Om att börja skolan efter sex års sommarlov.
Och så var Midnattsloppet över för i år. Jag inledde veckan fint med att få ont i ryggen igen. Trodde det skulle släppa nu då jag inte sprungit över några hinder men icke. Den värker fint mest hela tiden. Lyckades dessutom stuka foten för första gången i mitt liv och såklart svullnade den upp som en mindre fotboll och var inte alls speciellt rolig. Foten funkade dock att springa på efter en dags vila. Men mina förhoppningar inför Midnattsloppet var minimala. Jag var skeptisk till att den här kroppen skulle klara av ett millopp över huvudtaget.
Så jag la all fokus på att springa avslappnat och utnyttja de snabba partierna. Uppförsbackarna fick bli mina vilosträckor där jag tog det lugnt. Det tog ca 800m innan ryggen började kännas och nånstans vid 5-6km gjorde det rejält ont. Men benen var pigga och foten mådde fint så jag bet ihop och fortsatte att fokusera på att inte dra upp axlarna eller spänna mig. Väntade tills sista km innan jag vågade trycka på lite mera och vid det laget ville min rygg gå av, men publikstödet var så jäkla häftigt så jag inte riktigt orkade bry mig i att det gjorde ont. Kom i mål som vinnare på 34.28, 59s snabbare än ifjol och var mycket nöjd. Var också glad över att foten klarade backar, en massa branta svängar, ojämnheter i asfalten (som var ännu svårare att se i mörkret) och kullersten.
Lördagkvällen var helt amazing. Publiken var amazing, loppet var amazing, arrangörerna var amazing, de sociala damerna på bussen var amazing och att träffa allt folk som jag inte sett på ett tag var amazing. Tackar för det. Emma gjorde sitt jobb som assiterande coach/väskbärare/peppare/livvakt utmärkt och Martins uppvärmningssällskap var också nice! Jag och Martin har ju pratat om Midnattsloppet halva sommaren. Jag har aldrig slagit honom på tävling sen vi började träna ihop. Jag har tänkt att Midnattsloppet skulle vara min chans. Men han har varit i så jäkla grym form senaste tiden medan min kropp har strulat så jag hade lite börjat ge upp hoppet. Men så drog han på sig lite fotkrångel lagom inför loppet och kunde inte riktigt göra sig själv rättvisa så jag slog honom. Det känns bra såklart, men jag vill ju slå honom då han gör ett bra lopp 😉
Hur som helst så är det inte mycket kvar av säsongen. Kroppen har strulat så mycket att jag inte kommer att försöka mig på några bra bantider mer i sommar. Jag har Finnkampen och Stafett-FM kvar, båda skitroliga tävlingar, och det är såna tävlingar jag behöver nu. Och så slänger vi in lite motionslopp där emellan. Och skola.
Det är freaking fem dagar tills vi har upprop på skolan. Känns lite läskigt. Inte utbildningen i sig, den ser jag fram emot trots att jag blev lite avskräckt då jag såg att vi ska ha både dans, bollsport och friluftsliv (jag ska ju bli coach, borde vi inte ha hotell-liv istället?). Men det blir faktiskt kul. Känner mig dock helt lost då det kommer till det här med att plugga. Vet inte hur man gör längre. Tänk vad mycket man hinner glömma på sex år!
Jag vet inte hur man skriver uppsats och källhänvisar. Jag kan inte längre använda excel och powerpoint, det är knappt så jag behärskar word. Och använder man papper och pennor längre eller skriver man allt på dator nuförtiden? Ska jag ha dator med? Hur går en tenta till? Får man äta mellis under föreläsningarna? Får jag lukta svett, då jag inte hinner både träna, äta och duscha på lunchen, eller är det bättre att komma för sent? Kan jag få kvarsittning? Måste man ha en splitterny ryggsäck? Får jag prata dialekt eller är sverigesvenska det enda korrekta? Funkar det här med att ta med äpplen till lärarna ännu? Måste jag komma överens med folk? Alltså måste jag prata med andra människor? Måste jag kunna engelska? Kan jag få åka skolbuss istället för tunnelbana? Varför är lunchen tre gånger dyrare i Sverige än i Finland? Kommer jag att hamna i ålderkris pga alla 20åringar? Frågorna är många, svaren är få (eftersom jag inte ställt mina frågor någon annanstans än här). Kommer lätt att vara den jobbigaste ungen i klassen! Men det blir kul.
Jamen det var väl ungefär det jag hade på lager just nu! Återkommer om jag överlever första skoldagen. Om jag hinner. September blir intensivt med skola + fyra Finlandshelger i sträck (tävling + tävling + bröllop + bröllop).
Men människor, vet ni vad? DET ÄR HÖST!!!
Sandra
Ps. Ni måste läsa Emmas blogg om hur man beter sig på löparbanor. Hon förklarar också hur löpare är som människor. Jag är tydligen inte den enda löparen här i världen med ”feil i hovo” (vissa saker låter helt enkelt bättre på dialekt).