagat mål mat innan de flyger hem eller lämnar stadion. James påpekade också att de satsar mera pengar varje år på att förbättra mathållningen och kunskapen hos spelarna. De som håller i pengarna har verkligen börjat inse vikten av att spelarna måste optimera allt för att kunna prestera.

Dr. James Morton som är Head of Nutrition för Team Sky – vinnare av Tour the France 2015 och 2016 höll också en intressant föreläsning. De har t. ex Chris Froome i deras stall. Team Sky har en lastbil som är ombyggd till restaurang/lounge där alla måltider intas. Förutom James så har teamet 3 kockar, 1 person som doktorerar i nutrition, 10 stycken personer som hjälper till med mat langning osv. (Detta är bara idrottsnutritionsgänget). Dessa personer har mellan 150-250 resdagar om året.

Målet är att cyklisterna ska förbättra träningsadaptionen, prestera bättre på tävling, vara hälsosamma och bli utbildade. Lagets ledord är: leaner, fresher, faster, stronger and smarter.

Team Sky har just kommit tillbaka efter ett långt uppladdningsläger på Mallorca inför Tour the France 2017, kommande tour kommer vara mycket tuffare än de senaste 2 åren. Teamet runt cyklisterna (läkare, fysiologer, nutritionister etc.) gör under detta läger en individuell plan för varje cyklist för att de ska bli så bra som möjligt och kunna göra det bästa för laget. Vilket för 8 personer betyder att de ska hjälpa en person att vinna.

Under en etapp på touren kan cyklisterna förbruka runt 8500 kcal. Att förbereda sig för en sådan extrem utmaning tar tid och motivation och mycket resurser.

Team Sky jobbar även mycket med team building för att få en vinnande kultur. Det fokuserar på att alla i laget ska trivas. Varje kväll innan cyklisterna och resten av teamet går och lägger sig får de utvärdera (med hjälp av en app.) om det gjort allt de kunnat den dagen för att optimera sina resultat.

Under konferensen var det också mycket fokus på kosttillskott och om det finns säkra tillskott för elitidrottare. Slutsatsen på detta tema var att som elitidrottare kan man aldrig vara 100 % säker på om ett tillskott innehåller otillåtna medel och att man själv har det yttersta ansvaret vad man äter.

Jag lyssnade på flera intressanta föreläsningar som jag får skriva om längre fram.

Nu är det dax att styra upp det sista med jobbet, fixa några julklapparna och ladda inför julhelgen.

Jag har haft en fot som har gjort ont i över 2 år (2 november 2014 – NYC Marathon efter 25 km). Jag visste att risken var stor att jag skulle skada mig när jag började träna för maran men jag hade inte räknat med att jag mer än 2 år senare skulle ha ont.

I början var det svårt att ställa diagnos men så här i efterhand verkar det som jag har haft två stress reaktioner, slemsäcksinflammation och hälseneinflammation. Jag har även Haglunds syndrom (knöl på hälen).

Under vissa kortare perioder har jag börjar med löpningen igen men varit tvungen att sluta efter ca 5-6 veckor och under andra perioder har jag inte kunnat träna alls. Oftast har jag kunnat cykla, springa i vatten och gå utan problem men rodd, löpning, hopp, trappor och att ha normala skor har varit svårare.

Jag har varit hos flera läkare men har under det senaste året hamnat hos Dr. Lotta Willberg som är toppen. Hon har verkligen tagit sig tid och följt upp min skada. Jag har också haft bästa hjälp med sjukgymnastik från Frida och Anna på Bosön. Trots experthjälp har det varit massa trassel, foten är helt enkelt svår. Rehab för ett av problemen har gjort de andra sämre osv.

Så nu blir det alltså operation om några timmar, just nu sitter jag och är hungrig men väldigt renskrubbad och väntar på att bli sövd.

Lotta kommer att operera mig, vilket betyder att jag är i trygga händer. I första hand ska slemsäcken bort, det är en mindre operation och vad jag förstår snabb återhämtning. Kan de fixa något annat gör de antagligen det. Att hitta en period utan resor är svårt och nu har jag 4 dagar med sårläkning innan jag flyger till Sport Nutrition konferens i Newcastle. Hoppas det räcker!

Jag har läst/hört om både lyckade och misslyckade operationer och att sårläkningen kan vara lite svårare på hälen men jag tror att jag provat allt annat som skulle kunna fixa foten så förhoppningsvis blir den bra nu. Att kunna röra mig, är så viktigt så det känns som det är värt det. Hoppas jag säger det senare med!