Blogg

Jag mötte Mårten


Han kom som en yrvind en majmorgon med ett tennisracket runt halsen.

Mårten Klingberg, förstås. Vi hade stämt möte för ett ärende av yttersta vikt. En mötesplats med High Security kändes angeläget.

Ärendet ifråga? Överlämnande av ett ytterst exklusivt linne, som endast får bäras av AS Nälstas illustra skara triatleter. Så här såg det ut innan dagens träningspass

Så här såg det ut efter

Ett alldeles utmärkt linne, sög upp svett som om det aldrig gjort annat. Och inte minsta skavsår under armhålorna!

Vad gäller Mårten och tennisracket, så förklarade Mårten att bollandet kommit in i hans liv på grund av skador. Triatletens liv är hårt och krävande, men alla kan ju slå på en boll. Det ska visst också vara väldigt roligt. Blir intressant att se hur AS Nälstas styrelse ställer sig till denna utveckling inom klubben vid nästa styrelsemöte. Misstänker dock att ordförande Klingberg klubbar igenom denna punkt på dagordningen med en rungande smash.

Efter överlämnandet for sedan Mårten iväg för att klippa klart sin nya Beck-film, där skådespelaren Jonas Karlsson spelar en stor roll, och enligt säkra uppgifter vid något tillfälle också kommer ståta i just ett linne från AS Nälsta (gissa vem som skrivit manus), denne Jonas som nu också spelar kung Henrik VII på Stadsteatern.

Sammanfattningsvis: AS Nälsta – en triatlonklubb med kunglig glans.!

Dagens träningspass, som genomfördes på närmsta gym, var en trestegsraket som jag brukar kalla för Kokande Grodan. D v s en gradvis stegring av hastigheten (i grodans fall då temperaturen), där jag dock faller av innan det är försent (till skillnad från grodan, som kokar ihjäl, stackarn). Och så på igen. Och igen.

Det är ett pass som ger mycket av fart (tycker jag) utan att man behöver jobba ihjäl sig. När det börjar bli jobbigt blir det plötsligt lätt igen. Det passar mitt huvud fint, då jag i grunden egentligen är ganska lat. Och så tycker jag att omväxling förnöjer, som den  kickmänniska jag också är.

Kokande Grodan idag (en boost inför Brooklyns halvmara på lördag,) en kilometer för varje fart, ingen vila emellan (bäst är att pulsa på):

12, 12, 12,5, 13,3, 14, 15, 13,3 14, 15, 13,3, 14, 15, 13,3, 16, 12, totalt 15 km.

En timme styrketräning på det, och det vart grodgång hem. Men utan kvack.


Nr 4 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Bästa skorna för trail! 14 nya modeller
  • Så springer du milen! Träningsprogram för alla nivåer
  • Så börjar du springa med din hund
  • Barnsoldaten som blev en av världens bästa traillöpare
  • Så toppar du formen
  • Forskning: Därför har du en löpares DNA
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Löpa på ackord


Nä, det gick inte som en vals runt Brunnsviken i morse. Hamnade direkt i baktakt, kanske var det dyningarna efter gårdagens Eurovisionsfestival som fick kroppen att ta det piano? Försökte mig på att byta ackord efter en backe, men det blev bara blues av alltihopa. Kanske kroppen har börjat sjunga på sista versen? Eller möjligen bara en tillfällig musikalisk utmattning?

Jag minns faktiskt inte en enda låt. Jo, någon grupp som sjöng om att inte vilja vara en Cheesecake, och där sångaren dansade ett slags snedsteg som fick ligamenten i min högra fot att börja värka igen, de ligament som fick sig en ordentlig kyss när jag körde Ö till Ö förra året. Har jag sagt att jag körde Ö till Ö förra året? (ja, ja, ni behöver inte skrika).

Fast musiken minns jag inte, bara ordet Cheesecake. Hur är en man när han är en cheesecake?

Skäggiga Damen vann hela tävlingen. Det var rätt kul. Fast Putin blev nog putt, han gillar inte den typen av hårdingar.  Minns visserligen inte en ton från låten där heller, men skägget kommer jag aldrig glömma. Hen kan kanske gå vidare med barbershop framöver …

Polskorna kommer jag heller aldrig att glömma. Ett sådant smörande inför publik har jag då aldrig tidigare skådat. Här kan man tala om kärnfriskt, kärnglans och utbrista: kärna nån då! … kan tänka mig en och annan upplevde det som lite stötande …  .. och nä, minns inte en ton där heller. Kanske är hörseln inte längre vad den brukade vara, man har blivit en tonåring (ojoj ..)

Det blev till slut femton km runt Brunnsviken m m, och allting var så grått så grått, vad är det med den här våren egentligen?

Enda man kan göra är att trösta sig med ett fat Polish Butter Cakes!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Boston strong


And Boston Blue …

10×400 m Stadion! Life is green! And sometimes blue.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

3 maj 2014


Och förkylningen börjar släppa!

Inte ett steg sedan maran i Boston. Kom hem och fick en puss av yngsta dottern som snorat friskt i en vecka. Men inte tänkte jag på det när jag kom hem. Fick grönt dagisslem på kinden, immunförsvaret brakade förstås ihop, och sen var det kört.

Men idag ska jag ut. Ska bara harkla mig lite först. Det är verkligen på tiden. Snart är det dags igen. Brooklyn Half Marathon. Nej, nej, jag gnäller inte.

Lite inspiration från Djurgården nyss. WM Halfmarathon.

En sån nummerlapp kan jag bara drömma om. Ett sådant steg kan jag bara drömma om.

Så jag drömmer, och drömmer. Hur det sedan kommer att gestalta sig i verkligheten, det har jag ingen aning om. Men vad spelar det för roll? Jag menar – Brooklyn. Tänk om jag springer på Robert de Niro? Taxi… öh … Driver!

En sak vet jag i alla fall är viktig. Det är vätskebalansen. Man måste dricka ordentligt, såväl under ett lopp som under en konstrunda på Moderna Museet.

Nu hör jag skogen kalla. Skriet från vildmarken! Here I come ….



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

KyssXtra från Boston


400 collegegirls ville ha kyssar efter 30 km … inte underligt man ser lite sliten ut.

Only in Boston, folks, only in Boston!!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Finished


Very well done, I am!

Det blev en lång dag i Boston. Gula skolbussar transprorterade ut 34 000 löpare till startpunkten. Varje skolbuss hade 24 säten, där det fick plats två pers på varje. Räkna ut hur många bussar det blir den som orkar. Jag har (räkne)timeout.

En cowboy körde, och en viking var med i bussen (titta noga efter en horny man, ja, den var dålig …).

Så mycket förstår jag i alla fall, att det finns en massa skolbussar i Boston. Det är ju också en universitetsstad. Här pluggar folk från vaggan till graven. Och så åker de skolbuss.

Det var kallt i morse. Men när loppet startade var det inte kallt längre. Solen strålade och stekte, när jag gick i mål var mitt arma kött stekt medium rare. Ett riktigt påskalamm.

Många utförsbackar, många uppförsbacker, en alldeles fantastisk publik,  det märktes att det var en speciell dag i Boston.

Tog ett bad med Samuel Adams efteråt, trevlig kille, men sen blev det jobbigt att ta sig ur badkaret. Män i sina bästa år stelnar ju till så otroligt fort. Tur man är tuff, lyckades välta mig över badkarskanten och häva mig upp med hjälp av torkställningen. Man är en tuff kille. Nu ligger jag i sängen, en riktig världsnyhet. Besparar er dock mitt välstekta face, blir en selfie utan self.

Här ligger jag i fin badrock (som jag kommer att få betala dyrt) och medalj på magen. Gick in på 3.24.43 och är glad för det. Bättre kunde jag inte ha sprungit idag. Hur nu det kommer sig kommer förklaras i en låång text om Boston Maraton i papperstidningen framöver. Ja, jag kommer skriva om bomberna förra året också, och om löpning som en fredsrörelse. Vad som kommer först är en fråga om nyhetsvärdering.

Mitt största problem nu är att ta mig ur sängen. Måste ju äta något.

Hallå, benen, hallå (inget svar).

– Hello … roomservice?


Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

Hej Inger, och tack!
Fantastiskt lopp, på många plan. Rapport följer i papperstidningen 😉


Kenneth Gysing

Tack Bureborn!
Bara öppna plånboken och släpp loss – det är vår! 🙂

Tack Ingmarie … och säga vad man vill om ben … men gulliga är dom nog inte 😉



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*