Vilovecka


Har vilovecka denna vecka. Det är jättetrist. Vad gör folk på sin fritid egentligen???

Hade en hel vilodag igår för fösta gången på väldigt länge. Fick damp redan på förmiddagen. Jag var ju PIGG!!!! Är det någon vits och vila då kan man undra? Ja, det kan vara vits. Ska på läger i två veckor med start söndag så det kan nog vara på sin plats. Att vara pigg den dagen man har vilodag är någonting helt revolutionerande för mig.

Tidigare har jag tränat tills jag varit helt trasig och sedan tagit en vilodag, vilket har resulterat i en ännu tröttare Emma.

Nu är jag som sagt superpigg istället och trots att jag igår efter jobbet handlade, dammsög, städade, lagade mat, tvagade mig och gjorde i ordning en present och brev till min syster, var jag fortfarande alldeles pirrig i kroppen.

Stretchade lite. Duschade lite. Kändes nästan som man tränat. Ändå var klockan bara åtta. Men vad i helvete gööööör folk på fritiden om de inte tränar??????? Kanske skulle börja knyppla?

Surjämten jag bor med var ute och cyklade. När han kom hem skötte jag mig exemplariskt och öppnade dörren, tog hand om cykel, hjälm och erbjöd mat.

Han tyckte det var perfekt och tyckte jag skulle bli hemmafru. Jag tyckte tvärtom att HAN borde bli hemmafru och jag träna mer.

Jag är ändå inte så bra på att vara hemmafru. Hoppas jag är bättre på triahtlon.

Kuriosa: Stefan Norman berättade på simningen idag att han hittat en tröja som han tyckte passade mig. Den var rosa, fin och hade tryck på bröstet där det stod: ”Why suck at ONE sport when you can suck at THREE”. Tack Stefan för tipset. Jag köper den direkt!

 

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Motivation


Har en momentan dipp i motivationen.

Veckan har gått i 120. Har haft tokmycket på jobbet och varit sjukt effektiv de timmar jag varit på jobbet. Utöver det en hård träningsvecka där några extra timmar ska få plats i schemat.

Igår, fredag, hade jag planerat vara hemma och upphoppad på cykeln senast kl fem för att hinna trampa 2,5 timmar innan fredagsmyset.

Nu blev snarare klockan halv sju innan jag var igång och eftersom det råder sk. Aprilväder med snöblindas regn så fick det bli trainer med 5*(8+2 min) medel-hög intensitet.

Inte ens de nya kläderna från Fusion kunde göra mig träningsmotiverad. Fyyyyy fan vad trist.

Sms:ade till Åsa för att få lite pepp och hon svarade snabbt:

”today you do what other won’t, so tomorrow you can’t”

Eeeeehhhh…var det pepp? Hahaha, snart plingade det till igen: Oj det blev fel, det ska vara:

”today you do what others won’t, so tomorrow you CAN ACCOMPLISH WHAT OTHERS CAN’T!!!!

Lite bättre pepp och nu kunde jag cykla klart. 2:25 blev det och middag kl nio sedan däckning.

Tilläggas kan göra att jag cyklade i cykelbyxor för första gången igår för första gången på aslänge….fy vad obekvämt! Det får bli tribyxor nästa pass!!!

Det sa bara SMACK!


Japp, onsdag kväll och då var det dags för tempo igen. 22,6 km denna gång. Halvklart, svaga vindar och ca 5 grader i luften. Men det var fasiken kyligt efter att solen gått ned. Brrrr! Banan var lätt kuperad med några fina uppförsbackar i trappstil. Var inte lika slut i benen vid detta tillfälle som jag var sist men bakdelen började protestera efter 14 körda kilometer. Hur som helst så kändes det hela inte lika jobbigt denna gång, även om jag var ursinnig och gråtfärdig efteråt. Jävla skitsport! Resultatet blev 39:58 och ett snitt på 33,93 km/h (fjärde bästa damtid). Bästa damtid stod Cecilia Börjesson med fina 35:25. Hon hade dessutom en jättefin tempohjälm i neonrosa, precis en sådan som jag önskar mig!

När jag tittade in på SMACKs hemsida såg jag till min glädje att förra veckans resultat var fel! Jag skulle dra av 30 sek från förra resultatet så min verkliga tid var 29:56 med ett snitt på 33,67 km/h (tredje bästa damtid). Blev liiiite gladare när jag såg det. Känner mig ganska värdelös på att cykla när man kör mot superkittade cyklister men skam den som ger sig. Nu ska jag satsa järnet på att bli bra!

Nästa vecka är det GP-lopp (det vill säga inget jag ska ge mig på). Jag hoppas dock på att få mig en genomkörare med vänner i Uppsala nästa vecka då jag tänkte våldgästa Fredrik och Jennis crib.

HOJ!

Som ni kan se så är inte detta en bild från igår utan från Kalmar 2010. Igår körde jag okittat med träningshjul och osmörjd rostig kedja (den blev lite rostig efter att jag duschat med cykeln i söndags efter det grisiga cykelpasset).

Löpning med farbror Melker


Oj, nej, just ja, jag menar Micke Nelker! Hans gäng Terrible Tuesdays skulle få en ny medlem i form av Carl.

Vi tog oss bort till Stockholms lilla oas Djurgården på tisdagskvällen. Helt magisk kväll. Frisk luft, sol och helt perfekt värme. Nästan nya skor hade vi på oss, dagen till ära (New Balance 890 t.v. och Saucony Kinvara t.h.):

6 km skön jogg efter Djurgårdskanalen och sedan på´t. Nelker och grabbarna skulle köra 6*1000 meter men jag följer ju som bekant mitt träningsschema slaviskt så för mig väntade hopp, skutt, skolning och snabba 400-ingar. Kändes bättre än på länge och steget kändes lätt och ledigt igen. Rumpan värkte men vad gör väl det när solen skiner? Kunde konkludera att jag springer sjukt ojämt när jag ska försöka springa snabbt. Tiderna varierade runt 4:02 (total bottennotering) till ca 3:30 min/km på intervallerna och jag hade ingen kontroll på vilken fart som kändes hur. Detta behövs jobba på. Speciellt eftersom intervallerna skulle springas progressivt 1-4. Jag springer alltid lite hur som helst. Har ingen koll alls.

Helena Lindahl kom förbi och knäppte kort på oss (hahaha…varför fastnar jag och Carl aldrig på bild?):

Ikväll blir det ett försök till på SMACK-serien. 22 km tempo, får de hur nu det ska gå. Onsdagströttheten är inte nådig med mig idag…:/

På tal om cykling…


Fick ett mail av en kollega med roliga cykelbilder…Man kan ju tänka sig vilken ingenjörskonst/ brain storming det har varit historiskt för att ta fram den snabbaste hojjen.

Från det här:

Okej denna kanske inte har så mycket med snabb cykling att göra med ändå…

Varför har man inte spunnit vidare på den här idén?




 

Behandling av rumpa


Har ju som tidigare nämnt att jag har ont i höger skinka. Det är sannolikt fästet Piriformis som har tagit lite stryk under alla cykelpass i tempobågen. Har känt av rumpan sedan två veckor tillbaka men tänkt att ”det blir nog bättre”. Skulle jag inte ha tänkt. Har dessutom bara blivit stelare och stelare mellan skuldrorna som resulterat i en låsning så att jag nu har lite svårt att ta djupa andetag. Det löser sig heller inte av sig själv…

Igår tog jag tag i saken och gick glad i hågen till Access Rehab för att få behandling av min naprapat Andreas Bjurman. Så fort jag tar i hand med karln börjar jag svettas. Detta skulle bli plågsamt och det visste kroppen sedan tidigare. Några knotknackningar senare låg jag och gnydde och skrek som en liten gris på britsen. Andreas hade nöjt din armbåge inpressad i min ömma Gluteus Maximus. AJ! Den var minst sagt öm och det sjuka var att när han pressade in armbågen i skinkan så strålade det ut genom hela sidan på låret och ut i knät. Enormt obehagligt! Skuldrorna fick sig också en blåsning och jag gick ifrån kliniken lite mjukare men oerhört mycket ömmare. Resten av eftermiddagen var jag helt spak. Avslappnad, lite illamående men framför allt rädd. Andreas bokade nämligen in mig på 25 min (jag skrek högt NEEEEJ när han föreslog 55 min) massage hos Rubin McRae nästa torsdag. Välbehövt men fy fan vad ont det ska göra. Rubins nypor är inte att leka med men fasen nytta det gör ändå! Nu ska baken bli hel och frisk igen!

Sprang lite lätt 8 km igår för att känna efter hur det kändes. Det kändes bedrövligt. Fick lov att stanna och stretcha överkroppen tre (3) gånger för att kunna andas normalt. Höger ben släpade sig efter kroppen pga skinkan. Riktig mongolöpning såg det nog ut som. Efter 15 min uppvärmning var det dags att ta tag i lite terrränglöpning och det kändes….ganska bra faktiskt! Ingen fart i kroppen men jag kom in i rytmen och backarna störde mig inte ett skvatt.

Väl hemma tog jag fram Calles gamla golfboll och gick lös en vända till på rumpan, den var öm, men klart mindre spänd än innnan behandlingen.

Ett litet tips. Om du blir lite överansträngd i någon muskel, vänta inte. Sök hjälp direkt så slipper behandlingen bli en lång pina. Nu ska jag försöka släpa mig bort till kaffemaskinen och ta kopp 4 för dagen (3 första kopparna på Lisas efter simningen i morse:) life is good).

Deffade rumpmuskler.