The Divas @ Bosön


Har haft en riktigt maxad sporthelg som både har varit inspirerande och riktigt kul.

SCT hade en mycket uppskattad träningsdag på Bosön med teknik-, styrka- och inspirationsföreläsning. Dessutom coopertest. Elitgruppen var på plats för sitt första framträdande, bli presenterade.

Men vi i elitgruppen körde inget coopertest. För slitsamt, sa coach. Skönt, tänkte jag. Åkte till hallen kl 07:30 i lilla minibilen. Ingen vacker syn när Lelle*, Nisse, Näsvik* tryckte sig in i lilla Polon. Måste nog skaffa en lite fetare bil om David ska fortsätta att sitta i baksätet. Teknik, spänst och snabba ”straight-and-turns” (snabba accelererande långsidor och lugn jogg på kortsidorna) stod på schemat. Kändes riktigt bra.

Efter det skulle SCTs elitgrupp presenteras, men det missade jag och Nisse (kunde ju inte missa sista intervallen!!!). Skakade hand med Mr. Henning och stack sedan till gymmet en timma medan de andra kämpade med 3000 meter all-out ute på banan.

Efter lunch stod Rasmus Henning för inspirationen med sin föreläsning om hur man höjer sig den där sista graden för att uppnå sina mål, vare sig det gäller triathlon, jobb eller andra projekt. Rasmus som är (förutom Lisa nu då) Scandinaviens mest framgångsrika triahlet i både i olympisk och de längre distanserna, har försörjt sig på triathlon sedan flera år tillbaka. Det är fett! Igenkänningsfaktorn var hög på det han berättade och han berättade om hans teknik att övervinna hindren för att komma till målet. Hindren kan vara att man ibland gör sig själv till offer för att man ska cykla i kyla och spöregn, hur man ofta förminskar sin prestation för att det alltid finns någon bättre att se upp till, om hur svårt det kan vara för ens omgivning när man hela tiden ska vara så ”speciell” genom att gå upp kl 6:30 även på helgerna för att sticka ut och kuta, tacka nej till gruppaktiviteter pga risken att bli sjuk och inte ha tid med nåt annat än träning. Till expempel. Han gav bra tips på hur man kommer runt och vidare dessa hinder.

Efter det hela skulle elitgruppen fotograferas. Efter mycket om och men och grejande med frisyrer, blev korten såhär:

 

 
 

FOTO: Per Englund (men fotot på Per har han såklart inte tagit för det har faktiskt jag gjort)

Stockholm Citys Elitgrupp består av (i ordning från korten ovan):

Emma Graaf (det är alltså jag)

Marcus ”Jesus” Hultgren (med de gyllene lockarna)

Snygg-George 2.0 Bjälkemo (nu med solbränna)

Fredrik ”Robertsson” Robertsson (idrottslärare hela dagen)

Doctor Nils Svensson (ny i klubben, gammal i gamet)

Mikaela ”Den skånska rookien” Persson (dissade Bosön och är ej med på bild)

Per ”head coach” Englund (försöker styra upp våra olika viljor och tar fina kort)

 

 

Rasmus Henning inspirerade och föregick som gott exempel när han joggade coopertestet med klart bästa löptid. FOTO: Per Englund

*Lelle och David Näsvik är med i SPIFs elitlag men det går bra att umgås ändå.

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Dubbla extraserier


Tack Stefan Norman och Staffan för tipset om bloggtitel.

Protorsdag idag. Gud vad jag älskar torsdagar.

Kom till morognsimningen i tid och pigg, för en gång skull. Nästan lite övertaggad.

Simmade bra idag. Fick till och med hålla igen lite när jag drog längst fram i tåget. Imponerade iallafall på staffan när jag, efter att alla gått upp, beslutade mig för att köra ett till varv på extraseien arm. Körde bara ett halvt varv men när jag klev in på Lisas säger han: ”shit emma är du redan här (var nästan snabbast med att byta om och gå till cafet också), du som körde dubbla extraserier”. Haha! Bra att man kan imponera på någon (fast nu simmade jag ju inte ens så långt extra som han trodde).

Har börjat gå upp tidigt varje morgon nu, sover inte ens länge på helgen. Själva regelbundenheten har gjort att jag går och lägger mig i tid, typ kl 22, och trots att det totalt kanske blir färre timmar sömn varje vecka, har jag blivit mycket piggare av det. Rutiner is the shit! Blir lite ekorrhjulskänsla men kroppen gillar det.

Har börjat bygga lite form nu vad det verkar. Simmar, cyklar och springer bra.

Tror faktisk att det hela hänger ihop med att jag börjat tänka på vad jag stoppar i mig. Har helt enkelt börjat äta mer, oftare och mer grönsaker, bär och frukt. Sedan vette fan men känns som att de proteinshakes från SN jag tar efter passen gör mig vansinnigt gott! Har ju haft lite svårt att hinna äta mellan passen och har förmodligen brutit ned kroppen o  musklerna en del när jag stressat iväg till jobbet och glömt bort att äta. Proteinshakesen är dock sjukt äckliga, tog visst vaniljsmak. MEN jag blandar med kakao eller frukt och bär och då blir det faktiskt riktigt gott! Rena dynamiten för musklerna.

Har gått upp i vikt, väger till mitt förtret hela 63,6 kg nu, men fasen, känslan att vara stark och frisk är bättre än att slippa den där valken på magen.

Efter fikat (Lisas semlor är också dynamit) stack jag hem och brände av ett trainerpass, sjukt svettigt. Stark igen!

Åkte till accessrehab och tränade styrka med Andreas. Inte fullt lika stark. Skakade och tappade balansen rejölt, så nu blir det till att jobba på det här. Fyra gånger i veckan blir det till att göra övningar. Gott kaffe har de på access. Och jag fick behålla byxorna på idag.

Hann men en lite tupplur innan mina 20 km långlöpning. Det fick bli sista passet. Var stark…ända till jag gav mig in i reservatet. Där var det glansis. Och inga broddar såklart.

Blond som jag är tänkte jag att det här går nog bra. Sprang en kilometer på isen sedan lyckades jag tappa balansen, vricka foten och sedan efter det fick jag en konstg brännande/stickande smärta på en punkt på utsidan vaden, nästan nere vid hälsenan fast på senan på sidan. Gjorde ont från och till men sket väl i det, det kändes ju så sjukt bra i övrigt. Fan.

Nu ligger jag här med fryst blomkål och är nervös att det ska vara nåt tok. Vi får se i morgon. Men just idag var jag stark. Just idag mådde jag bra. Jävligt bra.

Visst kan man längta till sommarsimning. Här tre glada, rosa dalkullor+ Näsvikpaparazzi.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Lateral intrameniskial lesion med ganglion


Har fått svar från min läkare nu. Jag fick läsa själv från pappret sedan var det klart-Hej då med dig. Fattade ingenting. Jag kan faktiskt en hel del om människokroppen men med denna namedropping i det latinska språket gick jag bet. Så här ser utlåtandet ut:

Sammanfattningsvis: Lateral intrameniskial lesion med ganglion

Ingen hydrops. Främre liksom bakre korsbandet är intakt. Det finns i laterala meniskens framhorn en intrameniskial lesion något perifert och i det laterala omfånget av ledspringan ett multiloberalt ganglion som mäter 1,8*0,7*1,3 cm i storlek. Gangliet har sannolikt en meniskogen genes. Det finns dessutom i medellinjen ventralt i anslutning till laterala meniskens mediala omfång ytterligare ett 9 mm stort ganglion. Någon penetration mot någon meniskyta från intrameniskiala rupturen ses ej. Laterala meniskens bakhorn och mediala menisken är intakt. Intakta kollaterllaigament. Inga signifikanta broskförändringar femoropatellärt eller femorotibialt. Inget patologiskt benmärgsödem. Quadriceps- och patellarsena har ordinärt utseende.

Kommentera gärna om ni kan förklara på ett bra sätt, har googlat och frågat runt lite men ni vet hur det är…slutar alltid med att dignosen är ”du är gravid” eller ”du har cancer”.

Min coach, Jens ringde när han såg min Facebookstatus. Såklart han visste vad det var! Jag blir så sjukt imponerad av Jens varenda gång jag pratar med honom, för han kan ALLT! Han har liksom svar på alla frågor man har. Det bästa med det är att han svarar på ett ödmjukt sätt dessutom. Sak jag inte spela fotboll eller innebandy dylik sport där tvära vändningar ingår, så klarar sig knät fint med den träning jag nu utövar. Risken att jag börjar med bollsport är ganska minimal. Jag gjorde ett inspel i LFKs flicklag under 3 veckors tid och var med och vann dalacupen men mina lagkamrater och tränarna var nog inte särskilt imponerade av min medverkan. Så någon fotboll blir det ICKE!

När det nu finns på papper känns det plötsligt mycket mer i mitt knä, är det inte lite konstigt. Förut har jag ju varit jätteduktig på att ignorera smärtan. Blir det inte värre än det är i dagsläget kommer jag inte att göra någon operation.

Jag går på rehab på Access Rehab och bygger upp hela högra sidan som är supersvag. Inte konstigt att det alltid gör ont i höger höft, knä och fot när jag inte orkar hålla emot under löpning, cykling och styrketräning. Mitt knä far alltid innåt när jag gör benböj till exempel och jag har jättesvårt för att hålla mina knän fixerade när jag cyklar hårda pass. Knät liksom vill vika in sig. Men i vilket fall så svarar jag väldigt bra på min rehab och är redan starkare i höger sida (marginellt men ändå). Ser ni mig stå och göra konstiga övningar med gummiband runt benen så vet ni nu varför!

Nästa tillfälle för rumpplågeri blir imorgon och då ska jag INTE råka ta mina genomskinliga spetstrosor när jag ligger med rumpan i vädret och gör övningar. Fy vad pinsamt, jag som ALLTID har på mig funktionstrullingar av sportig karaktär. Stackars Andreas!

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Veckan i bilder-so far!


Måndag: Lång jobbdag och natten spenderades i finaste sviten på ett hotell i Gränna. Hann inte bubbla i badkaret med tog en snabbdusch åtminstone…

Tisdag: I säng sist och först upp…Tog en löptur i mysiga Gränna innan bilresan hem till Stockholm.

Onsdag: Morgonsimning, fika på Lisas och svaller med övriga stammisar. Tog en semla istället för vanlgia mackan…Lyx!

Torsdag: En dag i träningens tecken och fullspäckat schema. När jag kom in på gymmet utbrister killen i kassan: Och här ar vi en handbollstjej! Jag fattade ingenting. Är han blind eller? Ser jag ut som någon med bollkänsla?

Fredag och fredagsmys: Jag har blivit uppgraderad från -20 graders kyla på bakongen och får numer tillåtelse att köra trainer i skrubben. Där finns många sportprylar, det finns knappt luftkonditionering och lite då och då börjar det lukta rök från grannen som bolmar friskt. Svettigt värre alltså, vilket svettdropparna på axeln avslöjar. Göttigt!

 

Sportlördag förmiddag: Fart på schemat. Först löpning och sedan simning. Lelle, Nisse och Magnus stod för bästa sällskapet.

Lellemannen har gjort ett par asfina paddlar till mig som matchar min baddräkt. Fick i försenad julklapp. Är så glad för dem och de är  ju hur läckra som helst och sjukt sköna. Hur lång tid ska det ta innan Lelle kan skaffa sig en heltids-sysselsättning som paddeltillverkare?

En puss till mina fina paddlar!

  

Övrigt: Har inlett ett samarbete med SN-Scandinavian nutrition som ska se till att jag får i mig bra proteiner, kolhydrater, omega-3 och vitaminer mellan passen. ibland kan det vara svårt att hinna med att få i sig rätt när man är som jag, tidsoptimist med ett späckat schema. Nu måste jag utöka skafferiet, det är inga småburkar de här inte.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

If you don’t love it, you’re gonna fail!


Ligger och tar igen mig på min protorsdag efter ett morgonsimpass, fika, en MR av knät och lite shopping. Utmärkt start på min lediga torsdag! Snart ska jag bege mig ut i skogen för lite distanslöpning och sedan vidare till gymmet. Men först, lite bloggning…

Kom att tänka på ett youtubeklipp som min mamma lade ut på Facebook häromdagen. Min mamma är väldigt engagerad i hundsporter såsom agility och lydnad. Mamma är lika biten av agility som jag är av triathlon. All ledig tid går ut på att träna hundarna, åka på tävlingar, prata med träningskompisar och läsa hundböcker. Precis som jag alltså, fast en annan sport.

Vi har pratat om det här, jag och mamma, att nörderiet är lika i våra sporter, det är bara föremålen som ändras. Har ju varit lika besatt av hästar en gång i tiden ( får lite återfall då och då). Om man inte älskar sin sport och är villig att lägga ner tid och energi på den, varenda dag, ja då kommer man inga resultat.

Grunden i idrottandet, vad det än må vara måste vara kärleken till just sporten. Inget annat. Gå ned i vikt, bli snygg eller dylikt kommer aldrig ta dig till framgång.

Klippet kan ni se här och det är så talande för alla som satsar på sina sporter (man får liksom tänka bort det nördiga och försöka se sig själv. Jag började böla efter två sekunder men jag älskar ju hundar).

Key to success: if you don’t love it you’re gonna fail!

Och så får ni lite härlig triathloninspiration:

http://m.youtube.com/watch?v=ds8uy1JD4J4

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Välförtjänt vilovecka


Har nått fram till en välförtjänt vilovecka med lite mindre träning. Tyvärr medför det i mitt fall mer jobb. Någon gång måste man ju ta tag i det man hela tiden skjuter upp. Kan nästan inte bli tråkigare.

Jag gillar mer fördelningen massor av träning och mindre jobb;). Kroppen behöver dock lite återhämtning då och då. Mitt träningsupplägg består av två hårda veckor och en ”vilovecka”. Just nu innehåller viloveckan en hel vilodag men den kommer att tas bort framåt våren och då kommer jag att klara mig med ett lättare löppass för återhämtning. Men just nu är det rätt skönt med en ledig dag där man, förhoppningsvis, hinner göra lite vettiga saker som annars prioriteras bort.

Inledde veckan med en mastodontarbetsdag på 13 timmar där jag hann med två möten i Jönköping respektive Visingsö, att vara med på TV (Jönköpingsnytt 21/1 kl 19:15), äta korv på Statoil till middag (kl 22.30) och sova i Viktoria sviten på ett mysigt hotell i Gränna. Fullständigt kraschade i säng kl 23. Fina kontraster.

Tog mig upp tidigare än kollegorna och passade på att springa lite i Gränna. Det var kallt, mörkt, gick långsammare än tänkt och jag hade glömt mina reflexer så jag var inte så kaxig utefter vägarna. Kompenserade det misslyckade löppasset med att äta extra mycket frukostbuffé.

I veckan som kommer ska jag få en MR av mitt högra knä som bråkat med mig i snart nio år. Ska bli spännande att se vad det kan vara. Har nämligen på senare år fått en pålagring i form av en gigantisk knöl bredvid knäskålen. Mycket mystiskt. Nu blir det utrett, en gång för alla. Sedan ska jag börja kämpa med att få lite mer muskler och stabilitet i höger ben/höft/rumpa. Andreas på Access Rehab kommer att övervaka arbetet och hjälpa mig ta fram ett bra program.

Fick en fin tretimmars MTB-tur i söndags. Helt underbart när man kom ut i skogen och inga folk kunde ses så långt ögat kunde nå. Vägen ut och hem från skogen såg jag dock ganska många. På mycket nära håll. Skidor, hundar, pulkor, kompisgäng, familjer etc etc i en härlig blandning längs gång/cykelbanorna som nu istället gjorts om till gång/skidbanor. fast utan skidspår. Fast med skidåkare. Här kommer lite bilder från den turen.

Bylsade på mig rejält med sockor som överdrag igen. Såg inte riktigt klok ut.

Fina vägar. Ensamma vägar.

Ett träd med snö.

Självklart måste man ta bild på sig när man tränar…strax härefter skrämde jag livet ur en häst och ryttare. Bra jobbat Emma.

Dansade runt i mitt sexigaste cykelraffset när jag kom hem. Visst ser det ut som jag har en magruta????????!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in