Ordets makt

Spännande lördag. Kom kontinuerliga SMS från Kalmar. Koll på två aspirerande järnmän. Totte ”Tvilling” Tedelund och Patrik ”Gneten” Yderberg.

Siffror från simningen (där såg det ut som om Y satt segel mot Öland, men till slut kom han i alla fall i land (på avspända 2.31, ej jäktad av maxtiden  2.15 … funktionärerna rördes troligen till tårar av Y:s behärskade simteknik … och lät honom kravla vidare till växelområdet) … och väl på land kom flytet …), från cykeln, från löpningen.

En sportsänding med SMS. Fungerade perfekt. Siffror är allt man behöver. Säger mer än tusen ord. Eller som vi gamla järnmän brukar säga: i statistiken kan ingen höra dig skrika.

Och i mål kom de. En seger bara det. Grattis gubbar. Riktigt sega gubbar.

Och grattis till blogg-Karin T. Grymt. Dags byta bloggvinjett till ”Stålkvinnan”!

Själv en oglamorös segjogg runt Djurgården. 23 km med blylår. Veckans intervallpass visste visst var de tog.

Och i morgon, kanske, möte med Marcus Schenkenberger. Då ska vi höra om han sprungit till sig den berömda tvättbrädan …

Ner till Krillan igen. Kraftig sidvind över Rålis. Man fick fälla ner öronen för att inte flyga till Solna. Ett öde värre än döden, för en djurgårdare.

400×10, ovalt. Tittade inte på klockan. Ursprungligt. Det gjorde inte indianerna heller på sin tid. Fanns ju inga klockor då heller. Och kuta med ett solur var ju rätt opraktiskt.

Tittade alltså inte på klockan. Möjligen av ren självbevarelsedrift. Benen fortfarande blyhaltiga efter onsdagspasset.

Djurgårdens damlag i fotboll tränade samtidigt. De gjorde inte vågen när jag dundade förbi. Tycker jag var lite dåligt. Oss djurgårdare emellan.

Ett segt intervallpass är ändå ett intervallpass.

Och i helgen är en massa järnmän och järndamer i farten. Pasi i London, Totte Tvilling Tedelund i Kalmar, Patrik Yderberg i Kalmar, Karin Tri i Kalmar.

Patrik Y  kommer att simma bröstsim. Om han inte lärt sig simma krål i sommar. Respekt i så fall. Lär få gott om plats för cykelsadeln efter alla grodlårtag.

Verkar annars bli kanonväder. Åtminstone i Kalmar. Rena smörresan för alla deltagare.

Värre var det förra året, naturligtvis. När jag körde. Då var det 27 C (minst), fruktansvärd motvind från alla håll, och dessutom skulle det göras reportage så man fick stå stilla och bli plåtad i drygt 10 min efter simningen. Dessutom blev jag grymt attackerad av en geting under cyklingen. Den körde in gadden i armen i minst 30 knyck. Förgiftning. Tappade man minst 10 min på, bara det. Tänkte jag skulle säga det, ifall nu någon i närkretsen (kontoret) skulle överträffa min tid.

Men till alla kämpar i morgon, lycka till. Det är en låååååång resa till mål. Men det är den värd. Att ta sig över mållinjen i ett fullängdstriatlon är obeskrivligt. Det måste upplevas.

Jaha hur är det att vara hemma i stan en vecka före alla andra undrar kanske någon?

Jo, man tycker lite synd om sig själv. Det är rätt skönt att tycka synd om sig själv. Det mår man riktigt bra av. Sedan är det väldigt lugnt på kontoret. Man får saker gjorda. Och efter lunch, någon timme efter lunch, frågar man sig själv om det kanske inte är läge för en liten tur till Krillan (Kristinebergs Idrottsplats, för utsocknes). Och visst är det det. Inte en enda protest. För alla är ju på semester, hahahaha ….

Så det blev såhär: 3 km lugn löpning till tartanen. Sen: 400+800+1200+1600+1200+800+400, med 200 joggvila emellan.

Det var rätt jobbigt det där. Tittade bara på klockan sista 400. 78 s.

Olgor var det ju inte. Kanske har den här stegen ett annat namn. Kanske inte. Kallar den tills vidare Auga, efter en gammal moster, lite nervöst lagd, alltid upptrappad, och ängel sedan länge. En storrökande sådan. Om dom nu har Röda Prince i himlen? Rökare hamnar kanske inte i himlen? Hamnade Auga där nere, så har hon i alla fall eld.

Och så 4 km hemjogg längs Karlbergskanalen. Knapp styrfart. Men ändå. Känn på den, semesterpotatisar!!

Det börjar dra ihop sig. Kändes redan i går morse. Vaknade runt sju. Påfrestande natt. Mycket flugor nu. Intensivt smällande med flugsmällan innan bingen. Häftiga utfallsteg, forehand, backhand, smash. En för alla, alla för en. Jag, S och M. Flugor i drivor på golvet. Men trots flugfönster, stängd dörr, ständigt nya flugfaen. Kan flugor teleportera sig?

Usel sömn. Svettig under täckande lakan. Fjärran flugornas herre.

Men stark karaktär. Upp på benen halvåtta, och ut. 28 C i skuggan. Vafaen, redan. Klibbigt, tryckande. Nästan vindstilla. Och slut på batteri i Poden. Bara springa med egen sång på läpparna. Blå, blå vindar och vatten. Svettblank bringa efter två km. Öm i ena hälsenan. Har varit det ett tag. Kanske dags börja oroa sig.

Men ett uselt löppass är också ett löppass.

Vad som drar ihop sig? Kotten i kallt vatten. Men det var inte det vi skulle tala om. Var f ö länge sedan det var kallt i vattnet. Vad som drar ihop sig? Semestern. En olycksbådande stämning i luften. Alltings slut. Eller åtminstone semestern. Ja, alltings slut! Så är också Universums andning. Big Bang, ut i naturen, entropi. Och sen, är jag övertygad om, dras allting samman igen. Och pang, så börjar det om igen. Fråga mig inte varför.

Och sen drog vädret ihop sig. Idag gråttgrått, strilregn. En sådan där fjölblöta som aldrig vill stanna av. Oftast p g a dålig packning. Men hindrar det en man från att tvätta? Icke då. När tvättmaskinen stannat, lyser solen igen. Tänkte han positivt.

Det gjorde den inte.

Har jag sagt att jag gillar randiga T-shirts? Mer än enfärgade? Min äldsta dotter säger att alla kör med randigt nu. Men jag har kört randigt i flera år. Jag skulle vilja påstå att jag var först med ränder, om jag inte visste bättre. Picasso körde också med randigt.

Och det var faktiskt en trevlig dam härförleden som tyckte jag liknade Picasso. När jag hade en randig tröja på mig. Kände mig smickrad. Är en kratta på att rita, men kan målande beskriva denna min brist.

Hon sa inte vid vilken ålder, sa sambo S sötsurt. Picassos konst är tidlös, svarte jag. Och blev han inte pappa vid 91?

Efter gårdagens överhettade morgonlöpning drog vi till stranden. Drog på gummimössa och simglasögon för att plaska lite. Gillar gummimössa. Får mig att fokusera tankarna.

Men i vattnet nya tecken. Dålig sikt. En massa små alger. Som smala strängar. En teori.

En plötslig vind drog upp, la gäss på vågorna. Gungade fint, svårt hålla kurs. Lättare i motvågs än medvågs. Andades högt. Ville inte svälja några alger. Svalger?

Och med detta är det nog slut med semesterbloggandet.

Tack ni som hängde på.

Nu ska det skuras och fejas och dammsugas (före skurningen) och packas och tankas och oljan kollas. Tillbaka till stenstaden. Till en lägenhet het som en bakugn. Till TV och varmvatten. Till en pizza på Ciao Ciao.

I år inget återvändande till Kalmar den 31, som förra året. Bidde ingen Järnman i år. För lite cykel i benen. Annat kom emellan. Heja alla som tar sig dit. Ryktas om rekorddeltagande.

Själv nöjer jag mig med ett annat slags järn. När jag väl kommit hem.

Ta i trä, med en Volvo från -83.

Hej hej från Öland.

En riktig kanonsommar. Det var det året 2010 ….

Vädret tillbaka. Otrolig sommar, det här.

Till stranden i Äleklinta, på med Asics Hyper Speed, och iväg längs kusten. Stupar brant, himmelsvitt. Vifta armar mot ungtjurar. Barbröstad. Solglasögon. Vad i hilvitte, brölar de. Dundrar iväg, åt andra hållet.

Kustlöpning mot Djupvik:

Varning (nedan): lilla pricken vid horisonten, Blå Jungfrun, det är där häxorna landar på Valborg. Man kan ta sig dit med båt, men tar man med sig minsta sten hem, väntar förfärliga olyckor …..

Äleklinta. Eriksdalsbadet goes wild. Simma från pir till pir, drygt 300 m. Ibland hård sidvind, då blir det 350.

Sommar, sommar, sommar ….