Det börjar dra ihop sig. Kändes redan i går morse. Vaknade runt sju. Påfrestande natt. Mycket flugor nu. Intensivt smällande med flugsmällan innan bingen. Häftiga utfallsteg, forehand, backhand, smash. En för alla, alla för en. Jag, S och M. Flugor i drivor på golvet. Men trots flugfönster, stängd dörr, ständigt nya flugfaen. Kan flugor teleportera sig?
Usel sömn. Svettig under täckande lakan. Fjärran flugornas herre.
Men stark karaktär. Upp på benen halvåtta, och ut. 28 C i skuggan. Vafaen, redan. Klibbigt, tryckande. Nästan vindstilla. Och slut på batteri i Poden. Bara springa med egen sång på läpparna. Blå, blå vindar och vatten. Svettblank bringa efter två km. Öm i ena hälsenan. Har varit det ett tag. Kanske dags börja oroa sig.
Men ett uselt löppass är också ett löppass.
Vad som drar ihop sig? Kotten i kallt vatten. Men det var inte det vi skulle tala om. Var f ö länge sedan det var kallt i vattnet. Vad som drar ihop sig? Semestern. En olycksbådande stämning i luften. Alltings slut. Eller åtminstone semestern. Ja, alltings slut! Så är också Universums andning. Big Bang, ut i naturen, entropi. Och sen, är jag övertygad om, dras allting samman igen. Och pang, så börjar det om igen. Fråga mig inte varför.
Och sen drog vädret ihop sig. Idag gråttgrått, strilregn. En sådan där fjölblöta som aldrig vill stanna av. Oftast p g a dålig packning. Men hindrar det en man från att tvätta? Icke då. När tvättmaskinen stannat, lyser solen igen. Tänkte han positivt.
Det gjorde den inte.
Har jag sagt att jag gillar randiga T-shirts? Mer än enfärgade? Min äldsta dotter säger att alla kör med randigt nu. Men jag har kört randigt i flera år. Jag skulle vilja påstå att jag var först med ränder, om jag inte visste bättre. Picasso körde också med randigt.
Och det var faktiskt en trevlig dam härförleden som tyckte jag liknade Picasso. När jag hade en randig tröja på mig. Kände mig smickrad. Är en kratta på att rita, men kan målande beskriva denna min brist.
Hon sa inte vid vilken ålder, sa sambo S sötsurt. Picassos konst är tidlös, svarte jag. Och blev han inte pappa vid 91?
Efter gårdagens överhettade morgonlöpning drog vi till stranden. Drog på gummimössa och simglasögon för att plaska lite. Gillar gummimössa. Får mig att fokusera tankarna.
Men i vattnet nya tecken. Dålig sikt. En massa små alger. Som smala strängar. En teori.
En plötslig vind drog upp, la gäss på vågorna. Gungade fint, svårt hålla kurs. Lättare i motvågs än medvågs. Andades högt. Ville inte svälja några alger. Svalger?
Och med detta är det nog slut med semesterbloggandet.
Tack ni som hängde på.
Nu ska det skuras och fejas och dammsugas (före skurningen) och packas och tankas och oljan kollas. Tillbaka till stenstaden. Till en lägenhet het som en bakugn. Till TV och varmvatten. Till en pizza på Ciao Ciao.
I år inget återvändande till Kalmar den 31, som förra året. Bidde ingen Järnman i år. För lite cykel i benen. Annat kom emellan. Heja alla som tar sig dit. Ryktas om rekorddeltagande.
Själv nöjer jag mig med ett annat slags järn. När jag väl kommit hem.
Ta i trä, med en Volvo från -83.
Hej hej från Öland.
En riktig kanonsommar. Det var det året 2010 ….
Antal kommentarer: 1
Kenneth Gysing
Tack, ja puh svettigt somna med varvräknaren i topp … nästa intervall blir ngn förmiddag, helg ….
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in