Började ambitiöst. Satte Ifånen på 05.30. Men det kändes helt fel när den ringde. Snoozade till 06.30. Släpade mig ut i köket och gjorde gröt. Hacka en grapefrukt, en banan, ett halvt äpple, på med russin och hasselnötter. En hårdmacka och fett med brieost. Det var dags för 10x Fiskartorpet. En 2,3 km terrängbana med 130 höjdmeter. Gåvila i 100 m mellan varje varv. Det är ett sådant där pass jag brukar ta till för att se var jag befinner mig i löparlivet. Fågel, fisk eller mittimellan? Typ svart skogssnigel. Det finns många sådana i spåren i Fiskartorpet.
Tuggade gröt och bläddrade i bladet. Läste om den 17-åriga flickan som hittats mördad. Tänkte på henne, tänkte på hennes föräldrar. Grät en skvätt. Tänkte det vore fint att hissa upp mördarna i en tall. Stegla dom lite innan, som på den gamla goda tiden. Men vad hjälper det? Bara så sorgligt, övermåttan sorgligt.
Bläddrade vidare. Ja visst, ja, idag är det bröllop. Carl Philip får sin Sofia, flickan av folket. Det gillar jag, Sofia verkar vara en toppentjej, med en spännande stamtavla som sträcker sig via Paradise Hotel (eller liknande) till en omsusad häxa i Älvdalen på 1600-talet. Häxsläktingen blev visserligen ihjältorterad av stadsmaktens utsända (Kungens män), just på grund av påstådda häxerier. Men det är ju gammalt groll. Får man hoppas i alla fall. Om Carl Philip vaknar upp som en groda efter bröllopsnatten, blir han nog förvånad (fattar inte ett kvack).
Och Victoria som fick sin gymdirektör, Daniel. Helt okey det med. Men, men, dagens bröllop (och det förra) kostar nio miljoner i runda slängar, och vem tror ni får betala det? Jag, minsann, och alla andra som betalar skatt. Nu blir min mamma, 80 år, säkert arg, hon gillar pompa och ståt, men jag skulle hellre lägga pengar på typ en 50 metersbassäng på Gärdet. Menar, jag är ju inte ens bjuden till bröllopet!
För att inte tala om kungen som bor i en barre med 300 rum och inte behöver betala en spänn i hyra. Det hade i o f s var ok om han själv fått dammsuga och våttorka (om det vore ett hyreskrav skulle det nog inte finnas många slott och herresäten i det här landet) men icke då. Gissa vilka som betalar städhjälpen? Jo, jo.
Men var var jag nu? Jo, på väg till skogen. Skogen, skogen, den kära skogen. Där allt kan hända, bland troll och älvor och surrande trollsländor. Kom iväg runt halvåtta, och staden låg tyst och lugn framför mina fötter. Så in i skogen och hjärtat fick frid.
Hej hej, Kung Liljekonvalj, du är den enda kung jag erkännner. Hej hej, fåglar och råddjur och broder grävling och räv, här kommer en löpare.
Jag rullade på och jag rullade på. Myggorna surrade fint, det kommer bli en myggsommar i år. Då gäller det att inte stå still. Efter sex varv saggade låren en smula, men en blandning av vätskeersättning och svartvinbärssaft kickade igång steget igen. Fullföljde, och mycket stolt över det. Här gör jag tummen upp för mig själv.
Väl ute ur skogen igen, hörde jag helikoptrar hovra över staden. De ska förstås ha koll på kortegen. Gissa vem som pröjsar soppan för koptrarna? Och OB-tillägg för lördagsjobb för kopterförarna? Jo, jo, sa den sure. Kanske lite blodsockerfall, i all fall.
Hur som helst, ett höjdarpass, i alla bemärkelser.
Nu ligger jag i sängen och skriver, jag orkar alltså inte sitta upp. Och fjärrkontrollen ligger bredvid mig, och hå hå, ja ja, man kanske skulle kolla lite på TV:n ändå. Se vad Sofia har för klänning i alla fall. Bli lite så där lagom förhäxad. Bröllop är ju också ett lopp, man hör ju hur det låter. Och därmed kanske allting förlåtet?
