Mitt i naturen



Jag och Simon bor i Norhyttan (uttalas Norhyttan; inte Norrhyttan eller Norshyttan för det är helt andra platser(!)). Det ligger ca 3 mil utanför Ludvika, ca 5 mil från Borlänge. Vi har bott här även tidigare, innan vi flyttade till Falun och provade på livet i den staden. Passade oss inte. När vi flyttade tillbaka hit hade vi någon slags idiotisk idé om att köpa hus eller lägenhet inne i Ludvika. Det vill vi inte längre. Vi har landat. Och landet är precis där vi vill bo. Det här är paradiset på jorden tycker vi, vilket kanske är konstigt enligt andra. Faktum är att vi är mer sociala med människor nu än när vi bodde i stan. Faktum är att det kändes ganska ensamt att bo i Falun, ironiskt va? Här på gården är det nästan alltid folk som kommer förbi och hälsar på, och vi hälsar på andra också för den delen.

Förra veckan, när det var en sådär gnistrande, strålande vinterdag fick jag ett sms av min släkting som jobbar på Länsstyrelsen. De skulle ut och märka varg och hade sambandscentralen här på gården. Tyvärr jobbade jag såklart när detta spektakel skedde men fått berättat att det både var en och sjuttioelva skotrar här för att spana på vargflocken OCH det landade en helikopter precis utanför fönstret. Inte nog med det, hela SVTs Mitt i Naturen-gäng var här med Anders Lundin, för att följa hela arrangemanget. Trist, tyckte jag och Simon, att vi missade att se både helikopter, Anders Lundin och vargmärkningsgänget. -Äsch, sa pappa, det är inte första gången det landar en helikopter på gården, det är 8 eller 9:e gången! 🙂

Veckan har träningsmässigt varit tung. Har haft något skit i kroppen som gjort att kroppen och knoppen gått på sparlåga. Har dessutom vaknat med stick i halsen varje morgon utom i lördag och söndags. Jag har fått satsa lite mer på rekreation istället för prestationsinriktad träning. Bytt intensiva pass till lågintensiva och mer styrka istället för puls. I onsdags kväll körde jag och Simon ett episkt månskenspass på sjön Noren. kvällen till ära på skejtlaggen och fina skidspår som vår kära byfåne Göte sliter med för att hålla i toppskick. Det är guld värt. Vi kan ta på oss skidorna nedanför trappen på vårt hus och skida ner till isen, till spåret. Även det gick segt men jag njöt i fulla drag av att vara ute med endast månen som ljuskälla. Spännande var det också för vart jag än tittade in i skogen så såg jag den där flocken med vargar springa jämte mig.

Mer vila och bara ett par promenader med jycken i skogen tror jag har gjort susen. Det är som balsam för själen. Hur som helst så är det fantastisk att bo mitt i naturen när kroppen inte är sig lik. Hoppas på att träningsvecka 10 kommer med mer kraft och ork!

Mamma och Anders Lundin. En helt vanlig dag i Norhyttan:).

Promenad på sjön blir man alltid glad av!

Decembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fixa vintern
  • 18 vinterskor i test
  • Så lyckas du som löpare
  • Låt julbordet grönska
  • 6 pannlampor i test?
  • Möt systrarna Kallur
  • Löpare lever längre

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Bistert



Igår supportar jag Simon på Öppet spår-söndag.

Förberedelserna gick egentligen klockrent.Jag börjar kunna det här med support på Vasan nu efter X antal år vid sidan av spåret.  Uppstigning 02:30 i Norhyttan (sova hemma är guld värt), bilfärd med frukost i bilen mot Sälen (Simon körde såklart medan jag satt och småsov). Anlände Berga by kl 05:20, dvs perfekt tid för att lägga ut skidorna och få en bra plats i starten samt hämta ut startbevis i lugn och ro. Strax efter att Friskis avslutat sin ”uppvärmning” gav jag mig av i bilen mot Mångsbodarna som skulle bli första langning. När jag klev i bilen visade den -14,  undra på att jag frös! Stack iväg och det gick faktiskt riktigt bra att ta sig från det lilla kaoset som alltid uppstår på parkeringen. Mitt största problem var att jag inte fick in varken Vasaloppsradion eller P4 Sportextra med 3 milen, dubbeltypiskt! När Vasaloppsvägen bar av uppöver höjderna klättrade temperaturen ner och ner och NER, som mest såg jag -25 på instrumentbrädan men hörde rykten om -30 vid kontrollen i Smågan!

Höll på att frysa röven av mig i Mångsbodarna men försökte stå i solens sken och värma mig med att lyssna på radion som kontrollen hade på högtalarna där Stina Nilsson tog brons i 3-milen. Det värmde lite! Första tiderna började blippa in på bevakningen. Simon var över startlinjen 7:02 och hade kört 6 min snabbare än i fjol upp till Smågan. Shit, vad bra tänkte jag! Eftersom det var så in i helvete kallt tog jag med lite extra kläder till langningen utifall han ville ha. När klockan visade 9:30 började jag ana oråd. Inte en enda skidlöpare hade kommit in! Dröjde ca 10 min till innan första klungan trillade in, tror min träningskompis marathon-Gylle (känd från Santander reklamen;) var med i den klungan. Men i övrigt det var en märklig första klunga. Många personer som inte såg så hävliga ut på att åka skidor var långt framme och det knarrade oroväckande om både stavar och skidor. Det var trögt! Dessutom var inte spåren preppade så det låg ett par centimeter nysnö i spåren, vilket måste ha gjort det ännu värre. Många veteraner var långt framme och tjurade på i kylan, vilka hjältar! Rätt långt efter beräknad tid kom Simon, men det såg inte bra ut. Kände knappt igen hans åkstil, för det var ingen åkstil. Det gick knappt framåt. Såg att han frös väldigt men han ville varken ha dryck eller gels eller kläder som jag erbjöd. Stannade bara och sa att det var djävulskt kallt och att det var så in åt helvete trögt. Det frös in under fästzonen hela tiden. Jag peppade honom att köra vidare.

Vid Tennänget ska det enligt uppgifter vara det kyligaste stället på banan. Hann inte se vad temperaturen visade och jag hann inte dit (avstickarvägarna och parkeringarna var också oplogade så det var inte bara att köra in vart som helst med risk att köra fast). Till Risberg hann jag i alla fall och det var inte direkt muntra miner där heller men fick i Simon två bullar. Där träffade jag även på Annie Tho´rensom köttade på riktigt bra i kylan och hängde (nästan ) av far sin. Heja Annie, hann jag skrika!!!! Och hon var nästan ifatt Simon!

Simons estimerade totala åktid började nu rinna iväg till ca 1,5 timmar långsammare än i fjol och det var inte riktigt meningen. Han har tränat riktigt hårt och bra på skidorna och fått till många, många mil i spåren. Tänkte att han nog behövde flera till supportomgångar innan Evertsberg så jag svängde av på en hemlig väg och traskade ut till spåret. Missade honom först så han fick ropa på mig. Det såg inte bra ut, jag kände inte igen honom. Fick i honom en gel. Han var vinglig och åkte sakta men jag peppade honom att fortsätta. Stannade för säkerhets skull en gång till lite längre bort närmare Evertsberg. Nu hängde det en istapp av snor och slem från näsa och mun och jag såg att han hade stora vita blåsor på kinderna. Han frös om händer och fötter, sa han. Jag plockade av honom av banan. Visade sig senare att många klivit av pga förfrysning i ansiktet, händer och fötter.

Förfrysningsskador är det rakt inte värt för att ta sig i mål så ta hand om er där ute idag som kör öppet spår idag. Även jag som bara var på sidan om spåret och satt i bilen, frös som en hund efter gårdagen. Det var ett tufft lopp. Miljoner stora grattis till er som fixade kylan och kom till portalen i Mora och fick uppleva den strålande vackra dagen som det faktiskt var igår. Vi åkte hem och eldade istället för att heja in de första åkarna.

Stort grattis till Annie Thoréns om gjorde ett jäkla dunderlopp i kylan och sprängde klassiker-rekordet rejält. Cool tjej (kolla hennes stories och instagram på @anniethoren).

Idag var det bistert, men det kommer fler gånger för mig och Simon, med alla lämmar och hud i behåll.

Påbyltad med kläder men ändå kallt, redo med sportdryck och gel.

”Välkommen till Mångsbodarna” och det var en fantastiskt fin dag med strålande sol. Ur högtalarna lyssnade vi åskådare på hur Stina Nilsson tog sitt brons på tremilen i Pyeongchang.

Dubbeltävling och nöjen



Veckan har gått ofantligt snabbt. Jag haft leveranser på jobbet samtidigt som träning rullat på i den vanliga rutinen. Upp tidigt för att morgonsimma, komma hem sent efter eftermiddagspasset. Men denna vecka har all träning gått mycket bättre än förra veckan! Kroppen har levererat strålande resultat även om knoppen varit trött och humöret i botten i början av veckan. Den här veckan har dessutom varit väldigt speciell eftersom jag hunnit med att fira fettisdagen, alla hjärtans dag, födelsedag, utgång med konsert, hängt med hela familjen OCH att tävla två gånger (på samma dag!). 

I måndags gick jag upp tidigt och tog en seg och tung morgonjogg genom nysnön. Väldigt skönt! På kvällen var det dags för mitt spinningpass som jag leder på Gymmet i Ludvika  (gamla Må bättre). Mitt pass består av 4×4,3×3,2×2,1×1 min +30s all out, i en stege där intensiteten ökar per intervallset. Skön start på veckan!

Tisdagen började som vanligt i simhallen. Pga extremt dåligt humör så kom jag inte i vattnet förrän 6:45 men det gjorde inte så mycket för jag hann med mitt pass och till jobbet strax efter 8. Tisdagar betyder också bålstyrka och intervaller på löpband. Fettisdagen till ära körde jag ett pass om 2×2km+8×400 m och det gick hur bra som helst! Supernöjd! Kvällen firades med semla och Mandelmanns på tv.

Onsdag betyder arla morgon med LSS och Sofie hade skrivit ett hemsk Sprintpass  (jobbigt för mig som inte tycks ha en enda kort muskelfiber). Vi körde fokus start och vändningar och avslutade med 20×50m start uppifrån. Helt bedrövligt jobbigt. Märkte dock att ungdomarna saskade något så jävulskt! Tanken var fart tre förutom start och vändningar, men jag var före flera av grabbarna i mål varenda gång. Haha, och det var inte jag som var snabb, simmare är bland de lataste idrottare man kan hitta:D.

Torsdagar brukar jag ha lite sovmorgon och inte morgonträna något. Istället blev det tre pass på raken. Ett bålstyrkapass, löpintervaller ute (6×1000m) & ett lättare teknik/genomblödningspass i poolen. Intervallerna gick okej men luftrören var inte helt okej. Ansträningen blev således lite för stor, trots att jag inte tog i så mycket. Förbannade astma! Nåväl, intervallerna givk jämnt och kontrollerat så jobbet blev gjort så bra det kunde iallafall. 

Fredag och den 16e februari. Min födelsedag. Den här gången 34:e i ordningen (!). Dagen till ära blev det ett lugnt distanspass på 9 km i Norhyttan med vovven Teo och Simon. Jag njöt varenda sekund! Det är så sjukt skönt att vara ledig en till dag i veckan, kommer nog aldrig att vilja jobba heltid. En dag där jag kan träna i lugn och ro, vila lite extra, ägna mig åt min egna firma och fixa med allt jag inte hinner i veckan. Lade på lite styrka med Redcord, rehab och stretch efter löpningen. Av Simon fick jag tre fina presenter, en av dem var ett ab-wheele eller dödshjulet som jag brukar kalla det. Tog ungefär 15 min från att ha älskat presenten till att vara den! 3×10 st på knä fixade jag men målet är att kunna göra dem stående. Träningsvärken var helt obeskrivlig efter de där seten!

På kvällen åkte jag och två kompisar på konsert i Falun, Moneybrother skulle spela. Det var fantastiskt kul! När vi först klev in genom dörrarna blev vi chockade att alla var så gamla, sedan insåg vi att det kanske är vi som har blivit gamla?! Sad but true :D! Konserten var hur som helst riktigt bra och jag är mycket stolt över mig själv som var vaken ända till kl 02:00. I gott sällskap får man hur mycket energi som helst!

Lördagen började såklart med lite sovmorgon och klev upp och käkade frukost till damernas stafett. Vilken nagelbitare! Tycker för övrigt att ALLA i laget gjorde fantastiska insatser och alla som har något elakt att säga om första sträckan kan dra åt helvete! Ni vet uppenbarligen ingenting om idrott och ännu mindre om att tävla i lag!

Därefter var det att själv ladda inför företagsstafetten inne i Ludvika vid Väsmans strand. Vi på ÅF i Ludvika hade dragit ihop ett finfint lag bestående av Stefan Viktorsson, Mats Lund och jag! Åkte in till stan för att värma upp med en liten jogg och kolla in banan. Men vart var banan? Den skulle gå på isen, hade jag hört. Åtminstone hade den gjort det tidigare år. När jag mötte upp mina kollegor fick jag klart för mig att de ändrat bansträckningen. Istället för 1 km på isen hade de ändrat till en 800 m kort dödsbanan med ”ski-cross-karaktär” som speakern Håkan Rosén deklarerade. Åh nej! Jag hade dessutom tagit skejtskidorna så den trixiga banan många vändningar (i nedförsbackar åt ”fel” håll) med start i motlut gjorde mig supernervös. Testade banan med Stefan och ramlade givetvis direkt. Jag kände mig verkligen som bambi på hal is. Jag körde 2:a sträckan och tur var väl det för jag fick köra helt solo och behövde åtminstone inte tränas. Det gick finfint att staka hela vägen och just som jag började kunna slappna av var det någon som skrek ”Heja Emma”, längst ute på banan. POFF, sa det så hade ja ramlat! Kul var det i alla fall och laget tog sig i mål så småningom. Nästa år hoppas vi att fler företagare i Ludvika tar sig samman och är med på detta roliga arrangemang!

Direkt efter stafetten drog jag bort till simhallen för att köra Väsman Open, en simtävling med öppna klasser i vissa grenar. Kände mig rätt opepp helt ärligt. Simformen känns faktiskt kass och jag var trött i både armar och knopp. Simmade in lite snabbt i lilla bassängen (typ 10 metersbassäng), eftersom jag missat insimningen. Värmde sedan resten på land för att få lite puls och få igång armarna. Det blev lite av en hemvändartävling då både Jossan Lindqvist och Anna Miram kommit hem från Väsby SS och tävlade, samt Henrik, Moa och Frida som flyttat till Falu SS. Att träffa alla ungdomar i gamla LSS-gänget lyckades leverera bra energi och pepp så vips var det dags att tävla! Min tränare Sofie Jörgensen gav mig tipset att andas färre gånger och att tänka på att inte andas direkt efter vändning samt att kicka efter vändning för att få med mig farten. Jag kan säga att de där tipsen var något jag tänkte på under loppet men det var tamejfan omöjlig att hålla! Det blev 800 meter syrafest! Tiden blev 10:51 och jag har inte en aning om jag ska vara nöjd eller onöjd över den tiden då jag aldrig kört 800 på tävling tidigare. Jag gjorde vad jag kunde åtminstone och mer syra kunde jag inte skaffa mig under de 32 längderna!

Söndagen vigdes åt ett skönt långpass löpning och lite kvällskidåkning med pannlampa i Säfsen. Ett bra slut på veckan och lagom till sista avsnittet av Bron var jag totalt sopslut.

Tack för den här veckan!

Måndag morgon och morgon löpningen började med pannlampa och slutade i dagsljus. Härligt att ljuset är tillbaka!

Tidigt morgon-sim både onsdag och torsdag. Finns det något bättre sätt att starta dagen!?

Fredagens konsert med Moneybrother!

Det toppade ÅF-laget!

Simtävling i Ludvika, 800 meter hatkärlek!

Långsöndag och dryga 28,5 kilometer runt sjön!

Avslutade veckan på bästa sätt: med 20 km pannlampsåkning med min Simon i Säfsen!

Veckosummering en vanlig vecka i februari



Tänkte skriva ett inlägg om hur min träning har varit den här veckan, en liten summering av 5-11 februari 2018. Hyfsat normal men med några botten-napp och någon enstaka topp. 

Måndag morgon började med en försovning. Tanken var att jag skulle klivit upp kl 6 och sprungit ett lätt joggpass innan jobbet. Och tur var väl att jag sov till 7.30 för när jag väl klev upp visade termometern -29 grader så någon löpning var det ändå inte tal om att jag kunde genomföra  (åtminstone inte med alveolerna i behåll). Jag drog till jobbet istället. 

På eftermiddagen var det dags för mitt spinningpass som jag alltid har kl 17. Redan innan passet hade en molande huvudvärk smugit sig på och under mina 75 minuter blev det bara värre och värre! Skallebanken var inte att leka med när jag styrde kosan hemåt Norhyttan på kvällskvisten.  Antagligen hade jag dragit på mig en rejäl vätskebrist under gårdagens 2 timmar skidor och 2 timmar wattbike. Hade helt glömt att dricka! Att jag aldrig lär mig… 

Tisdagen började även den på sämsta sätt. I och med huvudvärken så sov jag 90 minuter extra istället för att släpa mig upp på morgonsimningen. Allt blir uppochner när jag inte får till mina rutiner och jag köttade istället 3100 m på lunchen innan jag slafsade i mig dagens matlåda på 5 min. Efter jobb CX-workx (coreträning i Les Mills-stil) tätt följt av spinning igen där jag vikarierade för Björn som bjukar ha passet för medlemmar på Gymmet och CSK Ludvika cykelklubb. Denna gång med fruktansvärt ont i magen pga 100 liter gas:). Att man aldrig lär sig…

Onsdagen började även den med en översovning och därmed förstördes mitt planerade simpass med LSS. Trippeltypiskt! Jag vaknade visserligen kl 6 men eftersom jag bor utanför stan så tar det 30 min innan jag är på plats i simhallen så det kändes meningslöst att stressa iväg innan frukost. Blev ännu ett lunchpass i simhallen och en riktigt vidrig lunch i sporthallen cafeteria. Var helt proppmätt i 3 dagars efter den broccoligratängen med fläsk. Hur tänkte jag där? Kvällen bjöd på löpbandintervaller i en stege om 2+4min, 4×2min,8×1min,8×30 s med 1 min vila på alla utom sista där jag körde 30 s vila. Det var ett helsike att ta sig igenom de där intervallerna. Dels hade jag det löpbandet allra längst ut på vänstern, vilket är mkt tyngre att kuta på (går nog antagligen fortare än vad displayen säger) och dels insåg hag snabbt att det gick förbannat tungt att andas. Vad var fel?! Funderade en intervall till sedan slog det mig att jag glömt ta min astmamedicin på flera dagar eftersom morgonrutiner ju varit helt rubbad. Attans bananer! Efter halva passet fick jag släpa mig till omklädningsrummet och ta trettioelva inhalationer av den extra inhalator som jag (thank God) hade med mig. Resten av passet gick tungt det med men jag tog det för vad det var och bara tog mig igenom det. 

Torsdag var det tröskelintervaller löpning och simning inplanerat men jag fastnade på jobbet och kom igång så pass sent att jag helt enkelt sket i simningen direkt efteråt. Körde riktigt bra på löpningen, trots att jag var supertrött och helt ensam så jag åkte helt sonika hem och tog lill-fredag. 

Fredagen är min lediga dag så när jag har möjlighet sover jag gärna någon timme för att ”ta igen”. Vet att det sägs att man inte kan sova igen missad sömn i veckan men min kropp mår mkt bättre av att någon gång i veckan få sova iallafall 8-9 timmar på natten. Sedan sover jag helt otroligt bra i Norhyttan så min sömnkvalitet har fått ett ordentligt lyft sedan vi flyttade hit. Det är helt becksvart, knäpptyst och svalt i vårt hus. Helt fantastiskt skönt! Nåväl, efter ca 10 liter kaffe stack jag och jycken Teodor ut och åkte skidor på vårt egna spår på sjön. 12 km fick jag ihop men kroppen var rätt trött, kände jag.  Efter lunch vila och några ytterligare liter kaffe stack jag ut och tog en 8 km löpsväng i sakta mak.  Kroppen var verkligen trött. Kom överens med Simon om att skippa kvällens tänkta simpass innan vår crawlkurs och äta middag och chilla lite hemma innan vi skulle in till stan istället. Simon hade dessutom åkt 45 km skidor och tokbånkat 18 km från bilen så han var inte heller så pigg… Kl 18:45 drog nybörjarträningen igång och 20:45 började fortsättningssimmarna så hela fredagen gick (som vanligt) av bara farten. Det är så himla kul att lära vuxna simma crawl! 

Trötta som få fick vi slita oss ur sängarna på lördag morgon för att åka in till Gymmet och hålla i dagens cykelpass. 3 timmar spinning skulle vi köra och dagens tema var OS  och skumtomtar, vilket vi bjöd på. Jag började grina redan i bilen in till Ludvika när Charlotte Kalla intervjuades av radiosporten och när hon tog guldet i skiathlon så kunde jag inte hålla tårnana tillbaka för andra gången! Haha, vilken grinfest tidigt på lördag morgon! Resten av dagen spenderades ätandes och fikandes och inte många knop blev gjort på eftermiddagen och kvällen. Man underhåller sig rätt bra på att hämta ved, elda, gå ut med hunden och dricka vin. Jag behöver inte så mkt mer efter att träningen är gjord!

Idag har det blivit en lite annorlunda dag mot hur söndagarna brukar se ut. Kände mig extremt sliten när jag vaknade och beslutade att skidåkningen med kusinvitamin Johanna kl 13 fick bli första passet för dagen. Vi körde Jyllandsleden i Säfsen som bjöd på förstklassiga spår men det var svinkallt i luften och jag kom aldrig riktigt upp i värme. Tanken var att även löpträna långpass och köra lite styrka men jag ställde faktiskt in resten av dagens träning då jag inte kände mig riktigt 100. Veckan har varit slitsamt och med alla dessa förkylningar och influensor som cirkulerar för tillfället så tar jag det säkra före det osäkra. Vi skulle dessutom in till stan på instruktörsmöte på Gymmet. Handla mat och städa måste man ju tyvärr också göra någon dag i veckan. 

Summerar veckan med 11 pass. 3 cykelpass, 2 simpass, 1 styrkepass, 2 skidpass och 3 löppass. Totalt ca 14 timmar.

Nu hoppas jag på att jag vaknar utvilad utan det minsta känning av sjukdom imorgon. Lite godis och rödvin brukar hjälpa mot sånt va?  

Jag byter klubb!



I höstas beslutade vi som bekant att Team Cykelcity Stockholm skulle upphöra. Sedan hösten 2012 har Cykelcity stått bakom mig och stöttat mig i min satsning. I vått och torrt. Medgång och motgång. Butiken har varit en hemskt rolig kvartersgård när jag bodde i Stockholm och jag har älskat att titta förbi och säga hej+tjåla med alla som jobbat. Allt jag kan om cykling och prylar har jag på ett eller annat sätt lärt mig när jag har hängt i butiken. Men nu är det slut. Teamet lägger ner då ingen som var med i laget längre bodde i Stockholm.

Vilken klubb skulle jag tävla för nu?

Har haft en del kval inför valet. Fick erbjudande av Nelker att joina Terrible Tuesday Triathlon som jag ju tränat en helt del med och dessutom varit på läger med sedan Nelkers start av löpgruppen Terrible Tuesday. Ett oerhört skönt gäng som tränar hårt och samtidigt är sköna människor att hänga med. Men sätet är ju fortfarande Fjollträsk, som jag nästan aldrig besöker längre… Alternativen utöver det var någon nätklubb eller starta någon helt egen (Norhyttans atletklubb med undersektion Hurtkullorna har länge varit i tankarna). Men sedan slog det mig! Ludvika har ju en triathlonklubb, om än i dvala, så visst fanns det! CSK Ludvika har länge varit reggad triathlonklubb, trots att det var många år sedan nu som det var någon vidare fart på den sektionen. Nu ska det bli ändring på det! Vi har genom våra crawlkurser, spinningpass, träningar med löpgrupper och CSKs cykelklubb, förstått att det funnits ett stort intresse för triathlon i Ludvika, kanske större än någonsin!

Efter ett telefonsamtal med en av de som faktiskt utövat tävlingar i CSKs namn de senaste åren, tillsammans med vår lilla triahthlonträningsgrupp, bestämde vi att vi skulle försöka få fart på CSK Ludvika igen. Klubben är en av de äldsta triathlonklubbarna i Sverige och har haft en del framgångar i triathlonvärlden. Här är ett par ord från eldsjälen Börje Lindberg som var med och startade klubben:

”På CSK Ludvikas årsmöte oktober 1986, som hölls i Harnäs IF:s klubbstuga beslutades enhälligt att ta in triathlon som en sektion i CSK Ludvikas cykel- och skridskoklubb. Jag hade själv blivit inspirerad av sporten och deltog i Gagnefstrippeln, sommaren 1986. Det var så det hela började. Jag tog triathlon till klubben och inspirerade en del andra att börja. Det största namnen kom att bli Anders Olausson och lite senare Maria Melin, numera Edstedt. Vi hade bra snurr på verksamheten mellan 1987 och fram till 1991.

Klubben arrangerade även tävlingen Ludvika Triathlon som gick av stapeln med start o mål vid Jägarnädbadet -88, -89, -90 och var ett av de största i Sverige just då. Flera av Sveriges största triathleter på den tiden kom till Ludvika för att tävla”.

Idag är vi ett litet gäng triathleter i Ludvika, allt från elittriathleter med SM-medaljer på meritlistan, till motionärer och nybörjare. Vi vill skapa en träningscommunity för triathleter i Ludvika där alla är välkomna. I sommar drar vi igång (Simons initiativ) ”triathlon mitt i veckan” med start och mål vid Jägarnäsbadet, just like de old days. Det kommer vara gratis och alla är välkomna att delta. Tanken är att testa på/träna på triathlon och deltagandet sker helt på egnen risk.

Utöver det kommer vi simma med LSS, springa med Mötesplats löpning och cykla med CSK. Let´s make Ludvika great again!

Nu har jag förnyat min tävlingslicens i CSKs namn och mitt Federation Card säger att jag är pro athlete, så nu är det bara att köra. 2018 kommer att bli det bästa året!

Är du intresserad av att joina oss? Häng på! Vi lägger löpande ut information på Facebooksidan CSK Ludvika Triathlon.

En bättre lördag



Veckorna snurrar på i nya rutiner och allt känns faktiskt riktigt bra. Trodde aldrig att jag skulle tycka det var såhär härligt att flytta hem igen. Det är ännu bättre!

Jag tänkte blogga om min gårdag, en lördag, vilken som helst egentligen, men jag kommer att komma minnas denna länge…

Steg som vanligt upp tidigt för att hinna träna ett morgonpass. Kl 6:45 ringde klockan och jag släpade mig upp till frukostbordet. Efter en balja med kaffe, piggnade jag på mig och jag för in till stan med bilen, hel utan fadäser för simning kl 8-9:30. Tidigare i veckan hade jag både lyckats låsa in båda bilnycklarna i bilen kl 05:30 ena dagen och andra dagen Körde jag fast, backade in i vedklyven och körde sedan fast igen. Tur man har en morgonpigg pappa som kommer ut och hjälper en!

Jag kom till simningen i tid för en gångs skull och vi körde ett pass med mycket teknik samt en huvudserie med lite blandade distanser och farter. Precis vad jag behövet! Jag har en del att jobba på vad gäller teknik och acceleration/fart. Klev upp 20 min före alla andra för att hinna byta om och ta mig till mötesplatsen för löpning. Tur Ludvika är så pass litet att det inte är några avstånd att ta sig!

Vi blev ett glatt gäng som sprang i ett soligt och vintrigt Ludvika. Tyvärr väldigt halt (läs glansis) men det gick bra med dubbade skor. Vi fick ihop 20 km tillsammans och jag sprang en tur på 5 km extra.

I Min sista kilometer ringde Simon och bad mig stanna i Sunnansjö och köpa korv. Sagt och gjort. På vägen hem fick jag ett mess att elden var tänd.  Väl hemma var det bara att hoppa i powerboots och Lundhagsbyxorna och kila ned till sjön. Där grillade vi korv och njöt av solen. Tänk att vi bor i paradiset (alla fall för oss) och har så fint runt husknuten!

Pappa kom förbi och tog en kopp kaffe med oss och tipsade om att Vålbodavägen hade excptionellt fint sparkföre. Vi blev såklart sugna på spark-rejs! Det var sjukt kul och det gick superfort! ….tills Simon ramlade med sin spark och bröt av en med:D. Riktig action!

Därefter svidade vi om och drog på vår tradition ”halv-åtta-hos-mig-glebygd-edt.”, denna gång i Norrbo.

En bättre lördag helt enkelt!