Upplägg för långpass
Alla är olika. Så är det. Det finns inga rätt och fel i uppladdning, utrustning, energi och vätskeintag. Allt beror på. Och det är både bra och dåligt. Möjlighet och risk.
Igår hade jag ett riktigt bra långpass. Det är inte ofta man har varken tid till eller gynnas av att springa så långt och då vill man gärna att allt ska stämma. Har man en dålig dag så kommer det bli obehagligt tydligt under ett långt pass. Ska man, som jag igår, springa ute på landsbygd i flera minusgrader där man inte har tillgång till att fylla på med energi och vätska eller ens bryta och ta bussen hem så måste man tänka till om man ska springa säkert.
Jag tar gärna det säkra före det osäkra, utan att det ska bli omständigt eller hindra löpningen. Jag vill inte gå tom och jag vill ha det bekvämt så jag tänkte dela med mig av hur jag lade upp passet jag sprang igår- alltså 55 km i -8- -10 grader cirka på små landsvägar. Kanske finns det någon take home för någon.
Kläder
Jag hade yllekompressionsstrumpor. Mina Inov-8 (som är väldigt lätta och jag har träningsvärk i vaderna idag). Mina Trimtex vintertights. Falke boxershorts, Falke underställströja och sen Trimtex Lzr Plus jacka som är lite tjockare än den vanliga. Den gjorde att jag klarade mig med två lager hela dagen! Pannband från Cintamani (isländskt märke) och varma vantar.
Rekommenderas att ta med ett till lager i ryggan- utifall att! Att stanna när det är minusgrader är ingen höjdare.
Mat
Utan att gå in på en matematisk och näringsmässig uträkning så är det fett som bränns till största del. Jag laddar inte. Äter som vanligt rätt mycket fett, mycket färgglada grönsaker, protein och kolhydrater kvällen innan. På morgonen tar jag en stor kaffe, äggröra, en frukt, några nötter och 3 stycken BCAA ( branched chained amino acids) som just då inte gör sitt bästa med det andra ätandet till men ändå finns i kroppen och spar musklerna lite. Jag fyller vätskesäcken med kokat varmt vatten och packar med nötter och torkad frukt. Något annat hade jag inte men tänkte jag springer förbi en affär.
Det gjorde jag efter 16 km ca. Fyllde på ordentligt med varmt vatten igen i blåsan. Köpte ca 400 g naturgodis med både salta och naturella nötter, torkade blåbär, russin, dadlar etc. Det ger lite välbehövliga kickar. Nötterna ger långsam energi och är väldigt snäll mot magen. Kallt vatten kan ge magknip speciellt i kallt väder.
Nötter, torkad frukt och vatten funkade för mig. Vanligtvis brukar jag ta en eller två Resorb men nu tog jag lite salta nötter och salt i vätskeblåsan. Vill egentligen se till att det är fler salter än bara natriumklorid för att undvika kramp men har aldrig fått kramp i hela mitt liv och gick bra igår också.
Säkerhet
Jag lyssnar gärna på P1 eller podcasts när jag springer långt. Har bara hörlur i ena örat, den bort från vägen. Jag har reflexväst när det är mörkt, sätter den på ryggan när det är ljust. Har inget tangentlås på telefonen så det går att komma in i den.. ICE inlagt (du som har Android kan ha det synbart på skärmen). I julklapp fick jag en solcellsdriven laddare vilket ökar batteritiden på Iphonen (som annars är kortare när det är kallt).
Jag har min legitimation i ryggan i ytterfacket. Visselpipa på ryggan. Låter det överdrivet? Det är inte för att jag tror att det ska behövas. Men om, gud förbjude, något skulle hända så ska det gå att både vissla högt, ringa och identifiera mig. Och det är ingen uppoffring och väger bara några gram extra.
Passet då? Ja det var kallt. Det var magiskt vackert som ni ser på inlägget innan. Jag sprang först in till Karlskoga på småvägar för att handla. Styrde stegen ut mot Granbergsdal, en liten by med en hytta där min farfar växte upp. Vidare rätt ut på landet. Gick en del tid till att kolla kartan var jag var. Vips tar små vägar slut och man får vända. Det var så otroligt magiskt naturligt vackert. Mötte kanske 3 bilar och två människor på flera timmar. Missförstå mig rätt, jag älskar långpass i grupp men det är de här ensamma långa passen som jag liksom känner mig mest som mig själv. Jag tror inte på gud som så men det här med att vara ute ensam i naturen i en löparbubbla, det är gudomligt. Det är att vara i greppet på en högre makt och inget annat. Det är svårt att förklara. Måste upplevas.
När jag sprungit 4 mil, varav 15 km var med ett konstigt obehag i låren- bara där, så kom jag ut på tråkdödevägen- aka 245 till Loka. Lååånga uppförsrakor. Asfalt. Bara skog runtomkring. Fin tomtar och trollskog. Men ändå. Solen sänkte sig och helt ärligt- jag hade inget sug. Jag tvekade som fasen på om jag verkligen är lämpad att springa ultra? Hela kroppen mår bra men låren surar. Stela och gjorde ont. Aj.
Men jag vet att svackor kommer och går. Och den här gick över efter några kilometer igen. Mellan 48-55 km var allt underbart igen. Och fikat på Loka Brunn smakade fantastiskt efteråt.
