Ny blogg på Stockholm Triathlons hemsida


Premiär för min nya blogg på Stockholm Triathlons hemsida där jag kontinuerligt kommer blogga tillsammans med några fler, ännu okända, triathleter på olika nivåer. Här kan nybörjare som erfaren triathlet, läsa om mina tips och trix, tävlings- och träningsinspiration, eller bara vardagen som triathlet som försöker heltidssatsa.

Läs inläggen på:

http://triathlonbloggen.weebly.com/

Eller

http://stockholm.triathlon.org/news/article/premiaer_foer_triathlonbloggen/se

Skulle vilja reservera mig lite över bilden. Simningen är det jag kan bäst eftersom jag levt i bassängen sedan jag var 7 år (konstsim). Triathlon, cykling och löpning (började med 2009), lär jag mig fortfarande massor av varje dag. Man blir aldrig fullärd i den här sporten;). Dessutom är jag ju faktisk fortfarande lyckligt 29 (fyller inte förrän 16 februari). Foto:  Gunnar Eld. 

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Från Stockholm till Dalarna


Då var jag hemma i Dalarna igen efter ett par hetsiga dagar i Stockholm. Det kommer dröja ett par dagar till innan jag åker ytterligare ett hem, Östersund. Det börjar bli många platser jag kallar för ”hem” nu!

Har sovit hos Supertriatleten Mikaela Persson och hennes kille Tobbe (värt att hålla koll på de här två) under mitt besök i Stockholm. De bor precis mitt emot Access Rehab som jag besökt hela två gånger under mitt besök i stan. Lite lustigt att först gå upp på behandling hos Andreas och Tobias för att sedan titta rakt in på deras kontor när jag gått ”hem”. Det fanns en hel del att göra på denna arma kropp och för att fortsätta underhålla styrka och rörlighet har jag fått en mini-Redcord som jag ska sätta upp i taket i Östersund för att kunna träna alla små stabiliserande muskler.

Jag har även hunnit med ett besök på min nya samarbetspartner IGoMoon som gör min nya hemsida. Håll koll, snart kommer den lanseras och den blir mycket proffsig! Jag fick även med mig en fin raket från besöket:).

Givetvis har jag hängt en hel del med grabbarna på Cykelcity som gråter en skvätt varje gång jag tar med min P5:a dit för service. De tycker inte jag tar hand om den väl så jag har fått en läxa i skötsel och aerodynamik. Dags att börja tänka på deltaljerna Emma Graaf! Jag och Pontus Lindberg har hjälp Otto, Gabriella och Ragge med simningen i höst och den som verkligen gått framåt är Otto. Killen börjar bli riktigt snabb! Ragge har haft det desto kämpigare men det är väldigt roligt att titta på:)! Hoppas ni fortsätter kämpa på nu och att jag få se er på någon tävling i sommar!

Att träna i Stockholm är väldigt socialt. Det finns alltid någon att tampas med i poolen, på löpbanan, gymmet eller hojen. Till det sociala kommer givetvis fikat. Vårt stammisställe är Lisas Café på Katarina Bangata. Det är nästintill obligatoriskt efter simningen. Där kan man ta sig en portion Gunde-gröt, en macka eller en semla (godare semlor finns inte) och tjafsa med alla triahtleter eller med gubbarna på gubbhyllan, där Petter är en flitig gäst. Hos Lisa känner man sig alltid välkommen och kaffetimmarna där är det jag kommer sakna allra mest i Stockholm (tills jag kommer tillbaka i mars).

Från en Lisa, via 2 timmar lätt rull på cykel, till en annan Lisa med lite mer sportig bakgrund fick vi oss en god lunch med duktiga datanördsskridskocyklisten Edvard, innan det var dags att ge sig av med bussen till Dalaskogen.

Helt slut i kropp och knopp ska jag nu tillbringa resten av helgen hos mamma och pappa i snölandskapet. Blir en väldigt lugn helg med lätt simning, löpning och ridning (!). Sedan ska batterierna nog vara laddade igen!

Redcord stabilitetsträning för hela kroppen.

Andreas knäckte rätt ryggen i ursprungligt läge med hjälp av hans gigantiska biceps.

Nicklas på Lisas Café fixar semlorna till alla hungriga triathleter.

Proffsfikerskan själv!

Ny hemsida på G, byggd av min samarbetspartner iGoMoon.

Bytte sol och värme på Fuerteventura mot lite kallare och vintrigare Dalarna.

Nyblivna simmare och snart triathleter! Mamma och kusin vitamin satsar mot Kalmar minitriathlon 2014, vem kommer och utmanar dem?


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Hemresa och slut på det roliga


Sista träningsveckan på Playitas och dags hemresa för mig. Sista dagarna som har pendlat mellan tipptopptommenopp och skit. 

I torsdags och fredags blåste det halv storm på ön. Vinden bet tag i en och cyklingen tog rätt hårt i motvinden men det var ett desto trivsammare (snabbt) hemrull.  Cyklingen blev ett balansmoment som hette duga med mycket trötta axlar och armar som resultat. Det bästa med att cykla i riktigt jävlig väder är att passen efter känns riktigt bra och inget känns lika illa efter ett sådant pass, varesig det gäller kyla, vind, regn eller snö. Stärkande helt enkelt! Tyvärr sviktade hälsan efter det hårda blås-passet och halsont var ett faktum, hur mycket jag än försökte ignorera det. En dag med halsont med totalvila i stormvinden. Nojan att det skulle bli som efter Head-camp 2012 var total...då blev jag sjuk på lägret, tränade lite ändå, lite för hårt och blev sedan sjuk i flera månader efter.
Trist att vara sjuk på läger men det är fortfarande i januari så ingen anledning till stress , sa Björn, och jag blev lite lugnare.  Hade ändå hunnit med merparten av lägret och tränat riktigt bra. När man inte har någon grund att stå på träningsmässigt får man räkna med att kroppen kanske sparkar bakut när man plötsligt höjer träningsdosen. Dessutom var många i personalstaben riktigt förkylda med halsont, vilket vi fick reda på EFTER kramar och kindpussar så förkyldningen var kanske att vänta…
Men en dags vila gjorde susen både för väder och hälsa.  Dagen efter kom värmen, solen och endast en lättare förkylning. Dagen därpå kunde jag komma igång lite med gymträning och de sista dagarna kunde jag träna både cykling, simning och löpning om än lite lugnare än vad som tidigare var planlagt. Nu är jag frisk som en nötkärna igen,vilket är skönt. Har hela agendan full med roliga saker att ta tag i när jag kommer till Stockholm.
Playitas är en kanonbra resort att åka och träna på. Simningen är fantastisk både i bassäng och ute i öppna vattnet och löpningen  är en rejäl utmaning i landskapet och blåsten. Snittet på min morgonlöptur innan avfärd låg på 5:26 min/km, inga världsrekord m.a.o. Det finns ett gym på anläggningen där vi tillbringat mycket tid. Var kroppen för trött för ren styrketräning orkade man alltid lite core, strech, prehab och foamrollande. Tänk om man fick in samma rutin hemma! Cyklingen är kanske inte den mest spektakulära men motvinden gör dig riktigt stark. Skulle kunna tro att det är riktigt bra träning om man ska till varma och blåsiga Kona.
Det märks att fler svenskar hittat till träningsparadiset. Under de två veckorna jag varit på ön har jag och Åsa tränat och druckit kaffe med finfint sällskap. Otroligt nog faktiskt med nästan bara folk från Ludvika. Först supersimmarparet Edstedt (Maria är både Ludvikakulla och gammal landslagstriathlet med en 8:e plats på EM i meritlistan) som kört över 50 pass på sina 14 dagar på Playitas (hade jag simmat lika fort som dem hade jag varit glad) och sedan fd proffscyklisten Fredrik Modin med familj och Ludvikas nr 1 träningsprofil Anders Olaussons fru Eva som inte är så tokig på att kuta hon heller. Modin ska dessutom köra Ironman Kalmar i augusti vilket blir oerhört spännande att se. Att han kan cykla och springa vet de flesta men jag har sett killen simma och där krävs lite mer….hmm….teknikarbete.
Åsa börjar ju bli en riktigt stjärna ute i vida världen så nu har även jag blivit tjenis med tex Bröderna Raelert, Lucy Gossage och  några andra proffstriathleter från Erdinger-teamet. Missade dessvärre Sebastian Kienle med 2 minuter. Det går inte att ta miste på att Playitas resort är ett av de populäraste resmålet för elittriathleter i Europa.
Nu bär det av mot Sverige för några dagar i Stockholm och Norhyttan (my favorite place on the planet) innan jag styr kosan mot Jämtlandsskogarna igen.
Vi ses! 
Obligatorisk fotografering av cykeln. 404:or var inget bra val för mig. Notera Musse som står och fotar uppe i vänstra hörnet. Jädra paparazzi, de är efter mig heeeela tiden;).

Gäng-häng med finfolk från Ludvika, familjen Modin.
Utsikt över La Rambla, torget på Playitas Resort.
Nytt på rövräddar-marknaden som räddade mitt skinn under åters första läger: Reskin rövplåster, fungerar asbra och gör inte ont att ta av efteråt. Finns på Cykelcity (men är snordyra!).
Bra återhämtning mellan passen, vid poolen.
Dags för simning i utepoolen. Åsa gör sig redo.
Simmelisim.

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ledig dag, Playitas


Så var det dags för första och sista riktiga vilodagen här på Playitas. Tid att blogga, äta extra god frukost, sola och ta en riktig kaffe i Gran Tarajal. dessutom kolla in lite andra landslag som är här nere och tränar.

Gårdagen var dedikerad till en riktig triathlonträningsdag: först simning i öppet vatten, direkt ut på cykelträning och direkt efter det crosslöp på 6 km. Kroppen är riktigt igång och det är riktigt kul att träna! Mitt fokus på cyklingen var att bara försöka suga tag i Åsas bakhjul under hennes intervaller. Gick bra-tills uppförsbackarna började komma, ett tu tre så var jag avhängd och hörni, ta inte en 25-kassettens ner hit! Det är väldigt tungt uppför!

Hade faktiskt med en bergskassett så jag är faktiskt inte så blåst, det var bara det att den var 10-delad och inte 11-delad så P5:an sparkade direkt bakut. misstag nr2 var att ta mina 404:or vilket visade sig vara ett rent helvete att cykla med härnere. Kastvindarna var inte att leka med och jag flyg som en vante över vägen, kändes det som. Nu är hjulet fram utbytt mot en lägre profil tack vare killarna på cykeluthyrningen, de fixar det mesta åt mig och Åsa. Vi är där nästan varenda dag!

Grabbarna på uthyrningen meddelade oss att det på torsdag och fredag ska blåsa vindar i upp till 65 km/h. Det ger ju negativ hastighet om man kör i motvind! Nej, de två dagarna är det nog bara att snällt sätta sig på en trainer. Inte världens roligaste kanske så vi får hoppas att vädergudarna är med oss…

Benen är iallafall med mig och jag börjar få upp tempot trots backar och blåst. Härlig känsla, nu kan det bara bli bättre och bättre!
Framemot eftermiddagen gick vi bort till kampsportstältet och spanade in när boxarna gick träningsmatch, brottarna körde träning och judolandslaget styrketräning. Det var väldigt intressant att se och trots att vi har tillsynes totalt olika sporter kan man ändå känna igen sig i deras sätt att träna/tävla. Det handlar om att hålla fokus och koncentration, aldrig ge upp, att uthärda smärta och att fortsätta kämpa, trots att det gör ont.
Vilodagar är viktiga, idag lyckades vi hålla oss från att bli rastlösa och kroppen känns åter utvilad. Imorgon darra det igång igen.
Sista veckan!
Vilodag i triahtlonfabriken….då gäller det att försöka bli brun:).
 
Såhär ser landskapet ut när man cyklar på ön. Inte mycket vegetation mao och därmed inget som kan fånga vinden när det blåser…ja, ni fattar ju. Men på något vis är det rätt kul att det blåser för det är ALLTID medvind hem!

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Playitas!


Nu har jag varit på Playitas i nästan en vecka. Tog med mig lite dåligt väder när jag landade så någon solbränna kan jag inte visa upp.

Tiden bara försvinner här nere när man erbjuds göra det man älskar mest av allt…dvs träna!

Trots att det är kom-igång-säsong nu för de flesta triathleter tränar vi ändå ganska mycket. Med cykling ute adderat, inga minusgrader och härlig inspirerande idrottsmiljö, så är det ganska lätt att komma upp i mängd. Det är även möjligt eftersom vi förutom träna, kan vila och äta riktigt bra. Maten (buffé) är kanon här på Playitas och jag äter nog lite för mycket för mitt eget bästa, det skulle inte förvåna mig om jag går upp i vikt efter dessa två veckor! Vi ser alltid till att få minst 8 timmar och det lyckas vi med riktigt bra trots att vi börjar träna kl 06:00, som idag.

När jag kom i tisdags var delar av landslaget i triahtlon och MTB här. Det var riktigt kul att träffa och träna med alla, om än kort, innan de reste i torsdags. Ok, lite besviken blev jag när jag kommit från lång resdag, sprungit, gymmat och bytit om till middagen och jag förväntade mig att jag skulle få bli ”underhållen” av de andra eftersom jag själv inte orkade prata. De var något tröttare än mig efter 2 v stenhårt läger och det blev ganska tyst vid bordet….ett tag, sedan kom vi igång som vanligt;).

Playitas (Apollo) är huvudleverantör av Olymiska kommiténs träningsläger vilket innebär att det ständigt är duktiga athleter här på anläggningen, vilket är riktigt inspirerande!

Just nu är även karate-, judo-, brottnings och boxningslandslaget här. Idag har vi spelat in en film med kampsportaren och programledaren Musse (regissör) och Ola (filmare) resultatet kommer att ses på Apollos hemsida för Playitas framöver. Riktigt kul och riktigt proffsigt! I morse fick vi mota bort några spanjorer från simbanan när vi skulle ta den sista scenen. Vi hade bara bokat till halv och spanjorerna ville hoppa i men som tur var fick vi filma det sista medan de klämde ihop sig på en bana. En av dem var Javier Gomez. Blev lite starstrucked!

 

Riktigt härlig olympisk pool (50 m) finns det här. Tyvärr har vädret varit riktigt kasst så jag väntar med spänning på att få lite färg och sol på mig. Meeeeen jag ska inte klaga, det är trots det kortbyxväder!

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

En träningsvecka i Östersund


Nu har jag bott i Östersund i ca en vecka.

Trän

ingen har kommit igång hyfsat och jag har på något vis fullt upp hela dagarna med att ”triathlonjobba”. Triathlonjobba är ett uttryck som vi kom på lite skämtsamt kring nyår (mest för att rättfärdiga mitt twittrande o instagrammande). Det innebär att man arbetar med allt som rör ens idrottande tex boka resor, läger, tävlingar, maila, blogga, uppdatera träningsdagbok o analysera träningsdata….ja allt man kan tänka sig som rör triathlon. Och det finns mycket att stå i! En ny hemsida är tex på ingång med en ny samarbetspartner. Ja, så tråkigt, det har jag ännu inte haft!

Redan efter några dagar hade jag snokat upp träningstider för simmarna i Simklubben Ägir och löparna i Trångsvikens IF. Jättekul att träffa likasinnade och få sparras mot andra athleter.

Första löppasset i Östersund blev inne i Jämtkraftshallen på 200 m bana med Trångsvikens IF. Ute var det blixthalka och jag hade inte varit utanför dörren annat än de 50 meter jag har till bilen. Like a Pro! Lite mer plats/bana än på Bosön i Stockholm, men liknande upplägg som löpgruppen Terrible Tuesday med Mikael Nelker i spetsen, dvs kuta med hjärtat och inte med hjärnan. Passets som skulle betas av var 5*(600+300) med 100 resp 200 meter gå/joggvila och det körde iallafall slut på mig med kraftigt positiv split och alldeles för snabb pace för mitt eget bästa. Heja! Utsåg därför mig själv till veckans Östersunds-Batman. Åkte hem och kollade på Batman begins som av en händelse gick på TV. ”Träning är inget, viljan är allt!”, tyckte jag var var ett fint citat från filmen som fick runda av kvällen. Det passar nog oss alla träningsnarkomaner. Vad vore träning och tävling utan vilja?

När jag kom till simträningen i för Sk Ägirs A-grupp hälsade jag glatt på tjejerna och började småprata med dem i omklädningsrummet. Jag började ana att de var lite yngre än mig när de började snacka ”konfa-klänning”. Menade de konfirmation? OMG, jajjemän, de var 14 år (Ok fanns några äldre också). Trots att jag var ca 16 år äldre än dem, lyckades jag ändå få spö i poolen. Sablar! Gammal är bara äldst, inte bäst. 

Jag har även hunnit med flera cykelpass i min kalla, otäcka trainerkällare. Jag gör inga toppnoteringar i effekt men det finns att jobba på. Coach Björns tystnad när jag berättade vad jag hade för watt på 20 min testet*….varpå han räddade upp det med -jamen det är bra, då har vi att jobba på… Jag vill verkligen utveckla min cykling nu!

I söndags körde jag mitt första distanspass på MTB ute i -15°C. Planen var 3 timmar men efter halva passet var jag så otroligt frusen om fötterna att jag var osäker på om jag skulle ta mig hem! Fick stanna i Brunflo på en kaffe o bulle för att tina. Det gick att ta sig hem men det kändes som ren galenskap att frysa så! Till det positiva hör att landskapet där uppe är otroligt vackert och det är en fröjd att cykla på vägarna. Inga arga bilister råkade jag ut för heller vilket kändes väldigt ovant. Man har alltid en vacker scen framför sig med pittoreska berg, sjöar och röda stugor och gårdar så det är kanske inte så konstigt att människorna är gladare och mer avslappnade?

Men hör upp Östersundare, jag vill gärna ha sällskap på mina cykelturer på söndagar, går det att ordna? 

Samma löpgrupp som i torsdag tränade jag med igår. Under ledning av tränare Hubbe fick vi göra de allra konstigaste, omöjliga övningarna. Kullerbyttor, hopp, studs och gymnastiska kombinationer. När han visade övningarna trodde man inte att det var fysikaliskt möjligt men sen bara gjorde man, inte så graciöst kanske, men det gick! Hann inte riktigt med allt pga av min packning inte var riktigt klar och tåget väntade så brände av mina intervaller i eget tempo och åkte hem.

Nu sitter jag på Arlanda och väntar på min flight till Fuerteventura. Två veckor på Las Playitas ska jag belöna mig själv med och jag hoppas att två veckor hårt arbete kommer lägga en bra grund för kommande säsong. Det gäller att skynda långsamt nu men cyklingen ska få sig en boost. Det känns väldigt lägligt! 

Hejdå Östersund, vi ses i början av februari!

*185 watt 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in