Blogg

Snön faller


 

— men inte jag med den. Ut på Djurgården i ett par testdojor, North Face Trail. Bra grepp; lite tyngre, lite grönare. Klarade kylan fint, var nog runt – 5 C.

 

Rullade på i lugnt tempo, en smula i chock. Vinter bara, pang, så där. Sist jag sprang ute var det på fuktiga löv, blöt jord och regnblänkande asfalt. De senaste två veckorna har jag mest dundrat runt på löpband, jobbat, vabbat och inte riktigt hajat att det blivit vinter igen. Det gäller vinterdäcken också. Ångest, ångest, är min arvedel, för att citera gamle poeten Lagerqvist.

Men när brorsan ringde och sa att han funderade på att springa backpass inomhus i stället för i Hellas (hemläxa över helgen för Studentlöparna) eftersom han (inte heller) hade bytt till vinterdäck. och det var ju glashalt ute … och frågade om jag kände till några snabba löpband … eftersom de på Eriksdalsbadet uppenbarligen hade glädjemätare … fast tvärtom … om ni förstår vad jag menar … brorsan var övertygad om att att löpbanden där visade lägre fart än vad han faktiskt  sprang  i …  och det kan förstås vara något med kalibreringen … men kanske snarare brorsan som är felkalibrerad … för inomhuslöpning  … hursomhelst, plötsligt såg jag det vita därute, såg smöflingorna yra, och drabbades av en obetvinglig lust att trotsa elementen, jag drar ut på Djurgården, tänkte jag  … och då gjorde jag det.

Men vart skulle jag springa?

Nä, kände mig inte färdig för Källsorteringen,  tog i stället mot Thielska.

På Blockhusudden, vändpunkten var det dags för förevning:

Mössan, en tidig julgåva från hrn webbredaktör Lund, har gjort mig till ett riktigt ljushuvud. Vantarna ska klara polarexpeditioner; det enda jag tycker är värre än kalla fötter-  är kalla fingrar.

Det var fler löpare ute i vintern:

Trädem såg lite frusna ut:

Men på det hela taget; en riktig vintersaga till löppass.

Faktiskt, jag börjar tro på det, börjar få känslan för det; Nu är det jul igen!


Nr 9 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Höstens roligaste löpträning
  • Testa något nytt: Bli snabb & stark 2022
  • Spring bättre – med musik
  • 11 sportbehåar i stort test
  • Ditt perfekta kostupplägg
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Kompott


 

Eller, ja, blandmissbruk. 8 km löpning, stegrande. Roddmaskin (kom inte särskilt långt, fast hade jag kommit någonstans hade det förstås varit oroande …), lite bänk och drag och benmaskin och core, dock ingen hardcore … och sen iväg till GIH-badet för sviktande övningar.

Det blev blott en bomb, fortfarande lite rädd om ryggen.

Men på sikt kan man ju utveckla det där:

 

Sonen hoppade dock från trean, med simbälte. For upp ur djupet som ett flöte där en jätteabbore lyckats krångla sig undan kroken.

Typisk jätteabborre:

 

Lördagen så långt. Och den är ju inte slut än ….



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Rakryggat


 

Lite knäckig rygg efter maran i Nice. Satt illa, låg uselt, sprang försiktigt, rädd för att pressa ihop ryggraden till sub 178 cm. Visst krymper man med åldern, men inget jäkt.

Men nu har ryggen rätat ut sig, sprang 21 km igår och 5×2000 m idag i fyrafart. Det finns hopp för mänskligheten. Det finns hopp för mig.

Sen söndagsmatiné med sonen; Asterix och Obelix.

– Pappa, du har ingen  chans mot Obelix i armbrytning.

– Jag är rädd för det, min son. Men jag kanske kan springa ifrån honom?

– Det tror jag inte, han springer jättefort också.

Trolldryck, någon?

Löpande överman:

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Nice som najsast


 

Det bidde inget bad.

Tog en kvart att få på sig brallorna i morse. Knyta skosnörena ska vi inte tala om. Jag skulle missa flyget hem om jag försökt få av mig kläderna igen. Idag hjälper ingen zumba mot ryggen.

Här hade man kunnat äta lunch om man hade haft tid:

 

Och ska jag vara riktigt ärlig, så var havet också av det väl vågade slaget. Det var dunder och brak i dyningarna. Inte en enda badare, bara solbadare.

 

Fick i alla fall en chans att stila med solbrillerna, förmodligen för sista gången i år. Och ser  färgskalan ut att gå mot rödaste rött, så beror det på överhettning. Strax åkte höstkavajen av, rätt klädsel kan skymtas i bakgrunden.

 

Och ska jag vara ännu mera ärlig; hade det här vädret varit i går, när jag sprang maran, hade maran nog blivit en riktigt mara.

Så, slutet gott, allting gott!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Riva av en Riviera


 

Det där lät ju rätt bra. Gillar allitterationer. Räven raskar röver risen, m m.

Men inte var det bara att riva av The French Riviera Marathon. Nä, nä. Först var det ju lumbagon. Ni får tro mig när jag säger att jag stod och gjorde zumbaövningar framför TV:n på hotellrummet 05.30 på morgonen (loppet startar 08.00) framför en brasiliansk musikvideo,  fullproppad med Ipren (jag, inte videon). Jag tänkte det skulle gå att shaka loss ryggraden en smula. Det gick väl sådär. Videon var annars mycket inspirerande.

Sen provsprang jag en halvtimme innan start, och det kände rätt ok. Lite stelt, men ingen stick kniv i ryggen-känsla. Tänkte det skulle bli ännu bättre när man blev varm. Det blev det.

Men så var det vädret också. När vi flög in i fredags låg Medelhavet alldeles blått utanför Nice som strålade fantastiskt i skenet från en nedåtgående sol, och jag kunde inte begripa varför jag inte hade flyttat hit för länge sedan.

Men det fattade jag dagen efter. Då var det precis som hemma, om än lite varmare. Grått och regn och alla prognoser visade att det skulle regna tävlingsdagen. Nice borgmästare var dock positiv på presskonferensen och förklarade att regnet i Nice ändå alltid hade lite sol i sig.

Det var det ingen som köpte.

Men under över alla under, på morgonen hade det slutat regna.

Jag tog mig i mål, kom in på 3.16.56 (längre rapport följer i RW no 12). Sist jag sprang det här loppet, 2009, gick jag in på 3.10.23. Och man kunde kanske därav dra slutsatsen att min utvecklingskurva drastiskt är på väg utför. Ingalunda!

Den gången slutade jag på plats 619.

Den här gången slutade jag på plats 553.

Håller den här utvecklingen i sig, och varför skulle den inte göra det? så kommer jag rent statistiskt springa in bland topp tio om tjugofem år.

Det är ju riktigt anständigt av en dåtida pensionär. Inte underligt kenyanerna (vi elitlöpare bor förstås på samma hotell)  nickade respektfullt mot mig vid frukosten i morse.

Och nu ska jag åka hem. Och gissa vad som tittat fram. Le Solei, naturligtvis. Himlen är klarblå och havet så blått så blått. Möjligen möjligen hinner jag använda badbyxorna jag hade med mig.

Rapport följer!

Och medaljen vill ni förstås se:


Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

Näst snabbast i Sverige, ojoj, var jag verkligen det. Lite knepig resultatlista från loppet. Jag litar på dig Martin 😉 … är faktiskt helnöjd!!


Kenneth Gysing

Det gick visst väääldigt fort i går 😉 … men det vet ju också alla som springer mycket … löpning har en tendens att sätta sig på siffersinnet!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

A shoot in the back


 

Ryggskott. Lumbago. Pang i svanken i går. Var det simningen med fenor? Var det årens tyngd? Var det bara en sjuhelvetes otur?

Går som en anka. Kan ankor springa? Vi får se på söndag. Solen skiner i alla fall i Nice. 18 C. Bättre ha ryggskott där än här.

Den här ankan kan visst springa (ingen anka. äkta vara). Skulle nog behöva en del löpskolning, aningens framåtlutad, men kan jag ta mig fram sådär längs Rivieran kommer jag vara mer än nöjd. Dock inte utan byxor på.

 

Nu går flyget. Rapport följer!

Kvack, kvack.


Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Tack Henrik, tack Lennart.
Det bidde inga extra starka värktabletter, men deux bier blonde på kvällen innan och zumba på morgonen gjorde susen 😉 … se rapport ovan!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*