SM sprint nästa!


Det är dags för mig att tävla igen. På lördag går startskottet för SM i sprintdistans  (0,75-20-5 km) i Uppsala och dagen efter är det SM i stafett. En fullspäckad helg kan man säga och jag måste säga att jag är lite nervös!

Jag menar, att damma av en halv ironman utan någon som helst press är en sak. Det ser inte jsg som en utmaning längre. Jag har mycket mer erfarenhet att tävla på längre distanser än kortdistans. För mig är det dock en rejäl utmaning att inte någon gång under en tävling få bestämma pace och puls på egen hand utan hela tiden är tvungen att tänka taktiskt och forcera tempo och kapacitet. En sprint är ju full patte hela tiden utan chans att komma ned i puls. DET är svårt för mig! 

Återhämtningen efter Örebro har gått väldigt bra. Bättre än i fjol då jag var magsjuk innan  och knappt kunde käka någon mat varken före eller efter. Jag lär mig mer och mer hur mycket bättre återhämtningen blir om jag lyckas äta något direkt efter och en väl komponerad måltid inom någon timme. Var helt pigg och fräsch dagen efter Örebro triathlon men tvingade mig själv att vila hela tisdagen efter tävlingen för att vara på den säkra sidan. Simmade på onsdagen med DSA och kände mig helt okej. 

På torsdagen stack jag iväg till Provençe i Frankrike med Åsa, för att cykla i bergen med ett gäng. Vilken resa! Jag kan verkligen rekommendera att åka dit för att cykla. Naturen är storslagen och allt är sådär pittoreskt franskt överallt. Vi besteg Mount Ventoux som är en klassiker på Tour de France och återkommer som etapp nr 12 i år. 

Nu när jag kommer tillbaka är det dags att komma tillbaka till seriös träning igen och samtidigt försöka ”smygtoppa” lite till sprint SM.

 Om 3 veckor är det dags för SM i Vansbro och det är ju egentligen det som är huvudmålet, då ska jag vara bättre, men med det sagt så ska jag ändå försöka kötta järnet och göra mitt bästa även nästa helg. 

Hoppas vi ses i Uppsala!

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vinst i Örebro Triathlon 11.3


Hurra, det gick!

Kroppen höll och tävlingsdjävulen fanns där inom mig, under gårdagens säsongspremiär.  Jag är så otroligt glad och tacksam att jag är igång så pass smärtfritt efter vinterns skada och elände. 

Bestämde mig i måndags för att jag ändå ville testa att försvara min vinst från ifjol i Örebro. Okej, jag kände att det var lite mastigt att börja med en halv ironman efter skadan men jag ville så gärna vara med och testa formen. Eller form och form, jag tycker mest att jag blivit tjock och långsam under vintern och fart -passen har ju lyst med sin frånvaro. Så vad hade jag att förvänta mig egentligen? Ingenting.  Jag visste ju inte om jag skulle klara distansen ens en gång. Har inte sprungit så långt sedan i november i fjol. Inte heller cyklat så långt och hårt som 90 km tempo.

Med det i åtanke så visste jag som sagt inte hur jag skulle stå mig. Alla jag rådfrågat (utom coach Björn som trott på mig hela tiden) har avrått mig från att tävla men jag har haft på känning att jag borde klara av det.

Allt var bra i uppladdningen. Tränade på som vanligt utan någon toppning mer än ett förkortat löppass på lördagen och ett förkortat cykelpass på söndagen. Sov bra, åt bra & njöt av att vara hemma i Norhyttan över helgen. Simmade lite öppet vatten med Nicklas, Jocke och Kim från Ludvika samt paret Zillén och Rosenqvist som svängde förbi då de var i Säfsen och körde lite MTB. En härlig fika på bryggan blev det också. 

På tävlingsdagen behövde vi inte ens kliva upp så mkt tidigare än vanligt och resan till Örebro gick smidigt. 

Ja sen gick det smidigt hela vägen  under dagen faktiskt.  Simmade på fötter (äntligen) & kom upp som andra dam ca 2 minuter efter världsmästaren Emma Igelström. Kom ganska snabbt ut på cykeln och tyckte jag låg på rätt bra. Såg knappt en människa förutom de drösar som cyklade ikapp och om mig. Cyklade någon minut och 5 watt sämre än i fjol men något ska ju fattas om man inte tränat fullt ut. 172 watt i snitt och tiden 2:33:45 (34 km/h snitt).

Kom in till växlingen och hade 1 minut till Emma och började sedan lugnt och försiktigt jaga ikapp.  Tog det lugnt och pressade inte på. Ändå lyckades jag öka tempot för varje varv (3×7 km löpning). På näst sista varvet skällde jag ut mamma och pappa som hade kommit för att titta lite spontant för att jag behövde vatten att svalka mig med. Eftersom det var langningsförbud där de stod fick pappa gå/springa ut till vändpunkten med sitt trasiga knä och onda höfter och dessutom slänga sig ut i en spurt gör att hinna langa flaskan till mig när jag dundrade förbi. Jag är så enormt tacksam för den där flaskan!  Piggnade till liv och kunde öka ännu lite till utan att det kändes jobbigt eller ansträngt. Tack mamma och pappa för all stöttning!

Allt jag kumde tänka på under siata delen av loppet var att jag är så tacksam för att mitt ben har läkt och att jag kan springa! Sluttiden 1:33:43 gav snittet 4:30 min/km och det är jag riktigt nöjd med. 

Tack Örebro Triathlon för ett väldigt fint arrangemang och en fin tävling!  

Tack alla mina fantastiska sponsorer,  utan er hade jag inte flygit fram igår! TACK

#cykelcitytriathlonteam #cykelcitystockholm #argon18 #fizik #pocsports#gripgrab #sauconysverige #vergesport #lifeproof #accessrehab #goldlife #headswimmingnordic #envecomposites #scienceinsport 

Simon, min sambo, fick slänga in handduken efter två varv cykel. Den onda halsen som jag övertygade honom bara var inbillning, var inte riktigt inbillning och trots en bra simning så fanns det ingenting i hans ben på cykeln och han klev av. På eftermiddagen bröt förkylningen och lätt feber ut och nu har jag en döende man att ta hand om här hemma. Mancold är inte att leka med, och inget man ska ställa upp och tävla med i kroppen.  


På pallen: jag, Anna Hellström, Emma Igelström 

Säsongspremiär


Sommaren är här!

Sedan jag gick omkull med hästen i december har jag verkligen fått omprioritera mina målsättningar den här säsongen. Trodde tex inte att jag skulle kunna åka på träningsläger till Mallorca som jag brukar (det är ju inte så kul om man inte kan träna fullt ut) och jag trodde verkligen inte att jag skulle hinna bli tävlingsduglig i juni.

Anmälde mig ändå till SM sprint i Uppsala 18 juni och SM medeldiatans i Vansbro 2 juli trots att jag inte visste riktigt om jag skulle kunna springa eller ej. Gjorde det i vintras bara för att ha ett mål att komma tillbaka snabbt och få en morot att jobba hårt med rehaben.

Tackade nej när Örebro triathlon erbjöd mig en startplats till deras halvironman (vann där i fjol) för att jag ännu inte kunde springa.  Mitt längsta var då 25-30 minuter och det räcker ju inte för en halvmara.

MEN träningen har gått jättebra och jag har knappt haft några bakslag alls med foten. Jag har kunnat öka på både träningsvolym och distans varje vecka och i måndags kände jag att jag nog var redo ändå. Jag vill känna var formen egentligen ligger! Dessutom ska Simon också köra och hur kul är det att bara stå bredvid och kolla på när man ändå har en ledig dag?! Jag ändrade mig helt enkelt och sista minuten anmälde mig i måndags.

Nu är jag alltså med på startlistan till Örebro Triathlon 6 juni och jag ser fram emot det mycket. Körde en liten träningstävling i onsdags i Falun för att testa flåset och tävlingsdjävulen. Båda fanns där! Riktigt kul att rejsa igen och då jag och typ halva startfältet körde för lång cykling (15 km istället för 10) fick jag ett bra cykeltest också. Siffrorna var inte helt dumma trots att mycket av fartträningen inte kunde genomföras i uppbyggnadsperioden. Det tar sig! Min ovana att köra hårt efter cykling (har inte kört ett enda crosslöp) visade sig dock som kramp lite här och var i benen de första 2 kilometrarna av 3,5. 

Jag känner känner mig iallafall jäkligt redo för att tävla och pressa mig igen. Det ska bli riktigt kul! Vädret och värmen ser ju ut att bli något bättre än i fjol också då vi simmade i 13 gradigt vatten. 

Tillsist måste jag också nämna vilken härlig träningsmiljö det är i Falun. Ett riktigt träningsmekka med alla faciliteter man önskar och riktigt härligt gäng att träna med i Dala Sports Academy  (DSA). Jag är väldigt glad att få vara en del av det! 

Cykling runt Runn en solig kväll.  Inte så tokigt.

The superdupermegamikatriathlonsquad-SDMMTD


Så var lägret slut för min del för den här gången. Det är med sorg i hjärtat jag lämnar det sköna gänget i Alcudia för att resa hem till Dalarna. Det har varit superkul. Att få träna med likasinnade varje dag i ett fantastiskt landskap ger verkligen en träningsboost. Jag har fått till över 30 timmar varje  vecka, utan att känna mig trött, och jag har dessutom kunnat lägga på löpningsmängd successivt, trots att cykeldosen har tredubblats mot hemma. 

Vi har haft ett litet kollektiv i en stor lägenhet på Sunwing Alcudia Beach. Vår vän Peter som jag och Mikaela träffade i Thailand ordnade med lägenheten och gav oss namnet superdupermegamikatriathlonsquad. Ett kort och koncist namn som verkligen stämde på pricken. Vi har  varit ett jäkla rövargäng och vi har haft riktigt kul.

Vädret har väl varit sisådär men vi har kamrat oss från det värsta vädret. Det har egentligen bara varit en dag som det regnat och varit kallt hela dagen och det var i lördags. På lördagen var det dessutom Ironman Mallorca 70.3 och vi stod givetvis ute i spöregnet och hejade på alla svenskar. Tyckte så synd om alla i ösregnet!  Såg inte en enda okej växling i T2. De flesta var så kalla och blöta att de fick fullständigt hjärta släpp. Några cyklade rakt in i växlingsområdet och många fick inte av sig skorna. Det var till och med en och annan som började springa med hjälm på huvudet.  Misär, helt enkelt! Riktigt skönt att bara stå bredvid med andra ord och längtade inte ett dugg efter att tävla! 

Igår var det min sista dag på ön och då passade vi på att cykla långt. Tobbe hade lagt rutten och vi kallade den ”Höjdarrundan ” det var en riktig höjdare med 3500 höjdmeter på 19 mil. Kalaset tog 8 timmar blankt för mig och lite kortare tid för de andra som var lite snabbare upp för backarna.  Tog både piggen och Sa Calobra i ett nafs och kände mig som starkast på vägen hem när resten av gruppen var som krispigast.  Jag själv hade chipsben första 30 minuterna, första stigningen var ett helvete men sen började det ordna upp sig efter en sådär 5 timmar i sadeln.

Nu sitter jag på tåget hem från Arlanda och ska försöka hålla i den här formen fram till säsongspremiären på SM i Uppsala. Men först lite vila…

Tre starka brudar vid Formentor: Hanna Johansson, Mikaela Persson och jag:)!

Mallorca


Dags för vårläger igen och som vanligt har jag valt att åka till Alcudia på Mallorca.

Eftersom jag numer bor en bit bort från Arlanda fick min sambo snällt skjutsa mig kl 02:20 i söndags natt på sin lediga dag. Det gick faktiskt inga tåg vid den tiden och med cykelväska är man inte jättesmidig om man ska resa samt övernatta hos bekanta. När jag och Simon började närma oss Arlanda kom jag med fasa på; Jag hade glömt passet! Hade inte haft en tanke på att ta med det ens! Kände att jag fick andan i halsen litegrann, men visste ju att jag lyckats resa utan pass 2014 när jag fick handbagaget stulet på T-centralen. Skulle det gå nu med? Körkort är ju egentligen inte ett giltigt internationellt id. Riktigt korkat att det inte är det. Men jag kom med! 
Reste med SAS och hade bara cykelväska samt handbagage, då behöver man inte betala extra för specialbagage, vilket är superbra. Otroligt skönt att slippa krånglet med extra avgifter och strul vid incheckningen.  Dessutom behöver jag inte så där värst mycket kläder egentligen när jag ska på läger. Sim-, löp- och cykel grejer, en klänning, lite trosor, tandborste och that’s it. Det är ju bara onödigt att ta med sig en väska med kläder man aldrig kommer att använda. 
Det är otroligt skönt att vara på läger igen. Jag har stängt  ner jobbmailen och vägrar svara i telefon. Nu efter nästan en vecka har jag lyckats varva ner och komnit in i lunken: vakna, simma, äta frukost, cykla, äta, springa, äta, sova osv…
Älskar den här ön! Cyklingen är verkligen fantastiskt och det är bländande vackert. Jag är såklart inte ensam här, de flesta svenska cyklister och triathleter åker hit någon gång under året, känns det som och jag har redan träffat väldigt många gamla och nya vänner! När jag räknar efter så är det 4:e gången jag är här och tränar den här perioden så stället måste ju vara bra ;).
Det är lätt att träna här och väldigt lätt att träna mycket. Det är jag glad för eftersom detta läger ju får bli lite kick-off för att komma igång med basträningen i år. Mycket cykel blir det förstås.  
Tyvärr är vädret lite ostabilt med regn och det är lite kyligare än det brukar vara den här tiden.  Men det kan vända snabbt och jag har ju hela 9 dagar kvar än så länge!  

Nu drar jag!


Det har varit en lång, lång vinter för min del. Träningen har lyst med sin frånvaro och träningstimmarna har släpat efter pga det brutna benet. MEN nu är jag riktigt igång och löpningen går verkligen framåt. Min sjukgymnast berömde mig t.o.m. sist, då min muskulatur i vänterbenet nästan gått om högerbenet. Liten bit kvar vad gäller fart och uthållighet än, men jag hoppas det kommer snabbt. Jobbar vidare med mycket styrka och slit på gymmet.

I natt drar jag till Mallorca för läger med Mikaela Persson och det ska jag verkligen njuta av. För en gång skull får linjecykeln åka med och jag hoppas bergspassen kommer bli lite lättare (och roligare) i och med det. Jag kommer ju faktiskt att köra mitt första rejs för säsongen på min linjecykel. Det blir sprint SM i Uppsala och det ser jag väldigt mycket fram emot! Det var väldigt längesedan jag körde någon tävling på kortare distans i Svenska Cupen.

Jag har stora förväntningar på lägret. Framförallt vad gäller vädret. Här hemma i Falun SNÖADE det nämligen på mitt sista pass i kylan idag. Det gjorde inte så mycket för jag har riktigt varma och sköna kläder från Verge som jag inte upplevt att jag frysit i en enda gång! Tempohojen fick känna asfalt idag för första gången och det var lite vingligt och ovant men OJ vad kul att cykla i tempoställning igen. Ser fram emot att komma hem och cykla vidare.

Nej nu måste jag dra, ett sista löppass i kylan väntar (PB på hela 40 min ska avverkas!).