Back on track


 

Jaha hur är det att vara hemma i stan en vecka före alla andra undrar kanske någon?

Jo, man tycker lite synd om sig själv. Det är rätt skönt att tycka synd om sig själv. Det mår man riktigt bra av. Sedan är det väldigt lugnt på kontoret. Man får saker gjorda. Och efter lunch, någon timme efter lunch, frågar man sig själv om det kanske inte är läge för en liten tur till Krillan (Kristinebergs Idrottsplats, för utsocknes). Och visst är det det. Inte en enda protest. För alla är ju på semester, hahahaha ….

Så det blev såhär: 3 km lugn löpning till tartanen. Sen: 400+800+1200+1600+1200+800+400, med 200 joggvila emellan.

Det var rätt jobbigt det där. Tittade bara på klockan sista 400. 78 s.

Olgor var det ju inte. Kanske har den här stegen ett annat namn. Kanske inte. Kallar den tills vidare Auga, efter en gammal moster, lite nervöst lagd, alltid upptrappad, och ängel sedan länge. En storrökande sådan. Om dom nu har Röda Prince i himlen? Rökare hamnar kanske inte i himlen? Hamnade Auga där nere, så har hon i alla fall eld.

Och så 4 km hemjogg längs Karlbergskanalen. Knapp styrfart. Men ändå. Känn på den, semesterpotatisar!!

Nr 8 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Träna ännu smartare
  • 7 löparklockor i stort test
  • Bästa passen! Höstens grymmaste träningspass
  • Mikronutrienter? Viktigare än du tror
  • Spring för din knopp! Därför är löpning bra för din hälsa
Bli plusmedlem nu
Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

Tjena M.Q
Tackar, och 37.20 vore det kul att springa på någon gång. Eller 37.19.
Gjorde 38.40 för ett par år sedan, och inte har man blivit yngre. Men ska försöka hålla i lite med banintervall (har jag inte pysslat mycket med), så kanske det blir lite mer fart i benen ….


Kenneth Gysing

Nämen … med blogg så krymper världen .. och smicker går alltid hem 😉 … vackra lögner också … ofta på Krillan?



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Målgång


 

Det börjar dra ihop sig. Kändes redan i går morse. Vaknade runt sju. Påfrestande natt. Mycket flugor nu. Intensivt smällande med flugsmällan innan bingen. Häftiga utfallsteg, forehand, backhand, smash. En för alla, alla för en. Jag, S och M. Flugor i drivor på golvet. Men trots flugfönster, stängd dörr, ständigt nya flugfaen. Kan flugor teleportera sig?

Usel sömn. Svettig under täckande lakan. Fjärran flugornas herre.

Men stark karaktär. Upp på benen halvåtta, och ut. 28 C i skuggan. Vafaen, redan. Klibbigt, tryckande. Nästan vindstilla. Och slut på batteri i Poden. Bara springa med egen sång på läpparna. Blå, blå vindar och vatten. Svettblank bringa efter två km. Öm i ena hälsenan. Har varit det ett tag. Kanske dags börja oroa sig.

Men ett uselt löppass är också ett löppass.

Vad som drar ihop sig? Kotten i kallt vatten. Men det var inte det vi skulle tala om. Var f ö länge sedan det var kallt i vattnet. Vad som drar ihop sig? Semestern. En olycksbådande stämning i luften. Alltings slut. Eller åtminstone semestern. Ja, alltings slut! Så är också Universums andning. Big Bang, ut i naturen, entropi. Och sen, är jag övertygad om, dras allting samman igen. Och pang, så börjar det om igen. Fråga mig inte varför.

Och sen drog vädret ihop sig. Idag gråttgrått, strilregn. En sådan där fjölblöta som aldrig vill stanna av. Oftast p g a dålig packning. Men hindrar det en man från att tvätta? Icke då. När tvättmaskinen stannat, lyser solen igen. Tänkte han positivt.

Det gjorde den inte.

 

Har jag sagt att jag gillar randiga T-shirts? Mer än enfärgade? Min äldsta dotter säger att alla kör med randigt nu. Men jag har kört randigt i flera år. Jag skulle vilja påstå att jag var först med ränder, om jag inte visste bättre. Picasso körde också med randigt.

Och det var faktiskt en trevlig dam härförleden som tyckte jag liknade Picasso. När jag hade en randig tröja på mig. Kände mig smickrad. Är en kratta på att rita, men kan målande beskriva denna min brist.

Hon sa inte vid vilken ålder, sa sambo S sötsurt. Picassos konst är tidlös, svarte jag. Och blev han inte pappa vid 91?

Efter gårdagens överhettade morgonlöpning drog vi till stranden. Drog på gummimössa och simglasögon för att plaska lite. Gillar gummimössa. Får mig att fokusera tankarna.

Men i vattnet nya tecken. Dålig sikt. En massa små alger. Som smala strängar. En teori.

En plötslig vind drog upp, la gäss på vågorna. Gungade fint, svårt hålla kurs. Lättare i motvågs än medvågs. Andades högt. Ville inte svälja några alger. Svalger?

Och med detta är det nog slut med semesterbloggandet.

Tack ni som hängde på.

Nu ska det skuras och fejas och dammsugas (före skurningen) och packas och tankas och oljan kollas. Tillbaka till stenstaden. Till en lägenhet het som en bakugn. Till TV och varmvatten. Till en pizza på Ciao Ciao.

I år inget återvändande till Kalmar den 31, som förra året. Bidde ingen Järnman i år. För lite cykel i benen. Annat kom emellan. Heja alla som tar sig dit. Ryktas om rekorddeltagande.

Själv nöjer jag mig med ett annat slags järn. När jag väl kommit hem.

Ta i trä, med en Volvo från -83.

Hej hej från Öland.

En riktig kanonsommar. Det var det året 2010 ….

 

Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

God morgon M.Q

Nä då, löpningen är alltid no 1.
Har inga ambitioner med simningen än att hålla mig flytande.
Och löpning i Ekenland kommer absolut pigga upp hälsenan.
Hej från ett Öland i spöregn!


Kenneth Gysing

På sommaren ska man bygga upp lite vinterhull 😉 … snart nog är det smällkallt igen ….



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kustlöpning


 

Vädret tillbaka. Otrolig sommar, det här.

Till stranden i Äleklinta, på med Asics Hyper Speed, och iväg längs kusten. Stupar brant, himmelsvitt. Vifta armar mot ungtjurar. Barbröstad. Solglasögon. Vad i hilvitte, brölar de. Dundrar iväg, åt andra hållet.

Kustlöpning mot Djupvik:

 

Varning (nedan): lilla pricken vid horisonten, Blå Jungfrun, det är där häxorna landar på Valborg. Man kan ta sig dit med båt, men tar man med sig minsta sten hem, väntar förfärliga olyckor …..

 

Äleklinta. Eriksdalsbadet goes wild. Simma från pir till pir, drygt 300 m. Ibland hård sidvind, då blir det 350.

 

Sommar, sommar, sommar ….

 

Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

Tjena M.Q
Värst är det väl egentligen när man trär på gummit på stranden … för en simtur …


Kenneth Gysing

Hej Johan, och väl inte bara Johan i theorin? 😉

Har varit grymma löpningar på Öland i sommar. Var faktiskt ute dagen efter stormen (då dom stängde bron), tidigt innan hemfärd. Såg ut som vindkraftverken skulle lätta från fälten. Gick fint till Löt (medvind), men hemåt fick man springa med kroppen in 45 grader vinkel.
Kollar om du är på ön nästa sommar (här har man framförhållning), så kan vi köra några löpningar ihop.
Såg f ö några VM matcher på Djupviks pizzeria. Blev hemkörd av kockens fru (från Portugal), var dåligt med taxi upptäckte 08-an när han skulle hem …



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tatuerat


 

Blev lite fredagsmys. Med tema tatueringar. Vad hitta på?

Självklart.

 

 

Sen var det någon annan med en annan syn på saken.

Begriper ni ingenting, läs förra blogginlägget.

 

Och morgonen därpå, ett underligt väder. Åska, blixtar, störtregn. Trodde den typen av oväder var avskaffat. Och proppar gick, och därmed elen. Så här skriver man på batteri.

 

Träning i går då? 1500 m simning i öppet hav. Utan våtdräkt. Personligt rekord. Har aldrig simmat så långt utan våtdräkt i svenska vatten. Kalmarsund = nytt Medelhav. 22 C

Och våtdräkten. Den sprack i förrgår. Hade just tagit på den i 30 C, svetten lackade över ryggen. I blickfånget, beachens medelpunkt. Gummigubbar är ovanliga här. Och så upp med dragkedjan. Och ritch ratch babooom. Dräkten sprack från kant till kant. Bara kravla sig ur igen. Och simma i bara huden. Kändes … primalt!

Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Hej Maria,

åk absolut tillbaka till Öland. Öland är det nya Gotland 🙂
Hej och tack från Solen och vindarnas ööööööö!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Victorialoppet 15 juli 2010


 

Det var alltså brorsan som sa det. På stranden, plus 30 C i skuggan, eftermiddag. Slöare än slött. ”Öh, Victorialoppet, när går det?”. I juli, sa jag. När i juli då då, undrade brorsan. Juli är ju nu ju.

Så man blev tvungen att plocka fram (produktreklam) Iphonen ur strandbrallans sandsäkra ficka och surfa upp ett svar. På torsdag sa Iphonen. Sa den på måndagen. Alltså två dagar till race.

Ska vi köra, sa brorsan. Ska vi köra, sa jag. Kroppen kändes som 200 kg. Hur många glassar hade man ätit egentligen sista veckan? Huden puttrade fast man låg under parasoll. De två metrarna till havet kändes som två kilometer. Klart vi ska köra, sa jag. Humlor kan ju flyga.

Och får man sen ett lopp i huvet, då har man sen ett lopp i huvet. Och semestern blev inte längre som förut. Fokus. Ingen kvällsbira på kvällen. Kvällen innan.

Torsdag. 18.40. Start 19.00. Uppvärmning med brorsan. Värmen dallrande över fälten nedanför Solliden. Ingen kung i sikte. Satt nog i trädgården med en kvällsdraja. Vilade kungligt efter en krävande dag på stranden. Shaken but not stirred, är du så söt, Silvia.

Ajaj, det gör ont i benet, sa brorsan. Ett diskbråck som nervslingrat sig ner i benet. Gör alltid extra ont innan lopp. Ojoj, vad varmt det är, sa brorsan. Det här kommer att gå åt helvete.

Sen såg han Lorenzo. Lorenzo Nesi. Nestor i ärevördiga löparklubben Studenterna. Som åkt ner hela vägen från Stockholm med studenten Susanne för att springa Victorialopp. Respekt! Och brorsan springer i Studenterna två gånger i veckan. När han inte är på semester.

Brorsan sträckte på sig. Nä nu jävlars. För Studenterna, i Tiden.

Startskottet gick. Magisk löparafton. Massor med publik. Solen på väg ner över en fantastisk sommardag. Luktade blommiga ängar, surrade humlesurr, havet likt en spegel.

Första kilometern i svagt nerförslut. Sen åt vänster in i slottsskogen. Klockade första på 3.50. Ojoj, har man form för den här farten? Benen kändes ok, men 8 km kvar. Och man är ju på semester. Då ska man inte behöva springa in i några väggar. Sen plötsligt därframme, studenten Susanne. Säker på sub 40, hade brorsan berättat. Woahhh, en farthållare. Sluta tänka. Bara springa. Bara följa Studenten.

Millopp är för jä-la jobbiga. Liksom maraton. Liksom alla jä-la lopp. Sprang där och undrade om man skulle få syra snart. Eller inte. Sprang där och tänkte att om man hade sprungit en mara nu hade man inte behövt springa så förbannat fort. Springa bekvämt i 42 km. Så skönt det skulle vara.

Ändå sprang man inte fort. Där kom en och sprang förbi. Och en till. Nänä, inte ryckas med nu. Håll egna farten. Tåååålamod.

Och en kilometer senare, där var dom. Och man gled förbi. Nickade vänligt. Tack för senast. Nä, en vridning på huvet hade varit slöseri med energi. Bara tänka tyst, taktisk triumf. Och farthållaren som glidit iväg hundra meter, plötsligt bara tio framför. Och två kilometer kvar till mål. Och pellen i botten. Egen fart.

In i Borgholms centrum. Över gågatans gatstenar. Ner till hamnen, sen till vänster. En kilometer till mål. Snett upp till vänster, upp genom skogen mot idrottstadion. Nåja, idrottplatsen. Modell 50-tal. Fortfarande kolstybb. Och i kurvan in till kolstybben, dök Lorenzo upp och röt: Hååååååll i nu, suuuuub 40!!!

Och man tröck på allt man hade (sambon i publiken sa efteråt att hon knappt känt igen sin sambo, hade fejs som Munchs målning Skriet …. tycker jag var lite överdrivet, sket ju inte ens på mig …) … och vek överkroppen över mållinjen på 35.45 och lycklig som bara en gubbracer kan vara. Yess, bara 20 sekunder sämre än för tre år sedan. Det går utför, men ganska långsamt utför. Och löfte med huvudet hängande mellan knäna, nu ska det tränas intervall igen. Nu ska det börja tränas med Studenterna igen.

Och brorsan dånade in på 38.28, och satte pers. Sen blev det bärs.

Och kvällen blev till natt där vi satt … och pratade lopp. Victorialopp.

Ett riktigt sommartopplopp:

Antal kommentarer: 3

Mårten Klingberg

Grattis Gysing! Bra sprunget – härlig rapport!


Kenneth Gysing

Tack Mårten.
Och välkommen till bloggosfären.
Och till Henke, tyckte det fanns bra med vätska efter mål, blåbärsdryck och nypondryck och vatten på flaska. Och en Expressen!


Kenneth Gysing

Brorsan har full koll på studentträningarna 😉
Tack, och tack själv. Så mycket lättare pressa på när man kan ta rygg … på en snabb rygg!!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Lillbrorsan och havet


 

Gröt. I. Huvet.

30 C i snart en vecka. Vad är det som händer?

Upp sex på mornarna för att springa någotsånär svalt. Primal redan då. Bar bringa hela vägen. Revbenen som kylflänsar. Klockan sju steker det. Men då är man snart hemma.

Frukost och tidning. Eftersänd. Man hasar i badtofflor till postlådan utanför kyrkan. Hasar tillbaka. Snart kommer algerna, varnar tidningen.

Ölandsgubbar i gröten. Det är gubbar det. Sen hasa tlll stolen i skuggan av huset. Där sitter man och tittar på tornsvalorna som drar runt genom rymden som kamikazepiloter. Plockar flugor i flykten, sen in under takpannorna. Den som kunde flyga så.

Tittar på grillen. Grillning i går kväll. Korv. Kryddad. Sort Guld. Himlen i Pink Champage. Allting rätt bubblande.

Ingen fjölig Webergrill inte. Standard primal:

 

Framåt halvtvå orkar man ta sig ner till stranden. Den ligger vid Äleklinta. Klappersten och sand. En bukt. Drygt 300 meter mellan varje udde. Där simmar vi.

Här står brorsan beredd. Han säger att han ska göra en väggposter i sovrummet av den här bilden. Brorsans sambo är ännu inte informerad.

 

 

Det är 21 C i vattnet, så det går att simma utan. Men det är öppet hav, här och där går kalla stråk. Det känns mindre utsatt med dräkten. Om t ex den stora maneten skulle komma. Om någon rysk ubåt skulle åka fel igen.

Där kajkar vi på. Kollar in havsbotten. Stenar och snäckor och tång och små flundror. Borrar in huvudena i motvågor. Låtsas att man Phelps åt andra hållet. Jättelåtsas.

Det är mycket roligt.

Och i morgon är det Victorialoppet. 30-årsjubileum. 9 km genom Borgholm och Slottsskogen.

Vickan och Danne kommer inte vara där för att heja fram RW:s utsände. Trots är vi lärde känna varandra i Galärparken för en tid sedan. Vickan och Danne vinkade glatt när de kom åkande i en gammal vagn, och då vinkade man förstås tillbaka.

Men nu är Vickan och Danne i Karibien på smekmånad och roar sig kungligt.

Vet inte riktigt hur loppet kommer att gå. Hur varmt det kommer att vara. Hur hög slöfaktorn kommer att vara. Fast när startskottet går brukar det hända saker.

Ska bli spännande se vad som händer i morgon.

Här har brorsan och jag tränat intervall. En gång. Sprang vi där flera gånger.

En flygraka på ungefär 800 meter. Det luktar rätt mycket koskit halvvägs. Står kor och hänger där och blänger och ser ut att tänka arma människa.

Men visst ska man försöka ge järnet i morgon. För kung och fosterland, Vickan och prins Daniel från Ockelbo.

Rapport följer.

Och ännu inga alger idag vid Lyckesand.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in