Moskva dag 2. Trottoarträning.
Idag har jag grubblat lite. Grubblat över hur jag reagerade då jag kom hit igår. Försökt komma underfund med varför jag blev så upprörd över allt. Är jag för krävande? För bortskämd? För negativ? För avundsjuk? Nej, det tycker jag egentligen inte. Däremot kanke det var onödigt att blogga om det. Å andra sidan är det mesta jag bloggar om väldigt onödigt.
Idag har som sagt det mesta fixat sig. Maten, träningsmöjligheter, internet, mellanmål. Jag fick till och med varmvatten i duschen efter många om och men. Just nu tycker jag inte att det är något problem att bo här. Klart att maten (nej, det är faktiskt inte bara jag som är kräsen den här gången) och avståndet till stadion inte är det bästa men det kan jag leva med. Kylan på rummet störde inte heller min nattsömn, även om jag förstod att andra har frusit. Det är kanske bara principen som stör mig. Att de andra få bo där vi stadion och inte vi. Och det är klart att alla inte kan ha det exakt likadant och ibland har någon mera tur än någon annan och det får man leva med. Jag råkar bara tycka att VM är ett tillfälle där alla ska ha samma förutsättningar. Nåja. Så här är det och det kommer inte att störa min uppladdning såvida jag inte låter det göra det.
Mitt eftermiddagspass var bara ett lätt halvtimmespass och för att få lite omväxling i tillvaron beslöt vi oss att åka till en träningsstadion en knapp halvtimme härifrån dit det går bussar från hotellet regelbundet. Då vi kom dit märkte vi att det var en idrottshall och en vanlig sportplan med 400m banor. Inget fel med det, vi är ju ändå friidrottare, men det var placerat centralt och där fanns inga parker eller liknande att springa i. Så då var det bara att placera hörlurarna på sin plats i öronen och springa iväg längs första bästa trottoar. Taggtrådsstängsel, hundar, trafikljus och odiskret stirrande människor gjorde mig lite ängslig ibland men det var bara att höja volymen och förklara för sig själv att allt inte är farligt. Och efter en hel del u-svängar så hade en halvtimme gått. Vackert så.
Termometrarna påstod att det var mellan 29 och 32 grader och visst värmde solen en hel del men det kändes ändå inte så farligt tyckte jag. Om det där var 32 så hoppas jag att vi har 38 då vi ska springa.
Är det bra väder då vi ska springa så kan jag få till en riktigt bra tid tror jag. Om det är dåligt väder så kommer troligen en hel del att underprestera och då kan jag få en bra placering.
Det känns som att nånting alltid krånglar för mig på mästerskap. Mitt eget fel givetvis. Antingen är jag för klen för värmen, sover för dåligt, äter för dåligt eller något liknande. Så känns det inte nu. Kroppen känns som den brukar, bara att lite lättare, och det gör mig trygg.
Nu är det pasta- och påläggsdags.
Sandra
