Måndagspeppen- störst av allt är…


Kärleken förstås!

Ibland tar oro, svartsjuka, avundsjuka, stress och annat skräp över och det kan låta hur präktigt flummigt som helst att prata om att låta ”hjärtat leda” men avflumma det och fundera på vad det är som får hjärtat att snörpa.

Det kan vara personer, det kan vara upplevelser men det ska för de flesta IN i vardagen. IN i medvetenheten när vi planerar såväl semester som veckan framför oss.

Vi har alla massor av saker, om vi väljer at fokusera på dem, som rockar sockorna av oss. Gör plats för dem i sommar. Ett ypperligt tllfälle. Är det en person du saknar som du blir varm av att tänka på? Ta tid att hälsa på. Eller iallafall ringa. Har du saknat att umgås med dina barn och andra hälft? Din familj? GÖR det i sommar. Var där. Stoppa bort telefonen. Du missar inget.

Ta tid att lyssna på dig själv utan influenser från sociala medier- vad säger den inre rösten att du egentligen vill lägga energi på? Jag tror ofta det kan vara mer av enkla saker, mindre av svåra.

Stanna upp en stund och fundera på vad du känner ren och kär kärlek inför. Och klura ut hur du ska få in mer av det och mindre av annat.

Ha en fin måndag!

 

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

#waybackto100miles- Omstart


Det är toppen att kunna börja om. Och om. Och om. Jag har ju tränat. Men slarvat. Jag har haft mycket annat i skallen och ett sätt att få träningen att bli bra är att inte bara glida in i den utan ta lite ställtid och gå igenom vad man ska göra så man inte behöver börja fundera på det under passet. Att ta med sig varför man gör passet är en annan morot att ta till när man börjar bli trött eller klockan ringer tidigt.

Jag var jättepepp på 100 miles fram till runt slutet på april någonstans. Sen tappade jag motorn. Jag tappade mitt varför därför att jag började fundera på hur viktigt det egentligen är för mig att klara det igen. Borde jag inte göra vettigare saker med min tid? Kan jag göra båda? Är det värt det? Jag är en extrovert grubblare. Jag har grubblat på det och kommit fram till att jo. Jag vill springa 100 miles igen. Jag hade faktiskt glömt om jag anmält mig till Black River Run 19 september men gick in och såg att det hade jag. Det blev lite gåshud på armarna och magen sa ja.

Jag har rett ut att löpningen för mig är först och främst ren rekreation. Och ett sätt att springa och klura ut bra saker jag ska göra. Inte att jaga tider.

Samtidigt så känner jag att jag inte kan ge mig förrän jag klarat det där målet. Sub 20 hr. Jag kan göra bra saker samtidigt. Sen kan jag satsa på rena upplevelser som inte kräver så rigorösa förberedelser och slänga tider all världens väg.

Ett lopp i september betyder mycket träning under semestern- det är bra. Det är då om någongång jag kan få till tiden. Nu är det visst bara tre månader kvar och även om 5 mil i terräng gick kalas så är det inte ens en tredjedel av 100 miles. Jag vet hur brutalt det var. Jag har inget behov av att springa ett 100 mileslopp med support som får vara uppe hela natten på under 24 timmar. Det har jag gjort 2 ggr. Jag ska in under 20. Kommer det gå?

Jag vet inte. Jag vet att jag klarar det. Frågan är om jag hinner till september.

Jag har nu iallafall ett uttalat mål med träningen. Igen. Det gör det lättare.

Att jag inte har någon struktur på träningen och inte ens kommer ihåg vad jag gjort den här veckan gör det lite svårare att utvärdera om jag är på rätt väg. Skomakarns barn och allt det där- jag håller koll på mina adepter men mig själv är det värre med.

Just nu känner jag mig som ett platt smörpaket: Jag kan springa länge i låg fart på lågkolhydratkost. Men jag har ingen fart. Man kan fråga sig vad man ska med fart till för ultra men att förbättra syerupptagningsförmågan gör ju att min långsamma fart blir snabbare. Sen ska jag inte springa milen på under 40 eller så men just nu är jag löjligt långsam. Förhållandevis.

Planen för de närmsta veckorna är:

2 stycken ”flåspass”. Ett kuperat och ett med intervaller- allt från 30 sekunder till 2 km.

Flera före frukostpass.

Varannan vecka ett riktigt långt pass. Varannan vecka blir det 5 km intervaller 3-4 stycken. Eller vad som passar in i familjelivet.

Två styrkepass: Ett helkropp och ett extra med löpstyrkefokus för mina svagheter.

Sen yogar och SOMA’r jag varje dag och det fortsätter jag med.

Den här veckan tror jag jag sprang till och från jobbet i tisdags. I onsdags till jobbet, sen kort styrka på em. I torsdags sprang jag bara några korta ruscher på andra landet. (Det var då jag insåg hur långsam jag var). I fredags sprang jag före frukost med N. Igår lördag körde vi skidbacken utanför Norberg 10 ggr. Hemskt. Underbart efteråt.

Idag har jag yogat och kört lite prehabstyrka för bål och höft. Och storstädat och tvättat fönster. Är ensam hemma för första gången sen Dackefejden och då hinner man ju sånt utan att små händer är överallt och ska hjälpa till. Men nu längtar jag redan efter att de ska komma hem och smutsa ned allting igen!

Jag har även suttit still i solen. En minut. Minst!

Lyssningstips i midsommarhelgen


Ja förutom Sommar i P1 förstås!

Jag som planerar att springa flera dagar i sträck med lite packning i sommar lyssnade spänt på senaste avsnittet av Löparsnack. Det pratas om just det, springa i flera dagar!

Dessutom är veckans Kropp o Själ som vanligt ett tips att lyssna på. ”35 och sönderstresssad” handlar om vårt växande problem med utbrändhet.

Vad och var springer du i helgen?

Jag kommer harva skidbacke utanför Norberg. Nästa helg springer jag nämligen Stockholm Trails ultradistans. Hade lite förträngt det mitt i allt annat som hänt. Sent ska syndaren vakna liksom.

Ha en fin helg därute!

#fredagsgottis Midsommarparträning


När min N var ung var han på college i USA. Han var med i track & fieldlaget och då gjorde de en övning som vi tydligen ska göra i helgen. Som med alla recept och tips jag har är inget exakt och nu är han inte här så jag kan inte fråga vad exakt han menade men jag tolkade passet såhär:

Värm upp 10 minuter. Gärna med några fartökningar så kroppen hajar vad det är fråga om.

Ta sen en fotbollsplan. Ja eller en så stor yta ni kan hitta. Ställ er i varsin diagonal. Den ena spurtar över. När denne kommer till dig spurtar du tillbaka till dennes startposition. Medan du gör det joggar den andre längs kortsidan så ni står på varsin långsidas ändar.

Sen spurtar hen till dig  längs långsidan och du spurtar tillbaka längs den långsidan. Medan du gör det joggar hen längs kortsidan och springer sen över diagonalen igen.

Visst hänger ni med? Det blir lite hjärngympa också.

När ni gjort 20 ruscher var så möts ni i mitten och där kör den ena armhävningar och den andra benböj (med hopp om man har kraft kvar). 10 st var- byt. Gånger två eller tre.

Sen ned på marken och den ena kör höftlyft medan den andra kör breakdance x 20.

Sen kan ni göra några kullerbyttor, jogga ned, high-fivea och lägga er på rygg med ett grässtrå i munnen och tänka ”bra skit”.

Styrkedelen hittade jag på nu. Lägg gärna till en ryggövning genom att ”ro” med ett tillhygge- full vattenkanna till exempel.

Ha en fin midsommar. Ät gott, drick sunt! Själv kommer jag hålla mig till bubbelvatten och unna mig att lägga mig medan jag nattar bebisen. Each to their own!

Stockholm Trail- 9 dagar och platser kvar!


Tiden flyger som vi alla vet. Det var nyss låååångt till Stockholm Trail och deras första ultradistans som jag ska springa nästa helg för Stark Ute/Crossnature.

Nu var det visst inte så långt kvar och jag som, precis som vanligt, haft lite mycket annat (jobbat, roddat årets GODaste lopp osv osv ) har inte riktigt kört den träning som loppet kräver:

Ett ultralopp, extremt tufft, kräver mental och fysisk styrka. Nytt för 2015!


Gulp liksom.

Jag hade till exempel planerat att springa i Hammarbybacken några gånger för loppet går upp där två gånger.

Det har jag inte gjort.

Jag hade också tänkt springa lite långa intervaller i kuperad terräng.

Det har jag inte gjort.

Jag hade vidare tänkt haka på några av de grymma provlöpningar av banan som Stockholm Trail så snällt arrangerat.

Det har jag. Inte gjort.

Sprungit har jag ju gjort. Och lite otippat har jag iallafall avverkat distansen genom att jag tassade/gick/sprang 5 mil i terräng förra helgen och känner knappt av det. Det bådar ju gott förutom att jag inte har någon fart i kroppen alls.

Med 9 dagar kvar är det inte mycket jag kan göra för att förbättra formen. Däremot kan jag välja att springa i den typ av terräng som loppet går i. Nu vet jag inte riktigt vad det är för terräng men jag tänkte köra lite backar i helgen här i gruvområdet Klackberg utanför Norberg där vi är över midsommar. Nästa vecka blir det transportlöp och styrka som vanligt.

Det kommer inte gå fort och jag planerar att springa på puls första 3 milen och sen får jag se vad jag har för krafter kvar de sista 16. Min rygg har strulat enormt sista veckorna men jag jobbar på den varje dag. Andas….

Omdömena från loppet förra året är riktigt fina. Och det finns platser kvar. Är du sugen på en fin utmaning, 10, 21 eller 46 kilometer så tycker jag du ska anmäla dig så ses vi där!

Trail-46k

Transportlöpning- Från A till B på tre olika sätt


Jag tar ju apostalhästarna till jobbet så gott det går i juni. Tänkte sätta något ”spikat” mål med det men är så less på absolutism. Jag springer så ofta jag kan tänkte jag.

Det har jag gjort! Och för att variera mig (är född i tvilligarnas tecken och blir lätt uttråkad) så har jag haft olika fokus när jag sprungit.

Det är egentligen ingen höjdare att springa och andas in avgaser, du behöver ju mer syre och drar således in mer skit om du springer i trafik.

Jag är dessutom inget fan av asfalt. Inte av trängsel heller. Alla de här sakerna möter jag på vägen till jobbet och tänkte att jag måste försöka göra något åt det.

Här är fem olika fokus jag brukar ha, antingen för sig eller ihop!

1) Inte nudda asfalt. Går att ta hur långt som helst. Jag gör så gott det går. Blir mycket sicksack.

2) Undvika trafik. Jag har Solnavägen som närmsta väg men har lyckats undvika den ganska bra. Klättrar över ett staket vid Subway som ligger nära KI och sen har det blivit Torsgatan raka vägen in men går att göra mer.

3) Leta upp alla backar. Eller ta alla backar två gånger.

Har du några roliga transportlöpningstips du vill dela? Shoot!