Satmaran MTB
Hade egentligen tänkt att komma i bra slag nu under hösten för att åka till Challenge Forte Village på Sardinien i slutet av oktober men det hela sket sig.
Planen var 1 vecka schemalös återhämtningsträning efter Sala Silverman för att vila mina stela ben och sedan på´t igen för att träna 8 veckor i ett rejält träningsblock till tävlingen. Det gick ju sådär. Höll faktiskt fan på mig och började inte för tidigt denna gång efter race, mycket för att jag och Simon arrangerade en triathlontävling i Ludvika, Notgårdsloppet, och hade inte tid med något annat den veckan. Men ändå.
Kände mig riktigt bra i kroppen och startade Satamaran MTB-tävling för tjejer i Blötberget på lördagen. Något jag brukar göra varje off-season period (de senaste 3 åren iallafall). Det är en väldig lättsam tävling och utan hets egentligen. Jag hade kört hela 2 MTB pass och känt mig som värsta Jenny Rissveds så jag kände mig mer redo än vad jag brukar :).
På tävlingen låg jag bra till. Jag lade mig på en betryggande 2:a plats (Anna From från Ludvika är ruggigt stark i skogen så henne försökte jag inte ens gå med), många tjejer i ett koppel efter mig och jag försökte göra några insatser för att gå ifrån som lyckades sådär halvbra i motvinden. Kände att jag inte var lite åkstark som jag brukar på cykeln. Men väl i skogen så flöt allt bara på och jag vågade släppa på bromsarna och bara flyta med. Hade blivit varnad för spårig vägbana och svåra partier men jag märkte knappt att det var trixigt. Hur kul som helst! När jag sedan vände mig om var alla borta och jag hade skapat en rejäl lucka till de andra tjejerna. Jihooo!!!
Med lite för mycket hybris och när de ”svårare” partierna var avklarade så tappade jag kanske lite respekten för cykeln. Kom in alldeles för snabbt i en kurva från asfalt till löst grus och tjoff! så låg jag på backen. Vrålade rakt ut, jag trodde jag skulle stryka med och att alla revben och en lunga var av…visade sig att det bara var jag som tappat luften och att jag var lite chockad. Beslutade mig för att köra klart men att köra lite lugnare resten av vägen (jag kunde ju inte direkt gå 10 km hem genom skogen). Tjejerna bakom kom ikapp när jag låg där och kravlade runt med skrapsår över hela mig men det gick snabbt för mig att ta ikapp dem och jag beslutade mig för att jag skulle satsa på att vara på pallen ändå.
Kom i mål som 2:a och fattade inte någonting, vart var tjejen framför mig? Visade sig att jag tagit fel i en korsning och tagit en kortare väg. Jäkla skit. Hade så gärna velat ta ikapp det där sista och ställt mig på pallen. Men men nu blev det som det blev och kändes ju lite ovärt såhär i efterhand.
Det var ”bara” skrubbsår och blåmärken men faktiskt ganska otrevliga sådana och jag kan inte simma på en vecka innan det blivit ordenligt med skorpa och infektionsrisken lagt sig. Trist såklart, men det är ingen katastrof….
Har bestämt mig för att inte tävla med denna säsong. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig i år men jag har haft många fina framgångar ändå (blandat med lite ”fadäser”).
Nu ser jag fram emot en lång period med basträning, toppat med läger på Thanyapura i Phuket i november.

Foto: Ulf Risberg
Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. .