Triathlon. En tjejsport.

Jaha. Då är även jag skadad.

Inte så farligt hoppas jag, det känns redan bättre men ändå. Fick skippa 4*3 km igår som jag tänkt köra med Micke Nelkers löpgäng (hade dessutom kollat fel på schemat så det var egentligen inte alls det jag skulle ha kört). Sorry grabbar. Det var jag som var en mes. Tar tillbaka allt. Ni är stenhårda, jag har gubbvad.

Låg och deppade hemma på soffan istället. Sov, slösurfade, kollade på fotboll (tjeckiska målvakten hade en jättefin mongishjälm i tyg, precis en sån som jag ska köpa till David Näsvik). Fy vad trist det är med fotboll. Jag kunde inte bry mig mindre än i denna sport. Vad är det som förmår alla människor att stanna inne en solig och vacker kväll för att kolla på TV, skrika, gorma och bli upprörda över några som springer efter en boll? Och hur kan det svenka landslaget vara så dåliga? De jobbar ju heltid med att spela boll och får massor av pengar för det. desutom har vi ju ett extremt bra underlag av fotbollsspelare i Sverige. ALLA har väl någon gång spelat boll? JAG har till och med spelat fotboll (3 veckor) och hann under tiden med att vinna Dala Cupen med Ludvika FF. Det finns ju elitsatsningar från 7 års ålder numer så nog borde man kunna välja ut bra spelare? Eller är jag helt ute och cyklar i frågan?

Åter till saken. JAg har alltså dragit på mig en sträckning i vänster vad. Hur då? Jo, så här var det att när jag skulle plåta omslag för Outside Magazine igår så var det meningen att jag skulle komma uppspringande ur vattnet med våtdräkt och grejer. Det var snorkallt i vattnet och asvarmt i luften. Sprang fram och tillbaka ungefär 1000 gånger. Helt plötsligt kom det en våg, jag kom ur rytmn och det small till i vaden. Hehe, oj då , aj. Går det bra, frågade teamet. Jajjemän, det här går finemang, hör jag mig själv säga. Ut och spring i vattnet lite till. Ok. Då kände jag att det gjorde ont. Och värre blev det efter att ha suttit på kontoret hela eftermiddagen. En kollega ropade efter mig i korridoren och frågade om jag hade skitit ned mig.

När jag låg där i soffan på kvällen så läste jag Filip Larsens jätteroliga blogg. Han skulle lära sig springa 3,8 km på vattnet och på så vis slippa simma skiten. Där fanns även en youtubefilm som visade exakt hur det gick till när jag fick min gubbvad:

 

 

 

 

---

Har haft ett lugnt och skönt veckoslut i Dalarna med lite mindre träning. Nu drar jag upp dosen igen med mycket jobb och mycket träning. Hä ä kul! Träningen alltså, inte det andra. Körde backig löpning igår där jag tryckte på lite extra upp till varje krön. Och kroppen svarade direkt! Fantasktiskt hur man kan gå från sliten och nedtränad till Wonder Woman på bara en vecka. Känner mig stark igen.

I morse var det simning på Eriksdalsbadet med fiskstimmet. Fick ett smärre psykbryt men märkte att det faktiskt är rätt bra att vara arg på simpassen. Man känner liksom inte krämporna och tröttheten då. Man bara köttar på. Efter simningen var det obligatorisk fika på Lisas med gänget och idag bjöd Lisa på valfri kaka från det smörgåsbord med hembakta kakor som hon dukat fram. Jag och George hade enorm beslutsånges. Typiskt tjejer, sa Zoolander. De andra valde med omsorg den kaka med mest kalorier. Nöjda satte vi i oss bakverken. Men oj så besvikna vi blev kakan var slut och vi fick tips om att det även fanns vaniljsås. Sablar. Missade kalorier. Det får bli kaka igen på torsdag.

Har precis kommit tillbaka från en plåtning av omslag till en känd träningstidnings juli/augustinummer. Mer info om det kommer. Håll utkik.

Ikväll tänkte jag faktiskt bryta min ensamlöpning med att köra 4*3 km progressivt med Terrible Tuesday gänget. De ska bara köra 3. Mesar. Faktiskt så var detta mitt hatpass i början och jag var livrädd för längre intervaller än 1 km. Nu är det favoritpasset och jag tycker jag har lärt mig att springa hyfsat progressivt och veta hur jag ska ligga i pace för att ta mig igenom (och hem!). Visst, det finns mkt kvar att jobba på. Går fortfarande ut för hårt.

Springer ur bild ätandes på en wrap från fitnessplåtningen. Foto: Mikael Gustavsson

---

Sov till tio i morse. Fantastiskt att det är helt tyst när man ska sova. Inget buller, inga ungar som skriker. Bara helt tyst. Eller nja. Efter 05:30 får man räkna med att farsgubben drar igång motorsågen, röjsågen eller traktorn. Men det är ju inget som stör.

Försov mig så att min löpdejt ficksnällt vänta 30 min på att jag skulle bli klar… Sedan släpade jag runt honom 14,5 km, ned till Sunannsjö och hem igen. Fantasktiskt vackert och strålande sol. 

Har jobbat lite hemma nu på eftermiddagen för jag ska erkänna att jag drar mig för att bada i det kalla vattnet, kanske kan jag komma runt det på något annat vis…simma i Gränges 16 metersbassäng?! Det har ju funkat förr…Nä först ska jag sticka iväg och rida på ungdjuret till häst som jag brukar flyga av.

Tömde mobilen på bilder så tänkte dela med mig lite av den senaste månadens bilder. Ofta har jag tänkt att jag ska knäppa kort som ska hamna i ett inlägg på bloggen men måste erkänna att de flesta inlägg hamnar i glömska innan de hunnit kommit till i praktiken.

 

Hemma i soliga Norhyttan…(bild från igår)

Löprning runt Årstaviken i början av maj…härligt med natur!

 

Trainersession i aprilväder men med ny Fusiontröja i rött blir det till en fröjd!

Carl lagade fredagsmysmat. Kan ni se vad det föreställer?

Springcross i lervälling delux.

Calle låg bra till!

Häng på Maliis, man har ju mått sämre…

Soffvila efter 9 mil intervallcykling på Mallis. Notera cykelbyxbrännan…

20 km löpning längs havet…najs

Tillbaka i Sverige på en cykeltur som ledde oss till en kohage

Fick snällt leda cyklarna genom hagen och se upp för kossor

Shopping i Alingsås och vad händer?

Löpning i Alingsås

Plåtning för Fitness magazines Juninummer som är ute nu!

’

’

Köp och se mer av mig!

Kaffe är obligatoriskt innan lördagslånglöpningen…

Duathlon på Lindigö, starten. Fredrik Swahn, Calle Hellraiser och Marika Wagner gjorde strålande insatser.

PÅ väg ut på backintervaller, måndag morgon med ny löputstyrsel.

---

Nationaldag idag. Har inte firat Sverige ett dugg eller jo, fast på mitt eget vis!

Började dagen med lite lätt cykling med Linda där vi hittade Ricky på väg ut ur stan, han hakade på.Tjålade och skrattade så mycket att jag glömde bort att jag cyklade. Det var dax för 20 min tröskel! Linda och Ricky lade sig på rulle och det var sjukt peppande att veta att de låg där bakom. Det är riktigt vidrigt att köra tröskelintervaller vill jag lova och sista 5 minutrarna hade jag lust att slänga cykeln åt helvete och bara kliva av, men ändå är känslan av att fara fram över slätterna så extremt skön! Lite hatkärlek där.

När jag kom hem hetsade jag iväg till T-centralen med packning för 4 sköna dagar i Norhyttan (det krävs en hel del material att släpa runt på som triathlet). Tunnelbana, T-central och proppfulla tåget till Västerås. Kan någon ge mig en vettig anledning till att jag bor i Stockholm? Fy vad skönt det skulle bli att lämna stan! Får liksom krupp på att trängas på stationer och tåg med smårisiga människor som nyser, hostar och sprider baciller. Uäck. Jag är triathlet, alltså har jag bacillskräck.

Ludvika centrum var helt öde. En spökstad när alla affärer var stängda. Väntade i 45 långa minuter innan Dalatrafiks pimpade (med Svenska flaggan såklart) buss svängde förbi och hämtade upp mig. Jag var ensam att åka längre än till Sunnansjö så busschauffören släppte av mig på gårdsplan i Norhyttan. Service!

I Norhyttan firar man inte nationaldagen. Här var allt som vanligt. Pappa som åker traktor, fixar grannens vattenpump, klipper gräsmattan etc etc atc och mamma som precis kommit hem från hundträning och står och bakar kakor. Mmm. Man behöver inte undra varifrån jag fått min rastlöshet. Den finns i blodet.

Träffade på grann-Micke (som fått sin pump fixad) och beslutade att jag skulle släpa runt honom på ett långpass löpning och ett dopp i sjön i morgon. Det sägs att det är 13 grader i vattnet. Ska han spöa polarna på Sthlm Triathlon, ja då må han träna. Hy, så kallt men det är bara att bita i det sura äpplet för Ludvika simbassäng har man återigen fått stänga pga bassängbotten släppt och hela poolen läcker vatten. Typ hundrasjuttielfte gången detta händer i år. Ska jag simma är det bara att ge sig i kallvattnet.

Life is good. Älskar Norhyttan. Det är min oas!

1. Cykeltur

2. Äntligen ett rättförs skithus

3. Prommenix på Anders Ers i ett soligt Norhyttan

4. Sjön Noren

5. Djuren på Anders Ers

---

Hua vilket väder lördagen bjöd på!

Springa är fan en grej men köra en duathlon i kulingvind, kyla och spöregn är desto värre. Det fick jag vittna igår. Har aldrig sett så många bryta ett  lopp som igår!

Calle väckte mig kl 7 och gjorde ett försök med att han inte tänkte vara med. Bra, sa jag. Sedan sa han att han hade lite känning av hosta. Nu vaknade jag till. I helvete, nu åker vi, sa jag. Hostan sitter i huvudet, det är bara att köra.

Sagtoch gjort. Vi packade in oss i lilla polon och for iväg i regnrusket. Hade på mig skidstället för första gången under året och täckbyxor och täckjacka var ett bra val. Frös ändå som en blöt hund efter X antal timmar i regnet bredvid banan.

Sahlberg och Nilsson imponerade första löpet och sprang ifrån både George och Swahn.På damsidan var det bara 3 startande. Amanda, Helen och Lisa. Lisa och
Helen var asjämna på första löpet men sedan tog kylan över och bröt ned
Lisa.

Ut på cykeln och sedan såg man inte startfältet på en timma.

In efter cykeln var det spännande värre med plågade miner. George in först, Carl Brummer tätt efter sedan Swahn. Under löpningen imponerade Carl B med att kuta ifrån George och vinna hela skiten. George tvåa, Swahn trea, Sahlberg fyra (asbra jobbat där!), Flinta femma och sen vet jag inte mer. Första tjej i mål var Helene Malmkvist som var så nedkyld att hon inte fick av sig hjälmen under löp två. Stackars lilla!
Amanda däremotverkade inte varit särkilt brydd av kylan. Hon kunde lätt
knyta skorna och fråga hur hon låg till under växlingen. Det är vad jag
kan kalla gril power! Riktigt bra rejsat av er tjejer!

Hade fullt sjå med att försöka assistera nedfrusna vänner och pojkvän som kommit i mål/brutit. De stackare som tog sig i mål var inte vid sinnens fulla bruk vill jag lova. Man undrade nästan om de dragit i sig en 75:a brännvin under cyklingen som de betedde sig!

Kul att det blev lite omvänd ordning i resultatet, det är alltid trist när det är för uppenbart vilka som blir 1, 2, 3:a. Dagen bjöd på kallare temperatur än på självaste julafton. Inte konstigt att man då blir nedkyld av att köra i shorts och linne.

Tog mig själv en 2 timmar löptur i misärvädret och hade vinterutstyrseln på. Fiii fasen va obehagligt väder. Beundrar er som körde maran!!!!

---