Nerbäddad
Skrev i mitt förra inlägg att jag skulle ta vara på min nyfunna hälsa och träna hårt. Hann med ett kortare distanspass utomhus på 15 km sen var det slut. Min gamla förkylning byttes ut av en influensa. Inte nog med att det suger att vara sjuk hemma och träningsfri. Jag fick även ställa in en sedan länge planerad middag med mina gamla homies. Sociala tillställningar växer inte på träd direkt i mitt liv sedan man blev tvåbarnspappa och träningsfreak.
Denna gång ska jag mjukstarta lite försiktigare än vad jag gjorde i tisdags. 3*1600 flat out va riktigt idiotiskt nu såhär i efterhand. Lätt annars skylla sina sjukdomar på barnens dagisbaciller men denna gång är det nog enbart mitt eget fel.
Kan ibland inte låta bli att lite bittert tycka att man borde delas in i andra grupper än ålderskategorier när man tävlar som amatör. Singlar utan barn med 40h arbetsvecka borde få kriga i en egen klass så kan vi skol- och dagisföräldrar tävla mot varandra. Kan dagar som denna kännas mer rättvist. Detta vägs dock kraftigt upp av att vi är gladare, mer tacksamma och njuter mer av själva träningen än de som har massvis med tid då den verkligen är en lyxvara i vår tillvaro. Så det kanske är bästa kompromissen trots allt att köra i age-groups….
Nu ska jag dyka ner i pillerskåpet och knarka mig frisk. Tur att man har en pappa som är läkare.
//Mick