Simtävling i Östersund

Då var firarhelgen över och man slungas rakt in i vardagen igen. Under helgen har vi firat alla hjärtans, två OS-guld OCH min 30 årsdag.

Såhär års får man ha lite fantasi för att få ihop träningen. Eftersom det fortfarande är vinter här uppe i Östersund så får mycket av distanscyklingen ersättas med mountainbike eller skidor. Jag hörde en fågel viska i mitt öra att mina triathlonkompisar i Stockholm varit ute i 4,5 timmar i söndags…på racer! Det är inte utan att man blir lite avundsjuk på att det är vår ”hemma”. Men när allt kommer omkring så har jag extremt vacker utsikt under passen här, det gäller bara att titta upp då och då!

På söndagen blev lite besvikna när vi klev ut i spåren och det var totalt ospårat med flera dm lössnö där spåret skulle vara. Det var bara att kliva in igen och titta på att även grabbarna kammade hem ett OS-guld, och gymma lite istället. Trots snöoväder tog vi oss ut på eftermiddagen och jag fick ihop 3 timmar och 12 minuter skejtåkning. Sist jag var ute på skejtskidorna var för över ett år sedan men fast besluten om att jag skulle få ihop mina 3,5 timmar som skulle ersätta min distanscykling gav jag mig iväg. Kände mig som värsta Charlotte Kalla när jag skejtade fram i finaste manchesterspår. Fick dock ge mig pga att det började snöa och blev jäkligt mörkt så blev 18 minuter för kort, något jag grämde mig över. Med tanke på hur trött jag var när jag kom tillbaka efter skidturen var det nog tur att jag fick avbryta. Satte mig i lobbyn och hyperventilerade lite och gnydde för det gjorde så ont i kroppen. Längdskidåkning är så jäkla bra träning! Fick lov att ta en Cliff bar (godaste baren jag testat på marknaden!) för att undvika zombiedöden, och det funkade, ett litet tag åtminstone. Orkade iallafall duscha, basta och klä på mig civila kläder.

Vardagen rullar på här uppe. Jag simmar med SK Ägir och får många värdefulla tekniktips som jag jobbar på. På lördag ska jag simtävla på tävlingen Scanic Syd. 400 och 800 meter ska jag testa formen på. Jag hoppas jag har utvecklat simningen lite sedan sist jag simmade testlopp. Mina starter och vändningar är dock under all kritik, varje vändning ligger jag efter och får jobba ikapp. Det ska det bli ändring på.

En annan liten pusselbit är att bli starkare i hela kroppen för att orka hålla greppet i vattnet, så jag har börjat köra mycket mer core- och styrketräning. Jag har fått ett nytt träningsprogram från Access Rehab för att stärka upp mina svaga punkter. Core tränar jag nu med Redcord, ett system där man hänger i slingor och gör olika övningar samtidigt som man är tvingad att försöka hålla balans och stabilitet. Har fått möjlighet att träna på Sportsgym här i Östersund så nu kan jag köra både styrka och Redcord på det lokala gymmet. Dessutom ska jag börja hålla lite klasser där. Nästa onsdag kl 18:00 kör jag tex 55 minuter spinning för alla som vill ha ett riktigt svettigt cykelpass. Kom och kör!

Vacer utsikt från Frösön.

Min fina MTB från Cykelcity (Specialized Crave pro) hjäper mig att hålla cykelmotivationen uppe!

Emma 2.0-Life as a pro. Hör av er till Access rehab för att få ett eget, individuellt anpassat träningsprogram för era svaga punkter i kroppen.

Mitt nya hemmagym i Östersund-Sportsgym Scandinavia, kom och träna med mig!

---

Fredagen började på strålande sätt med solsken och en härlig tur på MTB:n. Ibland måste uteträning få lite utrymme framför källaren och den kanske mer tidseffektiva trainern, men tid har jag all i världen och skiner solen samtidig som jag kan få smaka mjölksyra, svett och snor ackompanjerat till den fantastiska natur som Östersund erbjuder…ja, då är det bara att häva sig ut.

Hann nätt och jämt innanför dörren innan det var dags för lunch med ett glatt gäng från Trångsvikens IF och några speciellt utvalda som äter lunch varje fredag och snackar idrott. Denna fredag var de flesta lite sena till förmån för att se klart herrarnas silver och brons i individuella 15 km. Vilket jädra landslag vi har! 

Älskar att hänga med idrottare. Det spelar nästan ingen roll vilken sport eller nivå, man förstår varandra och pratar samma språk och ett sådant samtal blir aldrig trist. Med på lunchen var Örjan Sandler och fru och vi hittade varandra direkt (eller jag vet egentligen inte om det var ömsesidigt men jag måste säga att han är en verkligt beundransvärd person). Vi skvallrade om triathlonvärlden och om elitidrott i allmänhet och jag känner mig väldigt ödmjuk i mötet med denna visa person. Örjan har varit en enormt framgångsrik idrottsman i först skridskor, sedan triathlon och trots hans 73 år så kan han fortfarande piska upp småpojkarna Colting, Björling och Salonen under deras cykelpass genom Sverige. Han är en legend! 

När lurren (Stockholmska för lunch) var uppäten körde Carl oss till en för mig okänd ort, för en helg i firandets tecken. När jag och Carl firar så  inkluderar detta alltid träning, så mycket som schemat tillåter. Han körde oss till Storhogna hotell och spa och det var alldeles, alldeles underbart! Alla hjärtans dag med sin käresta flåsande vid sin sida i 5*1000 meter tröskelintervaller, lite spa och sedan trerätters på Storhogna hotells egna White Guide-restaurang, alla hjärtans blir helt enkelt inte bättre!

Idag steg vi upp i ottan och tog ett längdpass innan frukost. Jag kan inte säga att det gick bra på något sätt och vis. Kroppen var totalt slut efter och det blev en perfekt återhämtning att ligga under täcket och titta på damernas stafett. Jag grinade ocj skrek om vart annat och det FINNS inget i hela världen som berör så mycket som idrottsprestationer. Fantastiskt! Alla som klankar ner på Anna Haag kan ju gå och dö. Hon gör ett fantastiskt jobb och tappar endast 25 sek på fronten samtidigt går jämt med Norge, och gör en bragd i att hålla tredjeplatsen. Jag tycker det är skitbra! Sluta upp och klaga, de kunde inte kört bättre, någon av dem!

Motvilligt var det sedan dags för mig att springa distans efter riksvägen. Carl gav sig ut på skidorna igen. Det var fullkomlig snökaos där ute. Första kilometern gick i 4:00 min/km….sista gick i 6:00-fart och en puls på 193 bpm…ni fattar, det var ett jäkla slitgöra! Jag njöt inte, såg inget för all snö som yrde, det gick alldeles för långsamt, jag fick stanna för toastopp i skogen, vitargon läckte ut ur flaskan så jag var helt blöt och klibbig om hela baken MEN jag gjorde det tamejtusan och det är det som gör skillnad.

Imorgon fyller jag trettio år och jag ska fira på förstklassigt vis med mannen i mitt liv, båda på skidor, så länge jag bara står ut! 

Snor, svett, slit och solsken gör mig lycklig och jag är så himla glad att jag får göra det här varenda dag. När allt kommer omkring så älskar jag det!

 

SPA-tajm på Storghogna hotell!

Snökaos och härdande Jämtlandsväder.

---

När jag och Åsa Lundström (Micke och Maria Edstedt gör också en stålande insats i filmen;)) var på Playitas med flera andra landslag, spelade Musse Hasselwall och producent Ola från SVT in en film för SOK, Playitas och Apollo. Resultatet blev riktigt bra och proffsigt och ni ser filmen här:

http://www.youtube.com/watch?v=Ga4IM28-JxM

Dessutom är jag nu aktuell i en artikel på triathlonsiten tri.se där jag berättar om livet som heltidssatsande, målsättningar och om tävlingar som krockar i sommar. Läs artikeln här.

---

Jag har tillbringat helgen i världsmetropolen Älvdalen. Trot eller ej, men Älvdalen är ett ypperligt ställe att ha läger på. Här finns Sveriges nordligaste (?) 50-metersbassäng inomhus, massor av hallar och finfina skidspår med skidstation. Det tar 4 minuter att gå från simhallen till hotellet. Det händer inte så himla mycket i Älvdalen i övrigt heller (förutom en hel del börnande och sladdande med diverse epatraktorer och Volvo 740:s på kvällskvisten) så det är lugn och ro mellan passen. Det enda negativa jag kan komma på nu, var att alla 3 st affärer i byn samt macken stängde kl 20:00, så sista-minuten-lördagsgodiset det uteblev.

Vad tusan gjorde jag på läger i Älvdalen då? Jo, jag var inbjuden som föreläsare på Mellansvenska Simförbundets (MSSF) läger för ungdomar som erhållit tillräckliga FINA-poäng, dvs kvalat till SUM-sim (Svenska ungdomsmästerskapen), rätta mig och jag har fel. Det var 80 st utvalda, lovande simungdomar mellan 13-17 år som kvalat till lägret och min tränare i Ludvika, Magnus Engström var huvudtränare för kalaset.

Kände mig väldigt ärad när jag fick frågan att ställa upp som föreläsare för kidsen. Önskan var att jag skulle hålla en föreläsning om motivation, träning, kost men framförallt hur det är att vara ”elitidrottare” (om man nu ska kunna kalla mig det). Kort sagt, jag skulle försöka inspirera dem att tycka det var kul med idrott och försöka få dem att hitta glädjen i det dom gör!

Jag hoppas att jag lyckades med mitt långa kåseri. Ungdomarna satt iallafall blickstilla som ljus under hela föreläsningen och det förvånade mig! Jag trodde faktiskt hälften skulle ligga på golvet som pölar efter jag pratat klart. Kom en hel del frågor efteråt t.o.m! I was in chock!

Eller nja, det kanske inte var så konstigt egentligen….Alla hade nämligne stigit upp svintidigt i ottan för att åka bil till Älvdalen, direkt efter framkomst hoppat i bassängen och kört 2 timmar simning. Eftersom jag åkte från Östersund hann jag inte fram till pass 1 så jag stack ut på en 22 km löprunda istället när jag kom fram. Blev lite tight om tid (som vanligt när det gäller mig) så jag fick gå direkt till simhallen för pass 2. Magnus hade ordnat så vi skulle få simma 2,5 timmar istället för planerade 2! Men gud, vilket glädjande besked!

Hoppade motvilligt i och tänkte att ”jag simmar MAX en timme”. När en timme gått tänkte jag ”jaha, ok, men jag simmar ABSOLUT MAXIMUM 90 minuter”. När 90  minuter gått tänkte jag åter ”FAN också nu har jag varit i 90 minuter då kan jag lika gärna simma 2 timmar som var planlagt från början….men det är TAMEJFAN gränsen”. Jag simmade hela passet. 8300 meter fick vi ihop på frisimsbanan och jag var himla stolt att jag gjorde det. Även om jag fick ta till fenor för att hänga med och farten inte var något att jubla över så behövde jag faktiskt det där passet på simkontot. Tränare Nicklas (huvudtränare i Karlstads sim- och triathlonklubb) och Ella (Falu SS), gjorde ett enormt bra jobb på kanten och peppade oss bistra simmare genom hela passet. Jag har inte simmat så länge sedan jag slutade med konstsim 2002 (då var 2-3 timmarspass mer regel än undantag).

Mör i kroppen men glad i sinnet somnade jag väldigt gott den natten.

Dag 2 var det dags för 2 timmar till i poolen. När jag hoppade i vattnet kände jag mig allt annat än fräsch. Min kropp var en påse skit och min högerarm ville inte alls samarbeta och ta i. Fick en portion skäll av Nicklas för att jag inte aktiverade högerarmen men även ett riktigt bra knep. Jag fick skrubba handflator och underarmar mot kanten för att aktivera känsel och nervbanor för att få bättre känsla i vattnet och därmed hitta greppet-och det funkade! Tack Nicklas!

Köttade mig igenom hela passet tack vare alla drivna simmare (kan en 14 åring simma de där passen så borde väl FAAAN jag klara det också) och duktiga tränare. Sista punkten på agendan var 10*50 meter ”Grisa”. Vad tusan var nu det? Jo det var Värmlänningarnas epitet på 50 meter max+15 armhävningar, respektive 50 m max+15armhävningar. Riktigt old school hård träning. Men vi gjorde det! Skönt!

Vill säga tusen,tusen tack till Manus som bjöd in mig och alla duktiga tränare på kanten! Ni gör ett fantastiskt jobb med ungdomarna, fortsätt med det!

Tusen tack även till min Carl som följde med som chaufför, och skjutsade hela vägen till Älvdalen och hem, medan jag låg och sov i bilen med migrän. Vad vore jag utan dig?

 

Ludvika Rules!

Finn ett fel. Rätt svar: En simmare är mycket äldre/större än de andra.

Föreläser inför duktiga simmare.

Chaufför Carl fick sick-sacka mellan renar, plogbilar och snö på vägen ner till Älvdalen. Tusen tack för att du följde med älskling!

---

Premiär för min nya blogg på Stockholm Triathlons hemsida där jag kontinuerligt kommer blogga tillsammans med några fler, ännu okända, triathleter på olika nivåer. Här kan nybörjare som erfaren triathlet, läsa om mina tips och trix, tävlings- och träningsinspiration, eller bara vardagen som triathlet som försöker heltidssatsa.

Läs inläggen på:

http://triathlonbloggen.weebly.com/

Eller

http://stockholm.triathlon.org/news/article/premiaer_foer_triathlonbloggen/se

Skulle vilja reservera mig lite över bilden. Simningen är det jag kan bäst eftersom jag levt i bassängen sedan jag var 7 år (konstsim). Triathlon, cykling och löpning (började med 2009), lär jag mig fortfarande massor av varje dag. Man blir aldrig fullärd i den här sporten;). Dessutom är jag ju faktisk fortfarande lyckligt 29 (fyller inte förrän 16 februari). Foto:  Gunnar Eld. 

---