Träningsplaner ur ett melodramatiskt filantropiskt perspektiv


Välkommen till den oretuscherade träningsbloggen. Vill du se foton värdiga instagram, fina smoothies där allt skal och fiber man kastar inte syns i bild, då har du kommit fel. Vill du se coola träningsoutfits? Fel. Höra om häftiga events, pressträffar om en ny youghurt, hårtork, kollektion från adiNiCaSicsCraSalRöh då har ni kommit fel också.

Men vill ni höra om en magisk vardag där inget är omöjligt, allt kan hända, det spills tomatsoppa på nya jackan och neccessären exploderar på flyget? Där träningen aldrig blir som jag önskar, fast jag ändå alltid satsar på stora saker och verkligen försöker genomföra dem? Där vissa dagar genomförs i en dimma av trötthet och alla de bågar jag spänner ibland brister på en gång och jag håller krampaktigt i alla pilarna i en båge genom ett spretigt universum? En blogg där jag tror att vi är här för att rädda den del av världen vi kan och brinner för? Jamen välkommen! Spotta i taket och snyt dig i gardinerna och känn dig hemma.

För det är de här dagarna. När jag vaknar och vill gråta för jag inte lyckats ta igen sömn. När min tinnitus nästan gör mig döv. När kroppen skriker för jag suttit stilla för mycket (min rygg ballar ur då) hela veckan. När jag vill vara glada pigga Annie- den som alla förväntar sig. Glada pigga närvarande mamman. När allt blir en kamp för att orka genomföra dagen och man längtar till den ensamma stunden på soffan.

Den lördagkvällen när de andra antingen tacosmyser eller sitter och sippar vin på en uteservering i sensommarvärme. När man storhandlar på Willys med barnvagnen. Blir svettig och rufsig och tappar saker. Lägger precis all energi man har på att ha roligt med den lilla underbara glada nyfikna tjejen som inte bär någon skuld till mammans tillstånd. När man släpar kassarna uppför backen och ser sig själv i reflektionen i fönstret till en affär.

Rufsig. Gamnackig med lite sockermage eftersom jag för att orka den här veckan petar i mig socker här och var och har ett kortisolpåslag som värsta blåslampa hela tiden. Fula fötter. Fula händer. Fult hår. Risig hud.

De dagarna då man inte orkar se alla springa i solen och vara glada. Höra om alla som springer halvmaran i det fantastiska vädret när ens egen träning bara går åt pipan just nu. Man inte tror man varken orkar långt, backigt eller snabbt.

De dagarna då man ser hur ofärdigt det är hemma. Man ser allt man inte hunnit. Allt man misslyckats med. Allt man önskar, men inte det man har.

Det är de dagarna som slutar med den här stunden på soffan. När jag helt plötsligt, utan alkhol eller droger, tycker att allt är möjligt igen. Orkar tänka att det här var en jättefin dag trots allt. OK, jag fick inte springa i solen och imorgon blir det också svårt och träningen är i en jävligt trög sandbunker och jag ser ut som en riktig white-trash mamma men det spelar ingen roll.

Jag kan drömma. Jag kan planera. Och jag kan titta tillbaka och se att jag har suttit här förut och drömt och planerat. Och sen ser jag också att jag genomfört. Att jag rest på mig. Slängt sötsakerna. Skärpt till mig. Satsat. Och vunnit. Flugit genom mitt röriga universum med en jäkligt skarpt slipad stark pil rätt in i hjärtat av livet.

Det är vad såna här dagar är till för. Nu ska jag sova. Godnatt.

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Min tid. Min värld.


Nu är jag äntligen på väg hem. 5 högintensiva dagar med fina trerättersmiddagar, buffefrukost och enorma lunchbuffeér blir liksom för mycket till slut. Jag längtar hem till min lilla tvåa, mitt halvtomma kylskåp, lite treårstrots, slit och släp av väskor. Läsa sagor och lämna på dagis.

Kursen har varit otroligt intressant. De senaste två dagarna har vi pratat ledarskap och coaching. Jag blir brutalt medveten om hur mycket fel jag måste gjort när jag var ekonomichef vid 26 års ålder. Förutom att jobbet var för stor kostym så hade jag ingen erfarenhet av att leda.

Det har jag nu! Och jag märker att just coacha DET! går jag igång på rejält. Ta fram det bästa i människor, det gillar jag skarpt. Om en vecka går jag min löptränarutbildning. Det gör jag inte för att jag tror att jag blir fullärd att träna en massa folk. Det gör jag för att fortsätta bygga en bred bas att stå på. För coacha det vet jag redan nu att jag vill .

Alla kan läsa ett träningsprogram och ta instruktioner. Det du bland annat behöver en coach till är att ta fram det bästa i dig, att höra igenom dina ord och lyfta dig när du tappar fokus mot dina mål.

I en av övningarna skulle vi också tänka på en person i vår omgivning som vi inte alls tyckte om. Klura på den personers egenskaper. Jag kom inte på någon. Jag har rensat. Jag varken jobbar eller umgås med människor som jag inte tycker om. Inte har ett utbyte av. Jag kunde bara komma på positiva människor och även om jag kom på saker jag inte gillade med några av dem så övervägde det goda. Det känns otroligt bra.

Idag hade jag på grund av en felbokning en lång resdag hem. Haft massa tid att fundera på var jag vill. Hösten- den har redan skenat ifrån mig känner jag. Blev inte riktigt som jag tänkt. Så jag måste stuva om. För livet ska banne mig bli som jag tänkt. Varje vecka.

Jag gillar att vara hemma. Ha fri tid på helgen. Kunna sticka ut i skogen med Lillan eller Hjälten eller för mig själv. Gå ned på stan i Sumpan och fika. Vill inte in till stan och inte ha för mycket förbestämt.

#FAIL som man säger på Twitter. För av de närmsta kommande fem helgerna är jag helt eller delvis uppbokad fyra stycken. I helgen arrangerar vi ett testlopp på Lidingö som jag lyckats krångla mig ur halvvägs. Det är jätteroligt, men jag har varit borta hela veckan och är så trött så jag vill gråta. På söndag ser jag otroligt mycket fram emot att vara funktionär för Annelies Flatenloppet.

Nästa helg går jag som sagt löptränarutbildningen. Har sett till så jag går fredag- lördag så jag har söndagen med Lillan. Helgen efter är det Lidingöloppet- say no more det är en helt galet kul helg men direkt veckan efter ska jag ut på mitt största uppdrag. Helgen efter det är det totalförbud på åtaganden.

Veckan efter åker vi på konferens till Island.

Jag vet. Det är fantastiska saker jag gör. Jag älskar allt. Men jag ska försöka ta hand om de här tiderna då jag ännu inte är inbokad på något.

Det är min tid. Och jag skapar min värld genom vad jag gör med min tid. Och min värld är precis som det står på bloggen: Jobba hårt. Lek mycket. Gör gott. Vila.
Den är full av fantastiska människor. Fantastiska äventyr och projekt som jag driver med hela hjärtat. Jag satt just och läste ett utkast på en artikel om Tjejmarathon idag och känner att jag vill börja med nästa års projekt. Skapa tid för det. Göra mer tillsammans med andra!

Överallt läser jag om sånt jag spontant tänker att ”åh det där vill jag vara med på”. Men när det ställs mot att missa en dag med min dotter- då är valet enkelt. Då är det få saker jag hellre gör.
Och istället för att trots mitt högst medvetna kloka val njuta av det så kunde jag förut halka in i känslan att jag missade något.
Sen kom jag på att jag ju faktiskt har något som många andra vill ha- barn!
Och nu har jag äntligen kommit förbi det också och landat i att det är skit samma vad andra har, vad de vill göra och ha, vad de vill ha som jag har.

Det som spelar roll är att jag har det jag vill ha. Gör med min tid det jag vill och det som ger mening. Ringar på vattnet rent emotionellt. Att jag vet vad jag har. Hur fantastiskt livet är. Att uppskatta det nästan precis hela tiden. Förutom när man måste åka pendeltåg.
Och att jag har lite lagom härliga utmaningar i att nå dit där jag skulle kunna vara. Som är det bästa av mig. Att jag ger mig möjligheten att ta mig dit. Vet vad som ska få förbli dagdrömmar.
Vet att nu är nu. Här är här. Jag är här för att jag tagit mig hit. Ända hit.
Nu är nu. Nu är jättebra.

20120914-182801.jpg

Dagens


.. Kallaste: 6? Grader på morgonjoggen

Varmaste: ångbastun efter en 11 timmars dag

Godaste: gröna körsbärsteet med morotskaka

Mättaste: efter lunch. Vi äter konstant. Det är buffé.

Endorfiner: morgonjoggen

Tröttaste: Vid 14.00

Klantigaste: målade ögonvitan med mascara och snortade puder.

Handväska: en icakasse som på bild:

20120913-202827.jpg

Längtan: hem till lillan

Middag: Sen. 20.30

Plan: skippa sista kvällenfesten och lägga mig tidigt. Hinna sova nästan 8 hr och springa lite längre imorgon.

Bilder:

20120913-203249.jpg
20120913-203300.jpg
20120913-203317.jpg
20120913-203349.jpg

Livskvalitet


Jag frågade om tips på blogginlägg på Twitter.
Fick samlat: löpning, livskvalitet, popcorn, choklad, trailskor och varför jag började springa.

Mycket bra ämnen jag ska behandla.

Några av dem kan sammanfattas med den soliga GPSorientering vi gjorde idag på Sydkoster. Herregud vad vackert!!! Njut av bilderna. Jag ska njuta av en skaldjursbuffe :).

20120912-185031.jpg
20120912-185042.jpg
20120912-185048.jpg
20120912-185059.jpg
20120912-192645.jpg
20120912-192727.jpg
20120912-192755.jpg

… Och kvällstrail med styrka


20120911-200820.jpg
20120911-200826.jpg

Solen sken när vi slutade för dagen och jag bara längtade ut i friska luften igen. Fick med mig Hjälten som behövde värma upp inför grisintervaller. Han tränar för World Transplant Games i augusti nästa år för er som inte vet. För snart två år sen fick jag släpa honom på milen. Nu har jag tur om jag hänger med alls.
Nu på kvällen tog jag mina Vibram på mig. Jag vill inte kalla mig barfotalöpare. Ever. För det första har jag ju skor på mig, om än tunna. För det andra gillar jag skor.
Men jag gillar att springa och kunna använda tårna, känna underlaget. Jag blir lite extra lycklig då. Dessutom får fötterna och vristerna jobba lite vilket gör dem stabilare.

Solen sken och det var sådär magiskt lätt och roligt som jag tycker löpning ska vara ibland.
Sen tvingade jag in mig på gymet för att träna lite styrka.

Armhävningar. Borsowhopp. Rodd. Ryggresningar. Axelpressar. Tåhävningar med viktplattor i händerna. Plankan.

Sen lite modighetsträning: jag har bassängskräck och vågade mig ned i poolen just bara för att han var där. Tog några simtag. Har nog nästan aldrig crawlat utan våtdräkt. Skumt!

Imorgon ska vi på utflykt till Kosteröarna. Ett bra break för det är tungt att sitta med teori en hel vecka. Tack för alla fortsatta kommentarer om hälsa på jobbet! Sov gott!

20120911-222156.jpg

Morgontrail


20120911-124955.jpg

Imorse stack jag ut så fort klockan ringde klockan 6. Tog en sväng ut längs bryggorna och ljudet från vattnet, segel som slog mot master och lukten av hav påminde mig om när jag jobbade i Cornwall i sydvästra England.

Runt den lilla ön Nötholmen går en naturstig. Inte så välmarkerad och när jag fann mig själv vilse på ett par klippor fick jag riktig flashback från Tjejmarathonlöparnas utmaningar på klipporna i Roslagen.

Stundtals var det underbar mjuk stig och jag tror jag ska börja varje morgon såhär! I Vibram hellre än uttjänta adizero Boston.

20120911-124706.jpg
20120911-124713.jpg
20120911-124719.jpg

Sen tog jag en sväng på grusvägen på den golfbana som ligger precis bakom hotellet.
En skön 5-kilometers sväng för att orka sitta still hela dagen. Ikväll blir det löpstyrka och vanlig styrka, om det finns sån.
Tack för input angående företagshälsa! Nu ska jag ta en till kopp te från ”tebuffén de har här!

20120911-125112.jpg
20120911-125125.jpg
20120911-125132.jpg