Uppåt på Madeira
Det var platt och fint i Tallinn. Men omväxling förnöjer har jag läst. Så nu bär det uppåt.
http://madeira.uphill2000.com/
Vill på intet vis förhäva mig, men i jämförelse är nog Abborbacken ändå blott en fis i rymden!
Jag har ingen aning om hur det här kommer att gå. Det har inte arrangörerna heller. Luis Policarpo som basar för de flesta löpevenemangen här på Madeira rycker bara lite på axlarna när jag frågar honom om trolig bästa tid. Ingen har ju sprungit det här loppet förut, och med undertexten, som jag tyckte mig tyda, ingen har varit galen nog att försöka tidigare. Men med en slogan som: Europas hårdaste halvmara, måste ju bara några löpare ute i världen försöka. T ex RW:s utsände. Allt annat vore ju tjänstefel.
Började med backträning förra helgen. Provade springa med stavar för första gången. Har alltid varit lite ljum mot stavar, känt lite panchisvarning så där. Körde 10xHammarbybacken i något slags övermod. Det var jobbigt. Dagen efter gick jag omkring som en panchis med fruktansvärd träningsvärk i låren, och längtade efter en rullator.

Så nu har jag vilat mig i form i stället.
På Madeira fick jag banbesiktiga med bil. Fick ångest. Här under på bilden har vi kommit halvvägs. Där nere ligger staden där jag bor, Funchal.

Här under (ovan molnen) närmar vi oss målet. Mera ångest.

Här är jag i alla fall lite gladare.

En bra lunch är bra mot ångest. Dessutom är det i övermorgon jag ska springa, d v s lunchen var i går, idag är det i morgon jag springer när jag skriver det här. Ångest igen.

När jag fick min nummerlapp såg alla funkisar jätteglada ut.

Nej, jag ringde inte nummerupplysningen. Fattade fint. Man måste ligga i för att nå toppen!
Det är asfaltsväg hela vägen upp. 28 C vid starten, 11 C vid målet. Ingen tid att passa, förutom flyget tidigt på morgonen dagen efter. Wish me luck!!
Förhoppningsvis längre rapport i RW no 11.
Antal kommentarer: 1
Kenneth Gysing
Tack Susanne, tack Henrik! Up we go!!! 😉