Plötsligt händer det/ Proppen ur

Gårdagens plurr visade sig som blå/svarta märken och värk lite här-och-där. Min kropp börjar bli som en karta över de senaste träningsäventyren och jag liknar mer och mer ett slagfält. Skönaste kommentaren bjöd Carl, min sambo på:

-Sluta fjanta dig nu, det där gör ju hockeyspelarna varenda pass (om mitt svullna knä som jag tydligen tagit emot mig på vid fallet).

Jag gick faktiskt på hockey när jag var liten. 2 gånger. Det var skittråkigt. Det var mycket roligare att springa runt på läktaren och mima till Lilli och Sussi i pauserna när brorsan spelade. Kommer aldrig börja med hockey. Det gör ont på huden.

Bildbevis:

Dagens simpass bjöd på sinnesutbrott nummer 2 på 2 veckor. Sist var i Ludvika Sporthall när plötsligt småungar började bombardera motionsimbanorna via trampolinen. Aggghhh!

Idag var det pga en bröstsimmare jag råkade simma in i. Vanligtvis är det jag själv som brukar få mig en spark eller dylikt men idag hade jag paddlar (haha) och råkade göra illa en stackars motionär. Hon blev arg, jag blev ännu argare (haha). Fattar liksom inte vad bröstsimmarna har att göra på banor folk ligger och simmar crawl på (och nej, jag var inte ensam, vi var 5 st crawlsimmare på min bana) när det finns 3 banor för bröstsim men bara en bana för snabbsim. Vett och etikett i simhallen!

En dag ska jag öppna en egen simhall där man bara får simma om man har gått vett-och-etikett-kursen för simhallar. Man ska bara få simma crawl och medley där, det är badmössetvång (det är vidrigt att få ett hårstrå i munnen eller i ansiktet när man ligger och simmar), man måste raka av sig all kroppsbehåring och, framförallt, man måste var SNÄLL och GLAD (+ lite fler saker men det tar jag upp i min vett-och-etikett-kurs framöver!)

Tjolahopp in i duschen och tvaga av svetten från dagens pass nummer 2!

Efter nyårsledighetens avsaknad på löpning och krassligheten tidigare i veckan var det äntligen dax att testa spirorna på dagens Running Sweden-pass.

Snön hade fallit under dagen och det var så där vintrigt, mysigt och allt var vitt (jaja, 1 mm snö är iallafall snö). Var lite osäker på om jag skulle palla springa fort idag, så jag var tvungen att försäkra mig om vad passet skulle innehålla. Putte svarade snabbt. Det skulle bli 4 km uppvärmn+20 minuter tröskel + 4 km nedvarvning. Det skulle jag nog ändå stå pall för. 

Brassade iväg med den röda racerpolon (oh yes, det är självklart röda och svarta skinnsäten+växelspak och på backspegeln hänger finaste wonerbaumen i form av en röd älg) och hann faktiskt fram i tid denna gång (ovanligt). De fyra kilometrarna uppvärmning gick snabbt som fan och efter några stegringslopp började kroppen känna sig redo ändå.

Beslutade att köra 10 minuter ut i ca 4.15-fart och 10 min in igen lite snabbare. Första 2 gick långt snabbare och pulsen låg runt 180 och det kändes SUPERLÄTT. Jag var stark, kändes som jag hade övertaget och efter 2 km svängde vi in på en stig. Det blev lite fel, vi fick gena. Inga problem jag körde på först i gruppen om 4 pers. Tunnelseende. Terräng, nemas problemas tänkte jag. Såg asfalten komma närmare, ÄNTLIGEN! Ner på cykelbanan igen och…..

AAAAAAHHHHHHHHHGGGGGGHHHHHTTTTTTT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!HJÄÄÄÄÄÄLLLLLLPPPPPPPPPPPPPPPP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

*KALLT, BLÖTT, PANIK, SKRIK, VAD-FAN-HÄNDER*

…det var visst inte asfalten…det var en SJÖ!

Hahaha… Chocken var ett fakrum. Hur i h-vette kunde jag inte se att det var en sjö. Löpkompisarna var schyssta och väntade på mig. Sedan var det bara att bita i och kuta hemmåt. Blev en hyffsad tröskel ändå. Adrenalinet gjorde sitt:).

Vid samlingspunkten fick Rebecka torka ansiktet på mig med några pappersservetter, var helt dyig i ansiktet (helt sjukt vad mycket saker hon har i sin lilla magväska…fantastiskt!). Någon frågade om det var avloppsvatten. Jo, det luktade faktiskt lite så. Usch.

Som tur var hade jag ju bilen så det blev ilfärd hem och studsade rakt in i duschen. Vass och sjögräs lite här o var. Hahah.

Japp, då var badpremiären avklarad för det här året. Har ni badat än?

Jajjemän, nu bloggar jag här. Följ mig i min vardag och min triathlonsatsning. Här kommer jag att skriva om allt som rör sig i mitt huvud; före, under och efter träning/tävling. Förhoppningsvis kan jag underhålla och inspirera mina läsare, vilken sport ni än utövar. Håll koll på mig för nu kör vi!