Lillbrorsan och havet

Äntligen. Har fått snurr på Iphonen. Nu kan man fildela semestern. Nya underbara värld. Man är en (media)förstörd människa. En lycklig mediaförstörd människa. Blue-tooth, det funkar. Mobilen bara ligger där utan sladd bredvid datorn. Och strålar stråla genom luften på ett fullkomligt obegripligt sätt, och lägger ner bilder på bloggen. Färska bilder, plåtade för någon timma sedan.

Morgonlöpning på norra Öland. Så här såg det ut:

Vindkraft och vallmo. Vindkraft för datorn, vallmo för syns skull.

 

Här gör man en C. Run. Självporträtt av tredje graden. Vägen är vägen mellan Alböke och Löt. Bara så ni vet.

 

Öland – solen och vindarnas ö. Hann med tre väder på 16 km. Sol, molnigt, lätt regn.

 

Här kan man kliva av bussen. Om man vågar.

 

Det finns många underliga djur på Öland.

 

Micke Ekwall was here!

/to be continued …./

 

---

 

Carolina Gynning sprang och sprang på Gärdet, blixten smattrade, solen sken. En bra sistadag på jobbet. Nu bilen packad. Löpardojor, våtdräkt, barn m m. Mot Öland. Semester. Grill och intervaller. Jordgubbar och sportdryck. Strandstek och vattenläge.

Vi hörs. Kommer kanske en blogg med väderkvarnar och vindkraftverk. Om Iphonen funkar som den ska. Förra året dog den. Blev blöt. Ska den inte bli i år.

---

 

Intervjun med Carolina Gynning gick fint. Springer hon lika fort som hon smattrar skånska, lär hon fara fram som en raket. Rolig. Högenergisk. Och i morgon blir det plåtning av Carolina. På Gärdet. Undertecknad ska göra debut som TV-reporter för RW-TV. Göra en stå-uppa under The Photosession. Blir intressant. Snart på en hemsida nära dig. Eller vänta nu, inte så snart. Runt den 20 augusti. När no 8, kommer. Först ska no 7 komma ut. 20 juli. Tro mig, en riktig kioskvältare.

Lunchlöpning, naken. D v s, ingen klocka, ingen gps, ingen keps, inga solglasögon. Hade glömt det mesta hemma, utom brallor och linne. Skor fanns redan på kontoret. Utan brallor och linne, eller åtminstone brallor, bör man nog inte springa Kungsholmen runt.

Hade en dansk kompis som sommarjobbade i Skagen som kypare för tusen år sedan, som alltid började morgonen med att springa längs havet spritt språngande. 196 lång, 110 kilo, massiv attack, om man säger så. Han sa han höll takten med klockverket, slog klang med pendylen. Hade han sprungit längs Kungsholmstrand, hade han nog åkt dit för förargelseväckande beteende. Det är skillnad på Sverige och Danmark. På Skagens stränder och Kungsholmstrand.

Blev alltså tidlös löpning. 12 km längs kanalen, upp mot Fredhäll, över Västerbron, ner längs Söder Mälarstrand, runda Slussen och sen tillbaka längs Norr Mälarstrad. Ack, Stockholm, staden i mitt hjärta. Sååå vacker ….

---

 

… kommer jag (tyvärr) inte få göra, däremot intervjua Carolina Gynning på telefon. Hon ska bli vår ”Jag är löpare” i no 8, om allt går som det ska. Carolina springer som bara den, har en PT som piskar på, och mycket mer får ni alltså veta i no 8, om som sagt allting går som det ska. Gynning är en dam med många järn i elden, får alltså se om hon svarar i telefonen om 52 minuter.

Och apropå ingenting och lillebröder. C.Run har en. Jag har två. Men bara en som springer. Den yngste flyter mest runt i en badtunna på egnatomten, och trivs fint med det. Så honom lämnar vi därhän … i tunnan.

På fråga om C.Runs lillebror sprang snabbare än C.Run, svarade C.Run, ”det vill jag inte direkt påstå”. Så talar en storebror med diplomatisk ådra.

Ja, alltså, lillebröder. De har ju alla en storebror. Vad gäller storebröder, är det som Prins John säger i senaste Robin Hood-rullen, mot slutet. ”Gud har gjort mig till kung”. Så är det också att vara storebror. ”Gud har gjort mig till storebror”.

Som storebror är man per definition störst, bäst och vackrast. Men säg den lillebror som håller med om det. Problemet med lillebröder är att de alltid vill bli större än sina storebröder. Det går ju inte. Det är mot naturen. Ändå försöker de.

Som storebror uppmuntrar man ändå gärna lillbrorsan i den kampen. Man tycker ju om sin lillebror, vill honom väl. Det är också stort att vara näst störst, näst bäst och näst vackrast.

Hälsning, från Storebror

 

 

---

 

När vet man att livet går för fort? När man inte hinner blogga, naturligtvis. Har hackat lite här sista tiden. Midsommarhelgen gick visserligen inte så fort. Men då hamnade man i blogglöst land (läs ingen uppkoppling). Låg på en brygga och funderade en morgon. Hade morgondoppat i våtdräkt och simmat en 1000:ing och tyckt mig se små alger singla upp ur djupet, men det var kanske inbillning. Än är det väl för tidigt för Östersjöns grönsaksoppa? Inga lik i alla fall (Jojjes stora skräck när han är ute och simmar, upptäcka något vattensvullet lik som sträcker upp armarna efter hans ben … det kan ju vara därför han simmar så fort …). Låg alltså där och funderade. Om jordens rotation plötsligt stannade av, skulle då haven trilla upp i himlen? Knirr, knirr, knirrade bryggan, kluck kluck kluckade vågorna. Plockade en fästing från insidan av låret. Die, you bastard. Hoppas den inte hade TBE. Har bara tagit en spruta.

Igår upp innan frukost. 14 km i Asics Hyper Speed. Plötsligt vill jag bara springa i lättviktsdojor. Får mig att känna mig lättare om foten/fötterna än någonsin. Är bara lite orolig för att någonting ska gå sönder. Känns inte som så ändå.

Sen frukost, och med lite trixande med jobbschema, cykel till Eriksdalsbadets inomhusbassäng och 1300 meter krål. Och vidare cykel till kontoret. Rena rama triatletmorgonen, och kroppen jublade.

I kväll, tror jag, om tiden räcker: skogen!

---