Veckosummering en vanlig vecka i februari



Tänkte skriva ett inlägg om hur min träning har varit den här veckan, en liten summering av 5-11 februari 2018. Hyfsat normal men med några botten-napp och någon enstaka topp. 

Måndag morgon började med en försovning. Tanken var att jag skulle klivit upp kl 6 och sprungit ett lätt joggpass innan jobbet. Och tur var väl att jag sov till 7.30 för när jag väl klev upp visade termometern -29 grader så någon löpning var det ändå inte tal om att jag kunde genomföra  (åtminstone inte med alveolerna i behåll). Jag drog till jobbet istället. 

På eftermiddagen var det dags för mitt spinningpass som jag alltid har kl 17. Redan innan passet hade en molande huvudvärk smugit sig på och under mina 75 minuter blev det bara värre och värre! Skallebanken var inte att leka med när jag styrde kosan hemåt Norhyttan på kvällskvisten.  Antagligen hade jag dragit på mig en rejäl vätskebrist under gårdagens 2 timmar skidor och 2 timmar wattbike. Hade helt glömt att dricka! Att jag aldrig lär mig… 

Tisdagen började även den på sämsta sätt. I och med huvudvärken så sov jag 90 minuter extra istället för att släpa mig upp på morgonsimningen. Allt blir uppochner när jag inte får till mina rutiner och jag köttade istället 3100 m på lunchen innan jag slafsade i mig dagens matlåda på 5 min. Efter jobb CX-workx (coreträning i Les Mills-stil) tätt följt av spinning igen där jag vikarierade för Björn som bjukar ha passet för medlemmar på Gymmet och CSK Ludvika cykelklubb. Denna gång med fruktansvärt ont i magen pga 100 liter gas:). Att man aldrig lär sig…

Onsdagen började även den med en översovning och därmed förstördes mitt planerade simpass med LSS. Trippeltypiskt! Jag vaknade visserligen kl 6 men eftersom jag bor utanför stan så tar det 30 min innan jag är på plats i simhallen så det kändes meningslöst att stressa iväg innan frukost. Blev ännu ett lunchpass i simhallen och en riktigt vidrig lunch i sporthallen cafeteria. Var helt proppmätt i 3 dagars efter den broccoligratängen med fläsk. Hur tänkte jag där? Kvällen bjöd på löpbandintervaller i en stege om 2+4min, 4×2min,8×1min,8×30 s med 1 min vila på alla utom sista där jag körde 30 s vila. Det var ett helsike att ta sig igenom de där intervallerna. Dels hade jag det löpbandet allra längst ut på vänstern, vilket är mkt tyngre att kuta på (går nog antagligen fortare än vad displayen säger) och dels insåg hag snabbt att det gick förbannat tungt att andas. Vad var fel?! Funderade en intervall till sedan slog det mig att jag glömt ta min astmamedicin på flera dagar eftersom morgonrutiner ju varit helt rubbad. Attans bananer! Efter halva passet fick jag släpa mig till omklädningsrummet och ta trettioelva inhalationer av den extra inhalator som jag (thank God) hade med mig. Resten av passet gick tungt det med men jag tog det för vad det var och bara tog mig igenom det. 

Torsdag var det tröskelintervaller löpning och simning inplanerat men jag fastnade på jobbet och kom igång så pass sent att jag helt enkelt sket i simningen direkt efteråt. Körde riktigt bra på löpningen, trots att jag var supertrött och helt ensam så jag åkte helt sonika hem och tog lill-fredag. 

Fredagen är min lediga dag så när jag har möjlighet sover jag gärna någon timme för att ”ta igen”. Vet att det sägs att man inte kan sova igen missad sömn i veckan men min kropp mår mkt bättre av att någon gång i veckan få sova iallafall 8-9 timmar på natten. Sedan sover jag helt otroligt bra i Norhyttan så min sömnkvalitet har fått ett ordentligt lyft sedan vi flyttade hit. Det är helt becksvart, knäpptyst och svalt i vårt hus. Helt fantastiskt skönt! Nåväl, efter ca 10 liter kaffe stack jag och jycken Teodor ut och åkte skidor på vårt egna spår på sjön. 12 km fick jag ihop men kroppen var rätt trött, kände jag.  Efter lunch vila och några ytterligare liter kaffe stack jag ut och tog en 8 km löpsväng i sakta mak.  Kroppen var verkligen trött. Kom överens med Simon om att skippa kvällens tänkta simpass innan vår crawlkurs och äta middag och chilla lite hemma innan vi skulle in till stan istället. Simon hade dessutom åkt 45 km skidor och tokbånkat 18 km från bilen så han var inte heller så pigg… Kl 18:45 drog nybörjarträningen igång och 20:45 började fortsättningssimmarna så hela fredagen gick (som vanligt) av bara farten. Det är så himla kul att lära vuxna simma crawl! 

Trötta som få fick vi slita oss ur sängarna på lördag morgon för att åka in till Gymmet och hålla i dagens cykelpass. 3 timmar spinning skulle vi köra och dagens tema var OS  och skumtomtar, vilket vi bjöd på. Jag började grina redan i bilen in till Ludvika när Charlotte Kalla intervjuades av radiosporten och när hon tog guldet i skiathlon så kunde jag inte hålla tårnana tillbaka för andra gången! Haha, vilken grinfest tidigt på lördag morgon! Resten av dagen spenderades ätandes och fikandes och inte många knop blev gjort på eftermiddagen och kvällen. Man underhåller sig rätt bra på att hämta ved, elda, gå ut med hunden och dricka vin. Jag behöver inte så mkt mer efter att träningen är gjord!

Idag har det blivit en lite annorlunda dag mot hur söndagarna brukar se ut. Kände mig extremt sliten när jag vaknade och beslutade att skidåkningen med kusinvitamin Johanna kl 13 fick bli första passet för dagen. Vi körde Jyllandsleden i Säfsen som bjöd på förstklassiga spår men det var svinkallt i luften och jag kom aldrig riktigt upp i värme. Tanken var att även löpträna långpass och köra lite styrka men jag ställde faktiskt in resten av dagens träning då jag inte kände mig riktigt 100. Veckan har varit slitsamt och med alla dessa förkylningar och influensor som cirkulerar för tillfället så tar jag det säkra före det osäkra. Vi skulle dessutom in till stan på instruktörsmöte på Gymmet. Handla mat och städa måste man ju tyvärr också göra någon dag i veckan. 

Summerar veckan med 11 pass. 3 cykelpass, 2 simpass, 1 styrkepass, 2 skidpass och 3 löppass. Totalt ca 14 timmar.

Nu hoppas jag på att jag vaknar utvilad utan det minsta känning av sjukdom imorgon. Lite godis och rödvin brukar hjälpa mot sånt va?  

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sov dig snabb
  • Lär av eliten
  • Vässa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens Hjärta” på köpet

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Jag byter klubb!



I höstas beslutade vi som bekant att Team Cykelcity Stockholm skulle upphöra. Sedan hösten 2012 har Cykelcity stått bakom mig och stöttat mig i min satsning. I vått och torrt. Medgång och motgång. Butiken har varit en hemskt rolig kvartersgård när jag bodde i Stockholm och jag har älskat att titta förbi och säga hej+tjåla med alla som jobbat. Allt jag kan om cykling och prylar har jag på ett eller annat sätt lärt mig när jag har hängt i butiken. Men nu är det slut. Teamet lägger ner då ingen som var med i laget längre bodde i Stockholm.

Vilken klubb skulle jag tävla för nu?

Har haft en del kval inför valet. Fick erbjudande av Nelker att joina Terrible Tuesday Triathlon som jag ju tränat en helt del med och dessutom varit på läger med sedan Nelkers start av löpgruppen Terrible Tuesday. Ett oerhört skönt gäng som tränar hårt och samtidigt är sköna människor att hänga med. Men sätet är ju fortfarande Fjollträsk, som jag nästan aldrig besöker längre… Alternativen utöver det var någon nätklubb eller starta någon helt egen (Norhyttans atletklubb med undersektion Hurtkullorna har länge varit i tankarna). Men sedan slog det mig! Ludvika har ju en triathlonklubb, om än i dvala, så visst fanns det! CSK Ludvika har länge varit reggad triathlonklubb, trots att det var många år sedan nu som det var någon vidare fart på den sektionen. Nu ska det bli ändring på det! Vi har genom våra crawlkurser, spinningpass, träningar med löpgrupper och CSKs cykelklubb, förstått att det funnits ett stort intresse för triathlon i Ludvika, kanske större än någonsin!

Efter ett telefonsamtal med en av de som faktiskt utövat tävlingar i CSKs namn de senaste åren, tillsammans med vår lilla triahthlonträningsgrupp, bestämde vi att vi skulle försöka få fart på CSK Ludvika igen. Klubben är en av de äldsta triathlonklubbarna i Sverige och har haft en del framgångar i triathlonvärlden. Här är ett par ord från eldsjälen Börje Lindberg som var med och startade klubben:

”På CSK Ludvikas årsmöte oktober 1986, som hölls i Harnäs IF:s klubbstuga beslutades enhälligt att ta in triathlon som en sektion i CSK Ludvikas cykel- och skridskoklubb. Jag hade själv blivit inspirerad av sporten och deltog i Gagnefstrippeln, sommaren 1986. Det var så det hela började. Jag tog triathlon till klubben och inspirerade en del andra att börja. Det största namnen kom att bli Anders Olausson och lite senare Maria Melin, numera Edstedt. Vi hade bra snurr på verksamheten mellan 1987 och fram till 1991.

Klubben arrangerade även tävlingen Ludvika Triathlon som gick av stapeln med start o mål vid Jägarnädbadet -88, -89, -90 och var ett av de största i Sverige just då. Flera av Sveriges största triathleter på den tiden kom till Ludvika för att tävla”.

Idag är vi ett litet gäng triathleter i Ludvika, allt från elittriathleter med SM-medaljer på meritlistan, till motionärer och nybörjare. Vi vill skapa en träningscommunity för triathleter i Ludvika där alla är välkomna. I sommar drar vi igång (Simons initiativ) ”triathlon mitt i veckan” med start och mål vid Jägarnäsbadet, just like de old days. Det kommer vara gratis och alla är välkomna att delta. Tanken är att testa på/träna på triathlon och deltagandet sker helt på egnen risk.

Utöver det kommer vi simma med LSS, springa med Mötesplats löpning och cykla med CSK. Let´s make Ludvika great again!

Nu har jag förnyat min tävlingslicens i CSKs namn och mitt Federation Card säger att jag är pro athlete, så nu är det bara att köra. 2018 kommer att bli det bästa året!

Är du intresserad av att joina oss? Häng på! Vi lägger löpande ut information på Facebooksidan CSK Ludvika Triathlon.

En bättre lördag



Veckorna snurrar på i nya rutiner och allt känns faktiskt riktigt bra. Trodde aldrig att jag skulle tycka det var såhär härligt att flytta hem igen. Det är ännu bättre!

Jag tänkte blogga om min gårdag, en lördag, vilken som helst egentligen, men jag kommer att komma minnas denna länge…

Steg som vanligt upp tidigt för att hinna träna ett morgonpass. Kl 6:45 ringde klockan och jag släpade mig upp till frukostbordet. Efter en balja med kaffe, piggnade jag på mig och jag för in till stan med bilen, hel utan fadäser för simning kl 8-9:30. Tidigare i veckan hade jag både lyckats låsa in båda bilnycklarna i bilen kl 05:30 ena dagen och andra dagen Körde jag fast, backade in i vedklyven och körde sedan fast igen. Tur man har en morgonpigg pappa som kommer ut och hjälper en!

Jag kom till simningen i tid för en gångs skull och vi körde ett pass med mycket teknik samt en huvudserie med lite blandade distanser och farter. Precis vad jag behövet! Jag har en del att jobba på vad gäller teknik och acceleration/fart. Klev upp 20 min före alla andra för att hinna byta om och ta mig till mötesplatsen för löpning. Tur Ludvika är så pass litet att det inte är några avstånd att ta sig!

Vi blev ett glatt gäng som sprang i ett soligt och vintrigt Ludvika. Tyvärr väldigt halt (läs glansis) men det gick bra med dubbade skor. Vi fick ihop 20 km tillsammans och jag sprang en tur på 5 km extra.

I Min sista kilometer ringde Simon och bad mig stanna i Sunnansjö och köpa korv. Sagt och gjort. På vägen hem fick jag ett mess att elden var tänd.  Väl hemma var det bara att hoppa i powerboots och Lundhagsbyxorna och kila ned till sjön. Där grillade vi korv och njöt av solen. Tänk att vi bor i paradiset (alla fall för oss) och har så fint runt husknuten!

Pappa kom förbi och tog en kopp kaffe med oss och tipsade om att Vålbodavägen hade excptionellt fint sparkföre. Vi blev såklart sugna på spark-rejs! Det var sjukt kul och det gick superfort! ….tills Simon ramlade med sin spark och bröt av en med:D. Riktig action!

Därefter svidade vi om och drog på vår tradition ”halv-åtta-hos-mig-glebygd-edt.”, denna gång i Norrbo.

En bättre lördag helt enkelt!

Juletid



God jul vill jag önska alla läsare!

Julhelgen har tillbringats i vintriga Björnrike med skidor både slättförs och utförs. Träningen får helt enkelt bli lite mer alternativ den här julen, men eftersom jag tycker det är riktigt kul med skidor så gör det inte så mycket. Pisten och spåret har de senaste åren blivit nedprioriterat framför triathlonträningen och träningsläger på soliga platser. Men när Simons familj lockade med fjällstuga och mysigt julfirande kunde vi inte säga nej. Simon är galen i utförsåkning och milen i längdspåren måste in för oss båda. Perfekt tillfälle att boosta med vinterskidsport, helt enkelt!

Vi har ändå lyckats träna på riktigt bra, 23 december vigdes helt åt konditionsidrott. Förmiddagen i längdspåret och klassisk stil, eftermiddagen fick bli med pannlampa och löpskor, där jag körde 6*4 minuter full patte med 4 minuter vila. En riktig urblåsning, inspirerad av Sara Pentons 4:or som vi delvis körde tillsammans i Falun häromdagen. Man hann bli trött, så bra tips Sara!

Julafton firade vi i pisten och därefter körde jag Nelkers påhitt #FakkSanta, dvs 10 km mejsla ur fullständigt och posta tiden på Instagram, gärna utan kläder. Mina 10 km blev lite speciella. Eftersom vi bor mitt i en skidbacke och det inte finns oändligt med vägar här, så fick det bli pannlampsrejs med 3 km inledande brant backe uppför, 5 km kamakazie-löpning med kalla lår och halt underlag utför hela backen, och sedan 2 km vända-ut-och-in-på-lungorna-löpning uppför igen. Riktigt jävla jobbigt men oj så kul! Totalt 10 km med 351 höjdmeter och tiden 52:12 (5:13 min/km i snitt). Kläderna hade jag dock på mig hela passet, det var nämligen -11 grader i luften. Arslet och låren var riktigt trötta efter den dagen kan jag lova er!

Igår, den 25 december, drog vi på oss skejtskidorna och beslöt oss för att köra Björnrike-Vemdalsskalet-Storhogna tur och retur. Jag var riktigt sur och opeppad innan start och när vi väl satte fart, kändes det förjävigt. Efter en kilometer bad jag om att få nyckeln till bilen så jag kunde vända hem igen. Men på nåt vis fortsatte jag ändå och vips var vi i Vemdalen, då var det ju ingen idé att vända, vi skulle ju äta lunch i Storhogna och det ville man ju inte missa! Med 1 dm nysnö och några kallgrader var det helt perfekt att åka på långtur, det gick inte så snabbt men vi trampade på. Gulachsoppan var välbehövd i Storhogna och jag piggnade faktiskt på mig till hemfärden. Det gick riktigt lätt och ju mer jag slappnade av, desto bättre gick det att skejta. Alla växlar gick bra till och med! När vi lämnade Vemdalsskalet började H-vetet. Först slalombacken (jaja, barnbacken men ändå) ungefär 1,5 km, sedan bara fortsatte det och fortsatte. Både kropp och knopp hann ta slut innan vi kom fram till parkeringen igen i Björnrike men nu kunde vi njuta av lite glögg och lussebulle hemma i stugan resten av dagen, utan att klättra på väggarna! 36 km blev det tur och retur.

Idag den 26 december har vi mejslat ur i backen istället. Det har snöat och blåst nå jävulskt men det har varit riktigt kul att åka i backarna. Opistat och massa lössnö! Låren har fått sig ytterligare lite träning:).

Bjuder på mina topp nio mest gillade bilder från Instagram:

Uppifrån fr höger: Foto av mig i Norhyttan av Erik Westberg för Mellanskog-tidningen, inför starten i Ironman Emilia-Romagna, Italien i september, Jag och Åsa efter vår tuffa 70.3:a i Jnköping (en vecka efter SM i Vansbro), Snölöpning i Norhyttan, Foto av Simon posering med min cykel Argon 18 E119+, SM i Motala 2014 (jag tog silver), In Action på SM halvironman i Vansbro Triathlon, efter målgång och 4:e plats på Kalmar Minitri, Intervju efter 3e plats på Tjörn Triathlon halvironman.

Nästa inlägg blir Emmas nyårskarameller där jag summerar året!

Njut nu av godis, familj och ledighet!

Uppstart i träningen



Efter att Simon yttrade att ”det började synas” att jag inte tränade så mkt för några veckor sedan förstod jag att det var dags att ta tag i strukturerad träning igen. Inte mig emot! Två dagar senare märkte jag att jag inte längre kom i mina nya snygga byxor som jag köpt för ngn månad sedan och som där och då satt som ett smäck. Mission accomplished! Från triathlet till fet hade alltså funkat. Säsongsvila hade varit lyckad.

Nu har jag säsongsvilat klart och det är hög tid att styra upp livet, pösmagen och träningen. Det sjuka har varit att jag inte haft en enda timme över den här säsongsvilan, tvärtom har jag jobbat som en jävla galning istället och flängt runt på diverse möten och tillställningar. Se förra inlägget ”Förändringar”.

Det ska bli så kul att flytta hem till Ludvika/Norhyttan och känna trygghet i träningsrutinerna och hitta tillbaka till lite mer socialt umgänge i vardagen och träningen. Hoppas på att träningen faller på plats med de nygamla grupper jag kommer att träna med. Att dessutom veta vilka träningsrundor som finns och slippa leta/överraskas/komma vilse på 50% av passen kommer också bli skönt. Senaste året har jag uteslutande kört samma träningsvändor i Falun för att jag inte orkat leka upptäcktsfärd. I Ludvika har jag full koll och det finns massor av rundor jag inte kört på väldigt många år.

Såhär ser en ”normalvecka” ut just nu för mig under uppstarten av säsongen (och innan jag flyttar):

Mån: Löpning terräng, 60 min styrka (BodyPump), strech/rehab, månadens övning

Tis: Falu Masters simning 3-4000 m, löpintervaller styrka/exploisivitet, strech/rehab, månadens övning

Ons: lunchlöpning med kollegor, spinnningledare 60-90 min, strech/rehab, månadens övning

Tors: Falu Masters simning 3-4000 m, löpintervaller backe eller längre tröskelintervall i grupp #MPL, strech/rehab, månadens övning

Fre: (proffsfredag!) Egen simning 3-4000 m (distansfokus), Cykelintervaller wattbike, strech/rehab, månadens övning

Lör: Distanslöpning terräng i grupp, eventeullt 60 min lätt rull cykel, strech/rehab, månadens övning

Sön: Distanscykel, strech/rehab, månadens övning

Totalt blir det väl ca 10-15 timmar träning såhär års men tanken är att det varje vecka läggs på lite mer. Vilodag tar jag lite då och då när jag känner för det. Tex har det blivit jävligt såsigt denna vecka pga en känning i halsen. Vill inte riskera några långdragna sjukdomar så jag tar det säkra före det osäkra och vilar ut skiten till jag känner mig 100% igen.

Det här träningsupplägget har jag satt helt på eget bevåg och har alltså ingen tränare för tillfället. Jag trivs helt ärligt bäst med det då jag på senaste tiden att jag vill ha kontroll över min tid och ha mina egna rutiner som jag vet att jag mår bäst av. Men jag behöver verkligen något nedskrivet för att ta mig igenom hårda pass trots snö, kyla och trött kropp. Det har visat sig att det fungerar, bara jag har ett schema att följa! Vem som skrivit det har mindre betydelse men jag litar mer på mig själv än någon annan när det kommer till min egen träning. Kontrollfreak som jag tydligen är.

Ta det lugnt i trafiken så hörs vi när jag är i storform (dvs väldigt snart);)!

Förändringar…



Så sakteligen har jag börjat att skapa struktur i tillvaron igen. Träningspass kläms in innan jobbet och efter. Just nu känns det dock som jag får vara nöjd att jag bara är där och bockar av dem för OJ vad tungt det går. Åtminstone att simma. Cyklingen och löpningen känns faktiskt någotsånär även om flåset inte är där det en gång varit (som för 5 v sedan :). Hur som helst gillar kag den strukturerade träningen mycket mer än den mer lustfyllda off-season träningen och framför allt vilan, som för mig är en pina. Det är tråkigt!

Som alltid under hösten så får jag mentalt överskott och tid att göra annat. Denna höst har jag tagit tag i tunga saker som länge har tyngt mitt hjärta och dragit energi helt omedvetet. Det har varit träning och boende. Jag har inte trivts i Falun. Det var inte alls som jag trodde när vi flyttade dit, tyvärr. Jag sks inte gå in på detaljerna men mycket i min vardag har tagit alldeles för mycket krut av mig, jag har blivit förbannad på både mig själv och på min träni g att det inte funkat som jag velat. Därtill en lägenhet med grannar ovanpå som har helt annan dygnsrytm än oss, vilket har inneburit att vi sovit extremt dåligt när vi varit i Falun. Så nu har både jag och Simon tagit tag i eländet.

Efter årsskiftet flyttar vi tillbaka till Norhyttan men letar ett enklare hus eller lägenhet i Ludvika. Jag har dessuom fått jobb på ett nystartat ÅF-kontor mitt inne i Ludvika och vår träning där börjar falla på plats. Det blir simning med Ludvika simsällskap, löpning med Mötesplats löpning (fd triathleten, MTB åkaren och förbundskaptenen Anders Olausson är sammankallande och håller rätt på oss) samt cykling med CSK Ludvika och på Gymmet i Ludvika där vi är instruktörer. Alla träningsfaciliteter som vi behöver finns i Ludvika och vi gillsr vårt häng i stan. Därtill har vi världens bästa fik och restaurang att käka på, Deliholkens Sött och salt, som snart öppnar nytt där vi kan fika hela dagarna i gott sällskap. Huset i Norhyttan som tillhör familjens gård står ju såklart kvar och vi kommer tillbringa helger och ledigheter där ute.

Tränandet och tävlandet ser ut att falla på plats och jag ser så mycket fram emot att äntligen komma hem och rota mog ordentligt efter allt flax, runt om i landet.

Nu ser jag fram emot 2018 som mitt bästa år hittills!

Om ni har en timme över så lyssna gärna på senaste podden jag var med i: Snorsportpodden med Emma Graaf

Foto: Simon Wahlström