Sommarhelg i Finnmarksskogen
Helgen har jag tillbringat i Norhyttan med familj, släkt och vänner. Fått lite luft i lungorna och samlat lite kraft. Har dessutom hunnit med några episka träningspass i finaste miljö och i solsken!
Dök ner i Ludvika torsdagskväll och gav mig direkt ut på ett långpass löpning. Jag kan säga som så att bilåkande och kursdag med stillasittande en hel dag inte gör under för kroppen direkt. Stelare och tungare Emma har aldrig skådats, tror jag. Tycker om att springa i mina gamla kvarter, det blir som en liten sigthseeing för mig. Hann med tre stycken elljusspår under passet och när jag passerat det första spåret öppnade sig himlen och regnet öste ner. Det var nästan lite skönt att det började regna så jag kunde fokusera på att hålla värmen istället för hur seg jag var i kroppen. Jag tog mig runt iallafall.
Fredagen bjöd på strålande solsken och en underbar cykeltur i trakten. Efter cyklingen drog jag mot Ludvika för att vara med på ett pass med Ludvika Simsällskap under ledning av deras coach Magnus Edström. Frågade tjejerna i omklädningsrummet hur gamla de var. De var 15-16 år. De frågade hur gammal jag är.
-29, svarade jag.
-Oj då, sa de båda i kör.
Jag är alltså såååå gammal. Typiskt. Passet gick väldigt bra och tekniken har faktiskt blivit bättre efter Mallislägret och Jens tjat om teknik, glid och att jag ska slappna av. Dominerade på avslutande 2*200 fjäril. Det var jobbigt. 2 timmar simmar vi men vi kom bara 2500 meter. Vi vilade en hel del mer än vad jag är van vid (frustrerande mkt) och körde en hel del annorlunda övningar. Fjärilsben med medicinboll tex. Träningsvärken var påtaglig i armarna dagen efter och jag fick äta upp min frustration om den där ”vilan”. Var rejält slut faktiskt.
Lördagen bjöd på både banlöpning, simning och KALAS för pappa Håkan 60 år. Mycket trevligt. Mamma Karin gjorde ett väldigt bra jobb med arrangemang och höll världens finaste tal så ingen kunde hålla ögonen torra.
Igår var jag ute på en riktig långkörare med Shiven. Sista passet med den cykeln och det var en kamp om livet. Turen var så himla fin och vädret var så bra MEN vinden åt verkligen upp mig stundtals. Det som inte dödar det härdar heter det ju och efter en bonkaglass i Ludvika kunde jag köra hem och köra min off-bikelöpning helt smärtfritt. Jag härdades och jag tror minsann att cykelformen snart finns där!
Här följer lite bilder från helgens äventyr:
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in