Touring through Tornedalen

Måndag morgon 06.00 i Abisko, och regnet faller. Vi stiger upp och hejar på Elisbeth Barnes som sprungit sju mil genom natten.

Regnet faller. Vart tog midnattsolen vägen?

Bussen kommer. Här ska jag sova. Med eluttag och allt. En s k blogghörna.

Busskompisar!

Nicolien Sauerbrejn i vit jacka, från Holland, OS medaljör i snowboard. Jag håller en nedtonad profil med mina meriter. Tänker 1:a i B-heatet 5000m på Ölandsspelen 2013 imponerar måttligt i sammanhanget.

Lite fjällporr.

Min löptid är ändrad från 24.00, till 15.30. Ska springa 41 km mellan Erkinjänkka och Ajajarvi, bara så ni vet. Och bara så ni vet, har något skit i kroppen. Dagisbaciller. Siktar på att sprimga ultralångsamt. Vika ner sig går ju inte.

To be continued …

Ja vi börjar väl med en låt!

https://www.youtube.com/watch?v=5aQXKpsLwRk

Vips med flyg från Arlanda till Kiruna, sedan bil till Abisko fjällstation. Chauffören knäcker extra som forskare i geologi vid Abisko fjällstation. Pratar kolväten och annat kul. Berättar också att det råder bostadsbrist i Abisko. Det tycker jag låter lite underligt. Det råder liksom ingen brist på mark runtomkring.

Men det var visst något med kommunen.

Installerad in a room with a view.

Jag har varit i Abisko förut. Blivit lika hög varje gång. Det är något med fjällen, hjärtat o själen stiger till väders. Man får runners high utan att ta ett steg.

Men i morgon väntar allvaret. Upp 06.00, åka buss hela dagen och heja på den andra löparna och alternativsportarna, åka buss hela kvällen på samma sätt, och ut ur bussen klockan 24.00 för att springa fyra mil i midnattssol. Det ska bli intressant.

Arrangören L´Oreal (blunda om ni inte gillar produktreklam) har försett varje deltagare med en rygga med prylar; sovpåse, kudde och solkräm. Bussen är nämligen utrustad med minimala sängar. Dock ingen dusch, man får göra en ”Versaille” i stället (torka av det värsta med en handduk och spruta på parfym).

To be contiuned …

Tänkte det kunde vara lite kul med en stafett så här mitt i sommaren. 1300 km på 96 timmar, mindre vill man ju inte nöja sig med! Från Luleå till Luleå med löparben, cykel, kajak, kitesurfing, segling, rollerblades och powerwalks, you name it. Själv håller jag mig dock till löpning, man är en enkel människa.

Banan:

Hur nu detta kommer sig? Ja det är alltså en manifestation mot hudcancer i arrangemang av solkrämstillverkaren LÓreal som bjudit in ett gäng superlöpare från hela världen och ett gäng lite mer osorterade idrottsutövare i form av ohängda journalister. Ett mycket vällovligt syfte, naturligtvis, även om hudcancer inte är det första jag kommer att tänka på  i den sommar som är. Faktiskt är jag beredd att offra en hel del för en liten solglimt, och en solbränna, även om det är farligt.

De internationella deltagarna har fått en ordlista:

Bara hoppas ingen springer vilse uppe i fjällen. Eller, det är väl inga problem. Där finns säkert någon renskötare som kan engelska. Är ju ingen större skillnad på samiska och engelska, f ö. Same, same, som samen sa. (Jag vet. men ändå ….).

Jag har signat upp för fyra mil, och vore det inte för en förkylning vore allt frid och fröjd. Brorsans son fick sommarjobb på dagis och blev dödsjuk efter en dag och brorsan efter två och som det var midsommafton blev jag smittad efter tre. Men lite stärkande fjälluft och storslagen natur kan säkert verka magiskt på dagisbaciller.

Så här ser det förhoppningsvis ut när jag lämnar över min pinne.

To be continued!!!

Började ambitiöst. Satte Ifånen på 05.30. Men det kändes helt fel när den ringde. Snoozade till 06.30. Släpade mig ut i köket och gjorde gröt. Hacka en grapefrukt, en banan, ett halvt äpple, på med russin och hasselnötter. En hårdmacka och fett med brieost. Det var dags för 10x Fiskartorpet. En 2,3 km terrängbana med 130 höjdmeter. Gåvila i 100 m mellan varje varv. Det är ett sådant där pass jag brukar ta till för att se var jag befinner mig i löparlivet. Fågel, fisk eller mittimellan? Typ svart skogssnigel.  Det finns många sådana i spåren i Fiskartorpet.

Tuggade gröt och bläddrade i bladet. Läste om den 17-åriga flickan som hittats mördad. Tänkte på henne, tänkte på hennes föräldrar. Grät en skvätt. Tänkte det vore fint att hissa upp mördarna i en tall. Stegla dom lite innan, som på den gamla goda tiden. Men vad hjälper det? Bara så sorgligt, övermåttan sorgligt.

Bläddrade vidare. Ja visst, ja, idag är det bröllop. Carl Philip får sin Sofia, flickan av folket. Det gillar jag, Sofia verkar vara en toppentjej, med en spännande stamtavla som sträcker sig via Paradise Hotel (eller liknande) till en omsusad häxa i Älvdalen på 1600-talet. Häxsläktingen blev visserligen ihjältorterad av stadsmaktens utsända (Kungens män), just på grund av påstådda häxerier. Men det är ju gammalt groll. Får man hoppas i alla fall. Om Carl Philip vaknar upp som en groda efter bröllopsnatten, blir han nog förvånad (fattar inte ett kvack).

Och Victoria som fick sin gymdirektör, Daniel. Helt okey det med. Men, men, dagens bröllop (och det förra)  kostar nio miljoner i runda slängar, och vem tror ni får betala det? Jag, minsann, och alla andra som betalar skatt. Nu blir min mamma, 80 år, säkert arg, hon gillar pompa och ståt, men jag skulle hellre lägga pengar på typ en 50 metersbassäng på Gärdet. Menar, jag är ju inte ens bjuden till bröllopet!

För att inte tala om kungen som bor i en barre med 300 rum och inte behöver betala en spänn i hyra. Det hade i o f s var ok om han själv fått dammsuga och våttorka (om det vore ett hyreskrav skulle det nog inte finnas många slott och herresäten i det här landet) men icke då. Gissa vilka som betalar städhjälpen? Jo, jo.

Men var var jag nu? Jo, på väg till skogen. Skogen, skogen, den kära skogen. Där allt kan hända, bland troll och älvor och surrande trollsländor. Kom iväg runt halvåtta, och staden låg tyst och lugn framför mina fötter. Så in i skogen och hjärtat fick frid.

Hej hej, Kung Liljekonvalj, du är den enda kung jag erkännner. Hej hej, fåglar och råddjur och broder grävling och räv, här kommer en löpare.

Jag rullade på och jag rullade på. Myggorna surrade fint, det kommer bli en myggsommar i år. Då gäller det att inte stå still. Efter sex varv saggade låren en smula, men en blandning av vätskeersättning och svartvinbärssaft kickade igång steget igen. Fullföljde, och mycket stolt över det. Här gör jag tummen upp för mig själv.

Väl ute ur skogen igen, hörde jag helikoptrar hovra över staden. De ska förstås ha koll på kortegen. Gissa vem som pröjsar soppan för koptrarna? Och OB-tillägg för lördagsjobb för kopterförarna? Jo, jo, sa den sure. Kanske lite blodsockerfall, i all fall.

Hur som helst, ett höjdarpass, i alla bemärkelser.

Nu ligger jag i sängen och skriver, jag orkar alltså inte sitta upp. Och fjärrkontrollen ligger bredvid mig, och hå hå, ja ja, man kanske skulle kolla lite på TV:n ändå. Se vad Sofia har för klänning i alla fall. Bli lite så där lagom förhäxad. Bröllop är ju också ett lopp, man hör ju hur det låter. Och därmed kanske allting förlåtet?

Nämen upp på Bokus topplista igen, efter alla dessa år. Gillar egentligen inte ordet mallig, men ändå, lite mallig.

Och Malin vet vad hon talar om. Spring ifrån henne, den som kan!

I övrigt, på löpbandet i går. Jag vet att kalendern visar sommar, men säg det till vädret också. Dundrade tusingar när regnet stod som spön i backen utanför, och jag ber inte om ursäkt för det. Nehejdå, när det regnar springer jag helst inomhus och tittar på regnet utomhus.

5×1000 m i 3.45, med 500 m mellanjogg. Ja vet, det är en jäkla lång mellanjogg, men jag är en usel människa, en latmask. Skulle jag t ex köra 200 m i mellanjogg skulle det bli så himla jobbigt. Men jag jobbar på det. I have a dream. En dag ska jag få fart på benen igen. En dag, när vindarna bär.

I övrigt, så tycks lägenheten jag bor i bara bli större och större (snart kan man kanske köra tusingar där …).