Nervös!
Jag är nervös. Det brukar jag aldrig vara när jag ska köra triathlon. Jo, kanske lite men bara till det positiva. Nu känner jag mest stress. JAG SKA SIMTÄVLA!
Imorgon åker jag nämligen ner till Jönköping och hälsar på min lillasyster och tävlar i Masters SM i simning på Rosenlundsbadet. Det är lång bana, dvs 50-metersbassängen vi håller till i, kom gärna och titta!
Grenarna jag valt är 1500 m fritt på fredagen och 50 meter fritt på lördagen, innan jag styr kosan hem igen. Säkerligen över 20 minuter lång pina på fredagen och förhoppsningsvis ca 30 sekunder explosivt helvete på lördagen. Hur tänkte jag där? Jag tänkte givetvis inte alls utan kände mer att det skulle bli en ”kul grej”. Det luriga med simtävlingar är att man simmar in så pass långt innan man ska köra sitt heat, sedan är det oftast lång, lång väntan tills det är dags. När det väl är dags är det över på ett par minuter och en dålig start eller vändning kan förstöra loppet helt. Det är mycket svårt att hålla fokus och samtidigt vara avslappnad innan loppet när tävlingen ser ut på det sättet. Det gör en nervös. Allt måste stämma!
Ska tävla för min gamla klubb Ludvika Simsällskap (LSS) vilket känns väldigt trevligt och jag hoppas göra hembygden stolt;)!
Nu är ju jag blott en gammal ex-konstsimmare och ingen simmare vilket gör att jag har lite handikapp gentemot alla gamla specialister. Kollade i Octo där simförbundet sparar alla tider på personer och jag ligger inte sådär strålande till. Å andra sidan har jag simtävlat två gånger (ett resultat) och det var på LSS klubbmästerskap för flera år sedan. Jag hoppas dock att mitt triathlonsimmande gjort mig stark och ändå blivit en bättre simmare genom åren.
Har mest gjort annat (jobbat) sedan jag kom hem från Florida så simningen kommer gå på gamla meriter och mycket jävlar anamma.
Igår körde jag ett simpass med Simklubben Neptuns Mastersgrupp som vi i Stockholm city triathlons elitgrupp har fått förmånen att simma med. Det stod maxfart på schemat. Det var inte ett långt pass (2 km) men de där passen ger mer än man kan tro. 50:ior och 25:or i maxmaxfart med lång vila och bad mellan. Toppfarten tränas och det är ju så att om man inte kan simma snabbt på en kort distans, så kan man ju inte simma snabbt på de länge distanserna heller. Min kropp ville bara vända sig ut och in vilket jag tycker är en mycket njutbar känsla. Nu ska jag bara lära mig att starta från pall också, jag var tydligen en skam för banan jag simmade på enligt kommentar;).
Nu kör vi, här ska simmas!

Fotograf: Per Englund (från boken ”Simning för dig”). Så här kul är det att simma!
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in