Moskva dag 4 och 5. Besvikelse.

Här har det varit klent med uppdateringar idag. Hoppas att ni inte är utom er av oro. Dels har internet i rummet gett upp igen och det lockar inte att sitta alltör mycket i den kvava korridoren (så viktig är min blogg faktiskt inte). Sen har det också varit en fullspäckad dag så jag har ändå inte haft tid att uppdatera läget.

Den här dagen började med att förstöra min dygnsrytm eftersom jag var tvungen att stiga upp tidigt (enligt mig) då vi skulle ha morgonmöte hela laget. Jag har för tillfället ett eget rum vilket är väldigt bra då alla de andra tjejerna har sina kval på förmiddag/morgon medan jag springer på kvällen. På så vis behöver jag inte anpassa min dygnsrytm efter någon annan och kan sova, vakna och leva precis som jag vill. Nåväl, morgonmöte var det och jag fick alla detaljer klart för mig. Är lite speciellt nu då vi har så litet lag och därför får ha väldigt få ledare med oss. Det har lett till att vi (jag) inte har någon långdistanstränare med oss. Men de tar hand om mig ändå så det är ingen fara.

I förmiddags hoppade jag på bussen till stadion och kollade området där omkring. Hur stort och fint som helst. Men tyvärr blev det också lite onödigt mycket tid under den stekande solen. Efter rundturen blev det dags för presskonferens. Där slapp jag som vanligt lätt undan. Ingen orkar fråga mera än ett par frågor då jag pratar svenska. Kunde nog köra intervjuerna på finska också men ingen tycks våga fråga så då kör jag på på svenska.

Då presstillfället var över var det bara en liten stund kvar tills lunchtiden tog slut och eftersom vi bor för långt borta så hann vi inte tillbaka och äta. Istället hoppade vi på metron till centrum (?) för att käka där. Det gick bra förutom då man skulle beställa vatten; ”still water, please!” ”Sparkling or not sparkling?” ”Not sparkling”. ”And a water for me too” ”Excuse me?” ”just WATER” ”häh?” ”waaateeer” ”still?” ”yes, please”. Men att annars så. Kul med lite variation i maten åtminstone.

Tunnelbanefärden hem var en upplevelse också. Plötsligt känns de äldsta tågen på Stockholms röda och blå linje lyxiga. De är fräscha, ljudlösa och bekväma jämfört med Moskvas tåg.

Väl tillbaka på hotellet igen vilade jag en stund innan träning. Med tanke på att jag vistats för mycket i solen idag, sovit för lite, gått för mycket och varit igång hela dan så var jag inställd på att det skulle kännas betydligt segare idag. Och det gjorde det. Ett par hundra meter. Och sen bara rullade det på. Uppladdningen här har verkligen gått jättebra och för en gångs skull tror jag att jag kan få till det imorgon.

Det här är mitt sjätte seniormästerskap (tredje VM) och jag har många gånger fått frågan om vad jag tar med mig från tidigare mästerskap och vad jag har lärt mig. Givetvis känner jag en stor trygghet i och med att jag vet precis hur saker och ting går till. Detaljer skiljer alltid men jag har ganska bra koll vilket är skönt. Sen är det här också första säsongen som jag är bättre grupplöpare än sololöpare. Tidigare har jag mest varit van vid att tävla mot klockan vilket har försvårat mästerskapen rejält då jag inte haft någon koll på min löpning. Men nu föredrar jag att springa i grupp, så får se hur det fungerar imorgon.

Blir att ta det lugnt ikväll. Läsa en bok, slösurfa på nätet en stund till. Kanske äta någon av äppelbullarna jag smugglade från matsalen tidigare ikväll (grymt stolt över kvällens smuggling. Fyra äppelbullar, ett bröd/bulle/torr och rund grej och en grönsaksbulle, men den har jag redan slängt bort).

Får se, kanske kommer det en uppdatering ännu imorgon, annars så, håll tummarna!

17.20 rysk tid. 16.20 finsk tid. 15.20 svensk tid. 

Sandra

Hör och häpna, ikväll fanns det kött som inte var torrt. Helt fantastiskt gott. Och grapeklyftorna lika goda som vanligt. Dessutom fick jag medsmugglat två äppelbullar och en yoghurt i handväskan. Man måste passa på då alla som jobbar i matsalen kollar bort. Lite spänning i tillvaron är aldrig fel!

Och sen bara fungerar internet i rummet. Bra dessutom. Det hade jag inte räknat med men det är ytterst trevligt. 

Har precis besökt fysioterapeuten också. Fick inte riktigt den behandling jag ville ha men så blir det ibland. Hade hoppats på en massa ryggknäckande men det blev en lätt massage istället. Och det säger man ju sällan nej till.

Heatindelningen har också kommit upp idag. Jag är i heat 1, som vanligt, och trots att många säger att det är en nackdel att vara i första heatet så stör det inte mig. Jag föredrar faktiskt det. Vi blir bara två heat i år, 14 i vårt heat och 15 i det andra. Spekulationerna kring varför Yulia Zaripova inte springer är många. Och mystiska. Dock inget vi kan göra något åt, och en chans till en ännu högre placering för mig. 

Nu ska jag avsluta kvällen med en ny bok och ladda upp mentalt inför morgondagens presstillfälle!

Sandra

Idag har jag grubblat lite. Grubblat över hur jag reagerade då jag kom hit igår. Försökt komma underfund med varför jag blev så upprörd över allt. Är jag för krävande? För bortskämd? För negativ? För avundsjuk? Nej, det tycker jag egentligen inte. Däremot kanke det var onödigt att blogga om det. Å andra sidan är det mesta jag bloggar om väldigt onödigt.

Idag har som sagt det mesta fixat sig. Maten, träningsmöjligheter, internet, mellanmål. Jag fick till och med varmvatten i duschen efter många om och men. Just nu tycker jag inte att det är något problem att bo här. Klart att maten (nej, det är faktiskt inte bara jag som är kräsen den här gången) och avståndet till stadion inte är det bästa men det kan jag leva med. Kylan på rummet störde inte heller min nattsömn, även om jag förstod att andra har frusit. Det är kanske bara principen som stör mig. Att de andra få bo där vi stadion och inte vi. Och det är klart att alla inte kan ha det exakt likadant och ibland har någon mera tur än någon annan och det får man leva med. Jag råkar bara tycka att VM är ett tillfälle där alla ska ha samma förutsättningar. Nåja. Så här är det och det kommer inte att störa min uppladdning såvida jag inte låter det göra det.

Mitt eftermiddagspass var bara ett lätt halvtimmespass och för att få lite omväxling i tillvaron beslöt vi oss att åka till en träningsstadion en knapp halvtimme härifrån dit det går bussar från hotellet regelbundet. Då vi kom dit märkte vi att det var en idrottshall och en vanlig sportplan med 400m banor. Inget fel med det, vi är ju ändå friidrottare, men det var placerat centralt och där fanns inga parker eller liknande att springa i. Så då var det bara att placera hörlurarna på sin plats i öronen och springa iväg längs första bästa trottoar. Taggtrådsstängsel, hundar, trafikljus och odiskret stirrande människor gjorde mig lite ängslig ibland men det var bara att höja volymen och förklara för sig själv att allt inte är farligt. Och efter en hel del u-svängar så hade en halvtimme gått. Vackert så.

Termometrarna påstod att det var mellan 29 och 32 grader och visst värmde solen en hel del men det kändes ändå inte så farligt tyckte jag. Om det där var 32 så hoppas jag att vi har 38 då vi ska springa.

Är det bra väder då vi ska springa så kan jag få till en riktigt bra tid tror jag. Om det är dåligt väder så kommer troligen en hel del att underprestera och då kan jag få en bra placering.

Det känns som att nånting alltid krånglar för mig på mästerskap. Mitt eget fel givetvis. Antingen är jag för klen för värmen, sover för dåligt, äter för dåligt eller något liknande. Så känns det inte nu. Kroppen känns som den brukar, bara att lite lättare, och det gör mig trygg.

Nu är det pasta- och påläggsdags.

Sandra

Igår då jag kröp ner i sängen, lite för sent, eftersom min kropp inte ännu fattat att det är rysk tid som gäller i Ryssland så log jag redan. Jag var trött och skulle få sova. Hur fantastiskt är inte det?

Och natten var troligen helt underbar. Jag vaknade knappt 9h efter att jag lagt huvudet på kudden och kände mig utvilad. Insåg att det är länge sedan jag vaknat av att jag har varit utvilad istället för att vakna av värmeslag. 

Frukosten var bra. Där fanns till och med gröt. Gröt finns aldrig på hotell utanför Norden så det gjorde mig glad. Inte ens de ryssar (alltså inte ryska friidrottare utan bara vanliga allmänna ryssar) som sportade med att tränga sig före alla köer störde mig (men seriöst, är det lag på att man inte får uppfostra folk här i landet? Jag som brukar tycka att vi är oartiga i Finland!).

Fortsatte morgonen med att fastna i en bra bok, läsa ut den och bli lycklig över det typiska Sandra-slutet. Sen begav jag mig ut och springa och även om parken jag yrade runt i igår var tommare (heter det tommare? Kan något vara mera tomt än tomt? Vad heter det annars? Mindre folktät?) idag så valde jag en annan väg. Hittade en park precis bredvid där man kunde springa ett varv runt på asfalt i ca 900m. Inte illa. Mera än så kräver jag inte (tänker bakåt på VM i Daegu då jag sprang alla pass på förlägret på en fotbollsplan och alla pass under VM-veckan på en 500m asfaltraka). Här fanns det till och med skugga. Vädret är också mycket behagligare idag. Solen steker men luftfuktigheten är inte lika hög och det är behagligt i skuggan. Dagens pass kändes bra och jag tror faktiskt att det kommer att gå vägen på lördag!

Matproblemet har jag löst genom att käka överkörd, glutenfri pasta och påläggsskinka/kalkon. Det enda tuggbara köttet. Spelar ingen roll att jag äter samma sak varje dag. Viktigaste nu dagarna innan är att jag har tillräckligt med energi i kroppen. Och dendär blodgrapen, så jäkla gott. Förbundet tar också väl hand om oss och har fixat fram mellanmål åt oss så nu slipper man att gå hungrig. Och så är det lite kul att smuggla ner bröd i handväskan. 

Det här är en bra dag. Inte ens mina hörlurar har slagit knut på sig själv idag. Och det är väldigt ovanligt! 

Tänk så mycket lite sömn kan göra för människan. 

Och om humöret sjunker igen (ja, med tanke på att jag lider av total avsaknad av tålamod, alltså på riktigt, total avsaknad, så sjunker mitt humör väldigt snabbt (ifall ingen ännu märkt det)) så kan jag bara tänka på hösten så blir jag helt lycklig igen. Min relation till hösten är väldigt speciell. 

Nåväl, dags för dagens andra pass!

Sandra

Jag överdrev. I klagoinlägget alltså. Jag ljög inte men jag ansträngde mig för att få det att låta ännu värre än det är. Hoppas ni förlåter mig. Om man klarar sig undan förkylningar, matförgiftningar och påhopp i parken så är det faktiskt ok. Internet funkar dessutom riktigt bra på korridorsgolvet!

Jag skypade med en svensk i 45 minuter och lugnade ner mig. Nu ska jag sova tio timmar. 

God natt. 

Sandra