Jag testar flera nya recept härhemma och det blir så gott. Ibland kan det bli godare helt klart, alltid ständig förbättring.

Tre goda enkla recept jag gjort om till receptich senaste tiden är dessa:

Pad Thai

Hittade detta på Ica Buffé. Man kan byta ut kyckling mot tex vita bönor eller tofu och så kan man ha i mer ägg. De har jag inte vispat innan- så spar man lite disk och tid. Bara fös undan allt i stekpannan och kläck i dem och rör runt.

Man kan också strunta i den där köpesåsen och istället börja med att fräsa hackad vitlök, lite chiliflakes, peppar och sen hade jag i mina mungbönegroddar också på slutet. Gick fort att göra och blev suuuupergott!

Indisk vegokorma med keso för 4 personer (som lättare rätt)

Så gott. Jag älskar kardemumma så detta blev en höjdare! Hittade receptet i DN’s helgbilaga men gjorde om!

Smör

1 gul lök

Ett stort blomkålshuvud

1 msk spiskummin- gärna mer! Kardemumma salt o peppar och så mycket gurkmeja du gillar.

1,5 dl vatten och en burk kokosmjölk

Fräs lök och alla kryddor lätt i smör medan du hackar blomkålen i bitar och buketter. Blasten kan åka med. Stjälp i blomkålen och rör runt lite. Häll på vatten och kokosmjölk och låt puttra några minuter.

Jag tyckte det var gott med en fräsch sallad till detta, blir mest vitkål här på vintern. Till det stora klickar keso för protein.

Shakshuka – otippat god brunsch el middag

Hittade två recept på detta i Icas Buffé och blandade dem hej vilt och lade till egen twist.

Det funkade för fyra personer. Gissar man kan äta det med bröd el pasta el ris egentligen.

1 gul lök, 1 vitlöksklyfta, 1 buljongtärning (grönsaks)

Olja att steka i

2 burkar krossade tomater och jag tog resterna av salsan från tacopartajet vi hade också

4 ägg

ett paket fetaost el salladsost

1 burk kikärter (för jag hade det, det kan man nog skippa!)

oregano och timjan

Fräs lök och vitlök med buljongtärning. Stjälp i kikärter Stjälp i krossade tomater och ev lite salsa och rör om. Salta o peppra. Låt puttra lite. Försök gör gropar och kläck i äggen och sänk värmen för nu måste de få koka till sig där. Krydda över med oregano och timjan. När äggen verkar börja bli klara- smula över fetaosten och låt värmas en stund till.

Krydda mer om det behövs. Jag hade på mozzarella på detta också. Det blev SÅ GOTT! Barnen åt också.

Testa- inspireras och gör som du tycker verkar bli godast! På min Instagram brukar jag lägga upp bilder med tips också. Heja i köket!

Tänk så mycket vi gör utan att riktigt uppleva det. Tänk så mycket vi gör och den starkaste upplevelsen vi får från det är att att vi bockar av det snarare än njuta av att vi utför det.

Nu pratar jag inte om tvätt, disk och städning som man ju gärna kan vara helt frånvarande medan man gör i min värld. Ba multitaska sk**en ur de aktiviteterna så de blir klara så man kan göra annat.

Men så mycket annat vi slösar bort på att vara där fysiskt men inte där i sinne.

Ett exempel är när jag läser DN på helgen. Jag blir nästan glad när den är tunn eller det är sånt som känns irrelevant för då blir jag klar med den snart, men kan bocka av att jag gått igenom den och inte missat något viktigt.

I övrigt försöker jag verkligen landa i att bara vara just där jag är utan att försöka hålla koll på flera saker samtidigt. Man går miste om så mycket när man gör det. På helgerna är jag betydligt bättre- och det är barnen som har en stor del i det. Då vill man inte vara någon annanstans mentalt. På veckorna är det lite svårare med att-göralistan. Den ska ju bockas av.

Men jag har börjat skriva vissa punkter lite annorlunda. Istället för att skriva vad jag ska göra så skriver jag hur det ska kännas. Tänk transportjogg till exempel. Bara att man skriver ”njuta av frisk luft och ljus kväll hem från jobbet” gör att ditt mindset blir annorlunda när du läser det. Och det går att applicera på fler saker. Jag utmanar mig själv, och dig att försöka tillägna alla ”to-do”s med en känsla eller syfte.

Ett distanspass? Njuta i elljusspåret en timme. Förbereda ett möte? Skapa bästa strukturen för att komma fram till X Y Z.

Och när man väl gör något, fokusera på att göra just det man gör och uppleva det helt. Utan att det blir sk**nödigt eller behöver heta mindfulness. Det är att agera på hjärnans villkor och ha respekt för den eller det man avsatt tid för. Inte lura sig med att vara här och mentalt vara där, där och där.

Öva på att uppleva mer snarare än att gå igång på att bocka av saker man gör.

Less is more men vad betyder det egentligen? Fylla färre aktiviteter och projekt och göranden med mer närvaro. Det tror jag både vi själva, samhället och miljön skulle må bra av.

Vara på färre ställen och vara mer där man är.

Skrev jag på min Instagram idag. Det är en tanke jag tar med mig och försöker agera på.

Ha en fin vecka!

Självklart ska man inte alltid försöka vara effektiv. Och jag brukar prata om, när jag föreläser, att det bästa är att inse att det kommer alltid vara mycket att göra. Det kommer alltid kännas som det går att göra lite mer, lite bättre. Det kommer alltid gå att träna mer, äta bättre, svara på fler emails, skriva bättre rapporter osv osv osv.

Att ha mycket eller lagom att göra, på lång sikt, det är ett förhållningssätt. Det är klart att det kan vara jättemycket av sånt man själv inte styr över i perioder. Till exempel på jobbet. Men många KAN faktiskt sätta ned foten långsiktigt om det konstant kommer mycket i knäet. Det kanske inte går den här veckan eller den här månaden. Men över tid så vet alla egentligen att prestationen blir sämre av att leva med en upplevelse av att ha för mycket att göra hela tiden.

Jag har gjort en resa själv i det här. Från att tänka att bara jag kommer ikapp med och nu hann jag inte/jag hinner inte till att ändra både sättet jag jobbar och sättet jag ser på hur jag jobbar. Och tränar. Och lever helt enkelt. Jag har inte alla svar men jag delar gärna mina tankar:

1) Driv din agenda

Alla har sin agenda och en del lyckas få in sin agenda hos andra. En del känner att de lever efter andras agenda (som när man är ammande spädismamma typ men det är man ju inte hela livet). Välj noga vad du tar in på din att-göraradar. Välj noga vad som får ta din energi, vad som får nalla av ditt mentala batteri. Vad som får rulla i bakgrunden och vara första, andra, tredjehandsprio. Red ut vad som är viktigt för dig. Inte bara vad som tar dig framåt utan även det som håller dig. Får dig att må bra över tid. Eftersom det alltid känns som det är mycket, se till att det är mycket av rätt saker.

2) Vad är viktigt nu, vad är viktigt sen?

Om det alltid blir snoigt, vad måste du göra just nu? Vad känns viktigt men blir aldrig av? Hur ska du, när du gjort det mest akuta, se till att det faktiskt får ta sin viktiga plats. Så du inte lever med en känsla av att något saknas. Är det den där lunchpromenaden som inte blir av? Att träffa vänner? Att sova ordentligt? Felsök- vad är tids- och energitjyven?

3) Planera, strukturera, revidera

Spelar ingen roll vad du använder för system: Post-it, excel, Evernote, OneNote, Trello…osv. Men ha ett system för sånt du ska komma ihåg. Skriv inte ned endast vad du ska göra. Kanske hellre syftet om det är ett större projekt. Varför du ska göra det du ska göra. Det sätter igång tankarna på rätt sätt.

4) Jobba på hjärnans villkor

Om det går, gör det knepiga när hjärnan är pigg vilket du vet bäst själv när det är! Jag brukar försöka lägga möten på eftermiddagen, då får jag lite draghjälp med engagemang medan på förmiddagen vill jag gärna sitta/stå och knepa med eget för då funkar min hjärna riktigt skarpt (nåja, så skarp den kan vara!). Eftersom jag är en sån som jobbar kvällar för att vara ledig med barnen försöker jag spara sånt som går lätt att göra till kvällen. Det här ska jag bli bättre på, svara på mail och planera i kalendern är ofta lätt men det vill jag gärna göra på dagen för att inte skicka dem på kvällen men sånt där kan man faktiskt lösa tekniskt på mailkontot.

Jobba med en sak i taget. Att kolla mail, Instagram och Facebook är snabba dopaminknarkinjektioner som bara gör oss ineffektiva. Hands up jag gör det också när det blir lite jobbigt med en uppgift eller så. Men det slösar med hjärnkraft och det är den vi vill hushålla med under dagen.

5) Avsluta med GJORT

Så viktigt. Så fundamentalt. Vi blir ju aldrig klara. Och lever vi med det här hann jag inte idag så blir det lätt ganska negativt. Om vi istället avslutar arbetsdagen, och själva dagen faktiskt, med vad vi faktiskt gjorde. Talar om det för oss själva, efter vi skrivit ned vad vi ska göra imorgon för all del. Ja det är en fin känsla. Våga tänka på hur det känns också. Jag gjorde ditt och datt idag och det känns…? Det ska kännas bra. Ärligt. Fint.

Ta hand om dig!

Foto: pwrdby.se

Året var 2011. Jag låg och läste en bok som hette ”De glömda kvinnornas röst.” Om kvinnor och barn som mördas, skärs sönder i underlivet, där några våldtas och överlever men blir utstötta från sina byar eftersom de är skändade.

Jag bestämde där och då att jag skulle göra något för de här kvinnorna.

Och så kom jag i kontakt med ultralöpning. Där kvinnors uthållighet och GRIT kommer till sin rätta. Där de fysiologiska skillnaderna mellan kvinnor och män finns kvar, men spelar mindre roll då det är det mentala som är den stora utmaningen.

Och blev frustrerad över tjejklassikern. INTE av korta motionslopp. Över att prefixet tjej BARA fanns på kortare och lättare utmaningar där det var mer fokus på goodiebags och kringaktiviteter än att ta i tillsammans. Något som kvinnor mår väldigt bra av att göra.

Så.

Därför Tjejmarathon.

Därför ett lopp längre än ett maraton. För att visa de som om de tvivlar på sin uthållighet att vi, alla vi som stöttar Tjejmarathon, vi tror att tjejer orkar långt. Vi vet.

Första året hade vi runt 50 startande men bara 39 placeringar. Flera tog varandra i handen och sprang tillsammans över mållinjen.

Banan var brutal. Sist i mål kämpade i elva timmar med vår sistelöpare Peter. Hon klarade det. Alla gick i mål. Ingen bröt.

Fem år senare har vi varje år sett och upplevt magin. Sett vad som händer när man springer för ett högre syfte. Sett alltifrån Tobbe som fullkomligt rusar runt banan till de som gör sin största distansutmaning i lugnare fart. Fått omdömet ”årets lopp” av flera. Upplevt glädjen och känslan när man klarar något man tvekat lite inför.

Men igen, med ett högre syfte och det fantastiska stöd som är runt loppet känns allt, och blir allt, möjligt.

Jag och Madde driver detta på sidan om egna företag och familj. Vi trollar med knäna varje år och är helt beroende av alla de som ställt upp under åren. Ni är många, ni är helt ovärderliga.

Vi har allihop i fem års tid, varje år, samlat in i genomsnitt över 100 000 kr till Panzi Foundations arbete med kvinnor och barns rätt till ett värdigt liv. Till livsavgörande vård. Till en väg framåt. Inte tillbaka.

Vi har i fem års tid stöttat både tjejer och killar att anta en tuff fysisk utmaning och med alla våra eldsjälar kärleksbombat dem runt banan.

Vi har i fem års tid varit en stark och tydlig röst för kvinnors uthållighet och styrka. Utan lull-lull och fina goodiebags. Med massor av gemenskap och djävlaranamma.

Vi har i fem års tid tillsammans gett människor möjligheten att skaffa sig ett fysiskt och mentalt ess i ärmen. ” Jag kan”.

Inför det sjätte året tar vi ”tillsammans” till en ny nivå då vi erbjuder en stafettävling. Samla ihop ett eget lag eller anmäl dig så får du ingå i ett gäng med nya löparvänner. Spelar ingen roll hur fort du springer, vi gör det tillsammans.

Jag bjussar dessutom på gratis träningsprogram för dig som är sugen på hela distansen i min Facebookgrupp Sustainable Ultra Training.

Vi har inte de marknadsföringsmuskler som stora lopp har. Vi är helt beroende av att våra vänner hjälper oss sprida loppet och vårt syfte.

Kanske gör du redan din #dogood grej, kanske har du utrymme och känner mening för vår fredliga, svettiga, trevliga kamp?

Om så blir jag jätteglad

1) om du hjälper oss sprida eventet.

2) om du vill skänka en slant, köpa ett Flipbelt (350 kr hit), köpa ett pannband (rosa) 100 kr. Maila mig din adress efter betalning så postar jag!

3) och självklart vill springa loppet- hela eller delar.

Ett litet stort lopp. Ett starkt tydligt statement. Var med på magin!

En produkt av vår tid. Vi orkar inte med långa texter, långa artiklar, långa blogginlägg, långa reflektioner och å ena sidan det å andra sidan det här. Vår flackande hjärna baxnar vid åsynen av en lång text.

Men fem tips! Det gillar vi. Och det är pedagogiskt och enkelt och passande. Om det är en steg-för-steginstruktion till att laga mat. Fixa ögonbrynen. Lägga en makeup (fråga inte mig, aldrig gjort). Sätta ihop något från IKEA.

Och för alla oss som håller presentationer och föreläsningar så vet vi att punkterna är vår förlängda hjärna: Ett budskap per slide med max 6 punkter så kan vi få fram budskapet med nyckelord på ett enkelt sätt.

Men det finns mycket det appliceras på där det kanske blir en förenkling av något komplext eller så viktigt och mångfacetterat att det inte gör att punkta ned det till fem.

Hälsan.

Träningen.

Ledarskap.

Lycka.

Kärlek.

Jag älskar fempunktslistor. Jag dras till dem som bi till nektar. Det är mumma att känna att ah! det där har jag koll på- då är jag hemma!

Men allt som är viktigt. Allt som betyder något idag, imorgon, om en vecka. Det kommer aldrig att täckas in av fem punkter. Fem steg. Det är sånt som du måste sträva efter dag ut och dag in. Hälsan. Kärleken. Samvaro. Ledarskap, medarbetarskap. Lycka.

Du kan inte bocka av det och gå vidare. Det tar aldrig slut efter punkt fem. Det börjar om eller fortsätter.

Och kanske kan vi fundera lite på det här med att bara bocka av saker. Fundera lite mer på att livet och målen ibland kan få vara att vara i något. En process, situation, känsla. Och sträva efter att vara kvar där.

Jag är en glad och tacksam människa som försöker ta hand om min hälsa och mina relationer varje dag så gott jag kan.

Blir aldrig klar med det. Är alltid i det. Fortsätter sträva, på det trevligaste och enklaste sätt man kan sträva, mot det.

Vill inte bocka av. Vill vara där.

Är det rimligt att du behöver nya träningskläder varje säsong. Om leverantören pratar om kvalitet, torde det inte hålla mer än ett år. Går teknologin verkligen så fort framåt så det är något helt nytt i plagget? Att det går åt 6000 liter vatten att göra en t-shirt i bomull? Att vår klädkonsumtion kräver i snitt 162 000 liter vatten per svensk?

Är det rimligt att 26% av barn i 6-årsåldern har hål i tänderna?

Är det rimligt att vi klickar ”gilla” när någon lägger upp en bild på en stor köttbit trots att vi vet hur dåligt för miljön det är?

Är det rimligt att vi slänger ett halvt ton skräp per person varje år?

Är det rimligt att det ibland tar över en månad att få till en fika med en kompis man verkligen vill träffa?

Är det rimligt att åka till Thailand och prata om ”hälsoresa” när flygresan dit förmodligen är det i särklass mest ohälsosamma ur ett klimatperspektiv man gör? Att låna sol och strand från människor som riskerar att åka i finkan om de kritiserar kungens husdjur?

Är det rimligt att klaga över träning som man själv valt att utföra och bara en själv egentligen bryr sig om?

Är det rimligt att känna sig dålig för att man inte håller ett träningsprogram som man lägger ovanpå heltidsjobb och familjeliv?

Är det rimligt att vi inte bjuder hem människor för att vi tycker det är stökigt och inte kommer på något bra att bjuda på?

Det är mycket som inte är rimligt som bara rullar på som slentrian. Må så vara. Men ibland är det bra att fundera på varför det är som det är. Man gör som man gör. Och om man kan göra något annorlunda. Jag har några saker jag måste ta itu med…

I måndags och tisdags hade jag ju sportlov.

Hålllbar karriär, hållbar prestation

 I onsdags föreläste jag för unga karriärister på min gamla arbetsplats. Det är inte så gammalt så jag blir lite förvirrad och säger ”vi” och ”våra” men det är kanske inte så konstigt. Engagerade samtal- kloka generation Y-are med sunda värderingar och hög motivation. Jag pratade om hållbar karriär och hur det ibland kanske inte kan vara både högsäsong på jobbet och maratonsatsning. Hur man kan tänka runt sin hållbarhet och vad som behöver vara på plats för att både komma in på jobbet och rocka sockorna och fortsätta göra det medan man jobbar. Alltid lika kul och givande!

Sen har jag varit i Malmö/Lund och jobbat. Det är faktiskt väldigt nära hit från Stockholm: Man tar 08.21-tåget, jobbar till klockan 13 då man är i Malmö. Slänger in väskan på hotellet, har förstås jobbat i träningskläder hela vägen ned och är springredo. Ut till det som tydligen kallas ”ribban” och tillbaka.

Härligt för fötterna att få jobba i sanddynerna, härligt för mig att få röra på mig och kompensera för allt stillasittande på tåget.

Workshop strategisk och lönsamt hälsoarbete

2) Igårkväll höll jag en workshop i Malmö på Scandic Stortorget. Jättebra diskussioner, alltid lika inspirerande att få höra om utmaningar och infallsvinklar.

Hälsofrämjande och målinriktat ledarskap, hållbar chefshälsa

Idag var jag i Lund. Dit gick helt plötsligt inte tågen men det berättade inte SJ men väl Lena som var min kontaktperson på uppdraget. Phu!

Det var mitt största uppdrag hittills i eget företag. 120 chefer inom psykiatrin i Skåne hade en chefsdag och jag skulle få ta hand om eftermiddagen med fokus på chefers utmaningar inom den typen av verksamhet.

KASAM-modellen, alltså känsla av sammanhang är min vapendragare här. Jag hade läst på ordentligt om deras verksamhet och har enorm respekt för den komplexitet det är att driva vårdverksamhet med höga krav och många mål att uppfylla som förstås är politiskt styrda i grunden. Hur ökar man närvaron i ledarskapet? Hur leder man generation Y? Hur blir man hållbar som chef och vad kan man göra redan idag?

För förändringar måste vara så lätta att vi kan börja med dem direkt. Annars blir de digitala pappersdrakar någonstans. Och ledarskap- det handlar först och främst om att skapa förutsättningar för att NÄRVARA. I närvaron, som kan vara av alla de slag, kan all annan härlig ledarskapsjargong bli verklighet och medarbetarskap och medledarskap också uppstå. De fick också diskutera gränssnittet ledare/medarbetare för vem som ansvarar för vad är viktigt att definiera och tydliggöra.

Stort engagemang, härliga diskussioner och otroligt inspirerande. Intensivt att leda förstås och det vart väl sådär med lunch innan pga just SJs inställda tåg (inte SJs fel att tågen var inställda dock).

Gick glad i hågen, tacksam och inspirerad, och lite trött, till tåget i Lund. Trodde jag. Det var fortfarande inställda tåg och ersättningsbussar. Jag hade köpt en god matig sallad som jag hade i väskan på ryggen. Men! med lite tid till tåget gick och ett galet sötsug pga dålig lunch vandrade min reptilhjärna in på ICA och köpte STOR påsen godis. Alltså STOR, ni vet när man är lite seg i kolan (haha!) och ba plockar lösgodis. Jag köper typ ALDRIG lösgodis men nu var jag sugen och det bara spårade ur kan vi väl säga. Ovan vid situationen!

Den där påsen låg nu i min väska på axeln. Och så gick inte tåget. Så..jag åt godis. Och åt godis..och mer godis. Och mmmm.

Inget är så gott som godis.

Inget är så äckligt som godis.

Buss kom. Stora tjejen smsade från pappas telefon ” vad gör du mamma, jag äter nötter”. Eh. jag…. eh åker buss.

I Hässleholm fick man kliva på tåget. Åt lite av salladen sen men..nja lite så hungrig va?

Nu är jag på väg hem. Jag vill inte ha mer godis, ska komma ihåg den här passagen idag med godismiddag.

I övrigt otroligt glad, tacksam för att få ha..nej! Jag har skapat ett fantastiskt jobb. Det är tufft, osäkert. Men det är så otroligt givande, lärorikt och inspirerande med alla jag får träffa. Det håller jag i hårt.

Trevlig helg- tack om du är en av de jag fått träffa den här veckan! Tack!

Jag gillar ju att springa ”naken”. Att inte hålla på och greja för mycket med teknik även om den förstås kan hjälpa om man satsar hårt eller vill bevaka pulsen…eller bara vill mäta något! Men för de flesta av oss motionärer räcker det att springa på känsla och kanske en klocka.

Jag ska villigt erkänna att jag har en sån där träningsklocka och jag gillar att köra intervaller med den och följer gärna min puls. Och har den som klocka.  Men det är väldigt sällan jag kör intervaller …

Men så i måndags skulle jag vara borta en viss tid och ville således ha koll på just tiden. Och har alltid telefonen med mig. Hade lovat mannen vara borta 45 minuter.

Då använde jag den där äggklocksfunktionen på Iphonen. Alltså nedräknaren. Jag, min lata f*n satte den bara på de minuter jag skulle springa åt ena hållet för att sen vända och hinna tillbaka.

Men kom på att man kan köra intervallpass på den.

Det här passet kan du köra om du håller på att komma igång med löpningen – då är det jogg och sen gång som gäller. Är du van löpare är det uppemot 85-90% av maxintensitet som gäller under intervallerna med väl disponerad intensitet. Och helst den första intervallen lite lättare för att komma in i andra andningen ordentligt.

Värm upp 5-10 minuter och avsluta med några korta fartökningar. Sen sätter du klockan på 7 minuter och springer hårt men kontrollerat. Gå 2 minuter och snurra timern till 6 minuter, spring, gå 1 minut, snurra den till 5 minuter, gå 1 m inut osv ned till en minut då det är full kareta med det sista du har.

Sen joggar du ned ordentligt i 5-10 minuter.

Följer inget vanligt intervallschema men kan vara lite kul och definitivt mentalt lättare att springa kortare och kortare. Samtidigt får du 28 minuter intensitet- och du kan göra det med din smartphone.

Det går förstås lika bra att köra tex 4 x 4 minuter men jag tyckte det här var lite kul. Noga med teknik och noga med upp och nedjogg.

Gillar du inte att telefonen skumpar? Jag har flera såna här flipbelts kvar. Jag har med telefon, nycklar, näsdukar och liten vattenflaska och det är NOLL ZERO skump! 350 kr inkl frakt- jag bjussar på den och hälften av pengarna går till Panzi Foundations arbete med kvinnor och barn i krigets Kongo. Hälften är vårt inköpspris.

Tassa fint därute!

Det är svårt att vara ledig för många av oss som har det så bra så vi kan vara lediga.

Det kan vara svårt att känna att man har ro och rätt att bara släppa allt. Men det ska man. Det unnar man andra så det ska man för sig själv också. Den här långhelgen var det lite svårare än vanligt:

Jag är nystartad och behöver jobba med företaget. Jag hade också en inlämningsuppgift på en kurs jag läser. Jag har ett stort uppdrag denna vecka som kräver förberedelser.

Men jag gjorde det. Hyfsat tycker jag: Fyra dagar mestadels ledigt: Jobb och studier i bilen upp, jobb söndag och måndag kväll när barnen somnat och jobb i bilen hem idag och på kvällen efter nattning. Mitt livspusseldeluxe. Funkar för mig.

Att tänka ” vad skulle jag kräva av andra, skulle jag unna dem att vara ledig?” är ett sätt att börja släppa på greppet om kontrollen. Att vara noga med listorna, skriva ned vad som ska göras när man jobbar igen kan också hjälpa att släppa jobbtankarna. Att sätta upp regler för när man låter sig klura på jobbet och tiden annars lita på att man kommit överens med sig själv om att faktiskt vara ledig och det blir moment-22 om man inte jobbar men ändå går runt och ”bär” på arbetsuppgifter mentalt.

Haft fyra fantastiska dagar i Västmanland i den lilla byn i det lilla huset med knarrande golv och utsikt över den lilla sjön. Lugna tysta morgnar där mamma och pappa smyger upp före barnen (framförallt pappan som går upp vid 5!! ibland).  God enkel mat Mycket elda i spisen (jag blir väldigt engagerad i att skapa den perfekta brasan). Mycket raggsockstid och djup sömn under tungt duntäcke.

Bästa den här ledigheten:

Åka skidor, barååk style

Vi ba kör. Har inte vallat mina skidor på flera år. Noll fäste, bakhalt. Dunderglid om det kommer en backe. Nicke älskar att skejta så vi skejtar på med vår klassiska utrustning. Nicke insåg efter tre vändor att han haft sin mammas på tok för korta stavar. Skitsamma! Vi bryr oss inte om hur långt vi kommer, bara vi kommer ut. Åka över sjön där vi övade swim-run i somras. Känner mig enormt lycklig när jag får åka skidor. Det är som runners high fast från första stavtaget. Är nu helt slut i ryggen, har kanske totalt åkt 2,5 mil i fantastiska spår utanför Norberg. Inte i skidform alltså men kanske en av Sveriges saligaste skidåkare när jag väl är på skidor.

Laga mat ute med barnen

Receptish kommer på mitt senaste påhitt. Älskar utemat. Grilla korv, laga mat på stormkök. Sittunderlag. Enkelt äventyr. Mindre torka golv också .

Leka

Jag är inte så bra på det där med att gå in i en roll. Känner mig som en trökig mamma. Men gör det på mitt sätt. Leka disco, leka charader, åka pulka och spark. Gå på upptäcksfärd. Rita. Läsa bok. Göra saker tillsammans med barnen. Mer tid till det. Vips är de stora och mamma är jobbig. De har enorm fantasi så låter man de hållas hittar de på allt möjligt. Minimal tid vid paddan- har inte fastnat i att spel och appar eller vad det är kidsen håller på med är en vana. Inget tjat, den får komma fram då och då men mest blir det för att titta på något från tv-tablån eftersom vi inte har tv.

Sova lite mer

Inte lägga sig senare. Kanske snarare tidigare. Sova mer. Jag är nattugglan och jag lägger mig senast 22.45. Oftast 22.00. Är så galet pigg när jag får mina 7-7,5 shut eye men kan verkligen ladda på med mer sömn när jag är ledig. Det är mitt inte så hemliga vapen till att leva som jag lär.

Andra perspektiv

Läsa andra saker, prata om andra saker. Ledighet är en möjlighet att få nya perspektiv och infallsvinklar på saker. Nya insikter. Det gillar jag kanske allra mest. Utmaningen är att ta med dem tillbaka till vardagen eftersom vi är såna vanemänniskor.

Då krävs förändringsledning. Det ska jag skriva om senare.

Såna här bilder tar jag med mig från mitt lilla sportlov. Nu är det tre dagar med tre föreläsningar/workshops med helt olika grupper, olika upplägg, olika syften men ändå inte – den röda tråden är hållbarhet!

Även fast man borde lärt sig vid det här laget så tänker man ändå att..kan det bli bättre än förra året?

JA! Är det rungande svaret. Det blir det.

Det sköna med Thomas, Therese och Marianne är att de gör så som man gör med en riktigt bra produkt:

Man behåller det som är kärnan och så låter man det som är nytt vara krydda. Inte stöpa om och kasta sig efter nya trender bara för att.

Och när kärnan är: Gediget engagemang från hjärtat, Sveriges typ BÄSTA instruktörer och inspiratörer (inte helt klart hur jag får vara med men jag har väl blivit typ som inredning eftersom jag varit med sen starten) i Åre, en helg på våren med ett schema som hålls nytt men ändå med hög igenkänning.

Ja det går ju ofta inte att sätta ord på saker som är riktigt riktigt kvalitativt bra. Workout Åre måste upplevas. Och i år tycker jag att du ska med.

Det är fullt på vissa pass- ja! Men det finns så mycket att testa och bara att vara i Åre den här helgen- du kommer inte ångra det, du kommer älska det. Du kommer också sakna ord men vara full av endorfiner, glädje och inspiration.

Kika in här och gå lös. Mitt tips är också att tänka på hålllbarheten och åka tåg upp och ned- då kan du kanske, om du har ett sånt jobb, få lite gjort på tåget, lyssna på poddar osv och så gå all-in i rörelse när du är framme. GÖRT

Behöver du mer inspo? Kika här.

B

Inte ens när jag var höggravid kunde jag hålla mig borta!

Samhället och livet är för många ett head case.

Vi är så mycket i huvudet. Det är det som oftast jobbar. Huvudet tänker, bedömer, jämför. Släpar med sig kroppen som ett bihang.

En tanke får effekt på kroppen. Men kroppen får också effekt på huvudet. Men det är så många som inte lyssnar den vägen. Vi jobbar huvud-till-kropp. Kroppen får till slut skrika och då har det gått för långt. Men samhällets brus dövar den där rösten inifrån.

Ibland är huvudet väldigt trött, just för att det är där vi är hela dagarna. Då kan signalen bli otydligt. Den kan uppfattas som att man inte orkar röra på sig. För huvudet tror att det måste styra upp ännu en aktivitet. Orkar inte. Orkar inte tagga för set, reps och vikträknande på gymet. En övertaggad instruktör som skriker att man ska ge allt. Att pressa blodsmakande intervaller.

Hjärnan är som en tank med bränsle och den kan vara tom ibland. Men kroppen är full. Men träning kan ofta kännas för mycket för det kräver hjärnans aktivitet igen.

Men när vi släpper träningen och bara ser till att röra på oss. Där vi är, där det sker enklast just då. Ofta genom att ta på skor och kläder för väder och gå ut och låta kroppen styra tempot. Då vänder vi flödet. Då tar kroppen, som inte jobbat så hårt och har kapacitet kvar, över från den trötta hjärnan.

Som får vila. Masseras och vaggas. Syresätts. Laddas.

Träning kan vara ett fantastiskt fritidsintresse för de som gillar det. Men motion det kan vara helande. Till det ska tröskeln göras så låg så man nästan ramlar iväg. För det ska inte det stackars huvudet behöva jobba mer.

Den här veckan har jag varit i mitt huvud enormt mycket. Gjort spretiga saker och behövt ställa om från lyhörd säljare, till poddare, till mamma på utvecklingssamtal. Fy i helsikke om jag försökt lägga träning på detta och behövt anstränga huvudet ännu mer. För mig, funkar inte det.

Så jag har motionerat. Bytt handväska mot ryggsäck och gått gata upp och gata ned med mascara i knävecken idag i snömodden. Tog mig ut och joggade på kvällen och lät benen gå som de ville. Det blev inga  ” 6 x långbacke” det blev …lite jogg. För en annan hade det räckt med en rask promenad, kanske med en vän. Dra lite i ett gummiband hemma för ryggens skull.

Nu känner jag mig som ny. En annan dag, då ska jag träna igen.

I höstas skrev jag ett inlägg om att jag skulle starta en grupp för oss som gillar att spänna bågen men behöver sätta våra vardagsliv först. SKA sätta våra vardagsliv först.

Men sen startade jag eget och min verksamhet har inte riktigt utrymme för individcoaching (även om jag inte riktigt kan låta bli alla gånger).

Så.

Istället har jag startat en Facebooksida (so last year jag vet men sist på bollen…) där jag kommer tipsa om hur man är hållbar i sin löpträning.

Antingen blir du bara ”medlem” i gruppen eller så swischar du 100 kr till mig (emaila för info) så kan du ställa frågor om din träning veckovis.

Jag delar tips och inlägg, intervjuer och erbjudanden och vi får se vad det kan bli mer helt enkelt. Men vi är ju många som gillar att springa långt på fritiden!

Välkommen in här!

Inte ett hållbart beteende om man gör det ofta. Från Black River Run, kanske 4 mil kvar av 16 totalt.