Magnus körde hårt med mig igår. Ja det här får nog gå till historien som ett av de tuffare benpassen jag kört sen jag slutade gymträna för..erm..15 år sen ungefär. Bappedi..

Ja det säger en del om hur lite benstyrka jag kör men jag gör en del bra funktionella övningar och har seg styrka. Men att lassa på en stång med färgglada vikter och göra benböj det sker ju inte utomhus så det var ju en smärre chock imorse. Kom knappt ur sängen!

Vi körde: benböj. Ankgång med vikt. Grodhopp med medicinboll. Utfallssteg med vikt. Tunga benböj växlat med upphopp. Jag skämtar inte att benen vek sig till slut.

Tanken var också att springa med väldigt ömma trötta ben idag. Så kommer det kännas efter några mil på TEC. Så kommer det kännas en hel natt i mörker. Idag kändes det så men det skonsamma och effektiva var att jag inte fått den här känslan av flera mils löpning utan genom ett kort hårt styrkepass.

Men herregud. Jag har aldrig fnissat så mycket åt mig själv. Rullade iväg från Sumpan efter lite jobb, ut till Jakobsberg, förbi det stall där jag slitit så många gånger. Ut på Säbysjön- förra veckan åkte jag skidor där jag simmat, idag sprang jag i snö på den sjö där jag badat med hästen jag var medryttare på. Ensamt och lugnt. Centrala funktionen- hjärta och lungor- helt oberörda men lokalt- musklerna i benen- AJAJAJ!

Vidare mot Sollentuna och tänkte på Camilla som brukar springa här. Solen bröt fram. Sen sprang jag den tråkiga vägen tillbaka mot Ulriksdal, via Bagartorp och hem. Finssandes för det fick så fruktansvärt sakta. Jag letade alla ursäkter att stanna. När jag gjorde mina små mjukövningar så skar smärtan i benen. Mer fniss. Utförslöpning då låren liksom vibrerar kändes nästan skönt men utför en trappa fick jag hålla i räcket. Rundan råkade bli ”bara” 30 km men det var helt lagom idag för att sätta den känslan jag var ute efter.

30 helt magiska kilometer. Kändes fortfarande som ett kort pass och låg stadigt på 70% av maxpuls hela vägen.

Imorgon blir det..ja precis: Vila. Lördagar är heliga. Bara mys med Lillan och träffa gamla tjejgänget på kvällen.

Jag må ha en workshop för 5 tjejer som ska springa NY maran att förbereda och dessutom en föreläsning för en av våra avdelningar om ”inspiration att börja och fortsätta träna” men jag ser alltid till att ha en helt ledig dag. Hinner jag inte det- då måste något plockas bort.

Hoppas du också har en mysig helg planerad!

Pulsa i snö var riktigt intessant idag!

Jag har ju varit ett fan av Perpeteum som är en bra energilösning vid ultralöpning: kolhydrater, lite fett och lite protein. Smakar- SKIT! men funkar bra för min mage.

Men nu blir det inget mer. Har läst lite noggrannare och sett att det innehåller sojaprotein. Och Hammer Nutrition menar också felaktigt att soja är bra för att det finns studier som visar att det minskar risken för vissa cancertyper i Kina och Japan- men där äts soja oftast fermenterat och inte i den ”råa” form som det är i tex sojamjölk och i sojaprotein.

Det värsta med soja i min åsikt är de östrogenliknande ämnena genistein och daidzein som kan störa hormonfunktionen och påverka fertiliteten./p>

Det finns triljarders med studier och artiklar i ämnet och jag vet vad jag tror.

Här kan du läsa enkelt på svenska. Här lite mer från ett land som producerar enorma mängder soja- USA och här kan du läsa ”för och emot” om du själv klickar i din åsikt först.

Grisar utfodras med soja och 2010 uppdagades att svenska grisar även åt genmodifierat soja då vi importerar mycket. Nu hävdar Lantmännen att ingen soja som säljs är GMO eftersom ”marknadens krav har förändrats”. Är man skeptisk så kan man ana att det säkert slinker igenom lite här och var fortfarande så länge som vi importerar foder från andra länder.

Gris, kyckling men även nöt utfodras med soja som även kräver stora mängder växtskyddsmedel om det inte är ekologiskt. (Källa SLV).

Vad kan man äta då? Ja ekologiskt kött säger jag! Och av sojaprodukter tempeh, miso och sojasås som är fermenterat (jäst) då det i den processen försvinner många antinutrienter.

Något som är gott och hälsosamt är dock mina energibars som jag ska använda imorgon på mitt långpass:

Havregryn, chiafrön, solrosfrön, agavesirap, vispad äggvita, salt, dadlar, cocosflingor och cocosfett. Rör ihop. Platta till. In i ugnen på 175 grader..ett tag. Låt svalna på galler.

Nu sova. Imorgon springa. God natt

Jag tipsade om dessa för två år sen och var själv på en som var väldigt intressant om vad som händer och kan hända i mitokondrierna efter träning.

Det är GIH som ger öppna föreläsningar om hälsa, träning och kost under våren. Otrolig fin möjlighet tycker jag!

Nu är det dags igen och jag ser att jag själv har väldigt svårt att gå på flera stycken! Rackarns! Men! Kan vi inte göra såhär -någon av er går och så återrapporterar ni till mig över en lunch som jag bjuder på? 🙂

Den 9e mars ska jag dock definitivt gå. Kanske ses vi där?

Ha en fin dag!

Idag hade varit en passande dag att skriva ”en dag på jobbet”. Herregud vilken dag och var spretiga grejer jag gjort. Började med att prata hälsa på ett frukostmöte på Friskis igen.

Kan verkligen rekommendera att testa ha en konferens där med träning!

Sen har jag gjort- allt! Känns det som. Reviderat lite. Och massa andra saker. Skallen var full och klockan sen och några 20 km fanns det inte tid för. Jobbet har prio före träningen måndag till torsdag.

För det mesta så är ju all träning riktad mot det här yberlånga loppet men jag har ju aldrigt nöjt med att bara ha kaka. Jag ska äta den också. Äta alla kakor. Mjuka som hårda.

Jag tränar även för en halvmara. Triathlon. Fjällmarathon. För livet! Och tids nog ska jag persa på ett marathon. (Inte så svårt när jag bara sprungit två, ett för 10 år sen och 2007 då jag gick sista milen nästan.Men jag ska persa med 30 minuter tänkte jag)

Kungsholmen Runt. Mjölksyratröskeln ska upp och därför passar jag gärna på att köra mina korta tidspressade pass runt tröskeln. Eftersom jag körde långa trösklar (15 minuter) i måndags och jag var galet sugen på tusingar idag så blev det så.

Uppvärmning på cirka 2 kilometer. Bra känsla även om vänsterbenet beter sig lite konstigt neuromuskulärt men jag gör lite övningar jag fått från bästa Andreas och så vips så funkar det bättre direkt.

Vid Norrmälarstrand satte jag fart. Eller fart och fart. Tusingarna går cirka 10 sekunder långsammare än i somras. Finns ingen ”kräm” att ge mer och jag har inte tiden att lägga på att vrida upp den där farten. Mjölksyratålighet är liksom inte fokus just nu. Men bra träning är det iallafall. 5 stycken och sen joggade jag ned och är lika pigg då som när jag började passet. Ingen 5e växel helt enkelt. Oxe. Ardenner. Segsnöre.

Imorgon blir det tung styrka och sattyg med Magnus och löparvila. Jag springer väldigt sällan tre dagar i rad. Max två och sen vila. Nu har det blivit fyra korta dagar i rad med totalt 4 mil. Så blir det när man skrapar ihop. 3 mil denna vecka. Ungefär 7 kvar. Längtar till fredag och hoppas få en riktigt fin dag med podcasts i lurarna. Om någon vill tipsa om en bra ljudbok om löpning så är det välkommet.

Sov så gott! Fin måne ikväll!

Springer man inomhus- missar man detta!

Var skulle den annars vara?

Ibland är att känna sig tacksam, glad, lycklig och nöjd bara ett perspektivskifte bort.

Ibland är att dessutom känna sig grym, euforisk, snabb, stark och oslagbar därtill bara ett ombyte och en löprunda bort från där du är nu.

Om två timmar är jag allt ovan.

Ut ut ut genom dörren. Ned i tunnelbanan. Tunnelseende.

Hem. På med diskmaskin, tvättmaskin. Ett, två lager på överkroppen. En podcast om Dr Atea i öronen.

Ut igen. Slira nedför backen. 2 km till Ursvik. Rätt ut i skogen. Ut på ängen. Ingen där. Bara jag. Balans. Bra fäste. Syre. Andas. Andas. Fyll på.

Hem. Ta med vagnen. Jogga vidare. Hämta Lillan hos kompis. Hem igen. Tvätten klar. Diskmaskinen klar. En mil och massa syre rikare. Krakel spektakeboken, existensiella frågor. Natta dockorna. Pussa krama. Natta liggandes på skumrullen. Bröstryggskotorna säger ”popp” ”popp”. Andas långt ned i magen. Allt är stilla.

Mat. Dusch. Plock (det här EVIGA plocket!!!). Göra matlåda. (kyckling, spenat, squash, lök, kikärter i pesto med tomat, sallad och blomkål till Allt ekologiskt. WIN!). Svara på några jobbmail. Nyheter. Rodda morgondagen.

Igår körde jag 8 km med 2 x 15 minuter tröskel i mitten. Idag 10 km fartlek vinter-trail-style. Imorgon 20 km progressivt. Torsdag- crossfit med Magnus. Fredag: trötta ben, lite kolhydrater och långpass. Lördag: vila. Söndag: Skidor (om vädret tillåter) sen mer löpning i trött kropp.

Träna på att vara trött. Träna på att vara lite tom. Tur att jag längtar så mycket till mina egna stunder i löparskorna. Tur att det är så roligt. Tur att allt är så bra.

Lucky me.

Ett projekt jag ägnar mig åt med själ och hjärta på jobbet just nu är mindfulness! En stor enhet hos oss har bestämt sig för att satsa på detta och erbjuda kurser till de anställda. Tre gånger per vecka. I sex veckor. Precis före jobbet. På jobbet.

Mindfulness kallas också medveten närvaro och har många år på nacken, sprunget ur buddismen. Andningen är viktig och fokus på här och nu. Läs mer här.

Jag använder mig själv av mindfulness eftersom jag lätt bara far och flyger med tusen aktiviteter samtidigt. Jag har varit tyst en helg helg (jo det är sant!) på ett mindfullnessretreat men funnit att jag faktiskt måste öva på det här. I min vardag. Där jag behöver det.

Världens bästa radiokanal P1 och Kropp och Själ behandlade ämnet förra veckan. Där kan du höra hur Mindfulnessgruppen ser på ämnet.Just Gunnar från Mindfulnessgruppen är vår kontaktperson här på jobbet.

Vad tycker ni om mindfulness? Har ni testat?

Lite wop wop. Lite boomschakalackrubadubstylee, jag tycker det behövs. Känner ni det? Lite jävlar anamma och lite mer smatter i marken när man går. Nu är det dags att peppa igång fyra ganska grisiga veckor innan nedtrappningen sker för mitt livs största fysiska utmaning.

Ja för TEC alltså. VIktiga träningsveckor. Lite nära att lägga grund men grund har jag. Det specifika för TEC är att springa på natten. När man är helt koko i huvudet-trött för att man redan sprungit längre än man någonsin gjort.. När det gör ont. När det är tidigt. När det är sent. När benen är slut. När det gör ont i magen. När man inte riktigt fattar vad det är man gör där? Runt runt en milbana när det finns en säng att sova i. När kroppen vill kliva av. När tankarna kommer: ” det räcker”. ”Vad försöker du bevisa”. ”Du kan bryta nu”.

Så det här med att jogga 6 mil det är liksom inte riktigt det som kommer knäcka 100-milesnöten. Det är ett rätt glassigt pass där jag är nu fysiskt. Jag har ingen fart i kroppen whatsoeva det blev jag varse idag när jag tampades med trösklar på vägen hem. Däremot är allt en plåga fram till cirka 8 kilometer. Då börjar det bli kul. Då var jag framme vid dagis. Jag är helt enkelt inne i långlöpsmode och det här snabba Kungsholmen Runt det är liksom en skrattretande hägring på horisonten.

Jag har tänkt varje vecka att ”nästa vecka, då!”. Då kommer jag få till flera långa pass. Men det kommer aldrig bli så lätt. Så nu blir det ett upplägg som jag inte rekommenderar, inte programmerar någon adept med och inte kör i vanliga fall. Jag kommer jaga mil. Jag kommer springa så långt jag kan, när jag kan. Jag kommer köra ben på torsdag och gå ut tidigt fredag och springa långt med låga glykogenlager och trötta stockar till ben. Nyckelpassen ligger redan inplanerade. Så ser det här enormt spännande inrutade livet ut och så måste det vara annars blir det kaos. Jag stretchar, kör styrka men utöver det här så får jag pussla in så gott jag kan att få in mängd i benen fram tills det är tre veckor kvar.

Jag tänker inte skada mig och jag tänker inte bli sjuk. Mina skor är sen länge trasiga och jag bråkar med Outnorth om att få ett par nya Inov-8 utan att skicka tillbaka de som jag sprungit non-stop i sen i december. Inte fa* tar jag en ny sko nu och drar ut på en flermilsrunda. Och- while I’m on it hur kan det vara rimligt att meshen går sönder på en löparsko med terrängsula? 50 mil hade de gått när de pajade. Nej kom igen nu Outnorth- langa hit en Inov-8 Xtalon 212 jag kan springa in så är vi vänner igen.

Jag fortsätter äta mer vegetariskt. Mindre gluten. Mer höftstyrka. Mer bra tankar. Det här är en sån fet egotripp den här satsningen och jag behöver den som tydlig väg rakt igenom det sammelsurium som jobbet och pusslandet är. Det är mitt lilla leende i ena mungipan, min lilla tjej är smajlet i den andra. Det är grymt. Det är urhäftigt. Det är precis det jag vill. Det är jätteläskigt. Det kommer göra ont. Det är snart och det kommer gå bra.

Nu kör vi!

Glad skit på andra plats på 50 km 2011. Klumpiga skor och noll koll i största allmänhet!

Hej på er!

Stor måndag. Långa listor. Hämta och lämna. Krama och pussa.

Jag skriver för Lidingöloppets nyhetsbrev varje månad och det kommer ut i dagarna. Krönikan är dock redan publicerad. Jag skriver lite om hur jag bestämde mig för att testa ultra. Det är snart två år sen och jag känner mig fortfarande som en nybörjare. Låter konstigt kanske men det förhållningssättet hjälper mig att leva i evigt lärande om hur jag ska bli bättre både mentalt och fysiskt. Och ha ännu roligare.

Lidingö Ultra är ett naturskönt lopp som går den 4e maj. Det är för nära TEC för mig och då är det ändå tänkt att jag ska springa Kungsholmen Runt om kroppen mår bra. Men var där som support förra året och kan varmt rekommendera!

Läs om du vill!

Och vill du träffa härliga ultramänniskor så tycker jag du ska blocka lördagen den 16e mars i kalendern! Mer info kommer ikväll.

Ha en fin måndag!

Miljakten fortsätter. Och det är inte en jakt på enbart mil utan en jakt på pass som hjälper inför TEC. De är antingen endera eller en kombination av:

1) Långa 2) Med låga glykogenlager 3) På trötta ben

Det är inte lätt. Det är så himla svårt att få till mängden för jag vägrar backa på spontanitet och vill inte be om barnvakt titt som tätt och för långa stunder eller missa att umgås med familj och vänner jag bara träffar ibland. Så när jag saktade ned för att stretcha imorse så skickade jag en tacksam tanke till N som passat vildbasen en stund för det passet.

Sen- fick jag faktiskt en halvtimme till i Ursvik! Medan Lillan och N gick Knattespåret (som vi gick igår också ja…)och efter att hon åkt sina cirka 300 meter som hon tycker är lagom, så tog jag ett kort stakpass bara för att jag kunde och för att det är något av det mest fantastiska underbara jag vet att få vara därute på ”Långspåret” som snirklar runt Ursviksområdets kuperade åsar. Ingen valla. Inget fäste. Full fart. Ser redan på axlar och rygg att kroppen gillar det här. Jagblir helt lyrisk av att åka längd. Inte ett dugg intresserad av att någonsin igen åka ett lopp men gärna åka mycket mer nästa vinter.

Sen grillade vi korv, åkte pulka, busade i solen och jag sköt alla tankar om allt trassel och alla listor på jobbet och hela nästa pusselvecka bestämt åt sidan. SJAS!

Jag tar tjuren vid hornen fyra dagar i veckan. Tre surfar jag på min egen våg och inget får störa.

Nu är jag laddad för måndag och har bestämt att inget får krypa under ytan på mig.

Tack för era fina kommentarer. Therese- jag hör dig! Det kommer ett inlägg om just det där med att hitta glädjen.

Nu ska jag hitta kudden!

Först på fötter. Sen hoppas jag få en tur på skidor. 11 km progressiv morgonjogg. Bara upp, kaffe, BCAA och ut. Segt så segt men sen fattar kroppen. Lite höftstyrka efteråt.

Grym fotstyrka att springa i detta!

De här endorfinerna alltså. De här ensamma stunderna. Jag älskar min dotter över allt annat men jag är världens bästa mamma när jag får lite tid för mig själv då och då.

Idag lämnade jag sagda Tigerfis hos min syster efter en rolig utflykt med picknick på förmiddagen bara hon och jag. Hos min syster trivs hon riktigt bra. Tog mig till närmaste öppna yta- Hagaparken. Utrustad med både skor och pjäxor. Såg den frusna Brunnsviken. Ingen tvekan.

Valla har jag slutat med nu så inget trassel med det. Ut på isen. Bra skejtföre. Sagt och gjort. Varvade stak och skejt. Gick dubbelt så bra som förra veckan. Helt underbart.

Speciellt när jag skidade förbi där jag har tränat simning inför mitt första triathlon. Tränat och tränat, simmade nog 6 gånger! Men mer ska det bli. Lite häftigt att åka skidor på samma plats. Sverige är ett land med fyra årstider och det saknade jag som mest när jag bodde utomlands.

Det behövdes inte mycket idag. Inte långt. Bara öppen himmel ovanför huvudet, öppen yta. Öppet sinne. Kom på två bra ideer. Fick låta hjärtat pumpa.

Tänkt mycket på det här med all den tillgång till andras träning vi har. Via Twitter och Facebook, media, tidningar, artiklar osv. Vi kan ta del av en elitssatsande persons intervallpass, träningsvolym och också kanske lite ”hets” över snittider. Men det är inte vi. Det är inte jag. Kanske inte du.

I min värld finns hård träning, pass man har lite kallsvett inför. Mjölksyra och träningsplan. Satsning och lite blod svett och tårar. Men känner jag att glädjen inte finns där- så backar jag. För jag måste inte. Jag hann inte två timmar löp idag med trösklar insprängda. Jag hade en timme. Då gjorde jag det som var roligast. Det funkar. När man tränar med glädje som ledstjärna. Det kommer jag alltid göra, och det är det jag försöker förmedla vare sig det är i blogg, i coaching, på Workout Åre eller bara när jag svarar varför jag springer. Det är förstås massa mer än glädje. Men den ska alltid få vara störst.

Livsglädje på språng- helt enkelt! Ha en fin kväll!

Sommartightsen- men långkallingar under!